Att man inte behöver rida i ridhus – någonsin- tror jag att de flesta är överens om.

Men om vi tittar på motsatsen då- behöver man rida ut?

Är det synd om en häst som aldrig blir uteriden? Kan man variera sitt ridarbete tillräckligt utan att rida ut?

Jag vet mer än en häst som i princip aldrig rids ut men själv skulle jag nog inte klara av att ha häst på detta vis. För mig känns det fel av olika orsaker- detta sagt trots att jag egentligen för det mesta tycker att det är ganska tråkigt eller ”icke-givande” att rida ut.

Men ut rider jag, om inte många gånger i veckan så i alla fall 1-3 gånger beroende framför allt på vädret.

Jag kan inte tro att den ridskola jag tidigare huserade på är världsunik och där rids hästarna inte ut alls under i alla fall minst halva året, oftast fler månader än så och jag hör i princip aldrig att någon reagerar på det. Men om en privatägd häst inte rids ut har folk ofta mycket åsikter.

Så vad säger ni: måste man rida ut (nej…jag försöker inte hitta argument för att slippa *SKRATT*)?

På tal om kastrera eller inte-diskussionen som vi hade kring hundar igår så väcktes en liten genus-fråga vad gäller HÄSTAR hos mig :):

Av erfarenhet vet jag att det finns ryttare som medvetet väljer bort ston vid hästköp, främst beroende på den potentiella risken att få tag på en lynnig hona (”pissemärr” kallar vi dom i Skåne :)).

Hingstar finns de inte så många av och en majoritet vill inte heller ha en sådan- inte heller en del inackorderingsstall.

Är en valack för de flesta det ”självklara” valet?

Jag har ju själv haft 2 ston och 2 valacker och kan nog säga att könet var av mycket underordnad betydelse då dessa djur inköptes.

Båda mina ston har varit underbara individer där brunsten gick i alla fall mig obemärkt förbi så mina egna erfarenheter är bara goda även om jag vet att andra haft långt större otur.

Jag myntade redan för väldigt många år sedan uttrycket ”ett bra sto är mycket bättre än en bra valack men ett dåligt sto är mycket sämre än en dålig valack”.

Tycker ni att det stämmer?

Om jag ska säga något generaliserande utifrån mina egna erfarenheter så tycker jag att ston ANTINGEN är mer ”laid-back” i hagen och kontakten med andra hästar eller så riktiga sur-muppar som andra hästar knappt får titta på utan att öron ska läggas bakåt och bakben ska riskera att komma flygande.

Ston verkar inte så mycket för att ”leka” som valacker som jag ofta tycker är ”flabbiga” (skånskt uttryck det med??).

Valackerna vill ofta stå och pilla med allt; hagmaterialet, de andra hästarna i hagen och deras grimmor och täcken- ett barnsligt beteende som ston inte alls lika ofta verkar vilja nedlåta sig till.

Om jag idag skulle köpa en ny häst skulle jag nog helst se att det var en valack ändå- har man haft ”tur” med 2 ston finns ju risken att det blir ”tredje gången gillt”.

Och skulle jag köpa ett sto skulle jag helst på något vis försöka försäkra mig om att det inte är pissemärrs-varianten, hur man nu skulle kunna ta reda på det? Möjligen om man köpte en vuxen häst som folk kände till och ”kunde gå i god för”?

Hur har ni resonerat när ni köpte er häst?

Var könet ett medvetet val eller avgjorde slumpen? Skulle ni resonera annorlunda idag?

Idag ställer jag mig frågan om vissa ryttare tror (vet?) att hästar är mer frusna än människor?
 
Anledningen till min fråga är att jag både denna vinter och många andra vid flertalet tillfällen observerat att det finns ryttare som I RIDHUS skrittar omkring med inte ETT täcke utan TVÅ?!?!?!
 
Känner dessa människor till uttrycket ”gå sig varm” undrar jag?
 
Vad/ vilka vetenskapliga rön gör att de tror att hästen måste ha två täcken för att inte frysa?
 
Till och med jag, som är extremt frusen, skulle digna och svettas under tyngden av två täcken, i alla fall om jag var tvungen att röra mig samtidigt.
 
Själv rider jag aldrig med ländtäcke/ skritt-täcke inomhus men kan möjligen skritta med det de första minuterna innan jag börjar arbeta hästen och efter avslutat ridpass- men då ska det vara i alla fall någon minusgrad ute.    
 
Hur resonerar ni kring ridtäcke vid ridhusridning (utomhusridning är något helt annat anser jag)? Är ni ”better safe than sorry” och pälsar på er häst, har ni kanske aldrig täcke eller gör ni något ”mitt emellan”?   

På tal om ett annat ämne vi diskuterade nyligen (rykt) där en läsare undrade om denna verkligen har någon bevisad vetenskaplig effekt så undrar jag, och har undrat länge, detsamma vad gäller LINDOR och mer specifikt RIDLINDOR.

Kan ett litet tygstycke verkligen ge vetenskapligt bevisat STÖD åt 600 kilo kött i rörelse?

Att lindor är snygga tycker jag absolut.

Att de kan hindra hästen från att stryka sig anser jag lika tvärsäkert.

Men när det kommer till just ”STÖD-biten” är jag personligen extremt tveksam till om lindan kan stödja en häst.

Vad tror/ vet ni?

Idag ställer jag mig frågan om det inte är dags med en rejäl översyn av våra lagar och straffskale-systemet?

I alla fall jag har redan sedan många år ansett att exempelvis domar för djurplågeri i många fall är som en mild bris sett till det lidande som orsakats och att djurs liv i alla fall i rätts-sammanhang tycks mycket lite värda.

När jag läser denna artikel kan jag inte heller annat än skaka på huvudet av förundran:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2281019/full-korde-i-150-hade-barn-i-bilen

Att köra med en så hög promillehalt i blodet, så otroligt mycket fortare än hastighetsbegränsningarna i vårt land och dessutom låta sina barn åka obältade under denna, får man väl anse, potentiellt livsfarliga färd renderar tydligen bara en ynka månads fängelse.

Bara mannens FÖRKLARING tilll det hela borde fördubbla hans straff anser jag eller ska man verkligen få fabulera ihop vilka fjanterier som helst?

Idag frågar jag er hästägare:

Hur ofta/ länge ryktar du din häst nu under vintern?

Anledningen till min fråga är att jag nyligen konstaterade att jag själv skulle svara typ ”jag ryktar aldrig och borstar max 5 minuter per dag” och jag börjar undra om det är normalt :)?

Archie är nu klippt 3 gånger och medan pälsen växte ut rekordsnabbt de 2 första gångerna har pälsen inte växt en mikromilimeter efter den sista klippningen utan håller snarare nästan på att nötas bort på vissa ställen.

På bringan finns kala fläckar, och på båda sidor om halsen kan man ana skavd päls av tyglarna.

Att rykta/ borsta känns dels fullständigt meningslöst eftersom hästen tycks kliniskt ren (har inte bytt schabrak på veckor och det ser hur rent ut som helst- hästen har inte svettats en droppe) och dels borde rykt slita ännu mer på den redan obefintliga behåringen.

Så- sista klippningen blev verkligen en ekonomi dito- fler omgångar med saxen lär verkligen inte behövas.

Hur ser era hästar ut och som sagt; borstar ni på dom?

Är det bara jag som har noterat att det senaste året varit fullt/ fyllt av artiklar som handlar om människor som åtalats för djurplågeri, fått djurförbud osv?

Mina fråga eller snarare sagt fråg-OR är:

* Har antalet djurplågare ökat?

* Är det snarare så att djuplågarna inte ökat i antal men att de som finns uppmärksammas mer (dvs att medierna väljer att skriva om dom) ?

* Har resurserna för att upptäcka djurplågarna ökat?

Om svaret på den första frågan är JA är det så klart förfärligt men om de två andra frågorna kan besvaras jakande så finns det kanske hopp för framtiden?