Idag stod det åter vilodag på Kreons ridschema och i just detta fallet innebar det att vi skulle skritta ut på morgonen.

Peppad av gårdagens råd och dåd från Eva där hon bland annat tyckte att vi skulle skippa de små bebis-sporrarna som både Mini och jag ridit med grävde jag i morse i min digra samling av tortyr-redskap från Archie-tiden och fick fram ett par rullsporrar.

Inte för att dessa så klart är något plågsamt egentligen men hur det än är så KÄNNS de mer i sidorna på hästen OM man ”bonkar till” med dom och det var det som var tanken med sporrbytet.

Jag vill ju att Kreon ska inse kopplingen mellan ”lydig häst-behagligt hästliv” och ” häst som fjant-trotsar sin ägare och häst som då upplever ett visst obehag”.

Uteritterna har ju blivit mycket lugnare de sista försöken även utan långa sporrar- jag NJÖT idag när jag kunde skritta på asfaltvägen utanför ridhuset så som man skrittar på ”normala” hästar- på denna ca 50 meter långa sträcka har vi ibland kunnat stå och tjafsa i 15 minuter eller mer med långa bilköer som inte vågat passera oss till följd, en häst som har hoppat ut i åkern femtioelva gånger samtidigt som han försökt att småstegra sig eller en dito knäppgök som hysteriskt kastat sig bakåt 95 steg innan jag kunnat få honom att gå fram igen.

Ja, just denna sträckning, förmodligen för att den ligger så nära stallet och hagarna där andra hästar lockat ibland har varit vår värsta ”bråk-plats” men nu har det alltså lugnat ner sig och det är verkligen skönt.

Även vissa andra saker som Kreon tidigare inte har velat gå förbi utan att konstra skrittade han idag förbi utan en blick, sedan blev det sammanlagt 4 försök till ”nej, jag vill inte” under de 55 minuterna vi var ute men det är ändå stora framsteg och gick att bryta genom bland annat sporrarna i sidorna.

I övrigt var Kreon lugn och skrittade på med den faktiskt utmärkta skritt han har så än en gång blev det mycket beröm och en glad ägare som körde till jobbet i ottan.

Gullis dricker ur Kreons vattenkopp :)!

På hemväg med spetsade öron!

Tortyrredskapen (de ser faktiskt väldigt långa ut ur den här vinkeln he he)

I morse var det dags för en form av nypremiär skulle man kanske kunna säga; jag red med mitt kandar!

Kreon fick ju prova detta för första och dittills enda gången någon gång i vintras; då red jag ut på det och det var inga konstigheter alls.

Faktiskt får jag säga att ingen av mina hästar har tyckt att kandar har varit något konstigt, inte ens Décima med sitt gräsliga tungfel (läs: flygande tunga 5 meter utanför munnen).

Visst kunde man snöra ihop munnen på ett annat sätt med träns tack vare nederremmen på nosgrimman men själva betten som sådana verkade inte spela henne någon roll, dvs om man red på träns eller kandar.

Idag blev det 30 minuter i paddocken och Kreon gick jättefint exklusive några små stopp som jag dock bröt snabbt och odramatiskt.

Efter denna fina ritt skrittade jag ut och kunde i efterhand konstatera att min lilla runda runt en stor åker som vi har strax utanför ridbanan numera tar 15 minuter, inte 20 som den tog från början. Wonder why…wonder why….

Kan förresten med facit i hand verkligen rekommendera tipset att lägga stela lädergrejer i ett oljebad över natten.

När jag gjorde det med mitt kandar hade det inte använts på närmare ett halvår och eftersom lädret dessutom inte är något kvalitets-dito så var det både lite mögligt och styvt som en pinne.

Efter en rejäl oljeinpackning (jag hällde vanlig läderolja i en plastpåse och la kandaret däri) har lädret faktiskt blivit mycket mjukare och ser riktigt hyfsat ut sett till hur billigt det var när jag köpte det och hur många år jag har haft det (närmare 10).

En inte så lyckad kandarbild :).

Att ta lyckade bilder på Gullis var också svårt idag- han klängde bara runt mina ben….

…eller ville springa fram till mig när jag försökte få honom att posera fint. Love that cat!

Idag har det som så många andra helgdagar varit mycket häst för min del men det är så jag trivs med att ha det också så jag klagar inte.

Morgonen inleddes med att jag fodrade alla hästar på anläggningen och sedan var det dags att släppa ut hästarna från stora stallet samt Kreon i hagarna, jag hade lovat en stallkamrat att ta hennes jour eftersom hon skulle tävla.

Hemma blev det mest slappande eftersom jag hade klarat av en massa städning och annat trist under gårdagen- det enda nyttiga jag fick gjort idag var att jag grillade en massa mat åt maken och mig så nu är några av kommande veckas lunchlådor också avklarade.

Efter maten var det dags för nytt stallbesök för att ta in hästar och förbereda Kreon för dagens planerade hightlight- en uteritt i skogen vid Skrylle.

Jag körde ju dit med Archie och Soya några gånger och tillbringade härliga timmar i sadeln men med Kreon har jag av förståeliga skäl (tycker jag själv i alla fall) inte vågat mig på ett dylikt projekt.

