Inlägg av

Hur mycket kiss innehåller en hund?

Ja, den frågan brukar jag ställa mig när Soya och jag besöker för henne nya platser.

Det är ingen måtta på småskvättandet, hon kan stanna och kissa hur många gånger som helst, och markerar värre än den värsta hanhund.

Men vad gäller ”kissa i ett sträck”- ja- då har nog varken hon eller någon annan doggy en chans mot denna lilla krabat:

http://www.youtube.com/watch?v=PAuigwcQeGI

Fredag – första ”snön”

Fy vilket väder det har varit!

Jag vaknade flera gånger i natt av att regnet piskade mot rutan och när jag körde till stallet hade detta övergått till en snöblandad sörja.

Sedan har det regnat och snöat om vartannat så gott som hela dagen och gör så fortfarande.

Jag vågar inte ens tänka på hur våra grus (läs: GYTTJE)-hagar ser ut men Archie hade tack och lov gått i gräshage idag så han slapp både ler-drunkningsdöden och att motionera ytterligare.

Jag nöjde mig med en genomborstning av den nu utväxta och något matta pälsen- längtar redan efter att raka bort eländet men vill vänta tills jag i alla fall kan börja trava, dvs om lite mer än 1 vecka.

När jag kom hem berättade maken föga förvånande att 100 vilda hästar knappt hade lyckats få ut sockervadds-Soya i det eländiga vädret och han lyckades inte mycket bättre.

Häst på avbetalning? Nej tack!

Inte sällan läser jag på olika hästforum om hästägare (privatpersoner) som av olika anledningar gått med på att sälja sin häst på avbetalning.
 
Eftersom detta, om man läser på forumen i alla fall, oftast är dömt att medföra allsköns problem måste jag säga att jag har otroligt svårt att förstå hur någon kan gå med på det.
 
Jag vet inte hur många skräckexempel jag läst om folk som lämnat ifrån sig häst och ibland också pass och skrivit på överlåtelsehandlingar för att därefter bedrövat kunnat konstatera att den uppgjorda avbetalningsplanen inte sköts.
 
Antingen så får de inga pengar alls eller så kommer det små skvättar då och då men inte alls med det intervall som överenskommits och ofta efter att säljaren fått ”jaga” köparen via brev, mail, sms och även ”hotat” med kronofogde och annat.
 
Jag kan inte förstå varför man skulle vilja riskera att utsätta sig för detta frivilligt för även om man KANSKE i slutändan får sina pengar så har man verkligen fått kämpa för dom och haft otroligt mycket obehag under resans gång.
 
I min värld ska det mycket till för att man ska köpa något som man inte kan betala kontant och OM det trots allt skulle inträffa så bör man verkligen inte blanda in andra privatpersoner i detta.
 
Som säljare skulle jag aldrig någonsin acceptera att lämna ifrån mig en häst utan att betalning var till fullo erlagd.
 
Jag vill inte behöva fundera över OM och i så fall NÄR jag ska få mina pengar och vad som händer om hästen tex blir skadad eller till och med dör innan betalning är avslutad.
 
Jag vill inte heller riskera att behöva ta tillbaka en häst efter x antal månader för att köparen plötsligt påstår sig sakna betalningsförmåga.  
 
Nej, om en potentiell köpare inte kunde betala hästen i sin helhet omgående skulle jag kräva att personen tog ett lån hos en bank eller något låneinstitut- det är detta dessa är till för och inget som privatpersoner ska behöva beblanda sig med (dvs att agera penga-utlånare åt vilt främmande människor som vill ha något man äger) .
 
Om köparen av olika anledningar varken kunde låna pengar i bank, hos låneinstitut eller på annat sätt (av vänner, släkt, where ever) skulle jag helt enkelt inte sälja till denna person: det skulle för mig vara tecken på en så tveksam ekonomi att JAG inte skulle vilja riskera att inte få MINA pengar i slutändan.
 
Nej, ska man sälja på avbetalning tycker jag bara att man ska göra det om man iskallt är villig att acceptera att man kanske aldrig får några/ delar av pengarna köparen förblivit skyldig och vem brukar göra det?     

Speciella annonser del 199, varje litet barns dröm?

Låter som en verkligen trevlig häst om allt i annonsen stämmer.

Annars är det väl det som kan vara svårt med riktigt små hästar: att de gör lite som de själv vill och egentligen inte ”kan” så mycket :).

Å andra sidan kan det för väldigt små barn räcka med att ledas omkring lite….till en början i alla fall…sedan brukar de flesta vilja göra lite mer :).

Torsdag- uppåt värre

10 meter från där man parkerar sin bil börjar man den branta klättringen uppför backen- snacka om att INTE ”mjukstarta” :).

Trots ”pinne i ögat” (egentligen en klen liten gren) i söndags så lyckades jag ju hitta en del nya promenad/ joggingstråk kring Dalby/ Torna Hällestad och idag tänkte jag att jag kunde utforska dessa vidare.

Sagt och gjort- det blev en hel timmes jogging och ungefär en halvtimmes promenad med Soya och det finns fortfarande hur många vägar som helst som vi inte har ”provat”. Men det kommer…jag tröttnar snabbt på att springa samma runda så ju fler alternativ jag har desto bättre.

Det bästa är att man knappt träffar på någon under dessa turer, idag mötte vi endast en ekorre som raskt kilade upp i ett träd när Soya kom springande och några stavgående pensionärer som dock inte kilade upp i träden utan bara hejade glatt :).

Efter ett stallbesök med mockning och foderfix åkte jag hem och beklagade mig i föregående blogginlägg över att de täcken jag beställt till Soya ännu inte kommit (det var sagt att de skulle komma i slutet av förra veckan eller början på denna) och se där; mitt gnällande gav genast resultat för 2 timmar senare kom brevbäraren med det efterlängtade paketet.

Och täckena är sååå fina! Till skillnad från tex bloggläsaren Görels ena hund som hellre skulle förfrysa rumpan än iklä sig ett täcke så har Soya inget emot att agera fotomodell så hon stod tåligt medan jag bytte från det ena täcket till det andra under mina förtjusta ”oooo”-ande och ”aaaa”-ande.

Ska försöka komma ihåg att ta bilder till helgen när det är lite ljusare så att ni får se skönheten :).

Senare på dagen passade vi på att inviga det ena täcket när vi åkte till stallet där jag tvingade alla att säga att Soya var sååå fin :).

Vi tog en kort promenad med Archie i ridhuset och begav oss därefter hemåt igen.

Dagens hiss och diss

Nu ska Birgitta, 44, härma ungdomsbloggarna och utse dagens hissar och dissar :)!

Dagens hiss är således:

1. Min sovmorgon till 08.00 (så lätt det vore att göra detta till en vana….).
2. Att jag har semester.
3. Alla nya vägar jag hittade på Soyas och min joggingrunda idag.
4. Att jag orkade springa en hel timme utan uppehåll! Duktig flicka!
5. Min nya värmefläkt! Sååå bra! Ännu effektivare än föregångaren (eller så blev den gamla för utmattad till slut?).
6. Att mitt pinn-petade öga är helt återställt!
7. Att förkylningen som bröt ut i måndags är helt borta! Esberitox rules helt klart!

Dagens diss får väl anses vara:

1. Vädret: kallt och blåsigt. Dock inte skymten av snö än tack och lov!
2. Att det verkar stört omöjligt att hitta ett annat FINT hus- dödsäsongen är enligt mäklarna nu dessutom!
3. Att det är något fel på alla trisslotter maken och jag köper. Ingen miljonvinst?!?Kan man reklamera?
4. Att jag inte får rida (än). Är sååå sugen!
5. Att Archie trots 2 helklippningar börjar se ut som en mammut!
6. Att de täcken jag beställt till Soya inte har kommit trots löfte om snabb leverans.
7. Det hemska mörker som bara sprider sig mer och mer över dygnet. Hatar det!

Summa summarum: livet är fullt av I-landsproblem men jag är tacksam så länge vi alla är friska- det är trots allt det viktigaste för mig även om det är sååå lätt att gnälla över allt möjligt.

Onsdag- mörklagd fotgängare, ohalt hund och en gräsätande häst

I morse såg jag åter den reflexlösa golden retriever-rastaren när jag körde till stallet.

Jag måste göra bloggläsaren Prick besviken; din förhoppning om att denna i dubbel bemärkelse oupplysta person skulle ha insett att reflexer är något bra kom fullständigt på skam: människan var lika osynlig som vanligt men hoppade till min glädje nästan ner i diket utmed vägen när jag kom körande. Helt rätt tycker jag: bara VÄCK från vägen!

Väl på jobbet emotsåg jag mycket spänt rapport från maken gällande Soyas hälsotillstånd.

Igår kväll blev doggy oförklarligt halt hemma, hon började hoppa på 3 ben och ville knappt stödja på det ena bakbenet.

Jag klämde så klart igenom hela benet och tassen utan minsta reaktion men något måste det ha varit eftersom hon gick som hon gjorde.

Förmodligen har Soya bara sträckt sig för efter ett tag gick hon nästan normalt och lättnaden var stor då maken ringde och avgav rapport: ingen som helst hälta i morse!

Archie har tydligen fördrivit även denna dag i gräshage så det fick räcka som dagens motion.

Jag tog av bandaget som sattes på igår efter injektionen och det såg jättebra ut och nu får han gå olindad.

Annars inget nytt under solen…..

Resultat är en färskvara

Hade en intressant diskussion med en hästutbildare härom dagen då vi kom att prata om att det idag finns en hel del hästar som varit till försäljning ”i evigheter” och hur trist det måste vara för deras ägare.

I en del fall vägrar ägarna styvnackat att sänka priset som om det vore någon slags prestigeförlust utan att reflektera över att

a) varje månad i ett försäljningsstall (eller hos ägaren) kostar x antal tusenlappar

b) varje dag (eller minut om vi ska vara riktigt krassa) riskerar hästen att skadas (i hagen, vid ridning, i stallet) och därmed bli osäljbar under en kortare eller längre tid.

Har man väl fattat beslutet om försäljning är det väl bättre att gå ner lite i pris och ”bli av med” hästen än att varje månad behöva lägga tusenlappar och tid på något man inte ens vill ha längre?

I detta sammanhang kom vi in på det faktum att vissa ägare dels inte förstår att prissätta hästen korrekt över huvud taget men också att de inbillar sig att det går att sälja på gamla meriter.

Och där var både jag och hästutbildaren rörande överens- få saker i livet har ett beständigt värde och en hästs tävlingsresultat har det definitivt inte utan är verkligen en färskvara både i dressyr men framför allt i hoppning.

Att komma dragande med vad hästen presterade på någon hopptävling för 2 år sedan är mer pinsamt än något annat då vilken kunnig hästmänniska som helst vet att det går att ”förstöra” en hopphäst på ingen tid och att det kan räcka med 2-3 rundor i en för hög klass för att hästen därefter aldrig mer ska hoppa som den en gång gjort eller att det i vart fall kan ta otroligt lång tid innan man kommer tillbaka till ”fornstora dar”.

Med en dressyrhäst är det väl mer så att har hästen väl tex lärt sig att byta i serier så kan den sedan göra det igen även om det inte tränats på månader (för att ta detta som exempel) men även här gäller färska resultat!

Att som någon vid annonsering åberopa hur högt hästen löshoppats ter sig förresten också komiskt så vida det inte handlar om en unghäst då man i princip kan få vilken ”åsna” som helst att i frihet hoppa ganska högt (och detta behöver inte ha den minsta relevans för hur hästen sedan kommer att hoppa med ryttare tävling).

Således hoppade min egen totalt otränade…nåja inte åsna…men 3 åring (Archie) över ridhusdörren vid ett tillfälle men hade jag planerat att sälja honom då hade jag inte tex skrivit ”lämplig som fälttävlandshäst- löshoppat fast hinder (ridhusdörr) på 1.50” *GARV*