Inlägg av

Torsdag- 72

Idag känner jag mig lite ”duktig”- för 72:a gången i mitt liv har jag lämnat blod.

Sköterskan påstod att man kunde räkna att varje gång man gav blod räddades 3 liv och stämmer DET är det ju fantastiskt.

Lille Frenchie har ridits i ridhuset medan solen strålade utanför men det är ännu för fruset och kallt för att klena Birgitta ska använda utebanan.

När man inte själv ska betala

För någon vecka sedan diskuterade vi stallägare vs inackorderingar och någon tyckte att att jag var lite hård mot de uppstallade,  ”nu när jag har eget stall”.

Och så kanske jag uppfattas och det är lätt att dra denna slutsats men jag vill påstå att jag redan innan jag flyttade till Ryhus noterade hur EN DEL agerade i andras stall; dvs när det inte var deras egna eller de själva skulle betala för whatever.

Och visst…i yngre dagar, som uppstallad på ridskolan i ca 20 år så var även jag slarvig med vissa saker, obetänksam och lat.

Men med stigande ålder har jag faktiskt blivit lite mer….tja…ska vi kalla det…hänsynsfull?

Så jag reagerade absolut när jag tex såg stallkamrater dänga skottkärrorna i marken; vet vad man en sådan kostar så borde man tömma dom med större försiktighet.

Samma vad gäller att ”låta” hästen bita på allt möjligt; kvastskaft, boxväggar, sargen i ridhuset….

Allt kan man inte stoppa men jag efterlyser ändå större vakenhet! Och en flaska Antibit.

Men som sagt; när man inte själv betalar eller vet exakt vad saker kostar är det lätt att bli nonchalant.

Jag såg senast för någon vecka sedan ett exempel på detta i mitt eget ridhus.

Ridhuset var utlånat mitt på dagen (klockan 12), solen fullkomligt strålade vilket gör att ljusinsläppet tack vare vindnäten är fullt tillräckligt för att träna hundar men ändå hade ”man” tänt belysningen.

Och inte bara under själva träningen utan även efteråt när man plockade undan sina grejer.

Som vi alla vet är el DYR i dessa tider och att ha x lysrörsarmaturer tända helt i onödan….jag kan inte låta bli att undra om man hade gjort samma sak hos sig själv?

MEN; det finns absolut motsatsen till de obetänksamma och om vi ska diskutera just elen har jag sett de som hos mig i vintras nästan tränade i mörker bara för att inte slösa på strömmen. Det var lite överdrivet åt andra hållet 🙂  men väldigt snällt tänkt i alla fall.

Onsdag- baby steps

Idag var det dags för en ny åktur till Nina och denna gången turades vi om att rida.

Jag tycker att bilden ovan illustrerar dressyr i allmänhet och mitt jobb med Frenchie i synnerhet.

Det är små, små steg men tack och lov går det hela tiden framåt och än så länge utan bakslag.

Och ju oskickligare man är desto tätare ”måste” det vara mellan stegpinnarna annars är sannolikheten stor att man drattar på ändan. Och det vill man väl inte 🙂 ?

Det perfekta livet

Lite rolig bild kan man tycka, eller sann för den delen?

Och gäller inte bara hästlivet vill jag påstå.

Med sociala mediers intåg i var mans telefon så är det kanske inte så konstigt om många tävlar om att visa upp det, på olika vis, perfekta livet? Eller vad de tycker är perfekt i alla fall.

Nu kan jag skratta åt det men för x år sedan, innan jag fattade att man så lätt kan lägga på olika filter på sina bilder var jag smått fascinerad över hur fin hy många hade 🙂 🙂 🙂 . Inte en ojämnhet eller finne….

Andra väljer att lägga upp gamla bilder på sig själv där de väger 20 kilo mindre eller har färre rynkor och en del beskär sina foton så att man bara ser det ”fina”.

Och ärligt talat; så gör jag också ibland.

Ska jag ta ett foto på….säg….Frenchies hovar så beskär jag bilden så att man inte ser något som ligger framme på stallgången och fotar jag Molly hemma gör jag inte det på en obäddad säng.

Med andra ord får man ta allt man ser på nätet, läser om i bloggar osv med en stor nypa salt.

Jag tror väldigt få, om någon, är 100 % transparenta och berättar om exakt allt som sker i deras liv, både positivt och negativt.

Själv skulle jag aldrig få för mig att ljuga eftersom det är så lätt att kolla upp det mesta och lögner kommer alltid fram men däremot berättar jag ”så klart” inte allt för ibland helt okända läsare.

Däremot FÖRSÖKER jag medvetet att både skriva om det bra och dåliga med framför allt hästlivet. 

Jag kan berätta om korkade saker jag gjort, om hur jag (tyvärr) verkligen inte alltid rider enligt ridhandboken, dåliga tävlingsresultat, sjuka hästar osv.