När jag hade Archie fanns inte ens tanken på att jag KUNDE ramla av i min sinnevärld men det tänker jag absolut på med Kreon och framför allt om jag skulle köra iväg med honom till en främmande miljö där jag hade riskerat att bli liggande utan att bli hittad på kanske flera timmar.

Så jag valde att ta det säkra före det osäkra och ta med mig Mini idag och så fick hon välja om hon ville gå bredvid med Soya eller rida så skulle jag göra det hon INTE valde.

Kreon var, precis som jag förväntade mig eftersom han hade fotgängarsällskap, mycket snäll och gick som ett urverk under den timme vi var i skogen och Soya skötte sig givetvis även hon som en liten klocka :).

Transportering har ju aldrig varit några bekymmer, så ej heller idag, så den 15 minuter långa resan förflöt även den utan bekymmer.

Åhhh vad jag njöt av att borsta på min sedan gårdagen nybadade häst.

Får väl titta på dessa bilder och minnas hur Kreon KAN se ut- gissar att han redan imorgon kommer att vara damminpackad och otäck :).

På tur med med mina djur.

Här går Soya för ovanlighetens skull FRAMFÖR Kreon, annars var hennes favoritposition (men INTE min) 2 milimeter bakom hans bakben.

Klockan är inte ens lunch men flitens lampa har redan lyst i många timmar i Staffanstorp.

Kreon och jag har dressyrat i ridhuset och det var tur att vi gick in där för 5 minuter senare kom en kort men otroligt intensiv regnskur som inte hade varit så rolig att få på varken sig själv eller utrustningen.

Kreon bryr jag mig mindre om :), han går utan täcke trots att prognosen har hotat med regn mest hela dagen.

Ja, ni vet ju vad jag anser om täcken och man ska ju leva som man lär :).

För att återgå till ridningen så fortsätter jag att arbeta med ungefär samma saker som alltid; lätthet i framdelen, bära mer vikt på bak, gymnasticera kroppen genom att rida skolor i trav och galopp samt genom upprepade galoppfattningar ur skritt osv.

Påmindes idag om att slutan för höger skänkel går lättare att göra om jag rider den som en förvänd sluta (undrar varför?) så det gjorde jag en del innan jag gjorde den ”som den ska göras”.

Galoppfattningarna ur skritt var verkligen fina och jag dristade mig också till att samla galoppen en del eftersom jag ”vet” att NN kommer att vilja se lite piruettförberedande arbete nästa gång vi ses.

Idag använde jag mig också av bommar på marken för att få lite mer swing i ryggen, traven är ju Kreons sämsta gångart och bommarna hjälpte honom väldigt bra tycker jag.

Avslutade passet i lång och låg form där jag kontrollerade att Kreon verkligen lät sig böjas i halsen så mycket jag ville och efter det var det ”slut för idag, tack för idag” och en nöjd ägare.

Jag älskar dessa helgmorgnar där jag kan rida i lugn och ro utan att behöva skynda mig till jobbet och där jag också kan ta hand om min utrustning i behaglig takt.

Idag dristade jag mig till att för första gången på typ 9 veckor låta ”sår-benet” vara bandagelöst, förhoppningsvis distraherar gräset så pass att Kreon inte vill klia på det.

Bodil, Salli, Soya och jag vågade trotsa prognosen och åkte till Dalby efter stallet och med facit i hand var det klokt.

Vi fick inte många smådroppar regn på oss och nu vet jag att Soya är rastad OM vädret skulle försämras under dagen.

Nu känns det som att jag är värd en power-nap; vi hörs ikväll igen!

Idag hade jag planerat att rida på ett visst sätt men tänkte när jag satte mig i sadeln ”tja…PLANERA kan man ju alltid…om det sedan blir som man har tänkt sig (läs: om Kreon låter en göra det man tänkt)…det är en annan sak”.
 
Men mina inte så förtroendeingivande tankar om min kära häst kom helt på skam, hela passet blev EXAKT som jag ville:))).
 
Först blev det 25 minuters jogging i trav och galopp i lång och låg form i paddocken, jag ville bara checka att Kreon kändes lösgjord och ”med” (vilket han gjorde) och att han travade och galopperade i den takt jag önskade.
 
När detta var kontrollerat var det dags för nästa kontroll- LYDNADSKONTROLLEN.
 
Jag red ut med hopp om att få en avslappnad tur med mest skritt, lite trav och även lite galopp och det fick jag också i 25 minuter.
 
När vi red förbi en självgående gräsklippare (har ni sett dom…de ser ut som eldrivna dammsugare…) så tvärnitade Kreon och ville initialt inte gå fram men det krävdes faktiskt inte så mycket övertalning för att få honom på andra tankar och resten av turen förflöt utan drama trots att vi därefter även red förbi en skock får som tack och lov stod stilla och höll tyst :))).

Det var ju skenande får som i sin tur fick Kreon att skena, ramla och slå upp det berömda evighets-såret så jag har ju funderat på hur stort trauma ett får-möte skulle kunna i framtiden.
 
Så inalles var jag mycket nöjd när jag hoppade av och det hoppas jag att Muppe-Puppe också var.