Att man kan använda hästar till mycket har jag vetat länge men faktiskt först nu att de även kan användas som hjälp till blinda.

Så fungerar den här lilla ponnyn i alla fall:

http://www.alarabiya.net/articles/2009/07/29/80244.html

Fler artiklar om hästen och ägaren hittar man om man googlar på Mona Ramouni.

I vårt stall är det minsann inte bara undertecknad som har en blogg.

Flera andra i stallet bloggar också:

http://ddaniielsson.blogg.se

Sofies som äger Archies ena boxgranne Bobbo blogg.

http://myyanderson.blogg.se

Detta är Mys blogg, My som äger ponnyn Rocky som jag har skrivit lite om.

Även Mys mamma har en blogg:

http://trumsamumma.blogspot.com

Avslutningsvis har vi Livs blogg, Liv äger hästarna Aramis och Rigoletto och är en lustigkurre som kommenterar här ibland.

Adressen till hennes blogg är:

http://aramise.bloggagratis.se

Sedan är det mycket möjligt att vi har ännu fler bloggare som jag inte känner till, en del är ju inte så frispråkiga med att de varken HAR eller LÄSER andras bloggar.

Varför man inte vill berätta att man är en smygisläsare begriper jag inte riktigt men det finns kanske något vettigt skäl till det också?

Jag gör så gott jag kan för att roa och oroa er läsare så nu tycker jag gott att ni kan göra MIG en tjänst:

Läs nedanstående och agera :=)!

”Tips om ridsportbloggar

Det finns många som bloggar om hästar och ridsport, både kända och mer okända personer. RIDSPORT tänkte presentera några särskilt läsvärda bloggar, gärna från okända personer, i en artikel framöver.

Följer du någon blogg som du tycker är bra? Den kanske är välskriven och underhållande, eller provocerande och skapar livlig debatt? Tipsa oss och skriv gärna en kort motivering till varför just du tycker att bloggen är bra.

Skicka ditt tips till ridsportbloggar@gmail.com senast den 30 juni.”

Tror inte att jag har tipsat om denna blogg tidigare.

Det är en Skånebaserad ryttare och tränare, Jill Flygare, som skriver; hon gör det inte dagligen och allt handlar inte om dressyr men jag tycker att den är ganska läsvärd:

http://grand-prix.se/blog_view.php?blog_id=302

Jag är nog rätt så kräsen för bortsett från min egen blogg är det faktiskt inte många andra som faller mig i smaken eller som jag ids läsa.

För dåligt språk, ointressanta ämnen som avhandlas, kommentarer som bara är en massa smörigt fjäsk osv.

Men här kommer ett tips på en kul blogg tycker jag men det kan ju bero delvis på att jag träffat Anna vid flera tillfällen och dessutom anser att hon verkligen är en tjej/ kvinna som bjuder på sig själv.

Även då hon tävlade de svåraste klasserna i fälttävlan ansåg hon sig inte för fin för att heja glatt eller fälla någon trevlig kommentar om vi sågs på tävlingar, detta trots att vi på inget sätt ”känner” varandra annat än som konkurrenter på dressyrbanan.

Ingen ”nästan i vädret”- attityd där inte, något som dressyrfolk annars lätt anklagas för.

http://www.tidningenridsport.se/BlogArticle.aspx?m=46847&m1=46848&a=405468

Som ni redan vet är jag en ordpolis och tycker därför inte om att läsa för mycket felstavad text.

Men en annan sak som också stör mig i vissa bloggar, fast kanske ingen annan, vad vet jag, är bakgrundsfärgerna och färgen på texten som man skriver.

Det är faktiskt inte bara för att jag är tråkig och konservativ utan det är helt enkelt svårläst om man har en för mörk bakgrund.

Finns flera bloggar jag knappt kan läsa pga detta faktiskt.

Så även om det kanske är hippt och roligt (?) att vara lite annorlunda så kan man tappa läsare om det alltså inte går att läsa vad som står i texten….bara ett litet tips från en som börjar bli gammal….

(Åsa S- din blogg är tex med min kassa skärm jättesvår att läsa och kommentarerna näst intill otydbara).

Ur Ridsports nätbilaga hämtar jag dagens urklipp som kort meddelar att en av mina absoluta favoritförfattare, Dick Francis avlidit:

”Författaren Dick Francis har avlidit

Den brittiska författaren Dick Francis som skrivit 42 romaner med deckarintriger i galoppmiljö har avlidit 89 år gammal.

Dick Francis var steeple chase-jockey som i början av 1950-talet rankades bland de främsta i England. Efter en svår störtning i ett Grand Nationallopp övergick han till att skriva deckarromaner och har fått ett flertal prestigefyllda pris för sitt författarskap.”

Själv började jag läsa Dick Francis böcker redan som tonåring och jag har förblivit en trogen läsare sedan dess.

Böckerna, som alla på något sätt har hästanknytning- ”deckare i hästmiljö” skulle jag väl närmast beskriva dom som- kan verkligen rekommenderas.

Dick Francis har en egen hemsida där man kan läsa mer om hans författarskap:

www.dickfrancis.com