Så här ser sadeln som jag har beställt ut (denna tillhör NN).
.

Notera frosten på gräset!

När Archie och jag skrittade iväg till NN idag var det MINUS 1 grad?!?!?! och jag var väldigt tacksam över att jag hade låtit vinterjackan ligga kvar i bilen trots att det varit så varmt länge. Nu kom den väl till pass.

När jag började rida fram var händerna helt stelfrusna trots handskar och NN sa samma sak när hon hade ridit en stund.

Eftersom Archie kändes ovanligt ”mjukbent” idag gjorde vi lite mer krumelurer och behövde inte koncentrera oss på regelrätt lösgörande arbete.

Det piruettförberedande arbetet såg fint ut när NN satt på och kändes lätt och villigt (med våra mått mätt) när jag själv red.

Idag ville NN att vi skulle försöka få till lite mer gest i bytena och inte bara ”göra dom med lite ivägsläppt häst” och som vanligt gick det bättre åt det ena hållet än åt det andra men med inte lika stor skillnad som det kan vara ibland- skönt!

När det var dags för piaff-träningen kallade NN ut sin hästskötare som satt upp för att jag skulle kunna se från marken hur det ser ut numera och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad, glad och positivt överraskad.

Från ryggen känns det inte som att det händer såååå mycket och jag vet ju hur det har sett ut när jag har försökt att trampa Archie på töm så de riktigt fina piaff-embryona som jag såg i flera sekvenser var väldigt roliga att se.

Passage-försöken däremot är fortfarande inte mycket att hänga i julgranen, kadensen saknas och det blir mer ”springigt” än något annat men har poletten kunnat ramla ner så bra vad gäller piaff-träningen så finns det hopp om passagen också.

Décima hade ju superlätt för passage när hon väl förstod vad som önskades, det gick i princip från den ena dagen till den andra så det vore kul om Archie kunde drabbas av samma snilleblixt.

Hur som helst är ju varken piaff eller passage något som jag behöver fundera en sekund över vad gäller tävlingsbiten men däremot är det en väldigt bra gymnastisk träning för herr Rakbent.

Möttes av ovanstående syn när jag kom till stallet efter jobbet idag och jag HOPPAS verkligen att Archie låg ner bara för att markera att det är hans vilodag idag och för att han var gräs-däst.

Typiskt mig att bli orolig direkt, kanske för att jag inte sett Archie ligga ner på flera år känns det som. Inte ens när jag ibland dyker upp som ett spöke i ottan ligger han ner utan ser alltid lika vaken ut.

Som unghäst tillbringades dock nästan varje eftermiddag i horisontell position så då reagerade jag inte utan tyckte bara att det var mysigt eftersom Archie dessutom tillät att man satte sig hos honom långa stunder utan att han ville stiga upp.

Nu går herrn dock i hagen och luftar sig- Rockys ägare har lovat att ta hand om intaget och jag kan ta fram lite äppelkaka och njuta :).

Solen fortsätter att stråla över Skåne och jag fortsätter att njuta av densamma!

När jag tänkte på mina planer inför morgondagen (läs: idag) igår kväll kände jag ett visst motstånd och lät tanken ”tänk om jag skulle ta en lååång sovmorgon i stället” vissla förbi men så bannade jag mig själv med orden ”var tacksam över att du har en häst som är frisk och som du kan rida på och var lika glad över att du är frisk nog att orka springa en mil”.

För jag vet ju att jag ändå föredrar att ha både ridning och löpning avklarad direkt på morgonen, om inte annat för att slippa den värsta värmen och att trängas med andra.

Så det blev tidig uppstigning och ett trevligt dressyrpass i ridhuset som dels var vattnat (vattnet avger en viss kyla har jag märkt) och som dessutom inte hade hunnit värmas upp av solen.

Jag tjatar om det här att jag inte vågar rida så mycket utomhus nu när det inte har regnat på länge och marken är hård och jag avundas nästan de som utan minsta eftertanke och nästan bara för att slippa bli svettiga för egen del väljer bort ridhusets svikt mot hårda gräs och grusvägar.

