Månadsarkiv: april 2023

Måndag- lååång rapport

En härlig påsk är snart till ända och jag är mycket tacksam över hur den har förflutit.

Är det något som är säkert i livet är att det går upp och ner så jag är glad för varje lyckligt ögonblick. Det kan vända snabbt….

Igår kväll var jag på ett kul knytkalas, mitt bidrag ser ni ovan (jordgubbspaj).

Nina har 2-dagarskurser några gånger om året och de brukar avslutas med ett knytkalas vilket är ett mycket trevligt sätt att träffa likasinnade kvinnor, äta gott och se hur andra bor (tycker jag som är intresserad av heminredning).

Igår var vi hos ägaren till ”Frenchies tjej”, ett mycket fint yngre sto som jag brukar skoja om hade blivit en perfekt mamma till Frenchies avkomma om det hade varit möjligt ❤️.

Stoets ägare har dessutom både en +30 shettis med det fantastiska namnet Molly 🙂 och en drös med jättefina hönor varav jag fick ha en i famnen en stund så förutom god mat, massa snack osv fick jag detta som bonus ha ha. Och ponnyn ger mig hopp om Lillis (att han ska leva i tusen år som jag kräver att han lovar mig).

Idag har Frenchie och jag varit på ett litet äventyr; vi åkte till en tävlingsplats där jag inte varit på flera år och han således aldrig.

Det första jag noterade på plats var några flaggor som piskade stenhårt i vinden liksom deras linor som slog ännu hårdare mot själva flaggstängerna.

Jag hann tänka att Frenchie kommer att bli livrädd men såg sedan hur alla ekipagen på framridningen (flaggorna var i ett av hörnen) såg fullkomligt obekymrade ut (vilket ändå förvånade mig).

När jag själv skulle leda Frenchie i närheten av flaggorna…”bara för att vara på den säkra sidan” insåg jag att vi (läs: JAG) var så långt ifrån säkra som tänkas kunde.

Frenchie kastade sig handlöst och som en kobra flera gånger, gick i passage däremellan och jag kände mig som en sådan där hästägare som snart skulle få en hel del hat från omgivningen om jag inte fick ordning på min galning.

För att göra en lång historia lite kortare lyckades jag under rätt stor vånda hoppa upp på mitt djur medan någons medföljande medhjälpare höll honom (”håll honom för guds skull vad som än händer” var min order…) och sedan höll jag mig i andra ändan av framridningen på en mini-yta (tur att han är van vid mitt ridhus) där han höll sig helt lugn och tidvis gick fantastiskt fint (precis lagom dos av spänning parat med lydnad). Jag kan inte nog hylla mitt säkerhetshandtag som jag höll i heeela tiden (inte i ridhuset så klart)- det är sååå psykologiskt lugnande i mitt fall (just fall hade det lätt blivit annars med min usla balans….).

Inne på banan hade jag inte samma superkänsla men jag var nöjd att jag ens kom till start och även nöjd med att Frenchie trots ett initialt gloende på domarbordet direkt sa ”men Ok, nu har jag sett det och nu bryr jag mig inte längre”.

Han har ett stråk av istadighet när han inte vill göra whatever (som vid uteritterna i början) och det är därför extra skönt att han hittills aldrig har visat den tråkiga sidan inne på tävlingsbanan fast han ganska ofta har tittat till på framför allt domarbordet.

Men nu är jag ännu en erfarenhet rikare; jag kan ju inte bara åka till tävlingsplatser han känner till sedan innan och där allting är precis i Frenchies smak.

Han har dessutom den goda egenskapen att han inte behöver någon längre framridning om det skulle uppstå något krångel; idag tror jag att jag red fram i ca 20 minuter.

Livet med hästar…det blir aldrig TRÅKIGT i alla fall!

Annorlunda träning

Jag förespråkar verkligen varierad träning om det är möjligt och här är ett exempel på detta för den som vill prova på något lite mer ovanligt.

