Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Blodigt allvar!

Nu var det länge sedan jag tjatade om detta så det kan väl vara hög tid igen:

BLI BLODGIVARE!

Det är inte det minsta behagligt och du får inget betalt (jo, ett presentkort på 50 kronor men det räknar jag knappt som ersättning) men du gör en insats och hade alla valt att INTE ge blod- tja….vad hade då hänt tror ni?

En dag kanske det är du själv som behöver hjälpen!

Jag måste i sammanhanget säga att jag aldrig har hört så mycket (dåliga) ursäkter som då jag diskuterat blodgivning med folk och det finns säkert de som inte är lämpliga som givare men i de flesta fallen handlar det helt enkelt om slöhet och rädsla för nålen.

Men om jag, extremt spruträdd sedan barndomen har kunnat ge blod över 40 gånger så kan säkert du göra detsamma också!

GÖR ETT FÖRSÖK!

www.geblod.nu

Det kom ett brev!

Ibland får jag så otroligt roliga/ bra/ kloka kommentarer som gäller bloggen att de förtjänar ett eget inlägg och eftersom nedanstående är ett exempel på ovanstående 🙂 så ska ni strax få läsa.

Låt mig bara få säga att denna skribent (en arbetskamrat faktiskt) mer eller mindre på pricken har fångat mycket av det jag själv tyckt och tänkt om facebook även om jag , till skillnad från just denna person, fortfarande är medlem.

Läs och njut av de otroligt roliga formuleringarna:

Hej B.
Nu har jag suttit och retat upp mig och plitat ner ett svar till ditt inlägg om Facebook (Mobbning 9/04/2010)…när jag försöker posta får jag bara ett felmeddelande (sidan går inte att laddas).
Men huvudsaken är att du får läsa mitt arga svar=)

Hrm…Jag förstår vad du menar med omoget beteende och ”bebis-nivå”, men i ärlighetens namn så framkallar Facebook de där dåliga sidorna hos människor.

Vad jag menar är att jag har fått en helt ny, och oftast negativ, syn på flera av mina vänner genom Facebook. All denna ”attention whoring” som förekommer får mig att spy. Jag har t.ex. vänner som är sambo eller gifta som tycks ha missat innovationen vi andra dödliga kallar för SMS. De för alltså privata konversationer (som alla kan läsa) på FB om t.ex. middagsförslag…
-älskling, vad ska vi äta idag?
-hej sötizzz…oxrullader på en bädd av kantarellsås serverat med pommes chataeu och haricots verts?
-nä, jag är så trött på att äta dyrt kött. kan vi inte bara göra amerikanska pannkakor?
-älskling, pancakes blir fucking great.

DÖÖÖÖÖÖ!!!
Vilket intresse har jag av att läsa om deras privata skitsnack som de hade kunnat sköta via telefon eller sms??
Jag har alltså problem med ”Attention Whores” och jag blev väldigt besviken på många jag känner när jag såg hur de betedde sig på nätet. Jag har ju i alla år varit lyckligt ovetandes om dessa människors mindre trevliga sidor.

Men givetvis handlar det inte bara om middagsförslag…det är ju allt från att uppdatera sin status tio ggr/dag med helt jävla onödig info…”jobbar”, ”är i duschen”, ”borstar tänderna” o.s.v. till att skriva otroligt pinsamma kommentarer för att ”locka till sig” empati, frågor och givetvis uppmärksamhet.
En tjej jag KÄNDE (klarade inte av att ha kontakt med henne efter att jag såg hennes FB-manér) uppdaterade sin status 10 ggr/dag med t.ex.
”Jag kommer aldrig att förlåta dig”, ”Fan, vad kul vi hade i lördags!!”, ”Är deppig idag” o.s.v.
…allt för att vi stackars läsare och låtsaskompisar skulle skriva ”Gumman, vad har hänt??”, ”Vad gjorde du i lördags?” och ”Gumman, vad har hääänt?”…i helvete heller jag skriver ngt sådant skit. Är man en sådan pajas förtjänar man sannolikt att vara deppig.

Det finns mer…jag stör mig på kvinnor/män som lägger upp foton på sig själv i bikini, underkläder…foton tagna med webcam (JISSES!!! VAD B), mobilfoton liggandes i sängen…så många meningslösa foton. Det handlar oftast om att visa upp tuttarna, den fantastiskt trimmade kroppen, tatueringarna, navel-piercingen, festsminkningen och Fan och hans moster. Attention whoring de luxe.

