Nu går det att läsa presentationerna igen och är det någon som vill tillfoga en så går det bra att maila mig!

På tal om våra diskussioner tidigare i veckan kring ”ord som ger oss rysningar” så tänkte jag att vinnaren för min del nog skulle vara MEDIS (medryttare) men så läste jag nyss en ord på en blogg som slår det mesta och som jag inte kan fatta att varken jag eller någon annan kom på i tidigare inlägg.

Det hemska ordet är SNOKREM….brrrr….ryyyyyys…..

Håller ni med?

Om ni undrar vad jag kallar denna utrustningsdetalj så heter den i min värld nederrem.

Då och då kommer det kommentarer på mina blogginlägg eller något som någon kommenterat där skribenten skriver något i stil med ”jag fattar inte hur du/ ni orkar bry dig/ er om/ fundera över/ klaga på bla bla bla….”.

Varje gång någon skriver något sådant tänker jag för mig själv att lika obegripligt som det är för denna person hur jag/ någon annan ”orkar bry sig om whatever” lika obegripligt är det för mig hur man ids skriva en kommentar kring detta.

Låt oss som har åsikter om vad det än må vara få diskutera dessa i fred- fattar du inte hur vi orkar bry oss så sluta att läsa och framför allt: sluta att bry dig!

Ett inte helt ovanligt scenario som i alla jag stött på ganska många gånger genom åren och även råkat ut för själv är då man köper en häst avsedd för ett visst ändamål som, efter en kortare eller längre tid, inte alls motsvarar ens förväntningar.

Man kanske köper en hopphäst som slänger av en upprepade gånger när man hoppar så att man blir rädd och inte vågar hoppa mer eller så köper man en häst som man tror ska ta en upp i dressyrklasserna och så visar sig hästen vara allt för begränsad för detta. Bara  några exempel.

Jag har också sett att olika hästägare hanterat detta väldigt olika och ur mitt, betraktarens synpunkt, mer eller mindre bra.

Några byter ut den icke längre önskvärda hästen, vissa sänker/ ändrar sina krav så att de bättre harmonierar med aktuell häst och en del tröttnar men väljer att inte sälja hästen utan rider sporadiskt och mer av tvång tycks det (åter igen för en betraktare).

Som de av er som följt bloggen vet är ju min förra häst Archie ett utmärkt exempel på när en önskan från ägaren och det levererade från hästen inte matchar så att säga och ni vet ju också hur JAG valde att lösa det problemet.

Jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska ”plåga” varken sig själv eller hästen om man inte passar ihop- därtill finns det för många ANDRA hästar att välja på och andra människor som skulle uppskatta ens häst bättre än vad man själv gör.

I mitt fall ville jag ju TÄVLA FRAMGÅNGSRIKT på en högre nivå än LA och ansåg att Archie inte var den rätta hästen för detta, inte med mig i sadeln i alla fall.

Att sedan ödets ironi gjorde att jag därefter köpte en häst (Kreon) som jag TRODDE att jag kunde tävla med och som jag inte kan göra detta med ÄN kan man ju skratta eller gråta åt- men DET är en annan historia (som inte är slut än dessutom).

För mig var det otänkbart att sänka mina krav- hade jag kunnat tänka mig att tex åka ut och tävla LB i några år till hade min tävlingslycka varit gjord- på den nivån hade jag redan massor av placeringar och hade kunnat få många fler.

Jag ville inte heller agera ”klassutfyllnad” i högre klasser och ständigt komma bland de sista i klassen och/ eller rida på knappt godkända procent men där är man ju också olika.

Vissa tävlar mer mot sig själv än mot de ekipage de möter, andra struntar totalt i resultatet som sådant bara de har KUL men så funkar inte jag.

Jag vet att jag har propagerat för ”separationer” flera gånger förut på bloggen och min åsikt i den frågan står fast.

Jag ser det inte alls som att man sviker en häst om man säljer den eller att man har en skyldighet mot hästen att behålla den livet ut eller annat blaj som jag läst genom åren att en del tycker.

För mig är det som att man inte skulle få skilja sig eller byta jobb om man inte trivs.

