Onsdag- ett minne

Idag var jag uppe lite tidigare än vanligt eftersom jag skulle skritta ut på Frenchie innan en heldagskonferens.

Att rida efter jobbet har jag aldrig haft ork till (när jag jobbade dagtid) och idag är det dessutom jättevarmt ute just nu medan det var helt ok i morse.

Jag funderar på om och vad hästägare, stallägare och bönder lärde sig efter torkan 2018?

Själv lärde jag mig att alltid ha lite marginaler med fodret ( så att inte allt är slut direkt efter sommaren) och att också ta tillvara på sådant som många inte hade orkat ha bry med.

Jag ger tex lite sly av sådant hästarna äter, jag torkar brännässlor och framför allt hugger jag gräs som jag ger Frenchie vid intaget för att spara på höt. Ponnyn vågar jag inte ge färskt gräs annars hade han också fått.

Så det finns sätt för VISSA att få lite helt gratis foder; det handlar i dessa fallen mest om hur mycket man har tid och energi att lägga på dylika projekt.

Sedan har inte alla gräs i sin närhet som de bara kan ”ta”- det fattar jag så klart.

I mitt Facebook-flöde kom ovanstående bild upp som ett minne just idag; det är Vickster som rensar området utanför dåvarande stalls hagar.

Han gick lös där under uppsikt och tro mig; han och jag (med lie) rensade upp enorma mängder grönt.

Jag håller på en mindre gräsyta utanför mina hagar som jag eventuellt kommer att göra en provisorisk hage till Frenchie åt om torkan fortsätter; honom vågar jag inte ha lös och framför allt inte nu när han är konvalescent men sen så kanske han får gå där under uppsikt.