Inlägg av

Skrivet

Om du är träsgårdslat

Jag beklagar ju mig ibland på bloggen kring det här med trädgårdsarbete som för mig snarare är ett nödvändigt ont än en avkoppling.

Tack och lov har vi en så kallad naturtomt utan direkta rabatter eller annat som MÅSTE skötas minutiöst för att inte se helt förfallet ut men ibland (läs: OFTA) skulle jag önska mig ännu mindre ogräsrensning och lövkrattning tex.

Ett sätt att lösa detta är som de som har ”trädgården” nedan har gjort.

Det finns inte ett grässtrå någonstans utan bara växter som de på bilden och så singel.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är snyggt eller ”tomt” och kalt- vad tycker ni?

Skrivet

Veckan som gått

Hjäääälp…var tog veckan vägen?

Nyss var det måndag och jag väntade besök från Görel och Zahra och nu är det redan söndag kväll.

Zahra ja…. Soyas syster med ägare besökte oss även förra sommaren och i måndags blev det ett kärt återseende mellan oss alla.

Vi fick en trevlig dag tillsammans och förhoppningsvis träffas vi snart igen.

En annan hundträff ägde rum i onsdags då Bodil och jag trodde att vi skulle få en skön promenad i Dalby.

Det fick vi INTE- regnet började vräka ner i samma sekund som vi kom dit och vägrade ge sig.

I stället fick VI ge oss och köra till Staffanstorp där det tack och lov inte regnade, inte då i alla fall.

Nej, regnet valde att vänta lite men har sedan överöst oss kan man lugnt säga.

Två träningar för NN har det också blivit varav den ena var en av de bästa på länge. Kul!!!

På tal om ridning har jag inte bara ridit på Archie utan även på en del hästar hos NN vilket jag verkligen uppskattar.

Det är hur nyttigt som helst att rida på lite olika hästar och hantera deras inbördes egenheter, kvalitéer osv.

Lite stallarbete har det också blivit, både hos NN och i det egna stallet där jag haft jour idag.

Allt som allt en på många plan händelserik vecka även om jag inte kan (läs:VILL) delge er ALLT som händer i mitt liv:)!

Skrivet

Söndag- nu får det vara nog!

Nu är jag faktiskt mer än lovligt trött på det här evinnerliga regnandet!

Bara för att Archie accepterar att gå i alla väder utan probem betyder det verkligen inte att det är något som jag VILL utsätta varken honom eller mig för men vad ska man göra när det regnar i princip från morgon till kväll?

Idag är det jag som har stalljour i vårt stall och medan jag släppte ut hästarna i morse och faktiskt till och med under hela löprundan i Skrylle kom det inte en droppe regn men sedan har det ”kört på” mer eller mindre oavbrutet.

Även idag var jag hos NN och red en häst och även idag fick Archie gå lite dressyr på vår gräsbana.

Om det var gårdagens lösgörande arbete eller bara det faktum att han ville in i stallet så fort som möjligt men han gick som ett urverk precis hela tiden och fick därför slippa några tuffare övningar och dessutom träffa boxen igen redan efter 30 minuter.

Jag börjar faktiskt misströsta vad gäller om vi över huvud taget får några riktigt varma OCH soliga sommardagar igen- tack och lov är det i alla fall inte kallt än så länge.

Men kommentarer som den en stallkamrat fällde nyss pekandes på sina GUMMISTÖVLAR: ”detta är numera mina ridstövlar” önskar jag icke höra fler gånger, hellre då att hon nästa gång pekar på ett par foppatofflor eller nåt :)!

Skrivet

Det finns hundar och så finns det Soya, del 2

För att fortsätta gårdagens berättelse om vårt hems encounter med den lilla labradoren insåg jag inte bara av de massakrerade leksakernas öde att Soya nog är ett stillsamt djur.

Nej, när jag någon timme efter att hunden hade åkt gick ut i trädgården för lite nödvändig ogräsrensning med mera möttes jag av nästa förödelse.

I 2 av våra 3 gräsmattor fanns stora upprivna gräs och mosstuvor- det såg INTE roligt ut!

Maken hade tidigare berättat att hundarna hade lekt i trädgården och detta var alltså frukten av det hela.

Det ska sägas att Soya själv kan leka ganska intensivt i trädgården- jag kan tex kasta en boll till henne som hon sedan rusar runt med men DÅ finns det minsann inte ett spår efter hennes tassar någonstans.

