Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag blev det ett ridhuspass där jag var fortsatt nöjd med både häst och underlag (det sistnämnda över förväntan eftersom jag vet att det där med underlag är en hel vetenskap och mer därtill).
Hade jag inte varit så frusen av mig hade jag absolut kunnat vara på utebanan men förhoppningsvis kommer det fler chanser framöver. Jag går liksom bara och väntar på att minusgraderna eller ösregnen ska slå till men jag njuter OCKSÅ!
Efter stallbestyren tog jag bilen till min närmaste granne och tillika goda vän Åsa som har gigantiska slånbärsbuskar precis utanför huset och hon hjälpte mig att plocka 2 stora bunkar bär.
Planen är att göra saft som är en enkel flerdagarssyssla dvs det tar 4 dagar innan man förhoppningsvis kan stoltsera med x flaskor dryck. Jag lovar att visa er när det är klart!
Titta noga på den lilla högen med sockerbetor som man kan ana på bilden.
Om ni inte visste det kan dessa DÖDA hästar informerade Frenchman mig om i morse när vi kom skrittande på grusvägen ca 30 meter ifrån dom.
”Jag VÄGRAR att gå förbi” sa han och följde upp med ”jag kan ge dig 3 alternativ :
1.Jag står fastfrusen som en staty till the end of time.
2.Jag backar ner i diket och kanske tappar balansen där så vi ramlar.
3. Jag backar 300 meter på samma väg som vi nyss kom på.
Vad säger du om DET?”
Mitt svar efter att ha räknat till 566657888 OCH mumlat mantrat ”att skritta ut är en rogivande syssla” samt givetvis FÖRSÖKT att förmå apan Frenchie att gå framåt:
”Jag ryggar dig i ca 50 meter och förbi högen….vad säger DU om det”?
Tja…förbi kom vi…det är tur att det finns en BACK i hästen när inte växlarna FRAMÅT fungerar.
När vi sedan skrittade samma väg tillbaka, dvs hemåt frågade jag:
”Ska du hålla på och apa dig likadant nu” och fick det indignerade svaret:
”Jag?!?! Vafalls? Skulle JAG vara rädd för en liten hög betor?!?! Du snackar så mycket goja! Ta du ett kort så du kan skriva lite smörja på din blogg och så skrittar vi hem sen!”
Ibland är det tur att man inte rider med en hagelbössa säger jag…..
Nu har jag avverkat alla delar/ säsonger av ”Tunna blå linjen”- en mycket realistisk serie som hämtat ur min vardag när jag jobbade dagtid i Malmö.
Och nu har jag hittat en ny serie att följa på SVT Play; ”Hjälp vi har köpt en bondgård”.
Sveriges budgetsvar på ”Drömslottet” skulle man kanske kunna säga och handlar om ett par med barn som, tämligen okunniga om ”lantbruksliv” köper ett ruckel till bondgård som de rustar upp.
Deras renoveringar tycker jag personligen ofta är ganska slarviga och fula men jag, som ju också försöker skapa mig ett liv ”på landet” blir ändå inspirerad.
Tittar man noga ser man en liten plutts rumpa sticka fram på bilden och tro det eller ej men den rumpan har idag varit och tränat för Nina!
Det är nästan på dagen (10/5) ett halvår sedan sist och har man orkat följa våra vedermödor sedan dess så vet man hur otrolig dagens träning var.
Vi gjorde inget märkvärdigt utan försökte mest hitta tillbaka till bjudningen som efter den långa konvalescensen svajar betänkligt.
I slutet hade jag en jättefin känsla och det är den jag måste försöka få till mycket snabbare, inte efter halva passet.
Jag måste åter ställa den retoriska frågan ”var är årstiderna på väg” efter att ha sett tex denna blomma i trädgården. Flera blommor ”blommar om” i stället för att helt ge upp?!?!
Som vanligt efter ett bra ridpass fylldes jag av ny energi och bokstavligen körde en ”lövkrattning à la Birgitta”.
Inte det prydligaste sättet att bli av med löv men good enough om ni frågar mig och för att vara i en trädgård långt ute i ingenstans dessutom.
Gissar att många fler än jag fnissade eller skakade på huvudet när de läste denna annons:
”Har ett presentkort på Nova Lund på 2000 giltigt till juni 26. Finns många butiker t,ex Rituals som kortet gäller hos . Byter det för samma summa som på kortet då jag vill ha det i kontanter , så jag kan köpa i annan butik som passar mig bättre som inte finns på Nova. Endast kontant o hämtas i Eslöv. Är du inte intresserad eller hånande kommentarer o skambud undanbedes.”
Förlåt men vem köper ett presentkort av en privatperson för samma belopp som presentkortet är på? I teorin någon, i verkligheten ingen. Påstår jag.
Så här såg min utebana ut i fredags och den har lyckats hålla sig så fin länge nu pga den mycket härliga hösten utan speciellt mycket regn.
Men idag duggregnade det väldigt lätt (fast en sådant regn som man ändå blir mycket blöt av efter ett tag) så jag valde att styra kosan till ridhuset i stället för den första ridturen där sedan jag la in pinnflisen.
Och jag måste säga att det kändes bra att rida på detta underlag.
Det blev nästan inga ”märken” i det så någon harvning blir det absolut inte tal om på ett tag utan endast lite krattning vid behov.
Så här långt tror jag det var välinvesterade 6000 kronor!
Idag plockade jag också den sista fallfrukten från mitt ena äppelträd så snart blir det inget mer av detta godis till Frenchie som numera t.o.m. äter äpplena före morötterna som han också älskar!
Queen B föredrar tveklöst morötter så hennes saknad efter frukt kommer att vara noll men den enes ointresse blir den andres extra-portion hälsar Frenchie.
”Någon gång ska vara den första” som flickan sa….och idag har jag druckit slånbärssaft för första gången.
En vän bjöd på detta från enorma buskar som växter utanför hennes hus och jag blev faktiskt lite sugen på att prova själv (göra saft alltså).
Ni vet att jag ibland raljerar över de människor, ofta djurägare, som enligt mig stoltserar med saker de gör som jag aldrig i livet skulle orka/ vilja/ ha möjlighet till eller som jag ens anser är vettigt att lägga tid/ energi på!
Och givetvis får man göra som man vill i de exempel jag tänker ge er men jag vill bara trösta de som kanske känner sig otillräckliga i jämförelse med dessa duktiga samhällsmedborgare att man inte behöver ”hålla på” så här överdrivet.
Och jag är rätt så övertygad om att de så ”duktiga” är i minoritet även om de oftast hörs högst på olika forum och försöker sätta ribban för oss andra. Och försöker rätt ofta skamma oss andra fast det enligt mig inte alls finns någon anledning till det.
Några exempel på vad Bror Duktig och compani gör:
1.De har hästarna ute nästan dygnet runt året om även om hästarna står på box. De ger exempel på hur de släpper ut 5 på morgonen och tar in vid midnatt och jag undrar mest när de sover?
2.Vissa hundägare beskriver liknande aktivitet med sina hundar, dvs det gås promenader i många timmar varje dag! Härligt för hunden absolut men vi andra måste oftast även tex arbeta för vår försörjning och kanske också ta hand om hem, familj osv.
3.När Bror Duktig upptäcker en vit prick (storlek ärta) i sin nyöppnade ensilagebal slängs givetvis hela balen på 500 kilo. För det är bättre att vara safe than sorry och man kan aldrig veta vilka gifter den vita ärtan innehåller!
4.Och ensilaget ja; när analysen för detta kommer sliter Bror Duktig sitt hår i förtvivlan för hur ska hen nu kunna fodra sin sällskapshäst när mängden mangan per kilo foder är 0,00001% högre än den rekommenderade? Kanske lika bra att sälja hela partiet till någon mindre nogräknad (mig tex) ?