När jag berättar hur jag i princip LÄNGTAR till varje dressyrpass med Kreon får jag ibland liksom konstiga blickar, folk verkar tycka att detta är märkligt eller så tror de mig inte eller kan inte alls känna igen sig själv men tro mig: med rätt häst kan man visst känna så- och det är UNDERBART!

Men vad tycker ni läsare:

Låter jag hårdhjärtad?

Har ni själva sålt en häst ni inte tyckt att ni har passat ihop med? Var det en bra lösning eller ångrade ni er?

Och på tal om konstiga ord, ”bebis-ord”, ord som ger en rysningar osv så använder en del ungdomar i mitt stall det, gissar jag, egenpåhittade ordet GALLA!

Nej, inte vätskeansamlingen på hästens ben utan när man gallar så GALOPPERAR man.

Så nu vet ni det :)!

Även om jag själv är otroligt barnslig på många sätt och vis i VISSA sammanhang så finns det ändå ord som när jag läser dom verkligen ger mig rysningar; många gånger för att de verkar användas av 6-åringar snarare än vuxna hästmänniskor men det kan också bero på annat som kan vara svårare att sätta fingret på.

Här kommer i alla fall MIN lista på gräsliga ord/ uttryck (de i fetstil)- sedan förväntar jag mig att ni ska fylla på:

* ”Hästarna få MELLIS i hagen” (lunch)

* ”Jag söker en MEDIS” (medryttare)

* ”Jag är en SKOGSMULLE” (promenadryttare)

* ”Jag lastade in honom i HÄSTFINKAN” (släpet)

* ”Idag har jag PROMMAT hästen” (promenerat, dvs gått med hästen)

* ”Idag har jag TRIMMAT hästen” (ridit dressyr)

* ”Idag red jag på VOLTEN” (på en utebana)

Ord som  inte har med hästar att göra men som man ändå ser i en del bloggar tex är:

”Nu sitter jag framför DATAN” (detta kan få ordpolisen att nästan falla ihop av kramper över folks okunnighet kring ett av de vanligaste orden i dagens samhälle).

”Här är en bild på mig och ÄLSKLING” (på MIN älskling heter det väl ändå för f..n- vad ÄR det för konstiga meningsbyggnader man har börjat använda sig av?!?!?!?).

Skulle nog kunna komma på måååååånga exempel till om jag bara funderade lite till men jag vill inte fundera- det ger mig som sagt rysningar!!!!

Och nu är det er tur: Vad ger ER rysningar?

Ibland när jag vill läsa om hästhållning som kan skilja sig diametralt från min egen på alla möjliga sätt och vis går jag in och läser på Bukefalos olika forum.

De är ofta fulla av sådant som jag skakar förundrat på huvudet åt- av alla möjliga anledningar.

Och ofta finns det ju inte ett rätt eller fel- bara olika sätt att resonera och agera på.

Dagens ”oh my” kom när jag läser om en hästägare som ger sin häst stråfoder 6 (SEX) gånger om dagen.

Min spontana undran måste bli om personen LEVER i stallet och även om den gör det; snacka om att binda upp sig något enormt ( i alla fall om man har eget stall som i detta fallet).

Nog för att jag själv är oftare i stallet än många som står inackorderade men detta tyckte jag verkligen var overkill och inget jag skulle ägna mig åt- så otroligt jobbigt! Men som sagt…man är olika och prioriterar därefter….

Har ni aldrig nästan önskat att något ni äger ska slitas ut/ gå sönder så att ni kan få köpa en  ersättare :)?

Liiite så har jag faktiskt känt kring en del av Kreons täcken som jag tröttnat på efter att ha sett dom i flera år- exempelvis det på bilden ovan som nu ”äntligen” är redo att slängas. För hur tjatigt det än kan kännas att använda samma täcke år ut och år in så har jag inte haft samvete nog eller vad jag ska säga att slänga ett fullt funktionsdugligt täcke.

På bilden ovan är täcket i sina glans dagar :), kortet är taget för lite mer än 4 år sedan (och föreställer Archie på en dressyrtävling) men köptes runt 2006 för 300:– så jag tycker verkligen inte att man kan klaga på kvalitén i förhållande till priset- tvärtom!

Täcket kommer från Gekås/ Ullared som 90 % av mina täcken och som sagt, kvalité behöver uppenbarligen inte kosta :).