Inlägg i kategorin Dagbok

Onsdag- skogspromenad

Idag blev det skritt i skogen för vår del och sedan hage för Frenchie och ett kortare arbetspass i Malmö för mig.

Dagens serietips om ni har Viaplay; Chicago Med, Fire och PD är tillbaka! Mina favoriter alla tre!

Tisdag- tö

Det fortsätter att töa och på bilden ovan ser ni skillnaden mellan förra onsdagen och idag.

Än finns det is kvar på sina ställen….

….så jag gjorde mig faktiskt omaket att skruva i broddar innan utsläpp.

Om ni tycker att jag skriver mycket om vädret så har ni rätt!

Hade jag vetat detta när jag startade bloggen borde jag ha döpt den till ”Birgittas häst och vädersida” 🙂 . Men på gott och ont påverkas i alla fall mitt hästeri en hel del av vädret.

Annars har jag ridit i ridhuset och befinner mig just nu i ett skede av insikten av hur dåligt jag gjort vissa saker tidigare nu när jag gör dom bättre : ) . Hoppas jag kan visa både förbättrade övergångar, samlad galopp och byten på tävling så mycket som jag tränat på detta nu.

Kanske har ni läst om att Granngården varit utsatta för någon form av dataintrång som

gjorde att alla butiker hade stängt igår men Dalby-filialen kunde i alla fall öppna idag så att vissa i familjen fick både mash-ingredienser och morötter 🙂 !

Måndag- syndaflod

Ni vet hålet jag skrev om i föregående inlägg (bilden ovan)?

Tja…as we speak är det igenfyllt som ni också kan se men jag misstänker att naturens krafter kommer att segra= nytt hål kommer att uppstå av den syndaflod av smältvatten som just nu dränker Ryhus.

Det är verkligen inte ofta jag inte släpper ut hästarna mer än någon timme och ännu mer sällan (1-2 gånger per år?) jag inte släpper ut dom ALLS men idag fick Frenchie faktiskt inte komma ut och Bibbi var ute i 1,5 timme medan jag pysslade med Frenchie och tömkörde honom i ridhuset.

Å ena sidan höll mitt samvete på att äta upp mig och å andra sidan var det som jag sa till min hovslagare som kom under förmiddagen; det hade varit såååå jäkla onödigt rent ut sagt om Frenchie skadade sig när jag innerst inne bedömde att risken var helt klart förhöjd idag.

Angående den påstådda risken rådde ren isgata här under förmiddagen OCH det regnade OCH det blåste. Isgata = skaderisk även med broddar och vädret= häst som mest står stilla och glor, kanske spänner sig, ingen egentlig vinst med utevistelse.

Sedan dess har det töat kopiöst pga 7 plusgrader så imorgon blir det förhoppningsvis mycket vettigare underlag i hagarna.

Så Frenchies motion bestod som sagt av tömkörning där han enbart fick jogga i trav, en hel del över dessa bommar:

Om herr Frank själv får välja ska man INTE trava ÖVER pinnar på marken utan helst ta en genväg men ägaren insisterade.

Efter denna lilla rastning kom Markus och Frenchie fick nya skor medan Bibbi bedömdes kunna stå och gå som hon är, dvs utan verkning.

Söndag- vårlängtan

Minst så glad som på bilden är jag oftast efter ett pass med Frenchie; idag inget undantag.

Och tur är väl det!

Jag tänkte på det i morse; ”summan av oro är konstant; det är bara anledningarna som varierar”.

För så funkar jag tyvärr; oroar mig alltid över något med hästarna och årstiden hjälper VERKLIGEN inte till, tvärtom.

Ändå så har de skånska stormarna, snöfallen, ösregnen och av dessa skapade gyttjorna, översvämningarna, snövallarna och isgatorna varit en mild bris om uttrycket ursäktas med hur det varit och ÄR i andra delar av Sverige.

Jag har i alla fall mitt lilla ridhus som en enormt tacksam backup samtidigt som jag läser om hästägare som tex står i minus 30 grader och/ eller inte har kunnat rida vettigt på många veckor pga is och annat.

Jag tror att även den mest inbitna ”åhhh vad jag älskar vintern”-personen ser fram emot våren och håller vi bara ut så kommer den. Så har det varit de andra åren i alla fall 🙂 !

Fredag- snö eller regn?

Idag har jag ridit i mitt ridhus och fokuserat på galoppombyten. Jag tycker det är svårare på den begränsade ytan, framför allt att hinna göra seriebyten så det gör jag nästan aldrig men några kan man få till om man är skärpt. Avslutade nöjd i alla fall.

Jag antar att de som gillar snö njuter för fullt just nu och själv fasar jag för om nattens prognos stämmer då det i så fall ska komma hur mycket nederbörd som helst.

Klart.nu påstår att det är REGN som ska komma men om de utlovade plusgraderna uteblir lär det bli SNÖ i stället. Isgata eller snödrivor….det är frågan känns det som. Ångest oavsett känner jag som ska jobba i natt….

Bilden på Bibbi är i alla fall fin eller hur?

Torsdag- en fräck fan och hungriga djur

Som synes har jag fått en liten ”nytändning” vad gäller tömkörning som jag inte ägnat mig åt på en evighet.

Dels har jag velat njuta av att kunna rida ut på en häst som jobbat så fint i skogen efter att ha ”apat sig” när jag köpte honom men dels har jag faktiskt också haft något inneboende…tja…obehag….förknippat med att inte sitta i sadeln.

Anledningen stavas ”hält-kontroll” för det är det de pass på lina har handlat om till 95% sedan jag köpte Frenchie.

Även om han inte har varit halt en massa gånger så har jag använt mig av longering för att kontrollera hur hans tillfrisknande fortskridit och det har liksom påverkat mig negativt av någon anledning. Konstigt…jag vet.

Idag valde jag hur som helst att tömköra inomhus för att kunna galoppera vilket jag inte vågat på utebanan som har en del under snön dolda isfläckar.

Och dagens pass gav mig en insikt som Nina redan sedan tidigare presenterat som en sanning:

Jag vet inte om jag har nämnt det men Frenchie är otroligt reaktiv för spöt och petar man till honom det minsta lilla som HAN avser ”för hårt” sparkar han bakut.

Det ska då sägas att detta ”för hårt” är milsvitt från ”ett piskrapp” utan snarare en ”touchering” i syfte att förstärka skänkelhjälperna vid samling.

Om vi ska ta Vicke som ett jämförande exempel svarade han på spöhjälp exakt så som man vill och som är spöets syfte, just denna förstärkning och inte en bestraffning medan Frenchie allt för många gånger blir SUR.

Man skulle kanske luras att tro att detta bakutsparkande är sprunget ur att han är ”känslig” eller rent av RÄDD men idag fick jag bekräftat att det varken handlar om det ena eller det andra utan att han absolut högst troligt har lärt sig att ryttaren (jag och mina föregångare) blir rädda/ tycker att det är obehagligt när han kickar.

Jag vill hävda att han är fräck rent ut sagt, lika fräck som han var när han inte ville gå på vägen utanför utebanan tex (när han var så dum att rida ut).

Nu kommer kanske någon att säga att hästar inte har denna förmåga till ”fräckhet” och ärligt talat spelar det för mig mindre roll vad man kallar det; det viktiga idag var att jag såg att när jag inte satt på hästen utan stod på marken kunde han acceptera spöt på ett fullkomligt normalt OCH korrekt vis. Och jag njöt som vanligt av att se honom och han fick en massa beröm ❤️.

När jag släppte ut honom i hagen kunde jag konstatera samma sak som jag såg i Bibbis hage redan en stund tidigare vid hennes utsläpp; båda hagarna var fullständigt ”dammsugade” på stråfoder.

