Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

What´s wrong with this picture?

Har ni tänkt på att man i reklamsyfte ibland tar bilder som förvisso är vackra att titta på men inte anknyter till verklighetenspeciellt väl?Det tänker jag på varje gång jag ser en annons från något möbelföretag (tror jag det är) där man ser en bild på ett bildskönt vardagsrum där en enorm hund (grand danois?) ligger i en ljus, till synes kliniskt ren soffa :)!

Som alla hundägare vet är denna kombination en fysikalisk omöjlighet- man kan inte både ha hund och en ljus kliniskt ren soffa och skulle man mot förmodan ändå ha det så är det antingen så att man

a) har täckt över soffan med någon form av pläd (vinkar till mig själv) och/ eller
b) har en jäkla pli på hunden som aldrig någonsin tillåts att ens nosa på soffan (vinkar definitivt inte till mig själv).

Nästan lika märklig som bilden med hunden i soffan är tycker jag att en av Bucas annonser för vintertäcken ter sig.

Varför kan man undra?

Tja, på bilden ses en häst galoppera lös i snön iförd vintertäcke och vita lindor och om den skulle antas återspegla verkligheten så är det för mig troligast att hästen har slitit sig under tiden ryttaren höll på att göra i ordning den inför ett dressyrpass och nu rusar runt i ett skogsområde för dels brukar inte hagar se ut som på bilden men framför allt brukar man väl inte släppa ut en häst i hagen iförd vita lindor :)?

Bucas har tyvärr skyddat bilden så att den inte går att kopiera annat än i nedanstående mikroformat men om ni är nyfikna på vilken bild jag menar så kan ni kolla på

http://www.bucas.com/power_turnout.php

3:e av de 4 små bilderna

Hur pallrar du dig upp?

Läste i senaste numret av Ridsport Special att Varbergs ridskola har en ”pallregel”- där använder alla, såväl barn som vuxna ryttare, pall när de sitter upp vilket man på denna ridskola tror har bidragit till friskare hästar.

Jag är benägen att instämma- givetvis måste det fresta på när så många olika ryttare, varav vissa ovana och några kanske också överviktiga, ska klänga upp på hästarna ”för egen maskin”.

För egen del har jag använt mig av pallregeln i en herrans massa år och detta efter att ha läst en sjukgymnasts åsikter i frågan.

Denna menade att man skonar både sadel/stigläder, hästen och sig själv genom att sitta upp från något pall-liknande föremål (om man inte skulle ha tillgång till just en pall) och detta gjorde så djupt intryck på mig att jag allt sedan dess vågar påstå att jag på sin höjd sitter upp på ”traditionellt” vis kanske 1 gång av hundra.

Annars är det pall i ridhuset, pall på gårdsplanen, pall hos Ebba och lastluckan på mitt släp på tävling som gäller :).

Hur sitter du upp? Tycker du det är pinsamt att använda pall (som om du inte är tillräckligt smidig för att sitta upp så som man blivit lärd) eller är det helt självklart för dig med något att stå på?

Broddar eller ej- pest eller kolera?

Vid den här tiden på året brukar diskussionerna ”broddar eller ej” dyka upp både IRL och på olika diskussionsforum/ bloggar och åsikterna går, som med det mesta som har med hästar att göra, isär.

Någon vågar inte brodda annat än vid ridning av rädsla att hästen skadar sig själv eller andra i hagen eller till och med i boxen.

Andra har broddar på dygnet runt i veckor eller månader och sedan finns det dom som aldrig broddar över huvudtaget.

Själv tillhörde jag den sistnämnda kategorin tills för några år sedan då min hovslagare föreslog att han skulle banka i en form av kortare, permanenta broddar- sådana som polishästarna i Malmö (som han också skor) har året runt.

Detta brodd-försök slog så väl ut för Archies del att vi har fortsatt att använda dom varje vinter.

Ta i trä har Archie aldrig skadat sig på broddarna trots att han alltid både går och står helt utan benskydd/ boots och när han gick med ponnyn Birk i hagen på ridskolan så hände inte heller några olyckor trots att även Birk hade likadana broddar.

Jag är faktiskt mer rädd för de skador hästen kan få UTAN broddar än MED och nu går ju Archie dessutom ensam i hagen= ingen som kan sparka honom.

Jag ser en del som har skydd på alla fyra benen pga broddarna, vissa bara i hagen och några dygnet runt men det orkar jag i ärlighetens namn inte hålla på med eftersom jag inte bedömer att det är befogat för Archies del.

Visst kommer jag att reta mig om han får något sår av broddarna men här tar jag en kalkylerad risk utifrån några års erfarenhet. Och att stå med av snö våta skydd/ lindor tror jag inte heller är så bra och då får man hålla på och byta dessa ständigt= bökigt.

Hur gör och resonerar ni kring broddar?

Får man motion av att rida?

Nyligen läste jag en tråd på Bukefalos med titeln ”är ryttare generellt lata” där författaren undrar:”Det läggs tid och pengar i oändligheter för att få/hålla hästen i kondition men det är inte många jag känner i hästvärlden som tränar själv. Det flåsas och frustas utav minsta lilla kroppsarbete men förväntas att hästen ska orka jobba långa tuffa pass, vara musklad, välbantad och vid god kondition. Är ryttare på hobbynivå generellt lata eller är det faktiskt så få som har förstått hur mycket mer utav ridningen dom skulle få ut av att själv vara i topptrim?

Hur viktigt tycker ni det är att själv hålla sig i form för ridningen och ni som inte bryr er, varför?”

(http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1079640)

Jag får ju erkänna att jag i stort instämmer och detta fick mig att fundera över en fråga som man ibland får som ryttare/ hästägare:

”Är ridning att betrakta som motion (läs: är det verkligen jobbigt för ryttaren eller är det hästen som gör jobbet)”.

På denna fråga anser jag att man inte kan svara JA eller NEJ och jag skulle vilja göra en jämförelse med tex att gå/ promenera.

Beroende på både hur snabbt och hur länge man går kan man får utmärkt motion av att promenara liksom det i princip inte behöver generera någon träning alls.

Jag kommer att tänka på en stallarbetare jag kände en gång i tiden som var mycket överviktig när hon började arbeta med hästar.

Eftersom arbetet innebar väldigt mycket fysisk aktivitet vari bland annat ganska långa och många promenader till hagarna ingick förväntade jag mig att se personens kroppshydda minska allt eftersom tiden gick.

Men icke- människan behöll sin rejäla rondör under alla år och i början undrade jag hur detta kunde komma sig tills jag såg hur exempelvis vandringarna till och från hagen såg ut.

Låt mig säga så här; på den tid personen gick till och från hagen hade jag, i MIN takt, lyckats gå samma sträcka minst 3 gånger- så sakta gick det.

Och med ett sådant undertempo med dessutom inlagda pauser för att tända en cigg osv så blev det givetvis inte mycket bevänt med motionen.

Samma sak menar jag att det är med ridning.

Man kan rida i 2 timmar utan att en svettdroppe kan skönjas i armhålan och man kan göra detsamma i 15 minuter och hålla på att ramla av hästen av trötthet.

Hur ansträngande det är att rida kan bero på många olika faktorer, exempelvis:

– ens egen kondition

– hästen man rider på (en mycket pigg ”självgående” häst brukar inte trötta en lika mycket som en sjusovare som ständigt behöver drivas).

– vilken form av ridning som utförs (att rida ut BRUKAR inte vara lika ansträngande som att tex sitta och rida dressyr på bana) osv.

Så ni som undrar om man får motion av att rida får fortsätta att sväva i ovisshet tills ni har provat själv för detta kan som sagt vara så otroligt individuellt att man inte kan ge något entydigt svar- tycker jag i alla fall :).

Dagens bortskämda ryttare!

Ja, som ni själva ser så har ju ridhusets mått minskat dramatiskt av halmbalarna som står på ena kortsidan, eller hur? Fyyy så uselt av arrangören att ha fräckheten att ordna tävlingar under sådana bistra förhållanden….
Nu när man själv inte längre kan räknas som ”ungdom” får det väl anses legitimt att klaga på desamma, så som ”gubbar och kärringar” gjort i alla tider, och det gör jag också ibland, det vet ni.

Jag tycker att det finns för många ungdomar som är lata, bortskämda och väldigt dåliga på att uttrycka sig i både tal och skrift och det har jag tagit upp vid ett flertal tillfällen på bloggen.

Idag läste jag på en ungdomsblogg lite åsikter om den pay-and-jump som anordnades hos oss i Grevie i lördags och då slog mig samma sak igen; usch så kräsen dagens hästungdom är!

Nu vill jag direkt säga att jag inte hade det minsta med denna lilla hopptävling att göra mer än att jag står i samma stall och en av ”arrangörerna” (en gymnasie-elev) och att jag var åskådare i typ 10 minuter så det är inget ”surt-sa-räven”-inlägg utan bara en enkel reflektion över hur bortskämda vissa har blivit i dagens hästsverige och då ungdomar framför allt.

På bloggen kan man läsa kommentarer som ”underlaget var skit kasst” och ”ddom hade ett litet ridhus på 20*60 men där var fult med halmbalar i nästan halva ridhuset, så ridhuset blev 20*40.

Själv tänker jag tillbaka på hur det tex såg ut på min hemmaklubb för sisådär 25 år sedan eller mer…

Man ska då betänka att detta var en av de större klubbarna i Sverige med ett på den tiden nästan unikt ridhus (stort, isolerat mm).

När vi hade ”stora” tävlingar kom den tidens elit (en del fortfarande aktiva idag) och red fram på en ”utebana” som ibland mer såg ut som en gyttjebrottningsarena- på den tiden hade vi inte 2 ridhus utan använde en rastpaddock utanför stallet till framhoppning.

I denna lera och dynga flög hästarna över 130-hinder och högre utan att blinka och ryttarna höll inte på och ”pep” som dagens sönder-curlade kids utan koncentrerade sig på att RIDA– och det med den äran!

Att då höra/läsa om dessa snorungars kvidande över underlaget eller annat samtidigt som de knappt förmår att ta sig runt en 1-meters bana utan fel tycker jag ter sig både skrattretande och tankeväckande. För detta har jag hört många gånger så just blogginlägget ovan är på inget sätt unikt (och huruvida just DENNA skribent hoppar sina banor felfritt eller inte låter jag vara osagt).

Sedan menar jag givetvis inte att man ska acceptera hur usla tävlingsförhållanden som helst eller att det på något sätt var ”bättre förr” så som ”gamlingar” gärna vill låta påskina samtidigt som de berättar att DE minsann fick gå 15 milometer till skolan i snöstorm och utan skor men man borde kanske på vissa håll idag koncentrera sig på att träna och rida, även under icke-optimala förhållanden, i stället för att gnälla för minsta lilla fis?

Och vilka signaler ger man till de ungdomar som faktiskt inte är lata och bortskämda utan har tagit sig an ett sådant här projekt men som sedan får en massa gnäll och kritik som ”tack”?

Häst på avbetalning? Nej tack!

Inte sällan läser jag på olika hästforum om hästägare (privatpersoner) som av olika anledningar gått med på att sälja sin häst på avbetalning.
 
Eftersom detta, om man läser på forumen i alla fall, oftast är dömt att medföra allsköns problem måste jag säga att jag har otroligt svårt att förstå hur någon kan gå med på det.
 
Jag vet inte hur många skräckexempel jag läst om folk som lämnat ifrån sig häst och ibland också pass och skrivit på överlåtelsehandlingar för att därefter bedrövat kunnat konstatera att den uppgjorda avbetalningsplanen inte sköts.
 
Antingen så får de inga pengar alls eller så kommer det små skvättar då och då men inte alls med det intervall som överenskommits och ofta efter att säljaren fått ”jaga” köparen via brev, mail, sms och även ”hotat” med kronofogde och annat.
 
Jag kan inte förstå varför man skulle vilja riskera att utsätta sig för detta frivilligt för även om man KANSKE i slutändan får sina pengar så har man verkligen fått kämpa för dom och haft otroligt mycket obehag under resans gång.
 
I min värld ska det mycket till för att man ska köpa något som man inte kan betala kontant och OM det trots allt skulle inträffa så bör man verkligen inte blanda in andra privatpersoner i detta.
 
Som säljare skulle jag aldrig någonsin acceptera att lämna ifrån mig en häst utan att betalning var till fullo erlagd.
 
Jag vill inte behöva fundera över OM och i så fall NÄR jag ska få mina pengar och vad som händer om hästen tex blir skadad eller till och med dör innan betalning är avslutad.
 
Jag vill inte heller riskera att behöva ta tillbaka en häst efter x antal månader för att köparen plötsligt påstår sig sakna betalningsförmåga.  
 
Nej, om en potentiell köpare inte kunde betala hästen i sin helhet omgående skulle jag kräva att personen tog ett lån hos en bank eller något låneinstitut- det är detta dessa är till för och inget som privatpersoner ska behöva beblanda sig med (dvs att agera penga-utlånare åt vilt främmande människor som vill ha något man äger) .
 
Om köparen av olika anledningar varken kunde låna pengar i bank, hos låneinstitut eller på annat sätt (av vänner, släkt, where ever) skulle jag helt enkelt inte sälja till denna person: det skulle för mig vara tecken på en så tveksam ekonomi att JAG inte skulle vilja riskera att inte få MINA pengar i slutändan.
 
