Inlägg i kategorin Dagens fråga

Dagens (dressyrprograms)fråga

Är det någon som säkert VET varför man bestämde sig för att döpa om LA:5 och LA:6 programmen till MEDELSVÅR C:1 respektive C:2?
 
Är det för att man har lätt A, B och C men aldrig har haft mer än medelsvår och svår A och B?
 
Kommer det inom en överskådlig framtid även program som kommer att heta SVÅR C?
 
Är det kanske så att det LÅTER ”finare” att säga att man rider medelsvår C än LA fast programmen är desamma?
 
Det tror jag faktiskt absolut att en hel del ryttare tycker och jag hörde några kalla LA:6-programmet för medelsvår C redan förra året- innan namnändringen var ”officiell”.
 
Vad har ni för tankar i frågan?

Dagens (hästtäckes)fråga

Som jag nämnde i gårdagens inlägg var jag på ”My One” igår och tittade runt bland deras rea-varor.
 
Man sålde bland annat ut vintertäcken för halva priset och jag fick, precis som varje gång jag är i Ullared, stålsätta mig och INTE ens börja rota i högarna av hästbeklädnader i alla möjliga modeller och kulörer.
 
För man kan väl inte bara köpa täcken för att de är billiga och snygga, fast man redan har täcken så det räcker och blir över ELLER KAN MAN DET?
 
Ja, det är en del av dagens fråga och jag undrar hur ni resonerar!
 
Händer det att ni köper hästtäcken enbart av ovanstående skäl? Hur resonerar ni då? Tänker ni kanske att ni kan ha detta täcke i ”reserv” eller slänger ni helt sonika fullt funktionsdugliga täcken och ersätter dom med rea-fynd?
 
Eller gör ni som jag har gjort någon gång; sparar det gamla täcket tänkandes ”det kan vara BRA ATT HA” (åhhhh detta förrädiska resonemang) och sedan tar ni inte fram täcket de kommande 10 åren utan låter det ta enorm plats bland era övriga prylar tills ni slutligen slänger det? 
 
Jag tycker själv att jag har varit duktig denna vinter; inte ett täcke har blivit köpt minsann!
 
Och EGENTLIGEN är det inget konstigt med det för Archie har flera vintertäcken redan så även om ett hade gått helt i sönder hade det kunnat ersättas med ett annat- från mitt ”lager”.
 
Jag insåg häromdagen att ett av de täcken jag använt i vinter köptes när jag inte hade ägt Décima speciellt länge vilket med min matematik borde innebära att täcket är någonstans mellan 10 och 12 år gammalt!
 
Jag skulle ju inte annonsera ut det som ”i nyskick” om jag hade fått för mig att sälja det men det finns inte det minsta hål på täcket och även om tyget börjar se lite skavt ut på några ställen så är det verkligen inte det minsta fel på dess funktion.
 
Ska man slänga detta täcke bara för att det har tjänat in sitt inköpspris (inte ens 500:–) för länge sedan och njuta av någon ny härlig modell?
 
Ja, det är minsann inte lätt det där :).
 
Jag misstänker att ETT skäl till min lust att täckes-hamstra är att just täcken enligt mig är så otroligt billiga (eller går att köpa otroligt billigt ska jag kanske säga) sett över åren.
 
När jag köpte mitt första täcke för ca 20 år sedan kostade det LIKA MYCKET som jag idag brukar ge för täcken (dvs runt 500-lappen) medan min LÖN var ungefär HÄLFTEN av vad den är idag. En viss skillnad, eller hur?
 
Så hur gör och resonerar ni?
 
Är ni ”ha-galna” och har femtioelva täcken (otroligt vanligt har jag noterat), tejpar ni era täcken med silvertejp tills de faller ihop framför era fötter (har jag också sett….), köper ni dyrt, billigt, onödigt eller använder ni inte ens täcken annat än i yttersta nödfall (typ minus 30 grader)?

Dagens (muskel)fråga

Brukar ni stretcha er häst och/ eller er själv?

Hur ofta? Vilken effekt (om någon) tycker ni att ni märker?

För egen del (eller snarare sagt Archies del) är stretching något som jag har prioriterat bort av olika anledningar även om jag tror att det hade kunnat göra viss nytta.

Dels tycker jag att det tar för lång tid då jag ofta rider på morgonen och behöver komma iväg till jobbet så fort som möjligt- och nej…att stiga upp ÄNNU tidigare är INTE ett alternativ 🙂 och dels tycker jag att det är för tungt för mig själv.

