Nyligen fick jag följande fråga från en läsare:

Kan du inte berätta hur DU gör konkret för att skapa bra kondis hos dina hästar? Många ryttare och kanske dressyrryttare i synnerhet är väl inte direkt kända för att vara ute och kondisträna sina hästar, eller?
Häls Lina

Egentligen är det inga märkvärdigheter jag ägnar mig åt :))) utan snarare, enligt mig i alla fall, beprövade metoder och sunt förnuft.

Dels rider jag alltid minst 5 dagar i veckan (oftast 6 och ibland till och med 7 fast något pass kanske blir longering/ tömkörning/ enbart skritt) och försöker RÖRA PÅ hästen i minst en timme.

Rider jag ut kan det bli i 1½ timme, rider jag ett tuffare dressyrpass sitter jag inte och jobbar hästen en hel timme men skrittar så att det TOTALT blir en timmes RÖRELSE.

Som jag har varit inne på många gånger förut anser jag att majoriteten av de ryttare jag kommit i kontakt med genom åren skulle kunna rida både fler och längre pass per vecka utan att det skulle göra något annat än FRÄMJA deras hästar.

Att man sedan inte har TID och/eller LUST till detta är en helt annan sak.

Visst måste man även planera in VILA i all form av träning men vilan kan inte förekomma lika frekvent som arbetet- titta hur idrottsmänniskor tränar eller för den delen de som har hästar som går svår klass!

Den andra saken vad gäller mitt träningsupplägg förutom själva frekvensen så att säga är VARIATION.

Även en dressyrhäst (så vida inte extremt speciella omständigheter talar emot det) kan hoppa eller i vart fall trava/ galoppera över bommar/ cavaletti.

Vågar/ vill man inte hoppa uppsuttet kan man löshoppa hästen eller leja någon som hoppar/ löshoppar hästen åt en.

Uteridningar kan också varieras- både vad gäller underlag (asfalt, grus, gräs) och om man rider i kuperad terräng, på snirkliga stigar eller rakt fram.

Avslutningsvis kan man longera, tömköra eller lösgaloppera sin häst- det sistnämnda får man avväga om man vågar beroende på hästens kynne (skaderisken kan ibland kännas för stor).

Så sammanfattningsvis menar JAG att man får en häst i god kondition om man rider regelbundet, aktivt, genomtänkt och varierat.

Det här med att rycka manar skulle jag tycka var kul om det diskuterades bland bloggar och ”hästmedia”. Min åsikt i det hela är att om det är uppenbart att det gör ont för hästen och man gör det för kosmetiskt syfte, varför göra det? Kan det liknas vid dunryckning på ankor? Själv klipper jag min hästs man men har även använt mig av urtunningskammar/saxar som inte rycker manen. Vad anser du och dina övriga läsare?
MVH Lina

Jag är inne på din linje Lina.

Om hästen verkar känna ett genuint obehag av manryckning framhärdar jag inte- man kan, precis som du säger klippa manen med en sax helt ok.

Det gjorde jag i många år med Décima som just avskydde manryckning.

Började man dra i hennes hår blev denna i övrigt ursnälla häst nästan tokig; vid ett tillfälle sprang hon bokstavligen ner mig på stallgången.

Ja insåg snabbt att en häst som verkligen var otroligt snäll med allt annat men fick sådan panik av manryckning tyckte det var jobbigt och var inte bara ”fjantig” och därefter klippte jag hennes hår.

Det konstiga var att att man inte fick dra av ett enda hårstrå för hand på henne men däremot kunde man slita manen i stycken- bara man använde en mankniv?!?!?

Kreon gillar varken mankniv eller att man rycker för hand så hans man klipps så mycket det bara går. Jag rycker den bara lite lätt om den behöver tunnas ut och försöker då göra pinan kort.

”Hej. Efter några år på ridskola börjar jag fundera på att köpa egen häst och jag har alltid fått för mig att när den dagen kommer så ska jag köpa ett sto. Nu har jag hört från flera håll att valacker är mycket fogligare och ha att göra med och jag undrar vad du tycker”.

Som framgår av min blogg har jag ägt både ston (Menelli och Décima) och valacker (Heron, Archie och Kreon) och för min egen personliga del måste jag nog säga att jag har varit lika nöjd med alla- i alla fall vad deras kön beträffar.

Jag är också väl bekant med snacket att ston är mer lynniga eller vad man nu väljer att kalla det men kan inte påstå att jag upplevt detta det minsta med mina 2 ston- kanske har jag haft tur?

Jag skulle inte kategoriskt avfärda inköp av varken sto eller valack utan se till INDIVIDEN framför allt men däremot skulle jag inte råda någon som inte har eget stall att köpa en hingst.

Nu är det ju gudbevars väldigt ovanligt med hingstar inom ridsporten och det finns det så klart goda skäl till och får man en sådan idé i sin skalle (att man vill ha just en hingst) så ska man vara medveten om att många stall/ anläggningar inte tar emot dessa som inackorderingar.

Man anser (på goda grunder menar jag) att det blir för ”bökigt” att hantera en hingst eftersom det kan vara så att det är flera/ många olika personer som hanterar hästarna vid exempelvis in och utsläpp och hur det än är så är det inte lika riskfritt om en hingst kommer lös som om ett sto eller en valack skulle göra det.

Men som sagt, fixera dig inte vid könet (eller färgen ha ha) utan ha en ”open mind” och lycka till med ditt hästköp.

I samband med de inlägg jag skrivit som behandlat hästköp och dito försäljningar har jag fått en fråga från en läsare som har sin häst till salu.

Eftersom försäljningen börjar dra ut på tiden har säljaren övervägt att sänka priset en del för att ”bli av med” hästen men samtidigt undrar hon om det inte kan verka lite ”skumt” eller ”avskräckande”- detta om en häst uppfattas som ”för billig”.

Säljaren undrar om folk som läser annonsen kanske tänker ”vad är det för fel på den hästen- den är FÖR billig” trots att hästen är både trevlig och veterinärbesiktigad ua.

Ja, denna fråga har jag stött på tidigare och JAG kan inte ge något entydigt svar.

Visst kan ”folk” tänka som ovan- eller så får man hästen såld snabbare. Mycket svårt.

Jag minns att en läsare skrev och berättade att det var först när hon HÖJDE (!) priset som hennes häst blev såld men det finns tyvärr ingen lag för detta.

Huruvida man ska sänka det pris man en gång tänkt sig eller ej tycker jag får vara upp till den som säljer.

Visst har många orealistiska åsikter om vad deras häst är värd men det lär ju visa sig i sinom tid, dvs om hästen trots lång tid förblir osåld.

Man sitter ju också som säljare i lite olika sits; en del vill bara bli av med hästen, har tröttnat rejält och/ eller har redan hittat en annan häst de vill köpa, någon kanske står med en jättedyr stallhyra och behöver egentligen pengarna till annat eller så har man egen gård, nästan inga utgifter för hästen och tycker trots allt att det är rätt så ok att fortsätta att rida. Ja, det finns alla varianter och det är väl beroende på dessa som man får bestämma sig för om man vill sänka ursprungspriset eller ej.

Ett alternativ är ju att lämna bort hästen för försäljning men detta är oftast en dyr lösning där man dessutom kanske upplever att man inte riktigt har kontroll över hur försäljningen egentligen sköts.

Ju billigare häst desto mindre lönt skulle jag vilja säga att det är med ett försäljningsstall- kostnaderna äter snabbt upp ”vinsten” men för vissa kan det trots det vara skönt att slippa befatta sig med presumtiva köpare.

Avslutningsvis och på tal om billiga hästar ska man, tycker i alla fall jag, som säljare ta sig en funderare på vem man säljer till om hästen är riktigt billig.

Så klart kan man aldrig gardera sig mot någonting men min erfarenhet har i alla fall visat att sannolikheten för att man ”unnar” sin häst veterinärvård och annat NÖDVÄNDIGT ökar avsevärt om man köper en häst för 100.000 än om man köper en häst för 10.000.

Pratade för ett tag sedan med en förundrad säljare som ”fem i tolv” råkade ut för en köpare som hoppade av affären trots att hästen redan var besiktigad (på köparen begäran).

Köparen insåg plötsligt att det nog skulle bli för dyrt med detta hästköp (hästen hade redan prutats ner med nästan halva ursprungspriset!!!!!!) eftersom säljaren inte ville leverera hästen hem till denna gratis (en resa genom halva Sverige) och eftersom sadel inte ingick!!!!

Jag tröstade säljaren med att en så ”fattig” person troligen inte skulle ha råd med annat viktigt till hästen heller och att det nog var lika bra att det inte blev affär!

En god vän deltog nyligen i en sadelutprovning.

Då hennes häst har ett extremt svårt sadelläge fanns det endast en sadel som ens var lönt att prova och ca 20 minuter senare var utprovningen över för vännen (utan att hon hade hittat en passande sadel).

Döm om vännens förvåning när det dimper ner en räkning på 1500:– för denna utprovning, dels eftersom det alltså handlade om att endast en sadel provades och dels då andra utprovare hon varit i kontakt med aldrig debiterat mer än 750:–.

Då vännen försökte att bestrida fakturan fick hon till svar att pris-information hade getts I FÖRVÄG, något som min vän bestämt förnekar- hade hon hört om 1500:– hade hon över huvud taget inte varit intresserad.

Vännen undrar nu vad, om något hon kan göra?

Utprovaren hotar med inkasso om inte hela beloppet betalas, vännen vill bara betala 750:– vilket inte accepteras.

Vad säger ni kära läsare: finns det något att göra här eller är det bara att betala och se glad ut?

Fick följande fråga/ kommentar från en läsare på Facebook:
 
”Hej! Ville bara fråga om du fortfarande rider Kreon på graman. Gissar att det är bäst att fråga här, på bloggen lär det kunna bli en miljon kommentarer på det annars:).”
 
Jag förstår EXAKT vad frågeställaren menar och detta har ju diskuterats på bloggen tidigare; att graman är som ett rött skynke för vissa/ i vissa kretsar.
 
Jag har dock en gång för alla bestämt mig för att inte hyckla med detta utan TA diskussionen om någon vill ”hoppa på mig”.
 
Ju äldre man är desto mindre ”svart eller vitt” blir nog det mesta- så känns det i alla fall för mig som i unga dagar var mycket mer ”så ÄR det- punkt slut”.
 
Numera har jag insett att det som fungerar för någon är värdelöst för någon annan och så finns det allt däremellan.
 
När jag var ung fördömde jag gramanen utan att ens ha ANVÄNT den- idag har jag, vis av både egen och andras erfarenhet förstått just ovanstående- ibland är gramanen jättebra, ibland inte alls osv, precis som vissa bett, sporrar, spö…whatever.
 
Det som också stärker mig i mitt synsätt är att det oftast är folk som inte rider särskilt bra själva som fördömer gramanen medan jag sett otaliga mycket skickliga ryttare använda den- på RÄTT sätt givetvis.
 
Jag säger fortfarande inte att en graman är för alla, man måste ha ett visst mått av ridskicklighet för att använda den korrekt och jag menar också att något är ”fel”, på ett eller annat sätt, om man KONSTANT, 7 dagar i veckan 365 dagar om året MÅSTE använda graman för att klara av sin häst men min åsikt är att man kan ha den som hjälpmedel antingen i vissa specifika situationer eller under en övergångsperiod.
 
Så…efter denna långa utläggning svarar jag frågeställaren även här och inte bara på Facebook- JA, jag använder graman på Kreon ibland.
 
Som den insatta bloggläsaren vet har Kreon sedan en tid tillbaka kommit på att ett sätt att protestera kan vara att stegra sig.
 
Det har inte hänt många gånger men där känner jag i princip att ”en gång är ingen gång- två gånger är minst en gång för mycket” och detta ska helst ALDRIG hända igen.
 
Nu kan jag tyvärr inte garantera det sistnämnda och har funnit att graman i just Kreons fall kan hindra att han reser sig.
 
En del hästar klarar detta ändå och det finns också andra sätt som man, om man är snabb och skicklig kan förhindra stegringar men eftersom gramanen fungerar för mig har jag valt denna livräddare- för det är så jag ser det.
 
Just stegringar är ingen liten lek som man kan nonchalera- det är något av det farligaste en häst kan göra under ryttare menar jag och därav mitt beslut.
 
Så om jag rider på bortaplan eller ut- de 2 situationer då potentiell stegrings-risk föreligger så har jag gramanen på.
 
Den som sett Kreon IRL ser tydligt att han definitivt inte behöver denna hjälptygel för att ”arbeta i rätt form” eller för att han ”undandrar sig hjälperna” men jag är för övrigt inte främmande för att rekommendera gramanen för dessa syften heller- under en övergångsperiod/ inlärningsfas.
 
Har man en häst som vill sparka bakut vid inlärning av galoppombyten tex- prova med graman!
 
Vill hästen slå sig fri/ bli väldigt stark när man tränar övergångar- samma sak.
 
Och nej, jag ser inte detta, som i ungdomens dagar, som ”att fuska”, ”ta en genväg” utan som ett ibland klokt sätt att på ett enklare sätt visa hästen vägen till det man vill.

En läsare skrev och undrar hur man uttalar Kreons namn.
 
Kreon har fått sitt namn från den grekiska mytologin (hans mamma heter Medea och en bror Helios) och det uttalas som elbolaget EON fast med KR före och alltså inte som gasen FREON fast med K i stället för F.
 
Hoppas det blev tydligt:)))!

Hur många timmar per dag har du och dina läsare era hästar ute? Går dom ensamma? På mitt stall kommer dom ut mellan 9-10 och in 12-13. I mina ögon sett kort tid.
Finns det inte en lag nu som reglerar hagtider, hagstorlekar. Eller är det bara en rekommenderande lag?
Kan ni tänka er att låta hästarna få en sammanhängande vila/bete? Eller fördärvar det tävlingssommaren?
Kul att höra andras åsikter.

Ja, denna fråga inkom från en läsare igår och jag tycker också att det är intressant att läsa om hur andra har det, tycker och tänker.

Själv har jag min häst på en anläggning där hästarna vanligtvis går ute mellan 7.30 och 14.30 så vida inte vädret är ”extremt” då tiden kortas ner.

Majoriteten av hästarna går en och en (så även Kreon) och i mitt fall beror det dels på att jag tycker att de flesta hagarna är för små för mer än en häst men också för att jag tänker på skaderisken.

Jag har inte fått uppfattningen att Kreon är en häst som ”kan gå med alla” och omsättningen på hästar på anläggningen gör också att jag inte anser det värt att försöka vänja honom vid att gå med en specifik häst som det ser ut just nu.

Jag tycker att frågställarens hagtider är för korta- så hade jag det på slutet på ridskolan (med kanske 3 timmars hagtid) vilket var en starkt bidragande faktor till att jag flyttade trots att jag hade stått där i ca 20 års tid (fast då med längre hagtid).

Våra hagtider tycker jag är ok men om JAG fick välja skulle hästarna fodras ute och vara ute ännu längre.

Eftersom mer än hälften av våra hagar är grushagar så är jag dock tveksam till om hästarna hade VELAT vara ute längre, de står mest och ”hänger” ändå.

Vad gäller lagen om hagvistelse så kan jag den inte exakt men vet att jag har konstaterat att man kan kringgå den på många olika vis ÄNDÅ så på ett sätt känns den uddlös- tyvärr.

Vila/ bete ger jag inte en vuxen häst i mer än på sin höjd en månad, oftast inte ens så lång tid utan jag delar hellre upp det så att det blir kortare viloperioder flera gånger om året.

Detta beror också på flera olika saker; anläggningens beskaffenhet tex (här finns inga beteshagar utan då hade jag fått skicka bort hästen), att jag vill rida på sommaren som jag anser är den bästa tiden att rida på, att jag inte anser att vuxna hästar BEHÖVER betesgång osv.

En läsare är nyfiken på vad ni andra använder för bett och varför.

Brukar ni byta bett?

Själv använder jag ett tredelat bett till Kreon och det har jag gjort till de andra hästarna också.

Jag är inte så mycket för att experimentera numera, det gjorde jag så att det räckte och blev över med Decima, i ett (misslyckat) försök att lösa hennes tungfelsproblem.

Till henne provade jag tvådelat, tredelat, fasta ringar, syntetbett mm- skillnaden var alltid noll.

Heron hoppade jag på Pessoa-bett under en period då han drog mot hinderna vilket hjälpte jättebra varefter jag kunde årergå till ett vanligt bett igen.

Idag tror jag egentligen inte att en häst med ”normal mun” behöver alla de mängder av bett som kommit på marknaden men kanske är era erfarenheter annorlunda?

Nyligen fick jag denna fråga/ kommentar av en läsare:

När jag läser om dig och Kreon tänker jag på min egen häst jag sålde nyligen och som jag egentligen hade tänkt att hopptävla med.

Precis som Kreon är min fd häst väldigt känslig och för att göra en lång historia kort orkade jag inte ta de ständiga fighter han utsatte mig för både på träningar och tävlingar, det var inte kul helt enkelt och jag sålde hästen och blev i stället medryttare på min kompis mycket snällare häst.

Det var så skönt att ta beslutet att sälja och nu tror jag inte ens att jag skulle köpa en ny häst, inte som det känns idag i alla fall.

Händer det aldrig att du tänker samma sak, din häst verkar ju inte heller helt enkel att tas med?

Jaaa du ”Anonym”…det var en intressant fråga du ställer tycker jag och en frågeställning jag har ganska stor erfarenhet av, inte bara för egen del utan också utifrån de många hästägare jag lärt känna genom åren.

Innan jag broderar ut mitt svar vill jag börja med att svara KORT på din fråga; NEJ, jag tänker i dagsläget aldrig att jag vill sälja Kreon.

Jag tycker att han är så fin att jag vill försöka kanalisera hans känslighet rätt för om detta lyckas tror jag att jag kan få den där fina tävlingshästen jag alltid drömt om.

Lyckas det INTE- ja, då kan det i värsta fall gå riktigt illa, så känsliga hästar kan i ”affekt” skada både sig själv och ryttaren och det vore så klart ytterst olyckligt.

Jag har ju bara ägt Kreon i ett halvår så jag tycker att det är omöjligt att svara på hur han kommer att utvecklas och det måste mer tid och mer träning till innan jag kan säga ”bu eller bä” om detta.

Däremot sålde jag ju min föregående häst efter mer än 1 års ”vånda” och trots att flera tränare tyckte ”sälj” långt innan beslutet togs och det känns med facit i hand skönt att jag, som jag ser det i alla fall, verkligen FÖRSÖKTE innan jag gav upp.

Sedan är det ju så att man är olika som människor. En del ger upp väldigt lätt, minsta motstånd får dom att kasta in handduken medan andra är nästan FÖR envisa på gränsen till vad som är klokt och bra.

Bland hästägare har jag sett alla de sorter.

Folk som, precis som du, köpt hopphästar som sedan inte velat hoppa eller inte velat hoppa med ägaren i alla fall.

Folk vars hästar skrämt skiten ur dom om uttrycket ursäktas.

Folk som haft en helt skev bild av vad det innebär att träna en häst och som blivit besvikna över uteblivna framgångar när de i själva verket (om de begripit bättre) borde insett att med den (obefintliga) träning de gett sin häst inte kan förvänta sig bättre resultat heller.

Folk som TROTS idog träning känt att de och hästen inte passar ihop- ryttaren har velat mer än hästen och/eller så har hästen haft någon fysisk/ psykisk begränsning som gjort att träningen inte gett önskat resultat.

Med andra ord kan man ”ge upp” av många olika anledningar och jag brukar ALDRIG tycka att det är idé att försöka övertala någon att behålla en häst de inte längre vill ha kvar.

Dels brukar det inte löna sig och dels finns det massor av ANDRA hästar ”out there” så då är det bättre att ekipagets vägar skiljs åt och så provar man något annat i stället.

Att sedan gräset inte alltid är grönare på andra sidan lär vissa upptäcka i sinom tid ändå- den som tex inte är seriös med sin träning men skyller allt på hästen lär med största sannolikhet uppleva samma sak med nästa häst också- ytterst få hästar går som klockor av sig själv- i alla fall när det gått ett tag.

Men som sagt; vill man sälja ska man absolut göra det och strunta i andras eventuella åsikter för det är också min erfarenhet; att det är väldigt lätt att tycka en massa när man själv inte sitter med problemet, vad det nu må vara.