Ingens liv är en idyll, det kan jag garantera er men så klart väljer man själv vad man vill dela med andra.

Tisdag- halvtidsjobb

Det må komma hundra ”vinter-återfall” till men våren är definitivt på väg, tro mig.

Och så skönt med de längre dagarna som gör att jag successivt förlänger hagtiden (just nu ca 6.45-17.15).

Som man kanske kan se på bilderna ovan var det sååå vackert i skogen och Frenchie gav mig ett sådant där ”det här är livet”-pass.

Jag har hittat en inte så brant med väldigt lång backe som det tar flera minuter att skritta upp för- perfekt träning tycker jag och man ser oss i full färd med att bestiga denna höjd på den sista bilden.

Och kolla på den näst sista bilden….visst ser det ut som att Frenchie har världens längsta hals 🙂  ?

Efter ridningen och allt annat jag har pysslat med i stallet konstaterade jag igen att jag lätt hade kunnat förvandla min stalltid till ett halvtidsarbete, det är ofta jag tillbringar minst 3-4 timmar där. Frivilligt och oavlönat ha ha.

Elbil och släp?

I miljövänlighetens namn är det många som har eller vill skaffa elbil de senaste åren.

Jag har av olika anledningar inte känt mig det minsta lockad för egen del och nyligen fick jag rejält med vatten på min kvarn.

Läste en diskussion på nätet om huruvida det fungerade BRA att dra släp med elbil och svaren var typ ett rungande nej! Elbilen laddar tydligen ur på tok för snabbt var det enkla svaret.

Och visst; själv kör jag i princip aldrig längre än 7-8 mil till ett tävling, det kanske händer EN gång om året men jag vill ha möjligheten utan att riskera att bli strandsatt med en häst i släpet dessutom.

Hur har ni resonerat kring elbil?

Måndag- specialintresse

Idag har vi varit och tränat för Nina; jag tog bilden innan vi gick in i ridhuset (ser att jag behöver putsa tränset lite ha ha ha).

Efter träningen åkte Henrik och jag och åt lunch och nu har jag ägnat en liten stund åt att göra fint på min gödselstack (ja…jag är sjuk…jag vet…nu är det inte bara harvningen ).

Felaktiga fördomar

Ibland är det bra när ens fördomar kommer på skam!

Jag har en ridsportbutik (Bengts i Veberöd) bara någon kilometer hemifrån men har liksom glömt bort att den finns vilket till stor del beror på min fördom om affären.

Jag har bara varit inne i butiken 1-2 gånger och det är många år sedan och då löd mitt omdöme ”på tok för dyra varor för mig”.

Och därvid har det stannat; jag har inte brytt mig om att åka dit och kolla utbudet ens utan bara igen tänkt att jag kan hitta billigare grejer inte bara i Ullared utan även på Hööks och Granngården.

Men så körde jag förbi Bengts häromdagen, i ett helt annat ärende, men eftersom jag redan var där, och behövde ett par nya boots till Frenchie, tänkte jag att jag i alla fall kunde ”titta in”.

Och vet ni; affären såg precis så ”lyxig” och exklusiv ut som jag mindes den men jag hittade ett par helt ok boots för 119 kronor och dessutom 25 kilo linfrökaka för 430 kronor.

Observera att 5 sketna kilo linfrökaka kostar 225 kronor på Granngården medan Landäng i Skurup tar 409 kronor för 25 kilo men då kostar i gengäld bensinen långt mer än de 21 kronorna de är billigare än Bengts.

Och så måste man ju räkna idag när bensinen är så dyr; man kan inte bara gå på butikspriset per se utan får ju räkna ut vad det kostar att ta sig till olika affärer.

Hur som helst blev jag positivt överraskad av Bengts och hittade dessutom ett par sååå snygga Parlanti-ridskor med tillhörande shortshaps.

Tror minsann att jag får blinka lite med ögonfransarna mot Henke som sponsrat Hööks Ariat-avdelning länge nog nu ha ha ha!

Söndag- osvettigt

Igår och idag….liknande mönster i glassen och ridhuset 🙂 …..

Efter ett fint ridhuspass och innan jag återbördade Frenchie till hans hage konstaterade jag att hans helklippning så sent på året var ett big  mistake som jag aldrig ska upprepa men det är onekligen sååå bekvämt att ha hästen klippt per se.

Att efter 45 minuters ridning inomhus och med ändå lite krävande övningar som byten, passage och förberedande piruettjobb ha en snustorr häst som bara är lite fuktig under nackstycket går inte att jämföra med en del hästar jag ser i Granelundshallen ibland som är genomsvettiga innan passet ens är slut och fast de rids på en lägre nivå än Frenchie.

Nej, det är inget för mig…då använder jag hellre täcken och kan släppa ut hästen i hagen direkt och utan blöt päls.