Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Henrik och jag gillar båda godis men tenderar att äta upp allt vi köper väldigt snabbt.
Så ibland köper vi ”mindre gott godis” som vi tänker att vi kan ha som ”nödgodis” och det lyckas i alla fall klara några fler dagar hos oss 🙂 .
Nyligen såg jag bilden ovan på Facebook och den som la upp den påstod att det var ett gott ”nödgodis” om man inte hade något annat hemma och jag bestämde mig för att prova att göra det.
Superenkelt; man rör bara ner allt i en kastrull i 2-3 minuter och häller sedan ut smeten på ett bakplåtspapper där man smetar ut det.
Jag gjorde rutor med en kniv, la in hela pappret i frysen i en kvart och sedan kunde jag äta en jättegod kola-aktig kall ”smet” i form av små fyrkanter.
Duger definitivt som något sött när man är sugen och har man barn är det enkelt nog för dom att hjälpa till att göra det!
Har ni kollat på världscupfinalen i dressyr som ägde rum igår?
Jag ska vara ärligt och skriva att jag helt har tappat intresset för att se dressyr på tv eller ens klipp på sociala medier så nej, jag har inte sett en sekund av ovan.
Att hästvälfärd har kommit i fokus är absolut utmärkt, missförstå mig inte men jag klarar inte av avigsidorna av att detta lyfts, orkar inte med hyckleriet och alla självutnämnda experter.
Som jag har nämnt i något tidigare inlägg verkar vissa nästan tävla om att göra ner elitryttare och filmklipp med frågan ”vad tycker ni om detta” (underförstått: ”visst ser det för djävligt ut”) haglar över Facebook.
Jag är kanske naiv och/ eller lever i förnekelse men jag kan inte uppbåda intresse för huruvida Charlotte Dujardin ”sitter stel som en pinne i sadeln” och mycket annat fjant jag läst.
Ännu värre är de som så fort det skrivs om att en häst ”haft spår av blod i munnen” skriker DJURPLÅGARE utan att ens ha läst annat än rubriken på en artikel (och korkat nog erkänner det).
Igen; nej, jag försvarar inte att hästar pga bett och/ eller hårda ryttarhänder börjar blöda i munnen men en häst kan OCKSÅ råka bita sig i tungan av andra orsaker tex även om det så klart är ovanligt.
Ja, det finns mycket att tycka och skriva om i detta ämne men jag vill avsluta med något Maria Gretzer skrev på nätet som jag tycker är såååå otroligt spot on:
”På nyheterna hör vi hela tiden att vi har stor veterinärbrist här i Sverige, men man skulle ju bara kunna rekrytera här från facebook och andra sociala medier….verkar finnas enormt många ( dock självutnämnda ) ”superduktiga ” veterinärer……”
Själv har jag ridit min fina häst på utebanan efter bästa förmåga och han går as we speak i sin gigantiska hage och försöker beta ikapp gräset efter sin bästa förmåga.
Ikväll blir jag bjuden på middag ute av Henke som tävlat utmärkt i golf efter sin bästa förmåga.
Det är fortsatt kallt och regnar en del men utebanan mår prima av de mängder som kommit så länge det inte blir mer.
När det är torrt och varmt sommartid kan underlaget bli både lite dammigt och en aning löst och osviktande så jag föredrar helt klart som det är nu.
Jag gissar att en del planerar inför betessläpp runt 1/5 och det verkar som att vädret ska vara på deras sida efter ytterligare en vecka (den kommande) med bara enstaka plusgrader som lägsta dagstemperatur. Sedan ska det vända!
Mina hästar får nöja sig med det gräs som kommit upp i hagarna dvs jag lägger inte ut hösilage men de (framför allt Frenchie) äter ändå bara kanske 7-9 kilo inne och lämnar resten åt sitt öde.
För några dagar sedan hyrde jag ut ridhuset till en tjej med en unghäst som aldrig hade varit hemifrån och som behövde lite social träning.
Och till detta tycker jag att mitt ridhus är perfekt när det gäller unghästar.
I alla fall de första gångerna de lämnar hemmastallet kan det vara svårt och jobbigt nog med lastning och att åka iväg och då är det bra med helt lugn miljö när man kommer fram och det får man ju garanterat här eftersom man alltid är ensam i ridhuset och miljön runtomkring är helt utan ”störningar”.
Jag vet ju själv vilket tjohej det kan vara i vissa ridhus och framför allt vet man sällan i förväg vad man kan komma att möta där. Folk som longerar/ tömkör/ hoppar eller så är man så många i ridhuset samtidigt att man hela tiden måste hålla koll på de andra.
Det roliga med denna häst var att jag var lite orolig över hur min ridhusbotten skulle se ut efter besöket.
Ägaren hade aviserat att hon ämnade låta hästen springa lös och JAG hade aviserat att jag önskade att detta i så fall skulle ske under ”städade former” utan full sken och slidestops.
Jag har sett hur en del hästars framfart kan riva upp underlaget och det är inget jag vill behöva åtgärda i efterhand för att jag varit snäll nog att låna ut ridhuset.
Men….jag hade inte behövt vara orolig!
Efter ekipagets besök syntes det knappt att någon häst ens varit inne i ridhuset…kanske delvis för att den säkert inte hade några skor och kanske sprang den väldigt försiktigt? Inte vet jag men glad blev jag i alla fall!
Det är så härligt att se hur ens omgivningar både bokstavligt och bildligt blommar upp efter den fula (läs; leriga och blöta) vintern.
Gräsmattor, åkrar, rabatter, träd och buskar; allt ser så mycket finare ut just nu och jag tycker att det är den bästa tiden på året.
Den bästa hästen oavsett tid på året fick en uteritt i skogen iförd ländtäcke.
