Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Även dagens ridhuspass var till stor belåtenhet för undertecknad och nu är vi nog tillbaka till ungefär den nivån vi befann oss på i våras.
Jag har faktiskt inte rört underlaget med någon form av harv sedan jag la in pinnflisen utan jag går bara runt med en kratta och jämnar till det.
Dagens lunch åt vi på Skryllegården, platsen för vår första date faktiskt. Då hade jag Soya med mig som ”förkläde” och vi gick en långpromenad med henne innan vi åt middag minns jag ❤️.
Efter maten körde vi och hämtade morötter till hästarna så nu kan de gotta sig lite.
Dagens tv-tips: Säsong 5 av Sjuksystrarna på Fredenslund kan nu ses på tv 4 Play; jag sträck-såg alla 6 avsnitten igår. Den är sååå bra!
Igår var Queen B hos frisören (läs: jag klippte manen och svansen).
När hon kom var den sistnämnda en tunn och kort ”stripa”- nu har den i alla fall vuxit ut till full längd även om det är milsvitt till Frenchies tjocka plym.
Fun fact: så fort Bibbis man blir längre än på bilderna blir den vågig!
Medan min tidigare sällskapsponny var en dramaqueen utan dess like när det kom till ”hårvård” och hoppade upp i luften bara man ville klippa hovskägget (som motsvarade 5 normala hästars….) så är Bibbi den mest tacksamma ”lilla” häst att pyssla med.
Gudarna ska veta att jag varken borstar ihjäl henne eller lägger någon större tid på att pyssla med henne och nu när jag tänker efter hade hon varit perfekt för någon som bara ville ha en häst att stå och borsta på någon gång i veckan. Som stallterapi typ.
Jo, det finns faktiskt personer som t.o.m. har annonserat efter denna typ av häst fast de lär inte åka ut till obygden in the middle of nowhere för att göra det tyvärr.
Att jag tycker väldigt mycket om Frenchie är väl (?) inte så konstigt- dels är han söt som socker och dels har jag ju verkligen valt honom själv men jag tycker även mycket, mycket om Bibbi- som kom in i mitt liv på ett helt annat sätt.
Jag skickar rätt ofta någon bild på henne till hennes ägare och får alltid mycket positiv respons så jag lär få ha henne som min så länge jag önskar.
Idag hade jag för övrigt det bästa passet hittills på Frenchie sedan jag satte igång honom- måtte det hålla i sig !
Jag har också varit och hämtat min hästtransport som varit på genomgång inför besiktning och som firman som fixade det förstnämnda också tog hand om. Tänk att jag har varit kund där i ca 30 år!
Så behöver ni laga er hästtransport och bor kring Malmö; googla på ÖB Service!
Nu ska jag titta på en ny serie som jag tycker är jättebra; Blue Lights på tv 4 play.
En polis-serie i nutid från Belfast- rekommenderas!
Henke och jag har 7-årig bröllopsdag och brukar alltid fira den utomlands men i år blev det tidigare semester av olika anledningar så vi får väl fira lite till helgen i stället.
”Uttrycket nu blommar asfalten används för att beskriva att något fullkomligt otroligt inträffat”.
Och ja, jag känner att jag bevittnade något åt det hållet hemma igår, dvs i slutet av november.
Vet ni vad bilden föreställer?
Det är självsådda penséer i en kruka jag vanligtvis har stående på yttertrappan.
De har varit omgivna av helt andra blommor i många månader:
Igår bestämde jag mig för att ta in krukorna och låta dom vila upp sig i min tomma box över vintern och då såg jag det i alla fall jag tycker är smått otroligt; att en av penséerna faktiskt blommar. I november, utomhus?!?!?
Om ni frågar mig; eftersom de trots att de är lite tillspetsade ofta återspeglar verkligheten i alla fall till en viss del, dvs det finns en igenkänningsfaktor.
Detta är skrivet av Silverbjälke på Facebook och ja, jag tycker det är roligt:
”Det finns så mycket att tänka på som häst & ridsportsintresserad.
Varför sitter så många islandsryttare på korset, finns risk att man skänklar den lilla hästen på hovskägget eller behöver man inte skänkla alls när man åker liten häst jättefort utan att veta vad lätt sits är ?
Hur många måste man vara för att orka marklyfta en westernsadel och vad går det ut på att snurra jättefort på samma ställe, är det som när man är på midsommarfestlekar och skall hitta tillbaka efter att ha snurrat runt sådär ni vet… fast man tävlar i att hitta utgången ?
Får man rida terräng utan att ha långa tyglar och luta sig bakåt eller är det reglerat ?
Används rekvisitan från Prideparaden av distansryttare eller färgar de sin utrustning själva ?
