Skrivet
Idag har Henke varit hästskötare eftersom jag har varit på en heldagsutbildning.
Jag satt i sadeln redan vid 06.10, släppte ut djuren innan jag for iväg och skickade lunch-instruktioner till min hästrädde make som skickade mig ovan bildbevis på att han hade fullföljt sitt åtagande. Good job 👌!
Så här det såg ut i Lillis hage i förrgår morse. Ingen brist på fyrfota sällskap som synes….
Molly upptäckte både renskinnet och…..
….chipsskålen igår 🙂 🙂 🙂 !
Skrivet
I förra veckan fick jag verkligen vatten på min kvarn vad gäller det jag ofta tjatar om- vikten av den individuella bedömningen vad gäller skötsel och handhavande av hästar.
Om jag jämför mig med många andra hästägare inser jag att jag på vissa punkter är mer ”sjåpig” och det gäller framförallt det här med hagvistelsen.
Jag tar snabbare in mina hästar vid dåligt väder, jag täcker framför allt Frenchie (och tidigare Vicke) mer och snabbare än vad många andra gör och har i största allmänhet mer ”bry” med mina hästars utevistelse om vädret är skiftande eller direkt dåligt.
Medan en hel del släpper ut och tar in sina hästar på ungefär samma tider och oaktat väder året runt så har jag helt andra rutiner och jag bevakar vädret som en hök och anpassar varje dags hagvistelse utifrån detta.
Ibland tänker jag att jag måste sluta att vara så försiktig, att hästar tål mer än vad jag tror osv och så kanske jag vågar ha hästarna ute vid lite sämre väder, lite fler timmar än jag tänkt osv.
Men i förra veckan fick jag mig verkligen en tankeställare.
Frenchies fd ägare sa till mig när jag köpte honom att han är frusen men vi gick inte närmare in på exakt vad hon menade med detta eller hur hon hade kommit fram till det och jag har hela tiden tänkt att hon har klemat bort honom ÄNNU mer än vad jag har gjort med mina tidigare hästar för han var verkligen hennes bebis.
Jag har trots det varit noga med att hålla honom täckad och varm men han har ju fått vara ute i både regn, stormar och när det har snöat.
I förra veckan regnade det väldigt mycket på morgonen och det hade snöat dessförinnan.
Jag släppte ut hästarna och Frenchie verkade inte brydd över regnet.
Han stod och åt sin mat som han brukar och allting var egentligen som det brukar tills jag tog in honom för att rida efter ca 2 timmar.
Han hade alltså stått ute i 2 timmar, inte en hel dag, i ösregn och när jag ställde upp honom på stallgången skakade hela hästen.
Jag tog av båda täckena och konstaterade att hästen var varm och snustorr, han hade dessutom även ett halstäcke på sig.
Men han skakade och var uppdragen som en vinthund över buken- ingen rolig syn.
Skakningarna upphörde mycket snabbt, han var fullkomligt normal att rida och allting därefter var som det brukar men jag hann ändå bli orolig.
Uppenbarligen frös hästen och jag är sååå glad att det slumpade sig att jag skulle rida just då.
Hade han tex haft en vilodag hade jag absolut låtit honom gå kvar ute ytterligare x tid och hur bra hade det varit?
Att stå och spänna sig, kanske börja springa i en lerig hage; är det bättre än att stå stilla i boxen?
Tja…för vissa hästar är det kanske det, inte vet jag men för min guldklimp NEJ!
Frenchie är i perioder redan på gränsen till att vara aningens för tunn trots fri tillgång på stråfoder, han har haft magsår för flera år sedan och jag vill verkligen inte trigga igång något som påverkar hans hull och muskler negativt.
Andra kanske inte bryr sig om deras häst springer i hagen eller står och spänner sig men för mig är det det sista jag vill se i hagen och då väljer jag hellre boxen om jag är tveksam.
Så i fortsättningen ska jag lyssna ännu mer på just min häst och inte vad forskning och ”alla andra” säger/ tycker och inse att jag har en lite känslig häst som får hanteras därefter.