Varje gång jag använt det den senaste tiden har jag tänkt att det var sista gången för säsongen men med 2 plusgrader och mycket skritt så tyckte jag att det kunde vara befogat. Och mina egna långkalsonger följde så klart också med!
Ett ämne jag har berört i en hel del inlägg under de senaste åren på bloggen har handlat om MINA teorier/ åsikter/ aningar om att antalet tävlande/ startande i dressyr i Skåne har minskat de senaste åren.
Just nu är det tämligen uppenbart vill jag påstå men jag noterade detta redan strax innan coronaepidemin.
Jag har också efterlyst lite statistik/ siffror från Skånes ridsportförbund och lo and behold….här kan ni själva läsa svart på vitt att jag absolut inte ”var ute och reste”!
Det skulle vara minst lika intressant att läsa om hur det ser ut hos andra distrikt, Stockholm tex som fortfarande verkar ha många fler startande i sina klasser än vi i Skåne. Och ja, jag har mailat och frågat.
EDIT: svar från Stockholms läns ridsportförbund:
Hej,
Vi har inte lagt upp något på vår hemsida om det men tar det vidare så får vi se om det är något som vi kan lägga upp.
Skånevädret fortsätter att gäcka oss och temperaturerna pendlar minst sagt. Förra veckan var det både en minusgrad och plus 15 grader; i morse var det 2 plusgrader.
Min utebanas bevattningsanordning (läs regnet) hade gjort underlaget perfekt så där tillbringade jag en timme i morse. Med långkalsonger under ridbyxorna ska tilläggas.
Gräset växer så det knakar; kanske inte så synligt i hagarna där de två fyrfotade robotgräsklipparna (läs Bibbi och Frank) sköter sin syssla men våra gräsmattor kommer snart att behöva ett besök av åkgräsklipparen.
Läser om ett inackorderingsstall som har följande regler:
• Ingen utrustning eller inspänning vid ridning, tömkörning eller longering i någon form, såsom gramantygel, shambon, pessoasele eller annan utrustning som fixerar hästens huvud får användas på hästen.
• Inga tvångsmetoder mot hästen vid hantering, såsom kraftiga ryck i grimskaft eller slag/piskrapp eller hårda tillsägelser.
• Användning av sporrar vid ridning är inte önskvärt.
• Hästarna ska gå minst en kompis i hagen för fysisk kontakt med varandra.
• Stallet är hästarnas hem där lugn ska råda.
• Överträdelse av dessa regler ligger till grund för uppsägning av kontraktet.
Ett lovvärt initiativ skulle jag vilja säga eftersom man inte kan utgå ifrån att alla hästägare har sunt förnuft men om ni frågar mig skulle jag personligen aldrig vilja stå i ett stall med dessa regler som jag tycker är på tok för godtyckliga.
Vad är en ”hård tillsägelse” eller ”kraftigt ryck i grimskaftet”?
Jag skulle dels inte vilja gå runt och vara rädd för att bli uppsagd för att någon tyckte att jag var ”för hård” mot min häst och dels kan jag faktiskt lova att både Bibbi och Frank HADE kunnat få ett kraftigt ryck i grimskaftet beroende på situation. Jepp…sån är jag.
Jag förespråkar verkligen inte våld mot djur per se men vet också att det en person tycker är ”att slå hästen obefogat” faktiskt kan handla om att behöva stoppa en häst som håller på att springa över en människa eller något liknande.
Och vad menas med att ”lugn” ska råda i stallet?
Får man ha med sig hundar som leker? Får medföljande barn gråta om de blir ledsna? Får man använda en radio för att spela musik/ lyssna på nyheterna?
Alla är vi olika känsliga för olika ljud; själv har jag tex jättesvårt för att klara av ljudet när hundar gnyr/ skäller, hästar som krubbbiter/ skrapar eller väsnas med olika leksaker upphängda i boxarna.
Nej…dessa regler var för godtyckliga för min smak….vad tycker ni?
Att gräset ”ÄR grönare på andra sidan” (hagen) stämmer just nu ganska bra på Ryhus och jag lät Frenchie tugga i sig det han hann med under några minuter medan jag fixade med lite i stallet.
Han är tack och lov mycket snäll för det mesta och gick och åt lugnt utan att smita vidare och efter en stund gick han själv in i sin hage några meter bort där hans kraftfoder-soppa väntade på honom.
Innan gräsätandet hade vi varit och tränat för Nina och provat en ny approach; att växla mellan trav och galopp mycket mer frekvent än vad vi vanligtvis gör.
Vi brukar för det mesta lägga rätt stor del av passet på galoppen och sedan avsluta med traven som då oftast känns jättefin och inte behöver lika mycket ”fix” som galoppen.
Nina gav mig redan i slutet av förra träningen tipset att ”försöka rida galoppen i samma form som traven” (låter självklart kanske?) och när jag sedan började med att variera traven och galoppen mycket mer hemma märkte jag att det gav positiva effekter.
Idag på träningen noterade Nina samma sak; det passar nog både mig och Frenchie med dessa hastiga växlingar bättre.
För att exemplifiera så red jag tex galopp en långsida, bröt av till trav och travade genom kortsidan, fattade ny galopp och vände snett igenom i galopp, gjorde ett byte, galopperade till nästa kortsida där jag travade till nästa långsida där det blev ny galopp osv. Så inget ”malande” i galoppen utan avbrott för trav eller t.o.m. skritt i x steg/ meter och sedan ny galopp. Det gjorde att Frenchie höll sig alert och mer i en korrekt ram och inte blev ”längre och längre” vilket han ibland tenderar att bli i galoppen.
Whatever works och just nu känns detta som en bra väg framåt.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer