Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Fast jag har hållit på med hästar i mer än 40 år kan jag tydligen fortfarande komma på saker som jag inte har tänkt på förut 🙂 .
Bilden ovan, om än dålig (svårt att fota och hålla upp hoven i rätt vinkel samtidigt) illustrerar en ny grej jag har börjat med.
I stället för att först kratsa hovarna på traditionellt vis och SEDAN sopa upp allt så kratsar jag numera rakt ner i bajsupplockaren direkt. Därmed slipper jag ”uppsopningsmomentet”.
Detta har ni kanske upptäckt för länge sedan men för mig är det nytt hi hi.
Ni vet hur det är ibland när man har börjat SE något så kan man inte ”unsee” (finns det något svenskt ord för detta?) det?
Så har det blivit för mig och boxväggar sedan jag fick eget stall för 4 år sedan.
Oaktat om någon vill visa ett jättegulligt föl eller ett nytt täcke; finns det en boxvägg med på bilden dras mina ögon dit…oftast i förfäran faktiskt *ASG*.
Lite skämt och lite allvar…börja nu inte skrika kränkta kommentarer om att jag är dum, elak, inte fattar, har för mycket fritid osv. Man gör så klart som man vill och jag gillar rena väggar. Simple as that!
Vill ni ha intorkat bajs på era väggar så go for it!
Själv hävdar jag att det inte tar speciellt lång tid att tvätta av även väggarna hos en ”väggbajsare” men allting är relativt, absolut.
På bilden ovan har Bibbi Bråkstake 🙂 gnidit ett lerigt täcke mot väggen och det tog ca 30 sekunder att tvätta bort. En väl investerad halv minut tyckte jag 🙂 .
Men fattar att alla inte håller med; som personen som hade detta stallet tex:
Typ 8 av 10 boxar såg ut så här kunde jag konstatera innan jag vacklade ut från byggnaden ha ha ha!
Detta täcket har jag medvetet låtit hänga över insidan av Bibbis boxvägg som ett experiment för att bekräfta min teori om att ston inte är på långa vägar så barnsliga och pilliga som valacker.
Och Bibbi har inte gjort mig besviken! Trots att täcket har hängt så här i över en vecka har det inte rubbats en millimeter.
Hade jag hängt samma täcke över Frenchies, Vickes eller Baltazars box kan jag garantera att samtliga hade dragit in eller ner täcket ganska omgående.
Och just mina valacker är/ var ändå hyfsat väluppfostrade men jag vet att det finns de pojkhästar som inte hade nöjt sig med att dra lite i täcket utan de hade strimlat det i bitar, stampat ner det i marken och sedan kissat och/ eller bajsat på det. Jag lovar!
Känner ni igen det, håller ni med eller fantiserar jag?
Foto som Henke tog igår på Frenchie & vänner 🙂 . Notera den kritvita dovhjorten!
Jag har tudelade känslor gentemot dovhjortarna om jag ska vara ärlig.
Å ena sidan tycker jag att de verkar så förnuftiga när de går så fint på långa led eller står klokt vid vägkanten utan att kasta sig ut framför bilar (i mina möten med dom så här långt ta i trä….) och å andra sidan minns jag Vickes anaplasmos som jag är övertygad om att de var skuld till (de är fästingbärare).
Att hålla dom borta från hagarna tror jag är omöjligt så jag är bara glad att de kryper så försiktigt under trådarna.
Jag minns hur jag innan flytten till Ryhus trodde att jag skulle mötas av ituslitna strömtrådar för jämnan men de gånger det faktiskt har hänt är hittills lätträknade.
Frenchie har vilodag idag och njuter förhoppningsvis i hagen medan jag njuter av att solen har tittat fram och att det är märkbart ljusare på eftermiddagarna.
Jag har verkligen förstått att det där med vad man anser vara en ”bra” hage kan skilja massor hästägare emellan. Vissa prioriterar areal framför underlag, dvs hellre en gigantisk hage som är en enda stor lervälling än en liten torrare. Tex. Finns flera andra parametrar som har olika värde för olika personer men ni fattar.
Dagens tips är till er som känner att ni tycker ungefär som jag, dvs att underlaget är viktigt och att ni prioriterar en hage som är mer eller mindre torr året runt eller i alla fall inte är fullständigt dränkt utan en enda torr yta.
Om ni kan, och det kan man tyvärr inte alltid, så åk och titta på tilltänkt stallplats på hösten eller ännu hellre under någon av årets första månader. Det är då hagarna bekänner färg!
Det finns många hagar som ser både helt ok ut och t.o.m. är FINA på sommaren men som resten av året, dvs under minst 6 månader ser bedrövliga ut. Och om detta betyder mycket för er (att inte ha hästen i en sådan hage)- då ska ni givetvis inte stalla upp hästen på en sådan anläggning.
På bilden min tidigare sällskapsponny som var lika lurig som en del hagar som jag har beskrivit ovan 🙂 .
2 månader om året hade han en hårrem som vilken tävlingsponny som helst hade dödat för att ha, resten av året såg han ut som en nerkrympt mammut med päls därefter 🙂 .
Kom på att jag glömt att visa er mitt senaste fynd från Erikshjälpen: spegeln ovan.
Jag tyckte att den var så fin (det är massivt trä och inte furu som Henrik först trodde av bilden att döma) att jag egentligen hade velat ha den inne i vårt hus men den är både för stor (ca 1*1 meter) och för tung för vanliga väggkrokar och passar inte riktigt i något av våra rum som alla är ganska små.
Så jag tror att det får bli en ridhusspegel om Henrik lyckas baxa upp och fast den på lämplig vägg där.
På tal om ridhuset har jag ridit där idag; inga översvämningar tack och lov (på tal om föregående inlägg). Nedre delen av väggarna någon centimeter upp är nästan alltid lite fuktiga så här års (de är ju av trä) men underlaget har alltid varit helt opåverkat av både regn och många minusgrader och det är skönt.
Angående gårdagens gnäll-inlägg VET jag ”så klart” hur bra jag har det på alla vis och det var ärligt talat delvis skrivet för att visa er att även jag kan känna som jag gjorde även om det kanske för er läsare kan kännas tröttsamt med alla ”åhhh vilket bra ridpass jag hade idag”-inlägg.
Och…kolla på bilden!
Den föreställer som ni säkert ser ett översvämmat ridhus och när en person postade detta på Facebook var det även andra som visade liknande hemska bilder efter allt regnande runt om i Sverige.
Så…jag ska bara ta och vara tyst…jag med mitt helt torra ridhus, mina relativt torra hagar och mina underbara hästar!
Idag har vi åter varit och tränat för Nina och jag befinner mig just nu i ett tillstånd av ”Bebis-Birgitta 6 år gnäller över något bara hon själv är skyldig till och kan påverka och dessutom är hon otacksam som få”. Kort sagt tycker jag att min/ vår utveckling går sååå långsamt i stället för att vara tacksam över att det faktiskt SKER en utveckling och inte bara en inbillad sådan.
Nåväl…jag får skylla mitt gnäll på vädret eller årstiden eller nåt!
Och ja, jag VET att Frenchie inte kan hjälpa att han har en trög ryttare som trots en miljard år i sadeln fortfarande inte rider tillräckligt bra. Så ingen skugga över hästen.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer