Ibland raljeras det om att man ”måste vara frisk för att orka vara sjuk” (pga krångel med läkare, försäkringskassan mm) och jag vill lägga till att man ibland ”hinner tillfriskna innan man får vård”.
För så känns det nästan efter min snart evighetslånga historia med min ena häl som jag sabbade när vi var i New York.
Att under EN dag gå 43000 steg i curlingkängor var inte smart och tro mig….kunde jag ta tillbaka det så skulle jag göra det men nu är det som det är.
Och hur är det då? Tja…jag har haft mer eller mindre otroligt ont i hälen ända sedan slutet av november!?!
För att göra en extremt lång historia lite kortare så är bedömningen att den enda som hjälper till att läka hälen (fettkudden i hälen) är ortopediska inlägg och detta har jag idag varit och fått utprovat.
Jag som själv anser mig vara en mästare i planering och logistik skulle gärna ta en projektanställning på ortopedkliniken där jag var idag för deras setup lämnar mycket att önska.
Först måste man vänta på en tid i ca 4 veckor efter remiss av läkare och därefter måste man vänta i ytterligare ca 4 veckor innan man kan hämta ut inläggen. De är klara redan efter 2 veckor men se; då finns det inga tider!
Noteras ska att mitt besök idag tog bokstavligen 10 minuter så det är inga timmeslånga undersökningar det handlar om.
Jag gissar att många faktiskt ger upp under väntandets gång eller rättare sagt HINNER BLI ÅTERSTÄLLDA för det är ärligt talat vad som håller på att hända med min häl…långt om länge!
Så jag gissar att min häl kommer att ha självläkt när jag väl ska hämta ut inläggen om 4 veckor men jag har ju som nämnts i perioder haft så ont att jag knappt har kunnat gå under tiden!
Samhällsekonomiskt uruselt för hade jag inte haft a) ett stillasittande jobb b) en hög arbetsmoral och c) en hög smärttröskel hade jag högst troligt kunnat bli sjukskriven x veckor och vem hade tjänat på det?
Nåväl…nog babblat om detta…jag blir bara irriterad över hela grejen!
Lätt irriterad blev jag även över Frenchies tok-ryck i morse när jag skulle ta in honom för att rida.
Han tyckte kanske att han hade varit ute för kort tid när jag kom gående med grimman för från ingenstans så bestämde han sig för att träna inför Grand National med siktet att inte komma sist.
Den snabbaste galoppen han kunde uppbringa x varv i hagen och jag stod bara och bad bönder om att skorna skulle sitta kvar, han inte skulle gå omkull och framför allt inte bli halt.
För sist jag stod som åskådare till ett dylikt lopp (förra sommaren) BLEV han halt i några dagar…så jäkla onödigt och helt oförklarligt. Han är 99 gånger av 100 verkligen ursnäll att ta in.
För att korta ner även denna historia verkar skenturen inte ha gett några men; jag red ut i skogen när jag väl fick tag i honom och bara det var en liten bedrift om jag får säga det själv.
Det blåste rejält och för ett år sedan hade jag inte drömt om att sitta i sadeln i skogen under sådana förhållanden men idag vågade jag chansa och Frenchie skötte sig helt perfekt.