Visst rider jag också ut, givetvis, men att just sitta och dressyrarbeta hästen på ett fullständigt ofjädrande underlag- nej…det kan jag bara inte förmå mig till, inte när jag inte behöver i alla fall.

Idag försökte jag verkligen att variera framför allt traven, att inte bara ”åka omkring” utan att hela tiden göra halvhalter, samla upp, rida fram osv och det kändes hur bra som helst.

Det är egentligen inget svårt utan bara något man ska se till att göra och inte av lathet/ glömska strunta i.

Efter ridpasset fick Archie lite massage på sina bogar, benen (bak-knäna och skenor och kotor fram) fick liniment på sig och sedan stretchade jag frambenen.

Denna stretchning är något jag börjat med på inrådan av NN och i ett FÖRSÖK att arbeta upp mer smidighet hos Archie och jag märker efter kanske 6-7 gånger redan en enorm skillnad i vad gäller själva streching-momentet i alla fall.

Jag kan lyfta benen relativt högt, Archie är heeelt avslappnad och står stilla utan försök att dra till sig benen som han gjorde i början.

När även denna procedur var avklarad var klockan inte mer än 7 och då gick jag ner med Archie och Rocky till gräshagarna.

Där tillbringade Archie sedan 7½ timme ätandes medan jag och Soya till att börja med åkte till Skrylle för att springa.

När detta urtråkiga ok var bortlyft från mina axlar kunde jag äta frukost som maken hade förberett- äggröra och bacon, mums!

Efter power-nap åkte jag tillbaka till stallet i syfte att både njuta av det vackra vädret utomhus och att pyssla lite med min utrustning som fick både sadeltvål och olja på sig- stövlarna även skokräm.

Schabrak byttes, lite småsaker stuvades om och fixades till och sedan åkte jag för att handla lite mat inför resten av helgen.

2½ timme efter hagintag var jag på plats i stallet IGEN- nu skulle Archie och Rocky släppas ut ytterligare en gång efter att ha ätit lunch.

Även om det ibland blir ett ”jäkla rännande” i stallet många gånger om dagen så har jag inte samvete nog att låta Archie stå i boxen från halv tre och till nästa dag, framför allt inte om det är fint väder.

Så nu återstår endast hagintag nummer 2 på dagens hästagenda- sedan kan jag hålla kväll.

I förra veckan lyckades jag inte klämma in någon hoppträning så idag kände jag verkligen att jag ville hoppa lite för att vi inte ska bli alltför ringrostiga.

Turen var på min sida och flera hinder stod uppställda i ridhuset så det var bara att sätta igång.

Jag red fram på hacket som jag brukar och Archie kändes fin och pigg och hoppningen som följde flöt på hur lätt och bra som helst.

Nu hoppar vi ju aldrig några jättehöjder men på vår nivå kan jag inte vara annat än nöjd.

Jag hoppade mest en serie om 4 hinder på rad- mycket hoppning för pengarna- men tog även några språng över ett kryss och en liten trippelbarr.

Avslutade passet med att trava och galoppera lite mer och Archie kändes ännu piggare och smidigare än när jag började vilket bara bekräftar min uppfattning om hoppning som en utmärkt lösgörande träning.

I och med att det är ljust OCH behagligt ute till hur sent som helst numera har jag nästan tagit en tillfällig paus vad gäller mina ritter i ottan och ägnar mig inte åt dom så ofta.
 
Men i morse 06.30 var jag på plats hos NN för en träning och även denna gången blev det så att hon red merparten av passet vilket jag bara tycker är nyttigt och bra för Archie. Mig har han haft i sadeln i 5 år och kommer att ha de flesta av dagarna även framöver så lite omväxling gör honom säkert bara gott.
 
Själv fick jag rida på en häst som NN har för utbildning, ett 10-årigt sto och den 4:e  hästen jag får provsitta på hos NN- utmärkt!
 
Idag har jag också satt in annons på min Amerigo Alto och DET ska bli intressant att se vad som händer minsann.
 
