Igår tog jag upp det här med att ge beröm och vilka positiva effekter detta kan ha på både givare och mottagare och idag vill jag skriva lite om en annan sida av detta mynt som kanske också en del känner igen?
Har ni märkt att en del människor och kanske även ni själva har svårt för att bara ge beröm?
Det måste liksom komma ett efterföljande men och här kommer några exempel:
*Så bra det blev med dina hemmabyggda boxar men varför valde du en så mörk färg?
*Baltazar är verkligen gullig men varför köpte du en så gammal häst?
* Så roligt att det gick bra när du red Pay and ride men du får ju se vad som händer på en riktig tävling!
Dessa exempel är inte ordagrant vad någon/ några uttryckt till mig, jag har ändrat om dom lite men ni förstår säkert vart jag vill komma?
Dessutom kan detta men ibland ersättas med ordet fast (”bra tyglar fast jag tycker mina är bättre”) och dylika ord.
Poängen med om du känner igen dig i att du inte kan ge beröm PUNKT utan måste klämma in detta men/ fast: sluta med det!!!
Eller…du behöver inte sluta att ge konstruktiv kritik men du behöver inte heller alltid, alltid, alltid säga precis allt som trycker på tungan.
Ibland är det bäst att bara ge beröm/ positiv feedback och stanna där. Folk vill inte alltid höra detta förbannade men….i alla fall funkar jag så.
Det blir så tråkigt när/ om man hela tiden är utsatt för en felsökare och kritiker och den relationen riskerar att bli väldigt dålig till slut eller rent av upphöra.
Ta dig en funderare på hur du uttrycker dig och är du en mennare- snälla sluta!
Senaste kommentarer