Som jag har berättat många gånger har jag under Frenchies skadeperiod haft återkommande problem med att skritta på vår grusväg och i skogen- de issues med istadighet som vi hade när jag precis hade köpt honom och som jag fick bort till 99 % återkom med full kraft.
Jag har funderat en del på detta (så klart) och efter clinicen med Tristan Tucker är jag rätt säker på vad det nog handlar om till stor del; min knäppis kan liksom inte ”ta hand om sig själv”- vilket hela Tristans koncept går ut på; att lära hästen just detta och inte bara den timmen vi arbetar med hästen utan 24/7.
Och där är ju hästar olika förmögna att hantera sig själv i förhållande till den värld människan vill att de ska leva i och Frenchie tillhör ju då de inte optimalt lämpade, tyvärr.
Ett bra exempel är hans helt hysteriska skenande i hagen samtidigt som han gnäggar högt och som jag sett 3-4 ggr men aldrig hos någon annan häst; denna extrema/ överdrivna reaktion. Och dessutom samtidigt som min ponny eller Bibbi inte alls varit upprörda öht?!?!
Det är väl därför han skadar sig också; han är så blockerad att han inte har koll på kroppen.
Bara vetskapen om ovan gör att jag måste hantera honom klokt och en del i detta är att vara beredd på sådant jag tidigare inte behövt att bry mig om.
Och jag måste också arbeta med detta om jag någonsin vill ha en tryggare häst så detta är något som finns på att göra-listan om/ när Frenchie är mer igång.
Med detta sagt är mina försök att rida ut åter igen begränsade; denna gången av skogsavverkningen som återupptagits nära oss.
Även på Ryhus hörs det ofta ett jäkla smällande och brakande och jag har ju fattat att det kommer från skogsarbetarna som dessutom jobbar på fullkomligt för mig ibland icke logiska tider som inte går att förutsäga.
Ibland är det på helgerna, ibland på kvällarna och faktiskt tom även på nätterna för att inte tala om när de jobbar dagtid.
Så nu kan (läs: vågar) jag inte rida i skogen alls för skulle de köra igång när jag är där tror jag vad som helst kan hända med min reaktiva knäppis.
När han var som istadigast i somras kunde jag inte ens lämna Ryhus (!) ; han stod bara fastfrusen eller backade vilket så klart inte var bra när han var halt.
Nu har jag kunnat ”träna” honom så att det går lätt att rida på själva grusvägen (som är några kilometer lång) men skogen får tyvärr vänta vilket är sååå synd och hade varit en perfekt plats att rehabilitera en häst på.
Bilden föreställer min vän och hennes häst som inte alls behöver Tristan Tucker som vi 🙂 och här ser man vilken typ av jobb som sker i skogen.
Jag trodde först bilden var manipulerad för vännens häst ser nästan ut som en fallabella med en docka på ryggen *ASG* men det är så det tyvärr ser ut i vår skog just nu och dessa pyramider som byggs skulle jag aldrig kunna passera när arbetet med dom är igång.
Jag har samma problem med min häst. Ena dagen så lugn och fin när jag rider ut. Nästa dag ett nervvrak som ska vända och skena hem vid alla påhittade monster som han anser är gömda i buskar eller rentav under grusvägen vi rider på.
Och när vi har sällskap med en annan häst så är han den som går först förbi överallt.
Så tröttsamt.
Min är också MYCKET fogligare med sällskap.
Han triggas mest av det oväntade; ljud, saker som står på andra platser, uppflygande fåglar osv.
Tröttsamt absolut men ännu värre att det kan bli farligt.
Jag använder soundless luva eller bomull i öronen. Då blir det bättre.
Min har också det beteendet; att han kan börja halvskena runt och gnägga. Jag har heller aldrig träffat på ngn annan häst som gör så.
Just gnäggandet är mycket märklig tycker jag, ffa som jag i dessa ögonblick absolut inte kunnat se eller höra något som alls kunnat upplevas som skrämmande för varken människa eller häst!?!
Min häst gör också så. Skenar runt som panikslagen och skrik-gnäggar. Tyvärr har hon skadat sig två gånger pga detta. Månader av vila och rehab båda gångerna. Skada på förstärkningsbandet ena gången och trampat genom ena framkotan (minns inte vad det heter) så det blev en jätteinflammation andra gången.
Jag har aldrig heller träffat på någon annan häst som gör så.
Så intressant (och tråkigt givetvis)!
Man undrar ju vad det där skrik-gnäggandet står för men gissningsvis något panik-ljud?
Min har ju också blivit halt 2 gånger av skenandet som jag sett, ena gången gick det över efter kanske 4 dagar och den andra efter kanske 2.
Den skada han har nu har jag ingen aning om hur den har uppkommit men jag är till 99,9% säker på att den skett i hagen då det är en rejäl trauma-skada vilket jag givetvis borde ha känt om det hände när jag red.
Jag har tack och lov, aldrig suttit på när detta har hänt, men det har inträffat ett par ggr vid longering/tömkörning, och varit riktigt svårt att få kontakt med/stopp på hästen! Dessa ggr har det absolut varit ”störiga” inslag, tex att vi varit i ridhuset och det blåst/regnat rejält, men den reaktionen!!!!