Får alla tävla WE eller måste man vara över 47, byggs banan alltid av sånt man hittar på gården under vårstädningen eller tar man med sig sånt man vill bli av med ?
Har någon vunnit i fingerkrok mot en dressyr ryttare någon gång, Hade sitsen förbättras av att sätta förbygel & graman på ryttaren ?
Krävs det mer än en minimal vilja till variation för att bli travkusk, tänk att hela sitt liv tävla exakt likadant i exakt samma vänstervarv….
Körningens dressyr… hur ser ett otränat öga skillnad på dressyrmomentet och om hästen bara är trög.
Att välja hoppning som gren var lätt, Det är mer logiskt. En snygg lastbil, ett nytt pannband, ett instagramkonto och saken är biff. Er andra förstår jag mig inte på riktigt.”
Själv representerar jag i alla fall till viss del nidbilden av en ”dressyrkärring”.
Jag helklipper min häst, kan ha dubbla täcken på honom och tar in honom från hagen om jag tycker vädret är för dåligt.
Jag älskar ridhusridning mest av allt och skulle bli jätterädd om min häst började bocka i full galopp vid uteritt. Jepp….that’s me och det står jag för 🙂 .
På tal om inlägget i fredags om köphysteri så är det ett välkänt faktum tycker jag att många hellre köper en massa snordyr utrustning än lägger pengar på träning.
Och vissa går tom så långt att de byter ut hästen så fort det börjar bli lite motigt i ridningen.
Och det är kanske inte så konstigt även om jag absolut inte försvarar det?
Men tänk så mycket enklare det är att bara ”köpa nytt” eller ”köpa mer” än att faktiskt lägga MÖDA på att försöka utbilda och utveckla sig själv och därmed bli en bättre ryttare för sin häst.
Dags för en ny träning för Nina idag och på vägen dit noterade jag att min bil visade en utomhustemperatur på 14 (!!!) plusgrader – snacka om att ”vi” har fuckat upp klimatet. Det var liksom rätt många minus för bara någon dag sedan.
Man undrar ju hur detta ska sluta men jag hinner förmodligen inte få något svar under min levnad.
Vad gäller själva träningen så gick den som den gamla slagdängan ”bättre och bättre dag för dag”.
Jag tyckte att Frenchie hade tappat enormt mycket bjudning och vakenhet för hjälperna efter sin långa konvalescens och båda börjar nu återvända så att jag slipper påminna heeeela tiden och själv bli totalt slut av drivning under tiden.
En del hästar blir väldigt pigga, elektriska och allmänt stallmodiga av vila och det kan jag verkligen inte påstå att Frenchie blev- tvärtom. Bara seg.
Men både Nina och jag var väldigt nöjda efter dagens träning och det var så roligt!
Känner ni igen er? Kanske speciellt nu under den tråkigaste årstiden?
Jag gör faktiskt INTE det.
Och det handlar inte bara om att jag har ett eget stall sedan 4,5 år tillbaka utan jag har alltid tyckt om att tex mocka.
Även när mockning ingick i stallhyran ville jag göra det själv och tycker att den stunden på dagen kan vara ganska kontemplativ.
Kanske beror min åsikt i frågan på en kombination av kontrollbehov och att jag oftast har TID till stallsysslor- har man massor av annat att rodda i dagligen kanske man mest känner stress av dessa?
Sedan har jag också ett väldigt lättskött stall tycker jag själv i alla fall, det är nära till hagarna och gödselstacken och båda hästarna är renliga osv.
Jag har tidigare berättat om ett stall jag stod i några få månader där allting var så svårjobbat att jag någon gång kom hem och faktiskt grät av leda.
Det tog en hel förmiddag att bara rida och sköta om allt kring en häst och det kändes som på tok för många bortslösade timmar varje dag.
Bara att mocka var ett helt företag!
Man hade en bit till gödselstacken på en lerig stallplan som skulle krattas om man spillde ut något på vägen och halmen var en storbals-dito som var inklämd i en en spilta så man knappt kom åt att ta av den mer än ”näva-vis”.
Det fanns inget varmvatten i stallet utan man fick koka detta i vattenkokare om man ville putsa sina grejer och eftersom det var minusgrader när jag hade häst där ville jag ”så klart” inte stå med händerna i kallvatten.
Så det är ETT tips om man vill slippa känna utmattning i stallet; att försöka göra det så lättjobbat som möjligt.
Inga halvtrasiga redskap tex, nerslitna kvastar eller skottkärror som knappt går att köra. Eller en gödselstack som kräver att man är en gymnast för att kunna tömma ut gödseln på. Osv….
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer