Varför tycker vi att vissa skämt är roliga?

Om ni frågar mig; eftersom de trots att de är lite tillspetsade ofta återspeglar verkligheten i alla fall till en viss del, dvs det finns en igenkänningsfaktor.

Detta är skrivet av Silverbjälke på Facebook och ja, jag tycker det är roligt:

”Det finns så mycket att tänka på som häst & ridsportsintresserad.

Varför sitter så många islandsryttare på korset, finns risk att man skänklar den lilla hästen på hovskägget eller behöver man inte skänkla alls när man åker liten häst jättefort utan att veta vad lätt sits är ?

Hur många måste man vara för att orka marklyfta en westernsadel och vad går det ut på att snurra jättefort på samma ställe, är det som när man är på midsommarfestlekar och skall hitta tillbaka efter att ha snurrat runt sådär ni vet… fast man tävlar i att hitta utgången ?

Får man rida terräng utan att ha långa tyglar och luta sig bakåt eller är det reglerat ?

Används rekvisitan från Prideparaden av distansryttare eller färgar de sin utrustning själva ?

Får alla tävla WE eller måste man vara över 47, byggs banan alltid av sånt man hittar på gården under vårstädningen eller tar man med sig sånt man vill bli av med ?

Har någon vunnit i fingerkrok mot en dressyr ryttare någon gång, Hade sitsen förbättras av att sätta förbygel & graman på ryttaren ?

Krävs det mer än en minimal vilja till variation för att bli travkusk, tänk att hela sitt liv tävla exakt likadant i exakt samma vänstervarv….

Körningens dressyr… hur ser ett otränat öga skillnad på dressyrmomentet och om hästen bara är trög.

Att välja hoppning som gren var lätt, Det är mer logiskt. En snygg lastbil, ett nytt pannband, ett instagramkonto och saken är biff. Er andra förstår jag mig inte på riktigt.”

Själv representerar jag i alla fall till viss del nidbilden av en ”dressyrkärring”.

Jag helklipper min häst, kan ha dubbla täcken på honom och tar in honom från hagen om jag tycker vädret är för dåligt.

Jag älskar ridhusridning mest av allt och skulle bli jätterädd om min häst började bocka i full galopp vid uteritt. Jepp….that’s me och det står jag för 🙂 .

På tal om inlägget i fredags om köphysteri så är det ett välkänt faktum tycker jag att många hellre köper en massa snordyr utrustning än lägger pengar på träning.

Och vissa går tom så långt att de byter ut hästen så fort det börjar bli lite motigt i ridningen.

Och det är kanske inte så konstigt även om jag absolut inte försvarar det?

Men tänk så mycket enklare det är att bara ”köpa nytt” eller ”köpa mer” än att faktiskt lägga MÖDA på att försöka utbilda och utveckla sig själv och därmed bli en bättre ryttare för sin häst.

Känner ni igen er? Kanske speciellt nu under den tråkigaste årstiden?

Jag gör faktiskt INTE det.

Och det handlar inte bara om att jag har ett eget stall sedan 4,5 år tillbaka utan jag har alltid tyckt om att tex mocka.

Även när mockning ingick i stallhyran ville jag göra det själv och tycker att den stunden på dagen kan vara ganska kontemplativ.

Kanske beror min åsikt i frågan på en kombination av kontrollbehov och att jag oftast har TID till stallsysslor- har man massor av annat att rodda i dagligen kanske man mest känner stress av dessa?

Sedan har jag också ett väldigt lättskött stall tycker jag själv i alla fall, det är nära till hagarna och gödselstacken och båda hästarna är renliga osv.

Jag har tidigare berättat om ett stall jag stod i några få månader där allting var så svårjobbat att jag någon gång kom hem och faktiskt grät av leda.

Det tog en hel förmiddag att bara rida och sköta om allt kring en häst och det kändes som på tok för många bortslösade timmar varje dag.

Bara att mocka var ett helt företag!

Man hade en bit till gödselstacken på en lerig stallplan som skulle krattas om man spillde ut något på vägen och halmen var en storbals-dito som var inklämd i en en spilta så man knappt kom åt att ta av den mer än ”näva-vis”.

Det fanns inget varmvatten i stallet utan man fick koka detta i vattenkokare om man ville putsa sina grejer och eftersom det var minusgrader när jag hade häst där ville jag ”så klart” inte stå med händerna i kallvatten.

Så det är ETT tips om man vill slippa känna utmattning i stallet; att försöka göra det så lättjobbat som möjligt.

Inga halvtrasiga redskap tex, nerslitna kvastar eller skottkärror som knappt går att köra. Eller en gödselstack som kräver att man är en gymnast för att kunna tömma ut gödseln på. Osv….

Nej, man ska så klart inte vara elak i varken tal eller skrift men ibland tycker jag faktiskt att lättkränktheten har gått lite väl långt. Eller?

Man behöver inte alltid ta allt på så stort allvar och/ eller förutsätta det värsta.

Så tråkig är jag! Men det bjuder jag på!

Såg tom någon som hade ”black week”-priset på småbalshö!

Har ni planer på att köpa något särskilt under denna rea-tid och kan tipsa oss andra?