Mina hästar lämnar alltid kvar lite rester och även om jag brukar försöka kratta upp det mesta så finns det alltid lite kvar. Idag inte en smula!

Jag tolkar det som att dovisarna är jättehungriga för de verkar aldrig äta av stråfodret annars och absolut inte på detta ”skövlande” vis. Det har jag reagerat på tidigare (att de aldrig äter av hösilaget) men nu är det väl snön och kylan som påverkar?

Onsdag- idiot

Idag aspirerar jag på titeln ”Sveriges största idiot” och har varit och tränat med Frenchie.

Till mitt mycket lilla försvar snöade det inte när jag körde och prognosen i mina trakter sa ”mycket lite snö som dessutom skulle upphöra snabbt” . Så blev det INTE utan det vräkte ner snö och blåste som f..n…

Med facit i hand, trots att vi både kom fram och hem utan missöden var det otroligt dumt.
Hade jag varit ensam på vägarna och fått köra i mina 20-40 km i timmen hade det inte varit några som helst problem men när folk vill köra om och t.o.m. blinkar med helljuset så känns det som att det hade varit bättre att stanna hemma.

Jag vägrar att gasa på bara för att det bildas otåliga köer bakom mig och tror att farten är det som är det absolut farligaste i detta väder. Såg en gigantisk jeep som låg i diket och kan inte tro annat än att föraren körde för fort.

Bibbi var ute medan jag tränade och jag hann tycka lite (läs: MYCKET) synd om henne men med megatjockt täcke och oklippt som hon är så såg hon oberörd ut när jag kom hem.

Lagom till att jag lastade ut Frenchie bedarrade både snö och blåst så han fick göra Bibbi sällskap som ni kan se på bilden.

Men av dagens galenskap lärde jag mig det jag skrev till Nina när jag parkerade hemma: ”aldrig mer”.

Även om jag är ambitiös och bla bla bla så måste jag lära mig att tänka att vissa träningar helt enkelt får vänta. För det är trots allt bättre att vänta och träna SENARE än att hamna i diket och kanske inte kunna träna ALLS.

Tisdag- minus 5!

Och innan ni börjar tävla om vem som hade mycket kallare än så (hörde detta på en radiokanal i morse och när jag slutade lyssna påstod en man kring Perstorp att det var minus 24 grader i hans håla) vill jag bara tillägga: I MITT STALL!

Ute var det runt 12-14 minus beroende på termometer och även om prognosen lovade ”varmare” (dvs mindre kallt) väder rätt snabbt gick jag och hämtade ett av Bibbis ”sponsortäcken” (gåvor från en fd stallkamrat) som är betydligt tjockare än det hon hade på sig.

Titta så söt hon är:

När Bibbi kom hade hon med sig ett enda täcke som dessutom visade sig vara trasigt så det åkte i soporna direkt och vad är oddsen att jag i samma veva fick hur många täcken som helst som Frenchie hade ”simmat” i, dvs aldrig i livet kunnat använda? Det fanns nog en mening med detta även om jag så klart hade fått köpa täcken till Bibbi annars.

Den här mannen hade frost i skäggen minsann men varken han eller jag frös under ridhuspasset som jag höll lite kortare om bottnen var lite frusen och därför hård. Jag försökte inte ens starta åkgräsklipparen för att harva då jag, vis av tidigare erfarenheter var ganska säker på att den hade sagt upp sig i kylan.

Några timmar senare var det som utlovat ”bara” minus 6 grader och med en härligt gassande sol mot snön som gjorde allting gnistrande och väldigt vackert och det var helt vindstilla och riktigt skönt ute. T.o.m. Molly samtyckte till några minuters promenad utan att skena tillbaka till ytterdörren!

Måndag- jag kämpar

Min morgon började med att en av kollegorna som skulle avlösa mig fastnade i hissen vilket jag inte kan minnas har hänt på jobbet någonsin på de mer än 8 år jag arbetat där.

