Efter att ha läst något på nätet som irriterade mig mäkta måste jag bara skriva av mig lite….

Jag har många gånger berört det faktum att många hästmänniskor (läs: till 90% kvinnor) tillhör de mest självuppoffrande i människosläktet som gärna skulle svälta för egen del bara den lilla hästa-ponken hade det mysigt och bra.

Dessa entusiaster går utan sorg eller reflektion i trasiga gamla kläder, bor i råttbon och unnar sig aldrig något för egen del men se hästen…den lever ofta ett liv i sus och dus med det senaste inom hästmodet.

Jag har lite svårt att förstå detta totala utplånande av allt som inte har med hästen att göra men faktiskt blir jag nästan ännu mer förundrad och störd över den andra ytterligheten; tjejer som bygger stora delar av sitt ”hästeri” på att andra är med och sponsrar deras intresse.

Det är inte att undra på att hästtjejer av ”normala människor” (läs: de som inte sysslar med hästsport) ibland betraktas som omogna.

För nog är det väl höjden av omognad och osjälvständighet att inte med egna medel och som vuxen kunna finansiera sitt intresse fullt ut utan att vara helt eller delvis beroende av någon annans plånbok?

Sedan kanske man ska anse dessa tjejer som smarta i stället för korkade– smarta så till vida att de har någon som låter sig utnyttjas, av vilka skäl det än må vara, så att lilla tjejen (läs: oftast en vuxen kvinna) kan fortsätta att leka med sin häst.

Hur föräldrar kan fortsätta att betala för vuxna barns hobbys eller make/ sambo för fruns/ flickvännens intressen är för mig en gåta faktiskt och själv skulle jag aldrig känna mig bekväm med detta.

Jag vill aldrig ”stå och falla” med min makes pengar eller behöva gå till honom för att kunna träna, betala en skoning eller vad det nu må vara.

Hästen är mitt självvalda intresse och inget vi delar och för mig är det därför också fullkomligt främmande att kräva/ önska att han ska vara med och sponsra detta.

Igår undrade en läsare varför vissa tycks anse att det är en rättighet att ha barn eller djur.

Jag undrar ofta detsamma och skulle i sammanhanget också vilja veta varför vissa människor anser att de ska ha vissa saker (en häst tex) oavsett om de kan betala de kostnader detta medför eller ej.

Sedan kan man väl tycka att det inte spelar någon roll om man är en ”utnyttjare” så länge det finns de som utan protester och kanske till och med med glädje är med och pröjsar för att man ska kunna unna sig det som man egentligen inte har råd med.

Men jag har sett flera fall där det efter ett tag inte slutat så bra.

Föräldrar som hela sitt liv burit det vuxna barnet på sina axlar och som plöstligt inte längre finns, en make/ sambo som tröttnar/ flyttar och vad lämnas kvar:

Jo en på pappet vuxen människa som aldrig behövt fundera över hur vi andra löser olika problem med ekonomin i livet och som också ibland landar väldigt hårt i verkligheten.

Nåja…kändis är väl kanske att ta i men hur som helst kan man läsa om Mimmi Hain ”både här och där” efter att hon vunnit ”Tour of amateurs” i Falsterbo igår:

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=465864

http://www.sydsvenskan.se/sport/article1146736/Hastfesten-startade-med-Tour-of-Amateurs.html

Det roliga med att bo i häst-täta Skåne är att det nästan är så att ”alla känner alla” (på ett eller annat sätt).

Mimmi tävlar för samma klubb som undertecknad och vi stod i flera år tillsammans på ridskolan.

På den tiden var Mimmi en liten ”skit” och hade till en början en ponny – jag har sett henne växa upp och även om det bara skiljer 8 år mellan oss så är det ju ganska stor skillnad på någon som är 14 och en som är 22.

Roligt med framgångarna för både Mimmi och för vår klubb!

Efter att ha suttit och läst lite på ett hundforum väcktes lite tankar hos mig.

Jag är så klart en stor förespråkare av olika internetforum och anser att man kan lära sig massor av andras erfarenheter men ibland kan jag bli lite ”matt” också.

Över lag tycker jag att vi i Sverige sköter våra husdjur utomordentligt (framför allt om man jämför med många andra länder) och det finns ju också lagar och regler som reglerar en hel del kring våra djurs väl och ve.

Men om man läser på vissa forum så finns det en hel del hund och hästägare som aldrig skulle få ha djur- i alla fall om många av forumsmedlemmarna fick bestämma och exempelvis undertecknad hade fått säga ADIOS till i alla fall sin häst om inte hunden också utan att bryta mot några av de lagar och regler som faktiskt finns.

Vad gäller hästarna tycker jag nog att det vanligaste skälet till att vissa hade fått sälja hästen om andra fick bestämma är hagvistelsen.

Om man inte kan ha sin häst i en stor gräshage med många hagkompisar minst 12 timmar om dagen borde man diskvalificeras som hästägare- det tycker jag mig läsa mellan raderna hur ofta som helst. En del deklarerar det också öppet faktiskt.

Hagen och vistelsen i denna tycks för vissa vara den allenarådande mätaren på hur bra en häst har det; vad den sedan har för utrustning, hur ofta den skos, vad den äter eller hur den rids är i princip ointressant.

I hundforumen översvämmas man av ”bror Duktig-inlägg” där skribenterna poängterar att deras hundar ALDRIG lämnas ensamma, att de rastas ”femtioelva” gånger om dagen och aktiveras på alla upptänkliga vis. Det finns ingen ände på vad dessa hundägare skulle göra för att ordna det för sina skyddslingar och man inser att 95% av dessa über-hundägare inte har ett heltidsarbete de måste ta hänsyn till utan framlever sina dagar som sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer eller förtidspensionärer.

Näää som sagt- hade dessa personer blivit diktatorer i vårt land vet jag många hundägare som hade fått lämna hunden ifrån sig.

Så det är (väl?) tur att vi än så länge får bestämma lite själva också- vi som inte är alltigenom perfekta :)?

Händer det även er att ni först när ni ser en viss sak eller är på en viss plats kommer ihåg en dröm ni haft under den gångna natten?

Det hände mig i morse, när jag stod och mockade till Archie.

Då kom jag ihåg att jag hade haft en av mina konstiga drömmar, inget ovanligt för min del och jag brukar dessutom komma ihåg dom ganska detaljerat.

Mina drömmar anknyter oftast på ett eller annat sätt till något som har hänt, som jag vill eller fruktar ska hända och jag brukar oftast kunna härleda drömmen till något specifik, typ ”ja, det var ju inte konstigt att jag drömde om hundkappbanan, vi var ju där hela dagen igår” osv.

Även nattens dröm kan förklaras till vis del :), jag och några vänner diskuterade via mailen igår om vi kanske kunde få till en ”sommarträff” under våra semestrar (ingen av oss bor i närheten av någon av de andra).

I natt drömde jag alltså att den ena av dessa vänner har kommit ner till Skåne med sin häst för att tävla och då jag ser hästen blir jag helt chockad av dess utseende eftersom den ser ut ungefär som en korsning mellan en gigantisk kungspudel och en häst?!?!!?

Det är ju bara i drömmarnas värld man kan frammana sådana djur och jag var som sagt helt tagen- hästen var skitful rent ut sagt och jag väste till någon annan (minns ej vem) ”den ser ju inte klok ut….vad ska jag säga”.

Hästen hade en blandning av häst-päls och pudellockar och såg även i övrigt helt deformerad ut och jag kan garantera er att denna häst IRL är så långt ifrån en ”ful jättepudel” som man kan komma *SKRATT*.

En ytterligare förklaring till min dröm är med största sannolikhet att hästens ägare och tillika min vän faktiskt har en pudel- dock en riktig sådan :)!