Kortfattat, jag hatar FB och därför är jag inte längre medlem. Jag hade kunnat skriva mkt, mkt, mkt mer än så här…men med risk för att bli en Attention Whore låter jag bli 😉

Birgitta, du är ta mig fan ingen attention whore!!=) …så känn INTE dig träffad. Du är inte ngn sådan som jag syftar på.

Vilken affär (varken hund eller hästinlägg som omväxling)!

Idag blev jag åter igen FÖRUNDRAD!

Blev otroligt sugen på en sorts sesamgodis som säljs i flera affärer i området där jag arbetar och begav mig ut på shopping.

Hittade det jag ville ha och när jag skulle betala säger expediten:

”17 kronor”.

Eftersom min plånbok var tung och otymplig av mynt räknade jag upp 17 kronor i enkronor och femtio-öringar och gav expediten dessa som slängde dom på disken och sa SURT:

”Vad ska jag göra med dessa”.

Ehhh….ja….jag fann mig faktiskt inte utan sa lite trevande ”du ska väl ta emot dom som pengar”.

Egentligen skulle Birgitta, 12 år ha hoppat fram- rafsat åt sig mynten, lämnat varorna och aldrig mer besökt en butik så ointresserad av att tjäna pengar men nu var Birgitta snart 44 allt för godissugen för att reagera. Tyvärr får man väl säga för den här mannen skulle egentligen haft sig en riktig näsbränna tycker jag.

Mobbing?

Åter dags för Birgitta att förundras (har ni tänkt på hur ofta jag använder det ordet)!

En gammal vän berättade idag om en ny form av mobbing:

Om man vill visa att man tjurat ihop på någon plockar man helt sonika bort personen från sin vänlista på Facebook!

OBS! Detta är alltså inte bara ett fjortis-fenomen utan tillämpas även av VUXNA som någon form av markering och bestraffning!

Å ena sidan baxnar jag över denna bebis-nivå men å andra sidan är det skönt att till och med Birgitta, 12 år är riktigt mogen i jämförelse!

Färdigshoppat!

Nu är klockan 16.00 och vi har precis lämnat Ullared.

Notan för 144 artiklar slutade på strax över 4700:–, billigt och bra:).

Jag köpte lite grimskaft till stallägarna, en grimma och lindor till en stallkamrat och en del hundprodukter till två vänner men merparten kommer givetvis att fördelas mellan mig, Archie och Soya. Maken fick bara lite rakprodukter, cd-fodral och hörlurar till sin dator men han har å andra sidan allt han behöver sedan innan :).

Archie fick en flugmössa, ett schabrak, e-vitaminer och linement, Soya grisöron, Frolic, tuggpinnar och bajspåsar medan jag fick desto mer: ridbyxor, ridstrumpor, hjälm, spö, handskar, flera tröjor, en bh, trosor, ridskor och en massa annat.

Till hemmet blev det bland annat en trasmatta och ett snyggt överkast till vår dubbelsäng.

Sedan blev det givetvis ”trettioelva” schampoflaskor, tandkräm, tvättmedel, sköjmedel och allt annat man kan tänkas behöva för att rengöra sig själv och sitt hem.

Lite bilder kommer senare, Birgitta 12 år tog i alla fall en bild som hon gärna vill visa vet jag :)!

Min kommentar till fotbolls-VM

Jag är och har alltid varit fullständigt och totalt ointresserad av fotboll och är mycket tacksam över att maken hyser samma känslor inför vuxna karlar som jagar en boll.

Således har jag inte haft någon som helst koll på VM:et som tydligen precis har avslutats och det är jag nästan stolt över. Vem bryr sig liksom….

Det enda intressanta jag läst om detta spektakel hittills har handlat om ett djur (vad annars :)) och sådant här fascinerar mig faktiskt desto mer!

Hur i hela fridens namn har detta gått till?

Kan slumpen ha styrt 8 gånger av 8?

Roligt/ roande är det hur som helst tycker jag:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/vm2010/article7452569.ab

Ordpolisen i tårar!

Som den trogne bloggläsaren vet har vi flera gånger diskuterat det här med språket, stavning osv på bloggen.

