Inlägg av

Torsdag- tömkörning

När ens häst ser ut så här TROTS halstäcke….då undrar man hur han hade sett ut utan det….

Jag har försökt att förklara för Frenchie att jag inte uppskattade dessa lerinpackningar men han upprepar dom näst intill dagligen så uppenbarligen talar jag för döva öron.

Efter en stunds sedvanligt skrubbande blev det tömkörning i ridhuset och då var allt förlåtet kan jag säga. MYCKET nöjd med jobbet och jag ska följa Ninas råd att tömköra i framför allt galopp oftare.

Dels ser jag hur Frenchie rör sig och kan påverka honom från marken och dels är det säkert inte fel för honom att slippa både sadel och ryttare och bara kunna koncentrera sig på sig själv 🙂 .

Här 2 bilder Henrik tog på lilla Gulligullan igår- hon tittar efter mig efter att jag hade åkt till jobbet ❤️.

När hästägare lurar sig själva

Två påståenden jag hör ibland och vill påstå inte stämmer med verkligheten :

1.Min häst älskar att tävla.

2.Min häst vill vara ute i alla väder.

Vad gäller båda påståendena vill jag mena att det är en milsvid skillnad mellan att ÄLSKA något och att acceptera, uthärda, resignera, vara ok med, tåla.

Bara för att man tex uthärdar något betyder det så klart verkligen inte att man älskar det och många hästar accepterar nog stoiskt eller rent av hjälplöst vissa saker medan vi människor vill tro något annat- säkert för att lura oss själva många gånger.

Jag är MYCKET övertygad om att extremt få hästar i hela världen (om någon) hade valt att åka på tävling eller att genomföra ett rejält dressyrpass framför att beta gräs i en hage. Möjligen skritta en timme i skogen som omväxling.

Och lika övertygad är jag om att en majoritet av de domesticerade hästarna i världen hade föredragit en väl uppströdd box med stråfoder i framför att stå ute i hällande ösregn med lera upp över kotorna.

Men eftersom många hästägare inte har möjlighet att ta in och ut hästar efter väder på dagtid (pga arbete tex) så försöker de trösta sig med eller inbilla sig att deras hästar tycker det är underbart att stå ute i vilket väder som helst.

Och i denna villfarelse sparar de också på både strö och stråfoder för då står hästarna inte inne och skitar ner boxarna och ”måste” äta något under tiden.

Och vi som älskar att tävla SJÄLVA kan ju inbilla oss och andra att även våra hästar är lika överlyckliga över att lastas in i en transport i minus 2 grader, piskande snålblåst och duggregn för att visa upp oss x mil hemifrån. Yeah right!

Onsdag- en frusen hund

Kolla vilken fin bild jag tog på lilla Molly idag.

Själv tror jag mest att hon var sur över att ha blivit ”utpiskad i endast 5 plusgrader och med bara ett täcke som skydd”.

Maken till ovillig hund som skulle kunna hålla sig i +10 timmar varenda dag, månader i sträck bara för att slippa gå ut har jag aldrig varit med om. Hade hon inte varit snart 10 år hade jag måhända framhärdat mer och tvingat ut henne ännu mer än vad jag gör men nu känner jag oftast att hon nog själv vet bäst vad hon vill.

Frenchie har vilodag och jag passade på att packa upp de knappa 200 kilo helhavre jag var och köpte igår.

Numera betalar jag strax över 3 kronor kilot hos ”min” bonde vilket är en rätt stor prishöjning på 1-2 år men fortfarande låååångt billigare än att köpa exakt samma foder på tex Granngården vilket ärligt talat inte skulle falla mig in.

Bibbi är numera i så gott hull att jag tror att hon kan klara sig på ännu mindre kraftfoder än de 2 kilona helhavre hon får (säg 1-1,5 kilo) och Frenchie äter ungefär 1 kilo helhavre och 1 kilo pelleterat kraftfoder så det är inga jättemängder de får. Förra årets hösilage är ur hullsynpunkt ta mig f..n en gudagåva på alla vis även om jag inte har någon analys på det.

Jag HADE skickat in en prov som jag själv hade samlat in efter konstens alla regler på fältet där hösilaget sedan togs men…extremt lång historia kort som jag inte vill tänka på och än mindre återge i skrift…så blev provet förstört pga ”postkrångel” och jag orkade därefter inte ta något nytt prov eftersom fodret redan var balat.

Luckan uppe?

Jag skriver ibland om säkerhetstänk kring hästar men har insett att vi verkligen kan tänka heeelt olika om detta.

Sådant som jag inte bryr mig det minsta om (att mina hästar alltid har gått iväg vid uppsittning tex) ser andra som en säkerhetsrisk. Och jag har många fler exempel på detta, senast ett jag tänkte skriva om idag; det här med att ha övre luckan bak på transporten stängd eller öppen.

Jag var nyligen på en middag med 7-8 hästtjejer och vi kom att prata om detta.

Jag insåg att de flesta i princip ALLTID hade luckan uppe medan jag, på fullt allvar inte har haft den uppe ens 10 gånger de 10 senaste åren.

Enda gångerna jag tar upp den övre luckan är om regnet vräker ner och jag tror att jag gjorde det en gång när jag körde och det snöade också. Men det är hur många år sedan som helst.

Tjejerna på middagen undrade om inte mina hästar blev rädda/ brydda av tex lastbilar som kör nära bakom men det har jag aldrig märkt av. Alla hästar har stått hur stilla som helst och verkat helt obrydda vid urlastning. Och har lastat sig själva i alla år.

Framför allt ”förr” florerade en myt att man var tvungen att ha luckan uppe men det stämmer absolut inte.

Däremot ska hästen vara ”förankrad” på ett sådant vis att den inte riskerar att fara omkring/ ramla ut ur transporten men det har ärligt talat inget med luckan att göra- hästar kan flyga ut genom skötardörren också under exeptionella omständigheter vilket även att komma ut genom bakluckan får räknas till.

Hur gör ni med luckan? Uppe eller nere?

Bilden föreställer för övrigt min mamma och kortet togs för över 30 år sedan (jisses!!!!!) då hon var mer än 10 år yngre än vad jag är idag (jag är 57 år gammal). Transporten är ett hyrsläp och svansen tillhör Menelli, min första häst.

Bild relaterad till Ann Hammarlund Holsts kommentar:

Bild relaterad till Elizabeth Torrisis kommentar:

Tisdag- humörhöjare

För mig finns det nog ingen bättre humörhöjare i vardagen än ett fint ridpass!

Så tack Frenchie för idag och liten klapp på axeln till mig själv som red fokuserat och bra.

Efteråt kändes det som ett litet vädermässigt andrum när jag släppte ut Frenchie i hagen.

Det har varit så många dagar med både stormar, ösregn, blötsnö och jag vet inte allt och mycket samtidigt dessutom. När det tex blåser rejält är det illa nog men om regnet dessutom vräker ner blir det femdubbelt värre tycker jag.

Så idag var jag tacksam över både uppehåll och att det var vindstilla. Och det börjar bli märkbart ljusare på eftermiddagarna- även detta ett stort plus.

Henrik och jag pratade om detta härom dagen; hur många fler timmar man ”får” på sommaren jämfört med vintern. När det är som värst blir det ju mörkt redan innan 16.00 och på sommaren kan det vara ljust 22.00- bara där har man ju 6 fler timmar som man kan göra något vettigt på utomhus.

Och nej; att gå runt med pannlampa vintertid är inte vad jag tycker är vettigt annat än möjligen korta stunder, framför allt inte om man dessutom ska vada i lera, balansera över isgator eller pulsa omkring i snö.

Ute med meeting?

Läser denna artikel i Hippson.

Inget nytt under solen tycker jag, det mesta har jag skrivit om flera gånger.

Själv har jag under mina +30 år som hästägare inte ens åkt på en handfull meeting; mycket beroende på att tävlingsutbudet i Skåne alltid både räckt och blivit över utan att man ska behöva stalla upp hästen på en tävlingsplats.

Jag har heller inte riktigt sett tjusningen med att åka iväg så här vs kostnaden.

Och en sak som jag tycker ibland förbises med meeting är att de faktiskt utgör en förhöjd risk för både skador och smittor när man plötsligt ”föser ihop” x för varandra främmande hästar. Inte för att det (väl?) är vanligt med skador men de gånger olika smittor har brutit ut har det inte varit så trevligt precis.

Jag tror inte att nya ”vanliga hobbyryttare” kommer att åka på meeting i någon större utsträckning alls utan om de över huvud taget tävlar och inte håller sig till Pay and rides så kommer det att vara på tävlingar i närområdet.

För att man i rådande ekonomiska läge i Sverige ska åka på meeting tror jag att minst 1-2 av följande parametrar måste vara uppfyllda:

* man har god ekonomi

* man har redan innan pandemin en vana av att åka på meeeting och ser detta som en trevlig ”mini-semester”

* man har en häst som har goda möjligheter att ta med sig ett par rosetter hem från meetinget

* meetinget är en förutsättning för att man ska kunna göra några specifika kval eller delta i någon rikstäckande cup

Måndag- inget nytt under regnet

Gissa dagens väder? Det börjar på RE och slutar på GN…

Jag kunde i alla fall köra till Nina för träning utan problem och även genomföra densamma likadant.

Vi tränar vidare på att jag ska kunna rida MSV B:5-programmet bra och det hänger bara på mig själv känns det som så jag får bara jobba på.

På bilden ser ni dagens Bibbi på väg hem från hagen. Queen B har sedan dag 1 tagit över min ponnys roll som den som aldrig har grimma på sig- den är helt överflödig ❤️. Frenchie behöver i ärlighetens namn oftast ingen heller….

Lösdrifts-makeover

Så här såg ladan där de föregående hyresgästerna på Ryhus hade en lösdrift ut när vi flyttade hit (portar på båda sidor om hösilagebalarna):

Jag använder ju lösdriften till att förvara halm och hösilage i och så här såg det tex ut sommaren 2022 (samma yta som på bilden ovanför denna text):

Sommaren 2023:

2022 bytte vi den ena av de två portarna på framsidan som knappt höll ihop.

Detta:

Blev detta:

I förra veckan var det dags för den andra porten att bytas ut:

Mot denna (fotad medan det snöade):


Det finns även en port på baksidan av ladan och en öppning utan port (syns på den tredje och femte bilden) som ska fixas till men det blir ett senare projekt:

Söndag- vindvandring

Idag blev det ingen grusvägs och skogspromenad i regn; nej vi hade i stället sällskap av både rejäla vindar och enorma klackar på Frenchie skapade av kvarvarande blötsnö.

Som tur är så finns det mycket lite snö kvar i hagarna, framför allt där jag la ut hästarnas hösilage.

Här utsikt från samma plats men över Ryhus!

Från vänster ridhuset, den fd lösdriften, stallet och längst till höger utebanan.

Bakom hästbyggnaderna ser man vårt hus och ännu längre bak skogen där jag rider ibland.

Till de väderintresserade kan jag rapportera att det är en sådan där dag då det är plus 2 grader men känns som minus 22 pga vinden.

Båda hästarna är täckta för Antarktiska besök.

Bibbi är på pappret oklippt men har nu haft täcke på sig 24/7 i så många månader att pälsen ser mer ”klippt men utväxt” ut och jag tror inte den enbart, dvs utan täcke ger något speciellt skydd längre.

Delar av dagens middag; vi gjorde 2 plåtar med pannbiffar.

Notera den minsta pannbiffen; behöver jag förklara att Henrik gjorde den till Molly *ASG*?