Inget för fegis-Birgitta 🙂 och jag gissar att en bloggläsare kommer att skicka en kommentar och berätta hur det gick när hon var med på en dylik träning för flera år sedan men i sak tror jag absolut att detta kan vara vettigt för en del!

Söndag- förkortade pass

Idag fick jag till så bra ridning i ridhuset att jag nöjde mig med ett mycket kort pass.

Jag tror att det ibland (alltid?) är bättre än att rida lite för länge på den fina känslan och riskera att den uppåtgående kurvan inte bara planar ut utan till och med börjar dippa och man avslutar sämre/ dåligt.

Några timmar senare gjorde jag samma sak med en fd stallkamrats häst som hon kom med till Ryhus för att få tömkörd.

Hästen var initialt väldigt spänd med kom till jättebra arbete och detta, tillsammans med att den var liiite ur kondition gjorde att även den fick ”sluta tidigare”.

Framför allt när hästar ska prestera i en ovan miljö och med en ny person och kanske med ovana krav tror jag att det är extra viktigt att inte mala på för mycket utan belöna hästen genom att låta den avsluta jobbet.

Avarterna av sociala medier

Jag tycker att det mesta med Facebook och Instagram där jag är ganska aktiv är är mer positivt än negativt även om det som med det mesta finns avarter, framför allt om man kan skapa något fejk-konto och spy ut diverse galla genom detta.

Det senaste exemplet på hur…ursäkta…äckliga människor kan vara läste jag om nyligen och det handlade om ett inlägg på Facebook som ondgjorde sig över hur en ridlektion hölls.

Jag såg inlägget och även om jag kan ifrågasätta att man publicerar en suddig film på ett barn (?) som gissningsvis inte har en aning om att det blir filmat till häst så tycker jag ändå inte att det är på några vis försvarbart att någon tagit sig friheten att ta reda på vem som är moderatorns/ administratörens arbetsgivare och ringt upp denne med anledning av inlägget !?!?

Alltså vad är det för fel på en del människor !?! Ringa upp någons arbetsgivare !?!?

Känner man ett tvång att ringa någon ringer man väl polisen i så fall!?!

Visst…det kan måhända vara berättigat att ta kontakt med någons arbetsgivare under vissa, väldigt speciella omständigheter….vad vet jag…men i fallet ovan kan jag absolut inte se att detta skulle vara ok.

Vad tycker ni? Har jag fel?

Lördag- extraljus

Bilderna ovan; när Henrik först skickar den översta bilden med texten att jag fått extrabelysning i ridhuset och jag inte fattar någonting. Får skylla på att det var sent på kvällen på jobbet 🙂 !

Idag har vi varit och tränat för Nina igen fast i ett ridhus där vi ”aldrig” är (Frenchie har bara varit där en gång); Flyingehus.

Detta ridhus ligger bara 1-2 km från Granelundshallen där jag har ridhuskort vilket är den främsta anledningen till att vi aldrig är på Flyingehus fast det är ett otroligt fint ridhus, den andra anledningen är att deras underlag är fibersand och jag föredrar grus.

Men det är bra med variation ibland och det fick jag idag OCH ett fint pass.

Orörd säck men havre i skorna

Minns ni detta arrangemanget?

Jag skulle ju återkomma med rapport huruvida mössen lyckade ta sig in i den hängande (numera borttagna) säcken och kan härmed meddela att de troligen inte gjorde det. I alla fall kunde jag inte hitta minsta spår efter dom.

Var jag däremot hittar spår då och då och redan innan den upphängda säcken är i mina Ariat-ridskor eller mer korrekt; främst i den vänstra !?!

Jag har flera gånger känt ”något” när jag satt på mig skon och detta något har alltid visat sig vara x havrekorn.

Numera vänder jag upp och ner på skorna innan påsättning för tänk om en mus en dag dör där inne medan hen mumsar havre! Uääää!

Fredag- större ögon

Idag får ni hålla tillgodo med en gammal bild eftersom jag inte kände att det var läge att hala fram telefonen i skogen.

Man har nyligen avverkat en del träd så det såg inte ut som vanligt i skogen enligt Frenchie; därav hans behov att gå med lite större ögon under en del av turen. Han betedde sig absolut inte illa alls men vis av tidigare erfarenheter kände jag att det var säkrast att inte göra annat än att ha ett stadigt grepp om tyglar och säkerhetshandtaget och inte fibbla med någon fotografering 🙂 !

Sadelskydd

Min Equipesadel är bekväm som en fåtölj MEN lädret är väldigt känsligt för tex regndroppar- det blir märken direkt.

Ett snabbt sätt att skydda sadeln på väg mellan stall och ridhus om man inte har ett riktigt sadelskydd nära till hands är att dra på ett ländtäcke som jag har gjort på bilden.

Torsdag- skumpiga vägar

Igår skrapades vår grusväg så att den blev så här fin men det är tyvärr långt ifrån bestående utan kan snabbt bli en enda sträcka av skumpande över större och mindre hål.

Jag älskar ju i princip allt med att bo på Ryhus men ska jag hitta något negativt så är det tex just detta; att vägen trots ganska frekvent underhåll inte är den bästa.

Livet på landet kan man säga och jag anpassar absolut val av bil delvis därefter och skulle aldrig köpa en splitterny och liten bil som säkert hade slitits ner av vägen ganska snabbt.

Själv har jag en 17 år gammal Subaru Forester och hoppas att den hänger med ett bra tag till.

Frenchie och jag har varit iväg och tränat för Nina och eftersom jag jobbar på schema väntar nu några nätters arbete medan många andra går på påskledighet.

Allt tyngre lektionsryttare

Efter att ha läst detta inlägg och blivit beklämd funderade jag på om jag skulle ”våga” skriva något om det på bloggen.

För så fort man bara andas viktdiskussioner/ fetma och allt som har med detta att göra så finns risken att det blir ett jäkla rabalder och att man som skribent (jag) anklagas för att vara en mobbare, för att skuldbelägga överviktiga och mycket mer därtill.

”Man” får inte ha åsikter om människors (över)vikt utan att få en massa hat riktat mot sig men jag tar ändå risken och skriver vad JAG tycker:

Att ridskolor nu letar hästar som tål att bära mer vikt tycker jag är bedrövligt men förståeligt om man annars tappar så pass många kunder att man måste slå igen verksamheten.

Tyvärr är det hästarna som får betala priset och det är DET som stör mig, inte om människor vill väga whatever.

Ja, jag är fullt medveten om att det finns många ”tunga” ryttare som rider tusen gånger bättre än vad jag själv någonsin kommer att göra men detta är inte personer som lär sig att rida på en ridskola.

Handen på hjärtat; hur många av oss med egna hästar skulle själva vilja låna ut våra djur så att en överviktig, ridmässigt oerfaren person kunde få ta sig en ridtur?

Det går inte heller att jämföra med om jag som överviktig rider på min egen häst 4-6 timmar i veckan med en lektionshäst som säkerligen går minst dubbelt så många pass och med många olika ryttare som alla har sitt sätt att rida på.

Ridskolehästar är redan ”utsatta” på andra vis än en häst ägd av en privatperson eftersom de rids fler timmar och av många olika ryttare så att dessutom addera x ”för tunga”, obalanserade ryttare i denna mix kan omöjligt främja hästarna- det är min bestämda åsikt.

Och ja, även ”benrangel” kan rida obalanserat så det argumentet kan ni bespara mig- det jag diskuterar här är hur övervikt + obalans + oerfarenhet i sadeln påverkar en häst och den uträkningen ger ett minus för hästars välfärd GENERELLT enligt mig.

Det är inte en mänsklig rättighet att rida oavsett vikt. Punkt.