5.Bror Duktig vågar inte heller ge sin häst mer än 1 äpple om dagen pga sockermängden och slänger hellre halva morotssäcken än att fodra upp den för man ska vara försiktig med ”godis”.
6.Inte heller kan man ge det kraftfoder man köpt för dyra pengar 2 dagar efter att det har gått ut i datum för datumstämpeln finns där av en anledning och den måste följas blint.
7.En av de saker Bror Duktig tycker kan vara jobbiga med att ha häst är tiden det tar att mocka. 45 minuter/ box om dagen ÄR lång tid men hur ska man annars få bort varenda mikropartikel bajs som smulat sönder sig i spånet? Och när man äntligen funnit varenda gödselsmula, ibland med hjälp av handskar måste man bädda fint till hästen genom att släta ut, bygga upp vallar och jag vet inte allt med spånet som helst ska vara kritvitt och annars…tja…faktiskt helst bör köras ut på stacken.
8.När Bror Duktig ser en överkörd katt på vägen så fotas djuret oavsett skick (inlägg på 5 olika sidor på Facebook) och körs sedan till ett djursjukhus för chip-kontroll. Det menar Bror Duktig är allas ansvar att göra oavsett om man är känslig, djuret är i slamsor, man har ett viktigt åtagande som man måste vara i tid till osv. Man ska släppa allt och agera!
9.Ser man en lösspringande hund på landsbygden ska man jaga den (även i mörker), fånga in den och har man sett den i någon by ska man helst knacka på hos alla och fråga om de äger djuret. Spelar ingen roll om man är livrädd för hundar- självklart drar man in hunden i sin bil och det är samma sak som i exemplet ovan- man får släppa allt vad man har för händer för inget är viktigare än detta.
10.Om Bror Duktigs eget djur visar minsta tecken på….tja egentligen vad som helst….så körs djuret självfallet i ilfart till närmaste djursjukhus även om det är mitt i natten eller en helgdag. Ytliga sår som man endast ser under mikroskop kan faktiskt vara livsfarliga och om en +50-kilos hund har råkat äta en bit choklad som är lika stor som en lillfingernagel så måste den fås att kräkas direkt! Mugg och ett litet nässelutslag kan mööööjligen vänta till nästa dag om man upptäcker det 22 på kvällen men då är det viktigt att sova i stallet för att ha koll på sakernas utveckling.
Gör man inte alltid som Bror Duktig i dessa exempel borde man inte ha djur, man är vårdslös, egoistisk och okunnig. Punkt.
Själv tänker jag att det många gånger kan räcka med att använda sunt förnuft och/ eller anpassa sig efter vad man tror att man är kapabel till. Ibland kan man göra si och ibland så…
Bilden: om ni frågar Bror Duktig är denna box för slarvigt mockad för att kunna användas. Givetvis måste vartenda ensilagestrå plockas bort för hand och allt spån som inte är kritvitt borde slängas ut på samma gång. Själv låter jag Frenchie stå i denna misär utan att bekymra mig det minsta.
I morse var min vän Elisabet här med Niilo; Frenchies vapendragare i skogen 🙂 .
Niilo står i ett stall utanför Staffanstorp, ca 20-25 minuters körväg från Ryhus och det är alltid lika trevligt när vi får detta sällskap med oss på våra uteritter.
Sist vi red ut tillsammans regnade det rätt häftigt under stora delar av vår tur men idag var det helt ok väder; mulet, utan att blåsa och framför allt utan nederbörd.
Så vi var tillbaka i stallet efter nästan 1,5 timmes skrittande snustorra.
Frenchie hade vilodag igår och det är en sak som jag uppskattar med honom; han blir aldrig stallmodig efter vila. Det har ärligt talat ingen av mina hästar blivit och det är inget jag saknar.
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer