Att jag skriver minsann i rubriken beror på att jag de senaste veckorna i princip inför varje träning känt osäkerhet kring om jag skulle komma iväg eller inte; allt pga vädret.

Så kände jag även inför dagens Pay and ride eftersom prognosen för bara någon dag sedan hotade med en massa snö. Long story short uteblev stora delar av det vita och jag kom både till och från Flyinge utan problem.

Med andra ord ägde Pay and riden rum i ridhuset där jag tränar för Nina- en väldigt bra inledning och underlättade mycket eftersom jag skulle rida MSV B:5-programmet för första gången med Frenchie.

När jag började träna på de olika linjerna för kanske ett halvår sedan var det mest skit ärligt talat men idag kändes i alla fall de första 60% av programmet fullkomligt ”uppvisningsbara”.

Efter den första galoppslutan blev det lite väl mycket Hawaii emellanåt, en del var urdåligt och en del bra men när jag efter avslutningshalten bad att få rida om det som blev misslyckat tyckte jag att det blev jättebra. Säkert eftersom jag skärpte mig 🙂 .

Jag valde också att rida med spö i stället för sporrar och petade till Frenchie lite ”för mycket” enligt hans überkänsliga skala och en hel del av det som blev dåligt berodde på ”spö-petningarna”.

Nu rider man ju inte med spö på tävling och att jag gjorde det idag var dels för att jag inte ville riskera sporrskav på hans jättetunna hårrem och dels för att jag ville ha något att ta till om jag ville ha lite mer engagemang i bakbenen.

Men summa summarum var jag jättenöjd med allt och tycker att jag nu vet ännu mer/ bättre hur jag ska rida detta program.

Och Pay and ride är verkligen så bra så här års som tävlingsförberedelse.

Perfekt att både slippa fläta och framför allt skippa tävlingskläderna utan kunna rida i andra, varmare plagg.

Att dagens arrangemang låg så pass nära Ryhus (ca 25 km) gjorde också att jag vågade köra för jag är numera långt mer försiktig än vad jag var förr när jag gav mig ut i vilket väder och vilka temperaturer som helst.

Det här är verkligen ett litet spartips med betoning på litet!

Men om ni har en häst som bajsar 90% av sitt bajs på en viss plats och denna plats dessutom är utmed en vägg eller i ett hörn av boxen så behöver ni inte strö just där.

Bibbi har jag börjat lämna denna lilla yta bar åt för hon kvalificerar sig tycker jag och dessutom har hon en mer än 12 kvadratmeter stor box.

Sedan torde ”besparingen” vara försumbar utan det blir mest lättare att skyffla upp allt bajs utan strö i vägen och att som vissa gör, strö upp en fyrkant mitt i boxen men lämna en halv meter bar yta runt hela fyrkanten ”för hästen kommer ändå att dra ut allt strö” blir i alla fall jag har sett för snålt med liggunderlag. Då måste man strö rejält och det gör inte den typen av mockare (enligt min erfarenhet).

Båda mina hästar är väldigt förutsägbara med vissa saker och det försöker jag dra nytta av om jag är lite alert.

Frenchie ställer sig och kissar säkert 7 gånger av 10 både när han ser mig vid lunchfodringen och vid intag (dvs ute i hagen) och när jag kommer in i stallet på morgonen skulle jag säga att han gör det minst 9 gånger av 10.

Att han kissar utomhus är så klart jättebra men tyvärr är jag oftast inte tillräckligt vaken och snabb själv på morgonen för att hinna ställa en hink eller bajsupplockaren under honom. De gånger jag hinner bryr han sig inte och kisset slipper hamna i boxen.

Bibbi har inte Frenchies utomhus-kissvanor men däremot kissar hon alltid i boxen direkt vid intag och numera är jag ”med” för det mesta och sätter bajsupplockaren så att den fångar upp allt kiss.

Jag slipper gärna så mycket urin som möjligt inomhus (även 2 liter om dagen blir över 700 liter om året) och ”många bäckar små” ha ha ha!

Jisses så mycket hästplågeri som sköljer över oss just nu! Både Hippson och Ridsport har i flera artiklar visat väldigt bedrövliga exempel på hästfolk som beter sig rent ut sagt för djävligt åt.

Och jag tycker att det är så bra att det numera höjs arga och förkastande röster när det visas saker som jag VET att vi är många som har sett massvis av gånger tidigare genom åren men antingen inte vågat säga ifrån om eller ens fattat hur fel det är.

Men med detta sagt börjar jag känna att det på sociala medier ibland faktiskt börjar gå till överdrift när det gäller att visa korta sekvenser på diverse ritter som man hittar allt möjligt att anmärka på. Jag tycker synd om vissa ryttare som nu granskas med lupp för att ”man” ska hitta minsta lilla att klaga på/ förkasta eller rent av fördöma. Tonen är MYCKET hård ibland.

