Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Det kom ett mail

Hej Birgitta!

Du minns säkert inte mig. 

Jag var en tämligen intetsägande figur. 

Men jag minns dig mycket väl och tänker på dig ibland. Jag har undrat hur du har det. 

Genom din Hästsida kan jag se att det går bra för dig, vilket glädjer mig mycket. 

Jag såg oerhört mycket upp till dig och beundrade ditt sätt att vara. Du hade så mycket kunskap om allt, var trygg, självsäker och bjöd på dig själv. 

Önskar dig all lycka.

Oj så glad jag blev när jag fick detta i min in-box nyligen!

Och det är för övrig något jag själv vill föra vidare till andra; att inte vara rädda för att ge beröm och positiv feedback, även oombedda.

Jag gör det så fort jag får tillfälle och de där orden kan i sämsta fall göra någons dag och i bästa fall påverka deras liv ganska mycket. Tror jag.

Och vet ni; jag minns mycket väl denna ”intetsägande” (hennes ord) person trots att det har gått säkert 20 år sedan jag träffade henne senast. Jag kan t.o.m. höra hennes röst och minns som sagt en hel del från den tiden. Jag hjälpte henne bland annat med tömkörning av hennes häst.

Ännu säkrare vårtecken

Ett ÄNNU säkrare vårtecken än att hästarna ratar hösilaget ute är dessa pénseer som jag har köpt traditionsenligt i ca 20 års tid, redan när jag bodde i ett annat hus med en annan man….

Och jag köper alltid Citygross 10-pack som från början kostade 19 kronor.

Jag såg dom säljas för lite mer än en vecka sedan för runt 70 kronor och hann tänka ”åh nä…” (snål-Birgitta) men när de såldes för kampanjpriset 35:- igår slog jag till *ASG*.

Det är nog de mest ekonomiskt försvarbara trädgårdsblommorna om ni frågar mig (på delad förstaplats med stjärnöga ) och brukar se fräscha ut i många månader.

Om ni inte visste det, vilket jag vet av bitter erfarenhet, är de även en ät och lekfavorit hos dovhjortar som tycker det är jätteroligt att dra upp penséer ur krukorna och inte nödvändigtvis äta dom utan ibland ”bara” slänga dom omkring sig. Hilarious!

Således vågar jag bara ha mina exemplar precis på yttertrappan, precis vid dörren då all annan placering riskerar att bli mycket kortvarig he he….

Tidsplanering på tävling

En sak som jag har noterat i flera år är att ju tidigare en tävling börjar desto senare kommer de ekipage som rider bland de första i klassen. Jag kan inte låta bli att undra om det beror på att man vill sova en kvart extra eller vad?

För att ta ett exempel såg jag för ett tag sedan ett ekipage som anlände till tävlingen mindre än 45 minuter innan sin start och ryttaren hoppade upp på hästen en halvtimme innan starten (skrittade då 3-4 minuter och började därefter trava och galoppera ”för fullt”). Och nej, personen var inte försenad utan tyckte att det räcker så.

Och man kan så klart absolut ha olika upplägg för sina tävlingar och ibland blir det inte heller så som man har planerat.

Själv vill jag gärna vara ute i god tid, FÖR god tid skulle nog vissa säga.

Men jag vill komma minst 1 timme innan min start så att jag kan tränsa, byta om osv i god tid och sedan skritta i ca 20 minuter innan jag börjar själva framridningen.

Sedan hatar jag att vara i tidsnöd och har hellre tid över än att jag behöver stressa med whatever men även där är man ju olika.

När är ni på en tävling innan er starttid och hur resonerar ni kring ovan?

Läderlagning

Förra veckan upptäckte jag hastigt och olustigt att några sömmar hade släppt på min sadel, se pilarna på bilden.

Jag ville så klart inte rida med en ”trasig” sadel och förvärra den än så länge lilla skadan så jag ringde till Bea på Hästsportsadelmakaren i Malmö (telefon 040-949808).

Eftersom jag inte ville vara utan min sadel annat än över dagen bokades en tid till igår; jag lämnade in sadeln på morgonen och hämtade den på eftermiddagen. Kostnad 300:-!

Jag vet många som anlitar Bea för diverse sadelreparationer så bor ni nära Malmö kan jag rekommendera denna trevliga kvinna med utmärkt service!

Tisdag- upptorkning

28 februari

19 mars

Mindre än en månad mellan bilderna men kolla skillnaden!

Måtte det nu inte komma fler evighetsregn så att inte bara denna yta (insläppet till Bibbis hage) torkar upp utan mycket annat som stått under vatten länge!

Frenchie har haft en vilodag och jag har varit på en planeringsdag med jobbet samt fått fixat en grej som jag ska berätta mer om imorgon.

Olycka

Fler som råkar ut för denna typ av olycka med ojämna mellanrum 🙂 .

Jag och Henrik gör det på tok för ofta och sedan klagar vi till varandra att vi ”inte har något gott hemma”.

”Nästa gång vi handlar måste vi köpa MER godis” säger vi till varandra men hur mycket vi än köper ”försvinner” det i ett nafs. Konstigt….

Tvätta

Dagens tips till alla som kört med hästsläp i vinter; kolla över både bilens och släpets hjulhus för att se hur de klarat årstiden. Den delen av ett fordon syns inte lika uppenbart på gott och ont.

Jag pratade med en vän i förra veckan som dels påtalade hur skitigt mitt släp såg ut (sant, kolla bilden) och dels berättade att hon själv hade tvättat sitt ekipage och där tvätthallen efter att hon hade bearbetat hjulhusen ”såg ut som om jag hade tvättat en jordbruksmaskin”.

Och efter dessa kommentarer tittade jag själv till lite närmare på mina hjulhus och fick en liten chock.

Det var nog rätt många kilo intorkad lera som lämnade min bil och släp efter att jag hade tryckt igång högtryckstvätten kan jag säga.

Jag har utan tvekan gett upp tanken om den alltid rena bilen, eller ens släpet; bor man 3-4 kilometer in på en grusväg så GÅR det liksom inte att hålla fordonen i det skick jag egentligen skulle önska men nu hade det verkligen gått för långt, det erkänner jag.

Sedan vurmar man ju olika mycket för olika saker och lägger energi på dom.

Jag älskar ju att harva tex och gör det långt oftare än de flesta (läs: efter VARJE ridpass) och en del skrattar åt mitt boxväggs-tvättande men jag hade en stallkamrat vars pappa tvättade deras släp efter typ varje användning. Och när jag säger tvätta så menar jag ”rengjorde det kliniskt in och utvändigt med diverse medel och trasor”. Det ni 🙂 !

Birgitta 6 år leker och filmar

Fick för mig att prova ett nytt partytrick med Frenchie och det gick ju strålande måste jag säga.

Kolla så fint han går för egen maskin!

Så här lydigt gick han redan på första försöket och nu går han ut så varje morgon.

Innan man blir allt för imponerad av att han inte bokstavligen ”sticker till skogs” så ska man veta att han till 100 % vet att jag går bakom honom med hans foderspann som han älskar mer än livet självt typ *ASG*! Och så fort han är inne i hagen så kommer jag också dit och häller ut innehållet i krubban!