Månadsarkiv: maj 2023

Lördag- blått

Ahhhh så nöjd jag var med Frenchie idag!

Jag brukar inte ha lust att stryka mig från en tävling men idag kände jag faktiskt så innan jag körde dit.

Det blåste REJÄLT och jag känner mig fortfarande lite osäker på hur Frenchie ska bete sig när allt inte är väldigt ”tillrättalagt” eller som det brukar.

Men jag tänkte att jag får ta dagens tävling som ännu en insättning på erfarenhetskontot och det visade sig vara klokt.

Frenchie skötte sig oklanderligt och brydde sig inte det minsta om vinden eller att grus blåste och yrde på oss på framridningen.

Inne på banan (inomhus) var han också jätteduktig och tittade inte ens på domarbordet som stod centimetrar från staketet.

Lång story short blev det som ni ser en blå rosett i litet startfält men med, som alltid, jättefina hästar!

Vår första men förhoppningsvis inte sista placering i MSV B:2, tidigare rosetter kommer från den aningen lättare klassen MSV B:1.

Rasbyte

Har du också fascinerats av American Curlys och undrat hur det är att ha en?

Om du har en långhårig ponny kan du temporärt prova hur det ser ut i alla fall.

Gör så här:

Låt din långhåriga ponny stå ute i regn utan täcke.

Låt sedan sagda ponny vara fortsatt ute när solen lyser på honom några timmar till.

Har du tur har du en American Curly vid intag, se själva:

Fredag- nytt, finare ogräs

I morse konstaterade jag nöjt att min hysteriska, omfattande, krävande och urtråkiga brännässle-bekämpning som pågått 3 vårar och somrar i rad nu gett önskvärt resultat.

Kolla på bilderna ovan!

Denna yta bestod när vi flyttade till Ryhus av meterhöga brännässlor i sådan mängd att man hade behövt en machete för att ta sig fram.

Med åren har höjden på nässlorna minskat drastiskt eftersom jag har varit framme och dragit upp dom så fort de börjat skymta ovan jord och eftersom jag dessutom dragit upp allt jag kunnat med rötterna verkar jag äntligen ha gått segrande ur kampen för nu växer det något annat, mycket vackrare ogräs (?) på samma plats.

Och visst ser det trevligare ut?

Detta ska jag låta vara för något måste ju växa där oavsett, i alla fall om jag inte vill ha bar jord vilket skulle se mycket konstigt och fult ut och förhoppningsvis tränger detta ogräs eller vad det nu är bort allt annat som vill dela ytan.

Och jag lovar att jag framgent inte ska tjata om de jäkla brännässlorna men det blir ju gärna så att man skriver om sådant som upptar mycket av ens liv/ tid och det har tyvärr detta ogräs gjort för min del ha ha ha!

Den som också men dock med glädje upptar stora delar av mitt liv, Frenchie har ridits av mig och Nina idag och nu går han och betar gräs i de iskalla vindarna.

Vårens temperaturer, framför allt på natten och tidiga morgnar har verkligen lämnat mycket att önska så vida man inte tycker om frost men jag som så gärna vill ha ut mina gurk och tomatplantor innan fönsterkarmarna bågnar är inte nöjd.

Edit: frågade på ett trädgårdsforum och flera påstår att ogräset heter jordreva.

Säljtips (om du ska sälja en häst)

Nyligen läste jag ett inlägg på Facebook som i korthet handlade om ”vad skulle ni vara villiga att betala för en häst med xx kvalitéer”.

Och av svaren att döma konstaterade jag åter att en del köpare har väldigt orimliga krav; de vill knappt betala något ens för ”fina” hästar och dessa ska dessutom vara fullständigt felfria för annars vågar man inte köpa (något förenklat men ni fattar säkert).

Som ni vet har jag själv både sålt och köpt hästar förra året och det var verkligen inte det lättaste, något av dom.

Försäljningen av Vicke tog mycket längre tid än jag trott, delvis pga en del olyckliga omständigheter (som att han först fick anaplasmos och inte jättelång tid därefter lymfangit) och att HITTA en ny häst var verkligen inte lättare.

Ärligt talat undrar jag hur mycket längre jag hade behövt leta (fortfarande???) om jag inte pga väldigt lyckliga omständigheter hade ”snubblat” över Frenchie vars ägare en god vän till mig råkade känna. Han var dels egentligen några år för gammal och dels inte ens utannonserad så det var verkligen ”mer tur än skicklighet” att jag kunde köpa honom.

Hur som helst fick inlägget jag läste OCH mina egna erfarenheter från förra året mig att att skriva ett eget inlägg på ett dressyrforum och eftersom så många tyckte det var bra får ni en kopia nedan:

”Lite funderingar och tips efter att ha läst ett liknande inlägg nyligen och själv både köpt och sålt två fina dressyrhästar förra våren.

Min erfarenhet som säljare är att många har väldigt orealistiska förväntningar på vad en välutbildad dressyrhäst kostar.

Med välutbildad menar jag fortsättningsvis en häst som skulle kunna gå på iaf 60% i en MSV A när den säljs, inte vad den gjorde för 5 år sedan.

Man har också många gånger förväntningar på ”den felfria hästen” som vi med lite mer erfarenhet ”vet” oftast bara existerar i sinnevärlden.

Att en +12 år gammal häst har haft enstaka hältor om den ridits regelbundet och ”ordentligt” i 6-7 år är inget konstigt men allting är givetvis relativt.

Ska man sälja är mina råd:

1.Var beredd på att du kommer att bli uppringd av x personer som inte har ovanstående klart för sig, som inte har en realistisk uppfattning om SIN EGEN ridförmåga (eller ens sin kondition upptäckte jag vid provridningar….), som inte har budget att köpa hästen för utsatt pris, som vill låna och ej köpa hästen och som på många andra olika vis inte kommer att komma i närheten av att provrida av x olika skäl. Det är tyvärr så det går till vid många hästförsäljningar idag så det är inget konstigt och drabbar inte bara dig utan många som säljer.

2.Var beredd på att en försäljning TAR TID. Det kan ta tid innan ni får ihop provridningar, folk vill åka hem och fundera (med all rätt), en del vill komma fler gånger. Det kan ta tid att få tid för besiktning och när denna väl är utförd så kanske tilltänkt köpare backar ur av x anledningar och du måste börja om processen igen.

3.Gör en BRA försäljningsvideo där du visar det som är relevant. Visa hästen riden på ett bra underlag och inte i någon gyttjig/ snötäckt paddock eller där du rider rakt fram på en skogsstig.

4.Försök att vara så tydlig du kan i annonsen för du kommer ÄNDÅ att få x samtal från folk som inte orkat läsa. Skriv ut priset för redan där sållar du bort de som inte har ekonomin, en del i alla fall.

5.Var ärlig! Att försöka mörka olika saker kring hästen är BARA dumt och lögner kommer alltid fram på ett eller annat sätt. Att få hem spekulanter för att du slirat på sanningen och som sedan avstår när de upptäcker xx har bara slösat din tid och gett hästen en onödig provridning.

Det finns mycket mer att säga men jag håller här och önskar lycka till! Det ÄR urjobbigt att sälja för de flesta och det kan absolut vara lika jobbigt att vara köpare.”

Torsdag- dubbla besök

Idag var Frenchie och jag ute i skogen och övade på den samlade galoppen!

Jag tycker att skogen lämpar sig väldigt väl för detta jobb, man har bjudning och lite extra vakenhet lite mer gratis och det är.nog så viktigt i samlingen; att hästen inte bara galopperar långsammare så att säga utan med bibehållen energi och ”stuns” i sprången. 

En grej som jag måste tänka på förutom ett av mina mantran;  ”häcken ner och fronten upp” är att inte ”rida iväg” i de första sprången efter fattningen utan att hålla kvar Frenchie i ramen vilket gick fint idag.

När vi ändå var ”out and about” fick jag en ingivelse att hälsa på en god vän som precis har flyttat så att hon nu är min närmaste granne (bor ca 2 kilometer från oss och bakom mina hagar).

Så Frenchie och jag knackade på (mentalt i alla fall) och vi hann växla några ord innan min lille plutt blev otålig och tyckte att det var dags att gå hem till morötterna.

Senare på dagen var det dags för det mer officiella besöket hos vännen och då tog jag med mig Molly i stället som genast kände sig som hemma och tillbringade delar av visiten i vännens dubbelsäng; ett gott betyg ha ha!

Några fler bilder från dagen:

Övergrepp inom hästsporten och varför de fortsätter

Sitter och läser denna krönika på Hippsons sida på Facebook och av kommentarerna att döma är en majoritet med all rätt fördömande men en hel del också förvånade. Jag…not so much:

Alla som varit i ”hästvärlden” i Sverige i många år vet hur otroligt liten den är och att ”alla känner alla”.

Med andra ord är det nästan omöjligt att mörka saker och hemlighålla sådant man inte vill ska komma ut.

Ändå händer det inte så mycket när tex män begår handlingar som är moraliskt förkastliga eller rent av förbjudna. Varför?

Tja…en förklaring är att det ibland t.o.m. är mannens egen partner som håller honom om ryggen och att många, förutom partnern har för mycket att förlora på att lägga sig i.

Partnern driver ibland en rörelse med stora ekonomiska intressen med mannen, något som partnern är rädd för att förlora om hon inte står bakom honom. Det finns sponsorer, samarbetspartners, vänner och branschkollegor man inte vill förlora. Sorgligt men sant.

Och om inte ens en så sviken partner slår näven i bordet; vem är då omgivningen att outa förövaren, ffa om man inte har bevis?

Att bara gå på hörsägen, att ”alla andra vet” kommer man inte så långt med och få budbärare vill bli skjutna så man håller tyst.

Och så får allt fortsätta som det alltid har gjort och dessa kändisryttare, ryttarprofiler, ja kalla dom vad ni vill fortsätter att inneha maktpositioner, används som gurus och experter som yttrar sig offentligt osv.

Den enda som drabbas negativt är offret men det är ju bara EN person (ironi).

Jag är rätt så säker på att jag vet vem mannen i krönikan är och har själv genom åren fått vetskap om flera andra karlars mycket olämpliga beteende vad gäller yngre tjejer. I samtliga fall har mannen varit i en relation och dessutom haft barn med sin partner. Verkligen inget unikt för hästsporten men inte desto mindre bedrövligt.

Onsdag- de klarade sig

Gissa om jag blev lite nervös när jag fick denna bilden av Henrik igår kväll på jobbet.

Inte för att detta skulle vara första gången dessa löss är på besök utanför stallet 🙂 utan för att jag nyligen satte ut några nyinköpta blommor i krukor ungefär 1 meter från där man ser dovisen längst till höger på bilden.

Jag tänkte att detta kunde betyda ”hejdå blommor” och ”tack för nattamaten” men hold and behold….blommorna befanns intakta i morse! Livet på landet….

Min utrustning till mig själv

Som ni säkert har förstått är jag definitivt ingen modeslav som måste ha ”det senaste”. Jag måste inte heller köpa allting nytt eller betala hur mycket pengar som helst för whatever även om jag gillar fina saker.

Smaken är absolut som baken och jag tycker själv att jag ser fullständigt ok ut när jag tränar och tävlar och det är det viktigaste för mig- inte varifrån mina saker kommer eller vad de har kostat.

På denna bilden ser ni hur jag ser ut när jag tävlar:

Ridbyxorna kommer jag inte ens ihåg var jag har köpt men det var garanterat på någon rea eller möjligen på Gekås. Jag har haft dom i många år. Samma sak med ridblusen.

Hjälmen vet jag kommer från Gekås och kostade runt 400 kronor och den är ca 1 år gammal.

Ridjackan, som jag älskar, har jag fått från en god vän (vet ej märke) och den är en favorit. Lätt att knäppa (dragkedja och knappar utanpå) och i ett stretchigt material.

Stövlarna, ett par Königs, köpte jag på en outlet och de är ett av mina största fynd. De kostar nya runt 7000 såg jag på nätet och jag tror att jag gav runt 300 kronor!!!!

Till vardags rider jag i ridskor och shortshaps från Ariat, båda gåvor från Henrik och köpta på Hööks. Jag hade dessförinnan ett par shortshaps från Gekås för typ 100-150 spänn och de var hur bra som helst.

Spö har jag ett från Gekås till vardags och det kostade ca 50 kronor och är i ärlighetens namn lika bra som ett många gånger dyrare dito som jag fick av Henrik i present och som kommer från Hööks. Det sistnämnda har jag alltid i transporten när det inte används.

Sporrar rider jag nästan aldrig med och har ingen aning om varifrån de kommer då alla paren är typ tusen år gamla och inga av dom är några märkes-sporrar.

Handskarna på tävling är av märket Roeckl och en present från Henrik, vardagshandskarna kommer från Gekås och kostade 89 kronor paret. De sistnämnda har jag haft flera par av genom åren och tycker de är i princip likvärdiga med Roeckls.

De ridbyxor jag ridit med till vardags i vinter/ vår är ett par Eurostar köpta på en outlet för 250 kronor (samma som där jag köpte stövlarna) och annars kommer mitt senaste köp från Ps of Sweden, ett par jättesköna jeansridbyxor köpta på rea för under tusenlappen.

När det kommer till tröjor har jag alla möjliga, en del från Gekås och andra från Hööks framför allt.

Jackor har jag också köpt på Gekås genom åren eller tagit över någon jacka från Henrik som han tröttnat på.

Mitt mest använda plagg i många månader varje år är termobyxorna och de köpte jag också på en outlet för kanske 200-300 kronor.

Gummistövlar är banne mig ett måste på landet och mina är ett par Ariat från Hööks, också de en present från Henrik.

Avslutningsvis har jag ett pannband från Hööks (se bild) som jag också har använt hur mycket som helst, både i stallet och till vardags; det kostade under hundralappen.

Fun fact är att jag köpte jackan på bild (från Schockemöhle) för runt 10 år sedan för att ha i stallet.

När den kom tyckte jag att den var ”för fin” och opraktisk (pga dunet) att ha annat än till vardags så den har aldrig använts till sitt ursprungsändamål men fungerar fortfarande efter så många år (men behöver torktumlas i tusen timmar efter tvätt).

Tisdag- full heart

Tog bilden ovan för en halvtimme sedan och som ”man” skulle säga på Instagram; ”heart is full” ❤️!

Väldigt glad att Molly och Frank kommer överens och med den lille är hon ännu mer orädd och drar honom nästan i svansen ibland utan att han skänker henne en blick.

Känns inte som att den lille skänker dessa gynnarna heller några blickar och de är hur som helst totalt orädda för både honom och Frenchie.

Den sistnämnde har gett mig ett fint pass för Nina idag och vi kunde faktiskt utföra något som med god vilja skulle kunna kallas för piruettembryon. 

Min utrustning till Frenchie

Fick en fråga om vad jag använder för utrustning till Frenchie och tänkte berätta om en del av den i alla fall.

Om vi börjar med det absolut viktigaste om ni frågar mig, sadeln, så är det en Equipe, modellen heter Olympia.

Detta är Vickes sadel som tacksamt även passar Frenchie.

Även stigbyglarna kommer från Equipe (gåva från en annan ryttare) medan stigläderna kommer från Eqviptus och gjorden från Börjes:

Jag har hela vintern och våren använt ett renskinn från Röda stjärnan men använder annars i princip bara Mias schabrak sedan massor av år tillbaka:

Om vi går vidare till tränset kommer detta från Hööks liksom de träns jag hade till Vicke under många år. Tyglarna kommer från Eqviptus, martingalen (alltid på vid uteritt) är från Börjes och säkerhetshandtaget från Eqviptus:

Till vardags använder jag billiga grimmor från Gekås:

När jag åker iväg med Frenchie har han en av mina favoritprylar på sig; lädergrimman från Eqviptus. Den är i jättemjukt läder, snygg och nätt (väger lite och känns inte klumpig):

Benskydden fram fick jag av Frenchies ägare när jag köpte honom så de kan jag inte uttala mig om.

Täcken har jag alla möjliga varav några är köpta på Gekås, några begagnade från privatpersoner och det senaste (ett regntäcke) kommer från Hansbo. Min ponny har ett likadant: