Men mina farhågor kom verkligen på skam då Archie (precis som Décima på den tiden det begav sig) betedde sig som om detta var 100:e och inte första gången han var på en tävlingsplats.

Han stod tyst och stilla i släpet och åt ensilage innan klassen, gick lugnt ut ur transporten, marscherade in i ridhuset där framridningen var och bara GICK utan att bry sig det minsta om varken de andra hästarna, folk i regnkläder, det smattrande regnet eller något annat.

När det blev vår tur hade hällregnet mirakulöst nog upphört och vi kunde rida de sista minuterna utan att behöva tänka på piskande regn i ansiktet.

Jag visade Archie dressyrstaketet, blomkrukorna och den parkerade domarbilen och även om han tittade till så lät han sig snabbt övertygas om att det åter bara var att marschera på.

Inne på banan flöt allting på utan större missar och jag hann till och med tänka flera gånger ”VI TÄVLAR, WOW!!!!!”.

Archies hästskötare Lina och Elina stod precis utanför banan och filmade men han brydde sig inte om dom heller utan gjorde bara det han skulle.

Jag var MKT nöjd efter avslutad ritt och tyckte att det hade gått över förväntan, dvs ungefär som när han går som bäst hemma.

Resultatmässigt var Archie 11 poäng ifrån den som blev siste-placerad vilket inte berodde på något annat än diverse SMÅ-missar som verkligen inte är något att bry sig om på en 4 årig häst som debuterar tycker jag. Han stod inte helt stilla med huvudet i alla halterna, galoppfattningarna kunde ha varit exaktare, travökningen kunde ha visats bättre men som sagt; detta är i sammanhanget petitesser som vi har ÅR på oss att förfina!

Om Archie fortsätter att bete sig likadant på tävlingar framöver är han precis den tävlingsindivid jag sökte då jag köpte honom!

Fotona är tagna av Elina Ekdahl (team Archie).