Det är bara att inse att det ÄR skillnad på större, tyngre och yngre lekfulla djur och min 14-kilos fjäder och jag ska i ärlighetens namn säga att jag är extremt glad över denna skillnad till snabbspringarens fördel.

Jag längtar inte efter varken söndertuggade leksaker eller hålor i gräsmattan eller annat som kommer med vissa andra raser (HÅÅÅÅR överallt tex, LUKT av våt hund osv).

Sedan kanske jag inte jublade såååå över en vinthunds otroliga snabbhet de gånger Soya tidigare försvann flera KILOMETER på någon minut- allt för att försöka få en kaninstek till middag- men det är historia…eller hur Soyis :)?

Skrivet

Lördag- mer regntjat tyvärr

Idag blev planerings-människan Birgitta utsatt för ett riktigt TRAUMA!

Jag kunde/ ville/ vågade inte rida på morgonen trots att jag infann mig i stallet redan innan 06.00 och det har väl aldrig någonsin inträffat i min rid-historia (att behöva ändra en uppgjord plan).

Men regnet hade åter börjat ösa ner och ridhuset är fortfarande stängt medan grusbanan står under vatten och gräsbanan inte långt därifrån.

Och att då rida i en 2-månader gammal (läs: NY) 30.000 kronors sadel, med en häst som ska skos om ungefär en vecka (risk för avtrampade skor i leran) och utomhus i hällande ösregn….nä…där gick gränsen till och med för rid-fanatikern Birgitta.

I stället åkte jag hem medan jag i bilen väste fram mantrat ”det ÄR inte världens undergång- du KAN rida senare på dagen”.

Senare på dagen blev det mycket riktigt ridning, först hos NN där jag red en av hennes hästar och sedan i ”mitt” eget stall där jag red Archie.

Gräsbanan hade torkat upp en hel del trots flera skurar under dagen och var inte alls lika vattensjuk som igår så det var inga problem att ”dressera” lite på den.

Tyvärr kom det ytterligare lite regn medan jag red så jag åkte tämligen blöt för att handla mat.

Det är inte ofta jag står vid spisen men idag blev det en god köttfärssås med en massa olika bönor och pasta till det.

Skrivet

På tal om civilkurage-diskussonen nyligen

Minns ni att jag nyligen skrev om att jag upplever bristande civilkurage hos befolkningen?Nedanstående artikel tycker jag passar bra in på det temat- inte nog med att folk inte vill hjälpa till- de vill hellre ”sko sig” på andras olycka genom att göra sig märkvärdiga på tex Facebook.

Jag tycker det är skrämmande läsning:

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/trafikanterna-stannade–for-att-filma

Skrivet

Det finns hundar och så finns det Soya, del 1

Som jag nämnde härom dagen så fick min man då besök av en vän med en 14-månaders labrador.

Jag var inte hemma vid tillfället men enligt maken hade allting gått bra och Soya och labben hade lekt så fint i trädgården.

Hunden hade också varit inne en vända i huset (och ätit upp allt i Soyas matskål…hmmm….) och inte heller där var det några problem sa min man.

En stund efter att hunden hade åkt hem hittar min man plötsligt en liten plastdel på matrumsgolvet som han inte kan lokalisera och han frågar mig vad jag tror att det kan vara.

Efter lite funderande och då mina ögon råkade falla på en av Soyas leksaker som också låg i närheten klarnade bilden fullständigt.

Soyas leksak, bestående av en hård boll och några reptampar var inte längre just en HÅRD BOLL utan snarare en mycket SÖNDERTUGGAD boll!

Och döm om min förvåning (eller inte….) när jag en stund senare hittar en liknande leksak i trädgården, SLAKTAD på exakt samma vis!

Ja, vad kan man säga……

Jag har tidigare hört flera hundägare berätta att de inte tycker att det är lönt att köpa några leksaker åt sina hundar- de blir tydligen förstörda på MINUTER- framför allt om de är i formen av ”pip-leksaker”.

Jag har aldrig riktigt förstått det där då Soya haft alla sina leksaker sedan vi köpte henne, dvs i 2½ år och det i princip inte finns ett märke på dom.