Som tur var kom en annan kollega via trapporna några minuter senare för man är inte såååå sugen på att stanna kvar på jobbet en sekund extra efter 10,5 timmars arbete och med hästar som står hemma och vill ha mat och bli utsläppta.

Körningen hem var nästa pärs; det varnades för rejäl halka i hela Skåne och det snöade från sidan så jag drog verkligen en lättnadens suck när jag parkerade på Ryhus.

Min ursprungliga plan för Frenchie var att tömköra honom i ridhuset och bara jobba med trav, passage och försöka få till något steg piaff om möjligt (han har lika svårt för detta som han har lätt för passage eller rättare sagt; det är i dagsläget typ omöjligt).

På utebanan var snön igår ersatt med tunna is-skorpor, därav tanken om ridhuset men med all snö i morse såg det ut så här:

Det blev med andra ord det här:

Eftersom Frenchie är en klok och väldigt lätt-tömkörd häst gick det utmärkt att vara på utebanan trots liiiiite hala partier (han är broddad) men det blev i ärlighetens namn inget som jag ens skulle kunna kalla ”piaff-embryon” (föga förvånande) men bra trav och passage.

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag inte vågar rida ut just nu- därav mina försök att vara på utebanan så mycket som möjligt som komplement till ridhuset.

Skogsavverkarna som jag har berättat om tidigare har kommit väldigt nära vägarna jag brukar/ behöver rida på och deras arbetsschema har absolut ingen lag i världen och styrs som jag kunnat uppfatta varken av veckodag, klockslag eller väder.

De kan med andra ord fälla träd mitt i natten (!), på en söndag och/ eller när det snöar för fullt eller regnar lika mycket så det känns i princip omöjligt att planera en uteritt.

Och även om Frenchie inte är den apa att rida ut han var när han kom så kan jag garantera att inga säkerhetshandtag i världen hade hållit mig kvar i sadeln om ett stort träd brakade rakt ner i marken i närheten av där vi rider. Så jag måste planera uteritterna bättre/ säkrare än vad det går just nu med även snöande och isgator i ekvationen.

Och make no mistake; även om det tveklöst stör mig är jag trots allt YTTERST tacksam att jag ens KAN rida just nu och inte behöver hatta med hästmotionen som många andra.

Söndag- sällskap och så gör jag

Kolla så många av hästarnas kompisar som mötte mig i Frenchies hage i morse. Minst 30 stycken men det är ju inget ovanligt förvisso.

Kanske var de sugna på det gräs som stack upp ur snön; Frenchie gick i alla fall raka vägen för att beta efter att ha ätit sin kraftfodergröt och lämnade temporärt det utlagda hösilaget åt sitt öde.

Jag var väldigt nöjd efter dagens ridhuspass och om någon är nyfiken så ser min setup där oftast ut ungefär så här:

Jag börjar med att skritta i 15-20 minuter vari jag inkluderar en hel del framdelsvändningar och några bakdels-diton.

Efter det följer trav under lättridning och därefter sätter jag mig ner och börjar med skritt/trav-övergångar samt ”nästan skritt” dvs markerade halvhalter i traven.

När jag är nöjd med övergångarna som ska ske i exakt samma form och för snabba, lätta hjälper är det dags för galoppen.

Jag rider i både rättvänd och förvänd galopp och varierar mellan arbetsgalopp och samlad galopp. Jag gör fattningar ur skritt och byten på diagonalen och långsidorna.

Efter galoppen blir det arbetstrav, samlad trav och övergångar mellan den samlade traven och passage. Kanske några öppnor och eventuellt någon diagonalsluta.

Som avslutning blir det ytterligare några varv i galopp fast denna gången i en lägre form och sedan lite trav under lättridning, också i lång och låg form. Skritt avslutar passet och när jag hoppar av har jag suttit i sadeln i 50-60 minuter inklusive skrittpauser. That’s it på ett ungefär 🙂 .