Söndag- en gul rosett

Idag har Frenchie och jag varit och tävlat hos en mycket aktiv arrangör; Skabersjö ryttarförening.

Jag körde dit som på nålar; vägen var förrädiskt hal, slingrande och smal på sina ställen och jag ville komma fram helskinnad.

Fick lite skrämselhicka när en galning körde om mig när jag körde med släpet igår, på en enfilig väg med vajerräcke!

Människan touchade min backspegel men det kunde så klart ha gått tusen gånger värre! Och släpet var tack och lov tomt.

Hur som helst; Frenchie får högsta betyg i uppförande på dagens tävling från början till slut.

Jag har hittills alltid bett någon att hålla honom när jag sitter upp, bara som en försiktighetsåtgärd, men idag tog jag ingen hjälp och han stod som ett ljus.

Han var lugn och obrydd på framridningen fast vi var 7 ekipage som mest och han kan reagera när andra ”tjoar” för mycket och inne på banan tittade han inte på något fast jag inte hade varit där i veckan, så som jag har gjort i princip alla gånger vi tävlat hittills.

Så förhoppningsvis är vi mer permanent samspelta nu och jag kan slappna av och Frenchie kan sluta att hoppa till för domarbord och annat som finns runt en tävlingsbana och som han tidigare har gjort små affärer av.

Idag fick vi en gul rosett och det var så klart jättekul, särskilt som det ändå deltog 15 ekipage.

Det kan låta futtigt men jag är numera så van vid att tävla mot långt, långt färre ryttare, ibland så få som 1-2 andra så det här var lite mer som en ”riktig” tävling om ni förstår hur jag tänker.

När vi ”vann” en Msv B:1 i höstas deltog endast jag och en ryttare till och JAG tycker inte riktigt att det räknas även om jag förstår att andra resonerar annorlunda.

10 kommentarer Skriv kommentar

  1. Linda

    Grattis!
    Att du slappnar av kommer göra att hästen slappnar av.
    Handlar om ledarskapet när hästen är tittig. Desto mer befäst ledarskap, desto mindre tittighet och snabbare återfår du kontrollen.

    Svara
    • Birgitta

      I stort håller jag med dig och vad gäller just Frenchie och mig är det säkert så.

      Det döljs ibland ”en fräck fan” bakom hans extremt gulliga yttre och det har han gissningsvis kunnat rida på i många år, inte bara med mig. Inte för att jag tror att en häst kan liksom beräkna detta (”om jag ser söt ut kommer jag undan med det mesta”) men det har ändå blivit summan av kardemumman.

      Även jag, som är ganska bestämd osv kan liksom inte bli arg på honom och när han har tittat på whatever så har jag tidigare inte VÅGAT gå på honom tillräckligt eftersom han försvarar sig hyfsat rejält OM man gör det och jag inte har velat ramla av (lite förenklat).

      Nu känner vi varandra bättre, jag vet mer hans gränser och icke att förglömma så var han varken speciellt van vid att tävla eller att ridas ut fast han är så ”gammal” (11) och det är främst i de situationerna tittigheten har uppträtt.

      Svara
  2. Minstral

    Grattis vad kul, fint omdöme också, känns som ni har börjat hitta varandra och att det kan bli hur bra som helst.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>