Då jag köpte den hette det nämligen att denna modell är såååå eftertraktad och populär, läs: EXTREMT LÄTTSÅLD så det ska bli spännande att se om mailboxen sprängs av hugade spekulanter. Jag tillåter mig att tvivla men har gärna fel….    

Underbart och otroligt nog fortsätter solen att stråla dag efter dag- den enda nackdelen med DET när man vill rida dressyr är att i alla fall jag ser mig nödgad att gå in i ridhuset.

Så klart blir det både svettigt och varmt därinne med jag vågar helt enkelt inte rida på den stenhårda så kallade gräsbanan.

Dessutom vill jag inte göra det ÄNNU svårare för Archie genom att kräva att han ska sätta bakbenen mer in under sig, vara mer lösgjord osv samtidigt som jag ber honom göra det på en stenhård botten.

Idag försökte jag tänka på era kommentarer från igår så det tackar jag för:)!

I morse undrar jag verkligen vad som hände i och med min kropp?!?!?!
 
Jag vaknade och var HELT YR- kunde knappt gå utan att ”halvragla” och även om det blev bättre efter en stund så kände jag mig illamående och var helt kallsvettig.
 
Åkte till stallet trots allt och kände nästan direkt att jag bara ville KRÄKAS- en känsla jag nästan aldrig har/ får.
 
Försökte göra just detta, dvs kräkas men det gick inte trots ett väldigt illamående och en ny kallsvettning som fullständigt sköljde över mig.
 
Ny yrselattack och ett nytt försök att kräkas resulterade i att jag fick upp typ 2 matskedar av maginnehållet och sedan VIPS- HELT ÅTERSTÄLLD?!?!?!?
 
Vad kan detta ha varit tro?
 
Själv gissar jag på någon form av matförgiftning för jag brukar aldrig känna mig yr eller vilja spy och kallsvettas gör jag nästan aldrig heller.  
 
Kanske var det något med gårdagens sallad eller med ryggbiffen som vi grillade i förrgår men som jag inte åt av förrän igår?
 
Ja, inte vet jag men det var verkligen hur obehagligt som helst. 

Nu mår jag hur som helst som vanligt igen; tack och lov!

Herr Archie mår nog också bra- han har haft en vilodag och om jag känner honom rätt inte gått många meter i hagen!

Ännu en underbar och ledig dag går snart mot sitt slut liksom min påskledighet.

”Givetvis” vaknade jag klockan 6 bara för att jag inte behövde (vi har inga rullgardiner och solen flödade in genom sovrumsfönstret) så jag steg upp, åkte till stallet för att fodra och släppa ut hästarna.

När detta och annat fix var avklarat körde jag hem för att hämta upp make och hund och sedan åkte vi till Dalby kalkbrott.

Naturen kring kalkbrottet visade sig från sin allra vackraste sida som ni kan se av bilderna ovan och jag måste än en gång fråga mig varför inte fler upptäckt detta paradis?

Även idag blev det grillning i solen; hemmagjorda hamburgare och lax i folie stod på menyn.

När jag var mätt och belåten var det dags för stallbesök nummer två, denna gång för att ta in hästarna och rida bort till NN för träning.

Otroligt nog kom jag ihåg att ta med makens digitalkamera som man också kan filma med och otroligt nog kom vi också ihåg att filma Archie- tyvärr kom vi dock inte på detta förrän de 5-10 sista minuterna av träningen och de kommer jag att visa er imorgon tänkte jag.

Jag tror inte att jag ska göra några redigeringar- dels för att jag inte vet hur man gör ha ha ha och faktiskt också delvis för att jag vill vara ärlig och visa sanningen- inte en tillrättalagd version där man bara får se det absolut mest lyckade.

För det är ju inte så någons dressyrpass ser ut för det mesta (tror jag i alla fall), dvs att man svingar sig upp i sadeln och sedan går hästen helt perfekt från första till sista steget.

Men som sagt; film kommer imorgon- måste ladda upp den först och detta tar sin lilla tid så det blir inte i kväll.