Man kan absolut argumentera att ”har man inget att dölja så….” men dels vet jag att alla filmklipp inte har lagts upp av den som kritiseras och dels tycker JAG att sekund-korta sekvenser kan ge en missvisande bild av whatever.

Alla hästar kan tex bli mkt spända i vissa miljöer och då är det inte alltid lätt att tex inte ta tag i hästen lite för mycket i korta stunder. Ingen ursäkt men en förklaring. Och att främlingar på nätet ska sitta och tycka en massa om detta känns inte så smakligt för mig, nej.

Kan i sammanhanget nämna att jag på ett forum för ett tag sedan såg en diskussion där vuxna hobbyryttare hade lagt upp filmer på när de själva red.

Alltså…jag har aldrig utgett mig för att vara en stilryttare själv, det VET ni som har läst bloggen länge, men en majoritet av filmerna tyckte jag visade urkass ridning som jag aldrig i livet hade visat upp på sociala medier.

Och i samma forum kan man sedan sitta och hacka på ryttare som deltar i OS, VM osv !?!?

Och nej, jag menar inte att man inte ska få klaga på andra bara för att man är kass själv men liiiite mer nyanserade diskussioner hade i alla fall jag önskat så att inte snart sagt varenda ryttare som filmas ska sågas jäms fotknölarna.

Känner ni igen er?

Jag tycker bilden är rolig och ofta när man tycker att något är kul är det för att det finns ett större eller mindre mått av igenkänning i situationen.

Fast faktiskt känner jag inte alls igen mig för egen del; kanske för att jag innan jag hade eget stall alltid bara har haft en häst i taget att ta hand om och både nu och då har stått på ”enkla”, lättjobbade anläggningar.

Den gången jag akut flyttade till ett stall som visade sig vara så svårjobbat att jag tillbringade oproportionerligt lång tid med att bara mocka till och rida en häst flyttade jag därifrån efter bara 2 månader. Jag minns fortfarande hur jag stod och grät i duschen efter ett stallbesök (av pur leda) och så ska det absolut inte vara!

Men jag förstår också att vi alla har väldigt olika gränser för hur mycket vi både orkar med och tycker är ok kring allt med att ha häst.

Jag vet tex en hästägare som lägger så många timmar per vecka på att bara preparera sin utebana så att den blir ridbar att jag för egen del inte hade orkat ens hälften utan att tröttna.

Andra lastar och kör sin häst till ridhus flera gånger i veckan med flera timmars total åtgång per vecka och några varken kan eller vill rida långa perioder pga vädret och har eller har inte ständigt dåligt samvete pga detta.

För mig var mitt miniridhus avgörande för flytten till Ryhus eftersom jag är en utpräglad inomhusryttare som dessutom vill rida 5-6 dagar i veckan året runt. Och det hade jag aldrig kunnat göra här i vissa perioder utan ridhuset.

Jag tycker också att jag har ett väldigt lättarbetat stall med gödselstacken bokstavligen utanför stalldörren och med strö och stråfoder som jag har organiserat så att det är lätt att hantera.

Och det är sådant jag tror ”sliter ut” en del hästägare och då menar jag inte bara rent fysiskt utan även psykiskt; om mycket är svårjobbat och tar tid. Få av oss har obegränsat av det sistnämnda och när man hela tiden måste stressa eller avstå pga tidsbrist tror jag att det är lätt att man ledsnar.

Här kommer ett litet tips om du tex ska ut och leda din häst i skogen.

Många använder sig av ett enklare ”ledträns” när de longerar/ tömkör/ går med hästen och detta kan sakna både käkrem och nosgrimma.

Skulle hästen i ett sådant träns kasta sig KAN det hända att tränset åker av och är man då tex i skogen kan det bli ”bye bye hästen….vi ses hemma…”..

Ett sätt att förhindra detta är att ha grimma under tränset och att sätta fast grimskaftet/ tömmen i både bettringen och grimman så som på bilderna.

Kasar tränset av sitter hästen fortfarande kvar i grimman och dessutom kommer tränset att dingla utmed hästens sida och inte ramla i marken.

Och nej….jag har aldrig tappat Frenchie enligt ovan och ingen annan häst jag varit ute och gått med (däremot en som jag tömkörde på vägarna) men det är bättre att vara safe than sorry.

Pratade med en annan elev till Nina nyligen och hon nämnde att hennes hästs man skavs bort av halstäcket.

Detta har jag hört och läst om hur många gånger som helst så det verkar vara vanligt.

Det jag tycker är konstigt är att varken Vicke eller Frenchie har fått ett enda krökt hårstrå, bokstavligen, av halstäcken och då har jag använt flera olika och täckena har nästan använts 24/7.

Har ni någon förklaring till varför vissa hästars man skavs av och andras inte?

Det gemensamma Vicke och Frenchie har är att båda har rejält musklade halsar, tänk typ hingsthals. Men det borde snarare öka risken för skav eller tänker jag fel?

Vad gäller mankvalité har båda normala manar, normal tjocklek och normal längd.

Någon som har en teori?