Jag är själv mycket intresserad av det skrivna ordet och anser nog att jag behärskar det svenska språket tämligen väl för att vara avkomma till två invandrare som kom hit i vuxen ålder :=)!

För ett tag sedan hittade jag en blogg som nästan fick mig att gråta och då var det inga glädjetårar som fälldes kan jag lova.

Jag kan bara hoppas att detta barn (en tonåring) medvetet skriver så här på sin blogg och ingen annanstans för detta var i ärlighetens namn ett av de värsta exemplen på hur man kan förstöra det skrivna ordet totalt!

Sedan måste jag säga att jag känner mig tveksam för detta är långt ifrån det enda exemplet på att barn numera inte tycks kunna skriva- jag ser det i hur många ungdomsbloggar som helst!

Kan barn idag inte skriva, stava och uttrycka sig eller driver dom med oss vuxna?

Vad tror ni?

Läs och rys:

Heloww
idao har jag vatt på stranden me xx hadde as ball det kom typ två blattar o börja fråga hur gamla vi va o då sa vi 25 o han bara : oh fan då e det ju typ olagligt att bara prata med er!’
Han va 19¨!!!!!!
o imon ska vi ti stranden igen o det e dom som äger kiosken så dom kommer typ värsta va helt konstiga, iaf vilka ser man i kämpinge imon då ?

Ordpolisen tar till orda igen och var tog skrivstilen vägen?

En tonåring som jag känner (inte Sally, hi hi) startade nyligen en blogg och efter att ha läst de få inläggen hon skapat hittills är jag mer än lovligt förskräckt.

Lär sig inte ungdomar att stava nuförtiden?

I mer eller mindre varje mening fanns det felstavade ord och det är inte några ”avancerade” sådana det handlar om utan helt vanliga ord som man använder dagligen och som är lättstavade.

Fast nu ska jag inte bara klaga på ungdomar för när jag senare samma dag läste en vuxen persons hästblogg kom felstavningarna som ”skjutna ur en kanon”:

ducktig, offta, ryckta, byxer, mej osv osv! Fruktansvärt!

Jag kan faktiskt bara hoppas att denna person kan skylla på någon form av ordblindhet för annars är det mer än lovligt uselt. Ursäkta!

Tyvärr vet jag också att människor som skriver så pass illa kan ha svårt för att bli tagna på allvar, i alla fall om de inte uttryckligen förklarar att de lider av dyslexi då man brukar ha större förståelse.

Själv kan jag också tröttna på att läsa text med en mängd felstavningar, evighetslånga meningar utan punkt osv och det är synd för kanske missar jag på så vis något intressant eller lärorikt?

Läsningen av ovanstående bloggar blev annars tyvärr bara en påminnelse om hur illa ”folk” stavar idag, jag som ofta läser annonser på Blocket kan konstatera att i princip varannan annons (framför allt de som rör hästar) innehåller felstavningar, syftningsfel, märkliga särskrivningar osv.

Detta med den utbredda förstörelsen av den skrivna ordet har fått mig att fundera på flera olika saker:

1. Det kanske inte är så att det blir vanligare och vanligare att gemene man inte kan stava? Det har kanske alltid varit så men tidigare varit mer dolt eftersom det inte fanns internet som översvämmas av diskussionsforum, bloggar, annonser osv där ordfattigdomen avslöjas?

2. Är det egentligen VIKTIGT att kunna stava ”rätt och riktigt” (upps…det rimmade)?

Om jag skriver ”kansje”, ”hest” eller ”värkligen” så vet väl ändå alla vad jag menar?

3. Är det också så att folk idag inte heller kan RÄKNA eftersom man numera till och med har kalkylatorer i mobiltelefonerna? Får barnen lära sig huvudräkning i skolan och är detta något man sedan använder sig av?

4. Finns det någon som kan skriva skrivstil nu för tiden? Är DET något man får lära sig i skolan? Varför skrev man skrivstil förr i tiden?

5. Finns det fortfarande folk som skriver brev för hand eller använder alla dator? Jag märker ju på mig själv att min handstil inte är lika snygg som den varit förr eftersom jag nästan aldrig skriver något just för hand- handen är knappt van att hålla pennan längre stunder än det tar att skriva små korta meddelanden på lappar, anslagstavlor osv.

Ja, en del konstiga frågor som virvlade runt i min skalle ett tag…..kanske ni har svaret på några?