Nej, ska man sälja på avbetalning tycker jag bara att man ska göra det om man iskallt är villig att acceptera att man kanske aldrig får några/ delar av pengarna köparen förblivit skyldig och vem brukar göra det?     

Dagens hiss och diss

Nu ska Birgitta, 44, härma ungdomsbloggarna och utse dagens hissar och dissar :)!

Dagens hiss är således:

1. Min sovmorgon till 08.00 (så lätt det vore att göra detta till en vana….).
2. Att jag har semester.
3. Alla nya vägar jag hittade på Soyas och min joggingrunda idag.
4. Att jag orkade springa en hel timme utan uppehåll! Duktig flicka!
5. Min nya värmefläkt! Sååå bra! Ännu effektivare än föregångaren (eller så blev den gamla för utmattad till slut?).
6. Att mitt pinn-petade öga är helt återställt!
7. Att förkylningen som bröt ut i måndags är helt borta! Esberitox rules helt klart!

Dagens diss får väl anses vara:

1. Vädret: kallt och blåsigt. Dock inte skymten av snö än tack och lov!
2. Att det verkar stört omöjligt att hitta ett annat FINT hus- dödsäsongen är enligt mäklarna nu dessutom!
3. Att det är något fel på alla trisslotter maken och jag köper. Ingen miljonvinst?!?Kan man reklamera?
4. Att jag inte får rida (än). Är sååå sugen!
5. Att Archie trots 2 helklippningar börjar se ut som en mammut!
6. Att de täcken jag beställt till Soya inte har kommit trots löfte om snabb leverans.
7. Det hemska mörker som bara sprider sig mer och mer över dygnet. Hatar det!

Summa summarum: livet är fullt av I-landsproblem men jag är tacksam så länge vi alla är friska- det är trots allt det viktigaste för mig även om det är sååå lätt att gnälla över allt möjligt.

Resultat är en färskvara

Hade en intressant diskussion med en hästutbildare härom dagen då vi kom att prata om att det idag finns en hel del hästar som varit till försäljning ”i evigheter” och hur trist det måste vara för deras ägare.

I en del fall vägrar ägarna styvnackat att sänka priset som om det vore någon slags prestigeförlust utan att reflektera över att

a) varje månad i ett försäljningsstall (eller hos ägaren) kostar x antal tusenlappar

b) varje dag (eller minut om vi ska vara riktigt krassa) riskerar hästen att skadas (i hagen, vid ridning, i stallet) och därmed bli osäljbar under en kortare eller längre tid.

Har man väl fattat beslutet om försäljning är det väl bättre att gå ner lite i pris och ”bli av med” hästen än att varje månad behöva lägga tusenlappar och tid på något man inte ens vill ha längre?

I detta sammanhang kom vi in på det faktum att vissa ägare dels inte förstår att prissätta hästen korrekt över huvud taget men också att de inbillar sig att det går att sälja på gamla meriter.

Och där var både jag och hästutbildaren rörande överens- få saker i livet har ett beständigt värde och en hästs tävlingsresultat har det definitivt inte utan är verkligen en färskvara både i dressyr men framför allt i hoppning.

Att komma dragande med vad hästen presterade på någon hopptävling för 2 år sedan är mer pinsamt än något annat då vilken kunnig hästmänniska som helst vet att det går att ”förstöra” en hopphäst på ingen tid och att det kan räcka med 2-3 rundor i en för hög klass för att hästen därefter aldrig mer ska hoppa som den en gång gjort eller att det i vart fall kan ta otroligt lång tid innan man kommer tillbaka till ”fornstora dar”.

Med en dressyrhäst är det väl mer så att har hästen väl tex lärt sig att byta i serier så kan den sedan göra det igen även om det inte tränats på månader (för att ta detta som exempel) men även här gäller färska resultat!

Att som någon vid annonsering åberopa hur högt hästen löshoppats ter sig förresten också komiskt så vida det inte handlar om en unghäst då man i princip kan få vilken ”åsna” som helst att i frihet hoppa ganska högt (och detta behöver inte ha den minsta relevans för hur hästen sedan kommer att hoppa med ryttare tävling).

Således hoppade min egen totalt otränade…nåja inte åsna…men 3 åring (Archie) över ridhusdörren vid ett tillfälle men hade jag planerat att sälja honom då hade jag inte tex skrivit ”lämplig som fälttävlandshäst- löshoppat fast hinder (ridhusdörr) på 1.50” *GARV*