Jag kan ibland bli så sugen på att köpa någon ytterligare leksak åt henne när jag är i Ullared där utbudet är enormt och priserna pinsamt låga (många leksaker har jag betalat 9.90 för) men samtidigt har jag ju också insett att eftersom leksakerna aldrig ”går åt” så samlas de bara på hög och det får ju ändå finnas en gräns för hur mycket sådant man kan ha liggande överallt.

Men nu förstår jag alltså att min hund är lite speciell.

Det förstod jag förvisso redan så smått när vi precis hade köpt henne och jag på ett vinthundsforum läste en diskussion som handlade om VAD ens vinthund hade förstört genom åren.

Det var ingen ände på historierna från de olika hundägarna och den mängd slaktade föremål som presenterades var outsinlig.

Glasögon, fjärrkontroller, mobiltelefoner, skor, soffbord, bilinredning (!)…ja… det var en hel del som mött en vinthunds käftar och gått förlorande ur striden och jag sände en tacksamhetens tanke till Soya som då precis hade dristat sig till att slita itu….en toarulle…i tusen delar.

Denna rulle är till dags datum det enda doggy förstört så det känns inte allt för betungande på förlustkontot kan jag säga.

Skrivet

Fredag- klafs, klafs

Gårdagens myckna regnande kunde givetvis inte passera obemärkt- både vår egen och framför allt NN:s utebana var fullständigt ”dränkta”.

Vår gräsbana var även den mer än lovligt bevattnad men jag valde ändå att klafsa runt på den eftersom jag ville hoppa lite.

Och jag misstänker att det var just det klafsiga underlaget som påverkade för Archie hoppade de mycket låga hinderna med extremt lyfta framben- som en riktig hopphäst :)!

Jag vågade inte höja mer och hoppades (ordvits!!!) också att skorna skulle sitta kvar så efter 30 minuter slutade jag men då hade Archie också både jobbat och hoppat väldigt fint- som vanligt i dessa sammanhang med sitt hack.

Jag klarade mig undan regnet under ”hela halvtimmen” men sedan dröjde det inte länge förrän regnet körde igång igen.

När jag begav mig till NN för stallarbete kort därefter var jag tacksam över att Archie hade regntäcket på sig och det visade sig också att det skulle regna i flera timmar.

Lunchen avåts som så ofta på ”Två kockar”- helstekt oxfilé – och sedan har jag faktiskt inte gjort något mer ”nyttigt” utan har ägnat tiden åt internet, Ridsportläsning, stallbesök med snack med andra inackorderingar och andra trevliga saker man kan ägna sig åt när man är ledig:)!

Skrivet

Favorit i repris- underbar hund och hästfilm!

Denna film publicerade jag i januari och jag fick idag kontakt med ryttaren/ hundägaren genom bloggen. Jättekul så klart.

Ni som följt min blogg länge förstår nog varför jag tycker så otroligt mycket om klippet. Även om jag själv rider ”traditionell” dressyr på en ”traditionell” häst så tycker jag att det är fantastiskt att se hästen på videon jobba så samspelt med sin ägare.

Och när hunden hoppar upp i ägarens famn när hon sitter till häst, eller sedan upp på hästen själv- ja…då blir jag tårögd!

Något för mig och Soya att träna på? Fast hon är inte mycket för ”höjdhopp” men är en ypperlig längdhoppare:)!

Jag hoppas vi får se fler härliga filmer från denna tjej som nu flyttat till Skåne (Klippan).

Skrivet

En hästborstares bekännelse!

Jag har alltid hävdat att man inte får vara sämre än att man kan erkänna när man har fel och därför kommer här en liten bekännelse:

Jag var nog för ”hård” i min utvärdering av Magic Brush-borstarna för ett tag sedan.

Jag har sedan dess märkt att jag faktiskt tycker att det är ”roligt” (nåja… allting är relativt) att borsta på Archie med denna borste och det i sig är ett mycket högt betyg från någon som inte precis är känd för att slita på hästens hårrem.

Och…det blir RENARE med denna borste än med en traditionell mankborste/ rotviska eller dylikt.

Jag vidhåller att det är fräckt att sälja borstarna i 3-pack men jag har å andra sidan kommit på att jag kan ha den ena borsten liggande i transporten, använda en till vardags och så har jag en i reserv. Inte sååå dumt ändå.

Så; jag måste ändå rekommendera er att köpa dessa ”piggisar” och har man flera hästar att sköta och/ eller inte klipper på vintern- tja…då är man nästan DUM mot sig själv om man inte använder sig av denna tidsbesparande tingest!