Allt detta böjande och bändande 🙂 av hästens ben i olika vinklar tycker jag är jobbigt/ tungt- man står ju då ofta i lite konstiga positioner själv. Och jag är ganska liten i förhållande till min stora häst :).

Annars tycker jag nog att mina hästar har varit väldigt mottagliga för stretching vilket jag personligen anser är i alla fall delvis en FÖRTROENDE-fråga och inte bara en smidighets-dito.

Man försätter ju hästen i mer eller mindre stor obalans när man drar i benen hit och dit och oavsett om hästen är smidig eller orörlig så handlar det mycket om att våga lita på den som ”håller på”, dvs människan.

Så när jag väl har ägnat mig åt stretching har jag kunnat tänja rätt så rejält men som sagt: jag blir trött :).

Dagens (hästägar)fråga

Dagens fråga lyder som följer: är ridning en rikemanshobby?
 
En av kommentarerna till mitt inlägg om Ridsportartikeln i förra veckan fick mig att fundera över detta.
 
För så där SPONTANT så är det väl den förhärskande åsikten bland icke-hästfolk; det där att hästar och ridning är så dyyyyyyrt och inget för vem som helst att ägna sig åt, i alla fall om man vill ha en EGEN häst.
 
Men ÄR det verkligen så?
 
Svårt att svara på så klart för som med det mesta så är ju även det här med ”vad är dyrt/ billigt” en mycket relativ fråga. Det beror ju på vad man jämför med och vem som gör jämförelsen.
 
Just därför tyckter jag att det var ”extra synd” att artikeln i Ridsport skrevs som den gjordes för jag anser att de två intervjuofferna verkligen är så långt ifrån ”representativa hästägare” som man bara kan komma- inte bara för att bägge var medelålders kvinnor utan barn utan framför allt för att just deras hästhållning inte är ”för vem som helst”.
 
Den ena kvinnan hade 2 hästar i Stockholmsregionen och den andra hade 3 hästar (minns ej var i landet) och det anser jag som sagt inte avspeglar hur det ser ut för de flesta hästägarna.
 
Att ha ens EN häst i Stockholmstrakten är många gånger lika dyrt som att ha 2-3 hästar uppstallade under liknande villkor i andra delar av Sverige och hur många äger 3 hästar som den andra kvinnan?
 
Så sett utifrån just deras hästliv så är väl hästägande att betrakta som en rikemanssport men jag vill påstå att det verkligen inte är så för alla- överallt i Sverige.
 
Jag tycker att jag OFTA läser om hästägare som tillhör de kategorier som av folk i gemen betraktas som, om inte FATTIGA så i alla fall långt ifrån högavlönade.
 
Det kan handla om studenter (som läser med studielån), arbetslösa som lever på A-kassa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärer osv.
 
Jag tror att mycket handlar om var i landet man bor och vilka prioriteringar (läs: uppoffringar) man gör med sin ekonomi för åter igen; det finns platser i Sverige där det är relativt billigt att ha häst, i alla fall om man jämför med storstadsregionerna.
 
Det är väl lite samma fenomen som med husägande tänkter jag.
 
Ibland när jag kollar på hemnet kan jag knappt tro mina ögon när jag ser hur otroligt billiga (med mina mått mätt) husen är i andra delar av Sverige- där kan man få hur välskötta och fina hus som helst till en kostnad som inte ens skulle räcka till ett ruckligt renoveringsobjekt i mina trakter.
 
Så vad säger ni läsare: betraktar ni ridning som en rikemanssport? Anser ni att ni är rika som kan ha egen häst? Tycker ni att ni får försaka mycket för att kunna ha hästen?  

Dagens (häst)fråga

LA-nivå- Vad betyder det- EGENTLIGEN?
 
I förra veckan hade jag en kortare mailväxling med en bloggläsare kring  ”hästar till försäljning, är de värda sitt pris osv” och i det sammanhanget fastslog jag att JAG anser att det är för liten prisskillnad mellan BRA/ HELT OK hästar på LA-nivå och DÅLIGA/USLA på dito nivå.
 
Funderandes kring detta började jag även tänka på vad ”folk” egentligen menar när de säger/ hävdar att en häst är på just ”LA-nivå”.
 
Vilka kriterier ska vara uppfyllda för att man ska kunna säga att hästen är på LA-nivå?
 
Ja, där tror jag att det kan finnas stora skillnader.
 
Någon kanske anser att man ska kunna TÄVLA i alla fall lokalt på säg stadiga 60-65%, dvs vid upprepade tillfällen.
 