Kan som en parentes nämna att den lille var ute ytterligare en timme i hällande ösregn (medan jag red) och han skakade inte det minsta fast han bara hade ett tunt regntäcke och inget halstäcke men han är också mer robust och inte så bortklemad ❤️.
Skrivet
Skulle köpa morötter till hästarna igår men de var slut och i stället hittade jag denna jacka för ynka 240 kronor!
Har redan hunnit inviga den under dagens träning för Nina och den fick absolut godkänt.
Jag rider aldrig dressyr i vanliga jackor eftersom de ger mig en på tok för otymplig känsla men dessa ärmar var perfekta i det hänseendet.
Frenchie var måhända inte just perfekt på träningen men helt klart går det bra framåt och är väldigt roligt.
Idag provade vi också en ny grej efter lastningen- han fick åka brett i stället för att ”bara” stå på en plats.
Jag tycker att han har börjat trampa lite rondellerna och detta försvann när han fick mer plats för benen.
Nu får han i stället stå bunden och inte lös i släpet; han är så mycket mindre än tex Vicke att han hade kunnat vända sig runt och även hans kynne är sådant att han kanske skulle kunna tänka sig att prova om det går? Bättre att inte ge honom chansen….
Skrivet
En mångårig läsare tyckte att jag skulle skriva ett inlägg om tv-serien ”Nattryttarna”.
Jag har inte själv sett den men läst en hel del om den och vet också att det getts ut böcker om familjen som filmen handlar om.
I korthet styr mannen/ maken/ pappan i familjen med bokstavlig järnhand och filmen handlar om hur detta har påverkat inte bara hans egna sambo och barn utan även andra kvinnor som befann sig på hästgården som han ägde och drev (han är numera död).
Jag ordar inte mer om själva filmen eftersom jag som sagt inte har sett den men däremot kan jag bekräfta att det som mannen utsatte sin kvinnliga omgivning för verkligen är så som man läser om ibland; det förekommer ”överallt”, i alla samhällsklasser, yrken, nationaliteter och där man ibland minst anar det.
Som en del av er vet arbetar jag sedan mer än 7 år tillbaka på ett skyddat boende för kvinnor som utsatts för våld i just nära relationer (till 98% av partner, mycket sällan av ett vuxet barn) och om jag inte visste/ trodde det innan dess så har min arbetsplats bekräftat ovan.
Jag tror att lekmän ibland tror att en person som utövar våld (framför allt fysiskt men även psykiskt) ”är” på ett visst sätt liksom man kan ha föreställningen att en narkoman är en hemlös person som ligger i trappuppgångar med en kanyl i armen men så är det verkligen inte.
De män som jag har fått kännedom om i mitt arbete har kommit från jordens alla hörn, varit i alla åldrar (en hel del 70-80 åringar) och har haft alla möjliga yrken. Och har ibland av omgivningen uppfattats som mycket trevliga och charmerande men utövat våld mot både partner och barn, ibland i flera år.
Så nej; lika lite som man kan veta om någon har tex missbruksproblem eller psykiska problem så kan man veta om någon är en våldsverkare bara genom att man tror att man känner personen. Tyvärr.
Skrivet
Kors i taket; idag provade jag att göra några arbetspiruetter och även om de skulle ha blivit utskrattade på tävling pga storleken (läs: gigantiska) så fanns i alla fall samlingen i galoppen där utan att det varken kändes segt eller blev några travavbrott.
All samlingsträning har med andra ord gett resultat men frågan är om jag vågar skryta lite för Nina på nästa träning ha ha ha.
För jag vet hur det kan bli; antingen lyckas jag inte alls visa dom så bra som jag tycker att jag gjorde dom hemma (mest sannolikt) eller så säger Nina att det inte alls duger pga xxxx (inte heller fullständigt otänkbart scenario 🙂 ).
Lite skämt och lite allvar men det är ju alltid kul när man får små genombrott i sin träning.
Efter träningen gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge; jag ”planade” ridhuset med ett hemmabyggt, enkelt redskap.
Jag harvar ridhuset flera gånger i veckan med en pinnharv men inbillar mig att det är bättre med denna ”planare” om man vill försöka hålla ridhuset just plant. Ytan är så pass liten att jag vill undvika att det skapas ojämnheter som växer sig större och större över tid.
Jag skulle även vilja djupharva ridhuset ibland så som man gör i Granelundshallen med jämna mellanrum men skulle jag tynga ner harven mer orkar inte åkgräsklipparen dra den.
Skrivet
För att knyta an till tidigare inlägg om hur man kan söka information om en häst man vill köpa och inlägget om att köpa av hästhandlare igår vill jag idag nämna en särskilt punkt som jag har berört tidigare; kontakten med tidigare ägare.
Jag tipsade ju om att man kan försöka spåra tidigare ägare om den nuvarande bara har haft hästen en kort tid medan den föregående har haft hästen i flera/ många år och vill berätta följande för er som tvivlar på det vettiga i att göra detta:
Jag känner till ett fall där en tidigare ägare av en häst nyligen blivit kontaktad av sammanlagt 6 (SEX) olika spekulanter som velat ha kompletterande information om hästen som bara ägts av nuvarande ägare en kort tid.
Hästen säljs som en ”helt normal häst” , inga defekter, olater eller annat skumt anges i annonsen som skulle indikera att det är något lurt och ändå har alltså 6 olika personer, oberoende av varandra, tagit sig tiden att söka upp en tidigare ägare och ställa frågor.
Med andra ord är det inget konstigt om man skulle göra det; huruvida man får någon respons finns det däremot så klart inga galanterier för.
En del vill kanske inte blanda sig eller så kan det vara känsligt att påminnas om sin tidigare häst av olika anledningar.
Avslutningsvis kan jag som en parentes berätta att jag redan på den tiden jag sålde Décima (dvs för ca 15 år sedan) blev uppringd av en vilt främmande människa eftersom personen jag hade sålt henne till (i tron att det skulle vara ett livslångt hem men det är en annan historia….) ville sälja henne efter att inte ens ha ägt henne i 1 år.
Skrivet
Idag har Frenchie vilodag och själv gav jag mig en vilodag från ett tilltänkt projekt; hagmockning.
Efter att ha försökt att bända loss x fastfrusna bajshögar gav jag upp och hann under tiden få flashbacks från ett stall jag stod i en kort period.
Där skulle man mocka sin hage minst en gång i veckan och gjorde man inte det fick man betala 500 kronor i böter!
Denna typen av idioti är jag verkligen glad att slippa numera; att knäcka både rygg och redskap över fastfrusen skit eller att vada ut i lera långt över anklarna för att få upp dynga blandad med detta- nej tack!
Har också läst hur folk står med pannlampor sent på kvällarna och försöker hitta bajs i vinterhagar- stackars människor!
Att man vill försöka hålla parasittryck nere och hagarna rena fattar jag absolut men kan som en tröst till de som är lika laid back som jag i perioder berätta att ingen någonsin mockade grushagarna på ridskolan jag stod i tidigare under säkert de första 15 åren jag stod där.
Då ska man veta att hästar kom och gick i en aldrig sinande ström och all gödsel låg alltså bara orörd i dessa förhållandevis små hagar.
Trots detta nollade tex min Heron de gånger jag tog träckprov på honom och avmaskningar var inte heller någon vi gjorde regelbundet eller kollektivt utan det sköttes hipp som happ om alls.
Nu menar jag verkligen inte att jag rekommenderar detta sätt på något vis men vill bara visa en motpol till den ibland lite väl hysteriska hagmockningen en del sliter med under gräsliga förhållanden på framför allt vintern.
Skrivet
Jag vet inte vad er generella inställning till ”hästhandlare” som grupp är och jag fattar absolut att ”det finns alla sorter” men efter att ha följt ett ”fall” för x tid sedan hoppas jag såååå innerligt att det kommer att dröja en evighet innan jag behöver/ vill köpa en ny häst och frågan är då om jag ens kommer att våga att köpa den av annat än en privatperson?
Givetvis kan även dessa (privatpersoner) försöka luras på olika vis vid försäljning men jag har i alla fall inte hört, läst, upplevt att det är lika vanligt? Skriver jag högst ovetenskapligt.
Vad jag tänker på specifikt idag är detta med upplysningsskyldigheten.
För inte tusan kan man gömma allt bakom ”jag har bara haft hästen så kort tid och vet ingenting om hur det var innan den kom till mig för försäljning”?
Absolut är det svårare att veta allt möjligt om en häst som man haft i 2 månader än om man ägt den i 2 år, det säger sig självt men att helt försöka mörka olika uppgifter- det är för mig givetvis något helt annat.
Om man tex NYLIGEN har besiktigat hästen och fått ett veterinärutlåtande och kanske till och med röntgenplåtar på whatever- ska man inte upplysa om detta innan någon lägger ett bud på hästen, kanske t.o.m. innan de kommer för att provrida? Är inte motsatsen i det mildaste fallet att slösa bådas tid (och utsätta hästen för en helt onödig provridning) och i värsta fall något som, om köpet blir av, kan rendera en både dåligt rykte, krav om återlämning av hästen och till och med en rättegång om sådant man mörkat påverkat köpet och nu gör att den som köpt vill reklamera?
Är det inte bättre att vara så ärlig man kan för att slippa ovan och fattar man inte att hästvärlden är så liten i vissa fall att det nästan inte går att mörka något? Sanningen kommer alltid fram…
Att man kan ha diametralt olika åsikt/ uppfattning om många saker kring en häst, dvs subjektiva åsikter om hur hästen tex är att rida, hur bjudningen är, om hästen är snäll att leda till och från hagen- absolut!
Men om x saker konstaterats av veterinär, om en röntgenbild visar x….är inte detta lite mer än en subjektiv uppfattning som man inte behöver berätta om? Ja, även veterinärer är människor (= kan ha subjektiva åsikter) och en röntgenförändring är många gånger ingen garanti för varken bu eller bä men jag tycker ändå att detta tveklöst omfattas av en upplysningsskyldighet eller vad tycker ni?
Skrivet
Idag var det årsdebut för vårt dressyrtävlande- liiite väl tidigt kände jag när jag klev ur bilen i den isande kylan på tävlingsplatsen.
Det var trots allt värt körningen; Frenchie skötte sig sååå bra ”från start till mål” och tittade bara till på domarbordet i några sekunder i den första klassen innan startsignal och var därefter helt obrydd.
Jag red lite väl försiktigt och var beredd på ”allt” förra året men hoppas att jag i år vågar rida lite mer energiskt och med mer ”här kommer vi”-attityd.
Jag tyckte att dagens två ritter kändes ok, en del rörelser blev riktigt bra medan en del var för slätstruket. Inga katastrofer alls och det mesta hänger på min ridning så det är ”bara” att steppa upp.
Men väldigt skönt att kunna åka iväg själv och att allting funkade så som jag vill för det är nästan en förutsättning för just mitt tävlande.
Henrik spelade tex golf idag och är oaktat detta inte intresserad av att hänga på dressyrtävlingar så jag måste kunna klara mig själv och vill dessutom känna att även hästen är liksom ”med på banan” och inte är helt stirrig eller visar nervositet/ obehag.
Idag red jag utan sporrar för första gången på en miljon år tror jag (på tävling, hemma rider jag alltid utan) och hade jag haft dom hade jag kanske fått den där lilla extra kicken i vissa moment men jag vågade inte riskera sporrskav/sår eftersom Frenchie är så extremt kortklippt och redan har lite skav av skänklarna. Det hade varit så onödigt att dels bli utesluten och dessutom få en onödig ”skada” på hästen.
Jag red även med mitt renskinn i stället för tävlingsschabraket och av samma anledning- ibland får funktion gå före flärd 🙂 !
Skrivet
Senaste kommentarer