Mängdmässigt tränas Frenchie just nu som typ en 4-åring och det blir ju inte så mycket man hinner ”göra” under ett pass om man inte älskar att skritta. Och tyvärr tillhör jag dom som helst inte skrittar alls annat än vid uteritter.
Nu GÖR jag ju det i alla fall, skrittar alltså, men jag tycker det är urtråkigt.
Jag försöker därför hitta så mycket variation i Frenchies arbete som det ändå går; som igår när jag inte hörde några ”skogsarbetarljud” och vågade skritta en stund i skogen eller som idag när jag longerade i skritt utomhus i högt gräs.
Jag tänker att det ändå kan ge lite att behöva lyfta lite mer på benen i gräset?
Efter 25 minuters skritt ute avslutade jag med tömkörning en liten stund i ridhuset och då blev det både trav och galopp i några minuter.
Visst är det en fin bild förresten 🙂 ?
Och med solen som lyser på min fina häst kom jag ihåg ett tusen år (eller 30 i alla fall) gammalt minne!
Vid ett tillfälle sa en bloggläsare (detta minns du till 1000% inte Bert Ahnelöv) att ”min gloria drog solstrålarna till sig” *ASG*!
Tänk vilket trams man kan komma ihåg ibland! Och nej, vi var inte kära eller nåt…bara stallkamrater!
Väldigt mysig bild.