Någon kanske tycker att det räcker med att hästen KAN de rörelser som ingår i LA-programmen- sedan hur röreslerna UTFÖRS- tja…det spelar mindre roll?
 
Och det är här jag anser att skillnaden mellan 2 olika hästar kan vara MILSVID men tyvärr inte alltid reflekteras i priset (i det SATTA priset i alla fall- vad man sedan får betalt kan ju vara en annan femma).
 
Jag anser att det är en enorm skillnad på en häst som kanske till och med placerar sig ständigt på regionala tävlingar (med den konkurrens som råder där idag)  och en häst som knappt kan skrapa ihop godkända poäng på klubbtävlingar där domarna ändå brukar vara lite mer generösa (min erfarenhet).
 
Så vad säger ni- den samlade läsekretsen- om ni tittar efter en ”LA-häst”- vad förutsätter ni då att hästen kan och/ eller vad är lägsta nivån för att få utge en häst för att vara på LA-nivå tycker ni?      

Dagens (hundmats)fråga

Nu är det dags för en ny, förhoppningsvis hetsig debatt, ha ha (när jag skriver så brukar knappt någon orka svara…..)

Med anledning av de kommentarer som skickades då jag skrev inlägget om Soyas matvägran i helgen har en hel del frågor väckts hos mig och jag skulle vilja veta vad ni tycker.

Och ni som skrev kommentarerna behöver inte känna er ”utpekade” på något sätt för det ni skrev är så otroligt vanligt så det är inget konstigt med det.

Det första som slog mig är att det verkar vara relativt vanligt att hundar ”krånglar” med maten, dvs inte alltid vill äta. En del kan gå flera dagar utan mat- inte bara tikar som löper utan ”alla” möjliga hundar.

Många hundägare resonerar då i termerna ”han/ hon äter när han/ hon blir/ är hungrig”.

Jag funderade på vilken enorm skillad detta är från hästvärlden där det för det första är mycket, mycket ovanligt att en häst inte äter upp sin mat DAGLIGEN (och då är den i 90 % av fallen sjuk) och där ägaren för den andra hade blivit extremt orolig om det inträffade.

När det gäller HÄSTAR har jag alltid hävdat att det är något fel på HÄSTEN om den inte vill äta (fysiskt sjuk, stressad etc) men när det gäller HUNDAR vill jag kasta ut brandfacklan och påstå att det är fel på MATEN om hunden inte äter.

Är det verkligen så att de som har ”kinkiga” hundar har provat MASSOR av olika foder till hunden och då menar jag INTE torrfoder? Jag tror INTE det.

Varför ska man till varje pris framhärda och ge hunden torrfoder om den inte tycker om det?

För att det är billigt? För att man vet vad det innehåller? För att man tycker att burkmat luktar URK och är dyrare?

Sedan finns det ju ”massor” av annat man kan ge en hund än torrfoder och/eller burkmat; så kallat färskfoder tex eller chark-produkter men det är långt omständligare och/ eller dyrare för det mesta.

Jag GISSAR att det är de med stora hundar som FRÄMST är prismedvetna- helt enkelt därför att deras hundar äter mest.

Samtidigt gissar jag också att det är småhundarna som upplevs som kräsnast.

Och om det ÄR så då tänker jag: varför inte offra några extra hundralappar på den lilla hunden så att den verkligen får äta det som den tycker om och inte bara sådant som den äter för att den ”måste”- dvs när den blir tillräckligt hungrig?

Vi människor skulle också äta i princip vad som helst om vi blev tillräckligt desperata men är det så vi vill resonera kring våra husdjur?

Dagens (sadel)fråga

Oj vad jag nickade igenkännande när jag läste denna artikel.

Inte bara för egen del utan för alla de storys jag hört från vänner och bekanta och allt jag läst på nätets diskussionsforum dessutom.

Varför är det så svårt att reklamera just sadlar?

I ett inlägg förra veckan (”Reklamera mera- igen”) glömde jag att nämna att jag förutom allt möjligt annat även reklamerat en sadel men innan jag fick tillbaka mina pengar så var det banne mig en kamp på liv och död höll jag på att säga.

Är det för att sadlar är så dyra som säljarna inte gärna vill ta tillbaka dom? Är det för att sadeln väldigt snabbt tappar sitt ABSOLUTA nyskicks-utseende (dvs får något litet märke så att man kan se att den använts i alla fall någon gång)?

Ja, inte vet jag (vet ni????) men det är ett faktum anser jag utifrån som sagt alla historier jag hört.

Vet en häst som fick ryggbesvär (ont) efter att en måttsydd sadel köptes- inte tog den utprovaren tillbaka sadeln inte!

Känner också en hästägare som lurades att lämna fina sadlar i inbyte för ett spottstyver och sedan få en sadel som inte passar.

Osv….

Själv fick jag låna hem säkert 10 sadlar av en utprovare som sett min häst (Décima) IRL men som trots det inte lyckades få en sadel att passa- det var då jag tröttnade och begärde pengarna tillbaka.

Just MIN story är rena skräck-historien om hur man inte bemöter kunder- bla bad mig utprovaren vid ett tillfälle att ”ringa om 5 minuter då han inte hade tid att prata just för stunden”- därefter lyfte han inte luren mer hela den dagen trots att jag i min förtvivlan (hur kul är det att vara utan sadel) ringde hela dagen och hela kvällen. Seriöst eller hur?

Har ni råkat ut för bekymmer när ni har köpt sadel eller har allt gått som på räls?

Dagens (genus)fråga

Varför är det till 90 % MÄN som går och spottar på gatorna?

Att det även är MÄN i 90 % av alla fall då man ser någon stå och pissa mot träd och fasader är mer lättbegripligt, ja inte själva handlingen som sådan för den är för MIG obegriplig, men om man nu ”måste” markera revir så är det ju långt lättare för männen att bara öppna gylfen än för oss kvinnor som brukar behöva ”krångla” lite mer med våra kläder.

Men som sagt; vad är det här med spottandet? Har män annorlunda spottkörtlar än vi kvinnor eller är det någon form av manlighets-rit att förorena gatorna med saliv?

Dagens (hästköpar)fråga

Härom dagen fick jag frågan ”vågar man köpa en äldre häst” av en läsare och jag tänkte här ge min syn på saken.

Som det mesta i livet är åldersfrågan relativ; det som jag tycker är en ”äldre/ gammal” häst kanske någon annan tycker är ett djur i sina bästa år så för enkelhetens skull kan vi säga att jag i fortsättningen menar hästar som är 15 år och äldre.

Huruvida man ska ”våga” köpa en sådan häst tycker jag beror på flera faktorer som man får ta under beaktande.

I sak tycker jag inte att man behöver tveka: det finns hästar som fortfarande går att både rida och tävla upp till 20-års åldern men detta är så klart individuellt och just därför måste man se till individen.

Man får försöka göra en bedömning utifrån hästens ålder, hur många ägare den haft, hur pass mycket/ ofta den varit skadad/ halt och av vilka orsaker, hur mycket hästen har tränats/ tävlats genom åren och sist men kanske viktigast: hästens nuvarande veterinära status.

Ska man generalisera bör ju en häst som tävlat intensivt under många år vara mer ”sliten” än det djur som kanske promenadridits under större delen av sin levnad och kanske också haft långa betes och viloperioder.

Men man har aldrig några garantier vilket man ju inte har med någon häst för den delen.

Sedan är ju priset på hästen en inte oviktig faktor och då tänker jag så här:

Att köpa en mycket välutbildad äldre häst är oftast långt billigare än att köpa en lovande unghäst men det man får vara inställd på är att man då betalar ”läro-pengar”, dvs för att få lära sig på en utbildad häst men utan möjlighet att flera år senare få tillbaka sina pengar.

Äldre hästar går inte heller att livförsäkra på samma villkor som en unghäst utan blir mindre och mindre värda ur denna aspekt ju äldre de blir.

Frågan man måste ställa sig är också vad man vill med sin ridning?

Vill man utveckla sin egen ridning är en läromästare utmärkt men vill man utveckla hästen bör man satsa på en yngre häst.

Att tro att en kanske 16-18 år gammal häst ska börja tävla högre klasser än den någonsin tidigare gjort i sitt liv är kanske att både hoppas på och begära för mycket, i alla fall om vi (åter) ska generalisera.

Avslutningsvis har vi, ska vi kalla det den rent känslomässiga biten.

Ju äldre häst man köper desto kortare tid lär man i alla fall rent teoretiskt ha tillsammans innan åldern tagit ut sin rätt och där resonerar man ju också olika.

Sammanfattningsvis tycker jag att man ska fundera över om en äldre häst kan ge en det man vill ha, om priset är rimligt och om hästen rent veterinärt verkar hålla för sitt ändamål.

Vad säger ni som läsare? Hade ni vågat köpa en äldre häst eller inte? Varför? Har ni rent av gjort det och tycker ni att det blev bra eller ångrar ni er?