En läsare frågar om något som jag undrar om ni har erfarenhet av. Själv har jag det inte och undviker dessutom trafikerade vägar.

Här kommer frågan:

Jag upptäckte idag att min nya häst är vettskrämd för lastbilar. Något tips? Utan att jag ska riskera livet!

Ny fråga från en läsare- jättroligt tycker jag och det är bara att fråga på:)!

”Hej! Jag står i begrepp att köpa min första häst och undrar lite kring hur du resonerade när du köpte Kreon. Varför köpte du just honom? Hoppas du vill svara”.

Absolut vill jag svara dig kära läsare och jag sa så sent som härom dagen till en annan hästägare att jag ibland undrar om inte andra som ser min Mupp undrar precis som du: ”VARFÖR köpte hon detta djur”.

För medan jag har ”snackat upp” Kreon ganska rejält så kan man ju bli lite fundersam om man BARA ser honom stå och tjura vid vägrenen någonstans tex :).

Då ger han inte ett så bra intryck för gemene man tänker jag, särskilt om man jämför honom med otroligt vackre och minst lika snälle Archie.

Som svar på din fråga får jag säga att det var flera faktorer som bidrog till att jag köpte Kreon:

Ridbarhet:
Min erfarenhet är att man ofta undviker att köpa en häst som har precis samma eller ett likartat problem som ens föregående häst haft.

Således skulle jag idag inte köpa en kolikbenägen häst då Décima vållade mig mycket oro pga sin mage, en häst som haft fång eftersom Archie hade detta och man aldrig vet utgången av denna hemska sjukdom, en häst med dålig galopp, en dito som svarar för dåligt för framåtdrivande hjälper eller som har svårt med rakriktningen (något jag fick jobba otroligt mycket på med Décima och i princip aldrig med Archie).

De som kan brukar vilja ”byta upp sig”- så har i varje fall jag känt efter varje hästköp, dvs man köper inte en häst som känns SÄMRE än den föregående.

Sedan får man så klart alltid göra avsteg från sin önskelista- för oss ”amatörer” med begränsad plånbok vågar jag påstå att det inte finns den ULTIMATA hästen som har ”allt” utan köper man tex som i mitt fall en häst med utmärkt skritt och galopp får man acceptera att traven inte är lika bra.

Jag fick också svälja att Kreon var så outbildad sin ålder till trots- visst hade det varit roligt att tex kunna delta i Breeders men men…vi har ändå kommit mycket längre på mycket kortare tid än jag vågade hoppas på när jag köpte honom.

I jämförelse med andra hästar jag ridit så upplever jag Kreon som väldigt ridbar, förutom när han vägrar att gå utomhus ha ha.

Men det är just det: fram tills han stannar för något han tycker att han inte vill passera är han helt underbar att sitta på och direkt från steg 1 när man väl har fått honom förbi det han inte ville passera så är han exakt lika underbar att sitta på igen. Fint och mjukt på tygeln, lätt i mekaniken- inget motstånd någonstans.

Jag tycker också, åter igen i jämförelse med andra hästar jag ridit, att Kreon är väldigt ”med” direkt- man behöver inte sitta och leda loss honom, böja och bända, jaga eller hålla igen eller så behövs det i vart fall ytterst, ytterst lite.

Jag tycker synd om ryttare som måste ägna halva ridpasset åt att bara få hästen hyfsat i form eller att ställa och böja sig- det är så mycket roligare att slippa detta.

Och det var det jag reagerade på när jag red Kreon allra första gången: även om jag fick känslan att av han i princip inte kunde ”någonting” så var han rak som en linjal när jag ville ha honom rak och precis så böjd som jag ville ha honom när jag ville detta. Och även om detta är grunden för all ridning är det verkligen inte alla hästar som känns lika ”rätt”- inte ens de som är långt äldre och mer utbildade.

Hälsa:
Kreons hälsostatus bidrog också till köpet- han är uppfödd av en veterinär vilket för mig kändes tryggare än om ”Olle i skogen” hade fött upp honom och han har också hittills i sitt liv varit mycket frisk.

Jag ville förutom en sedvanlig veterinärbesiktning också att benen skulle vara röntgade ua och att en endoskopi skulle göras- åter igen pga tidigare erfarenheter av en häst (Décima) som hostade i månader efter köpet (vilket visade sig vara en segdragen förkylning).

Priset:
Kreon såldes för ett pris som jag ansåg mig att ha råd att betala och som jag bedömde som rimligt- en inte oväsentlig faktor givetvis.

Tränarens roll:
Att min tränare var otroligt förtjust i Kreon långt innan jag blev det 🙂 har absolut bidragit till att jag vågade köpa honom- för precis som jag tyckte att han hade lätt för sig såg jag också direkt hans humör- ett humör som inte låter sig tämjas hur som helst.

Hade min tränare avrått mig från köp och sagt att hon trodde att han skulle vara för skarp för mig hade jag absolut inte köpt honom- det kan jag garantera.

Min erfarenhet är också att det blir svårt att träna för någon som inte tycker om ens häst av vilken orsak det än må vara och man bör då verkligen rannsaka sig själv- är det tränaren som inte begriper bättre eller passar man helt enkelt inte ihop med sin häst?

Utomståendes intryck:
Att allt för mycket förlita sig på vad ”alla andra” tycker om ens häst kan vara vanskligt. Ibland finns det lika många åsikter som det finns ryttare, i alla fall om vi talar om lite mer ”vanliga” hästar och inte de extraordinära som faller ALLA på läppen.

Sedan bör man givetvis vara uppmärksam på om väldigt många KUNNIGA personer pekar på samma svagheter/ brister hos en tilltänkt häst- det BRUKAR inte vara så att 10 personer har fel och man själv har rätt i sådana fall.

Själv valde jag innan Kreon-köpet att tillfråga ett fåtal personer som jag anser dels ”vet vad de talar om” och dels känner mig och vet hur jag rider. Någon fick se några videosnuttar på Kreon, någon såg honom IRL och en person hade till och med själv ridit honom- samtligas åsikter fann jag värdefulla.

Det är också viktigt när man själv tillfrågas om vad man tycker om en häst någon annan vill köpa att skilja på om man anser att hästen tilltalar en FÖR EGEN DEL eller om man anser att den PASSAR DEN SOM FRÅGAR- för det kan ju givetvis skilja sig åt markant.

Bara för att jag själv vill ha en häst med nerv och temperament betyder det inte att denna häst hade passat en försiktig hobbyryttare som mest är intresserad av lugna turer i naturen.

Så kära frågeställare: hoppas att du fick svar på dina fråga- annars får du återkomma helt enkelt!

Har ni provat olika former av ”lugnande” medel till era hästar? Varför? Vad bestod era problem i och tyckte ni att det hjälpte eller ej?

Härom dagen kom nedanstående kommentar från en läsare och givetvis vill jag svara både henne och andra eventuella nyfikna.
 
Skulle du inte kunna skriva lite mer om ditt stall(fodringar/dygn, hagtid, plats i ridhus osv) Är nyfiken! vet att du skrivet om det tidigare men rutiner ändras.
Kan du inte heller skriva om hur du skulle ha ditt ”ideal” stall och även bjuda in oss läsare att skriva. Roligt med andras tankar och åsikter
Givetvis utan att klanka ner på ditt nuvarande ställe, men det finns ju alltid saker som man tycker mindre om.
 
Om jag ska skriva lite om rutinerna i ”mitt” 7-hästarsstall och anläggningen i stort ser det ut ungefär så här:
 
Hästarna morgon-fodras runt 06.00 och släpps ut mellan 7.30 och 8.00.
 
Intag mellan 14.00 och 14.30 (kan bli tidigare om det är dåligt väder) då kraftfoder och stråfoder serveras. I hagen finns endast vatten- mat får ej läggas ut. Vi har både gräs och grushagar, gräshagarna räcker ej till alla utan vi får turas om att använda dessa. Under leriga/ regniga delar av året används gräshagarna inte.
Vi har även 2 konvalescenthagar i box-storlek- utmärkt om man har en skadad häst
 
Kvällsfodring sker runt 19.00.
 
Fodringarna utförs om inget annat sagts av stallägarna som bor ”på plats”.
 
I mitt stall kan man välja mellan hö och torrt ensilage (produceras på gården) och mellan havre och korn. Betfor ingår också.
 
Halm (egenproducerad och fin) ingår i stallhyran, vill man ha spån ingår 2 balar/ månad, resten får man köpa till.
 
På anläggningen finns även ett 17-hästars stall som bara är några år gammalt och där är rutinerna desamma bortsett från att man där har flera olika sorters kraftfoder att välja bland och som ingår i stallhyran.
 
Medan mitt stall endast har kallvatten finns det en riktig spolspilta med varmvatten i det stora stallet och även sadelkammaren är av modernare snitt (finns i stallet medan vår är i en uppvärmd träbod).
 
I mitt stall mockar man själv och gör i ordning sina höpåsar och kraftfoderspannar (3 per per dag), i stora stallet är det ”all inclusive” och man behöver bara göra i ordning kvällsfodrings-spannen.
 
Eftersom det finns många fler hästar i det stora stallet har man där endast jour ungefär var 12:e vecka, i mitt stall är det var 7:e söndag som man ska fodra de 3 målen samt släppa ut och ta in hästarna från hagarna.
 
Bortsett från detta behöver man inte hjälpa till med något mer egentligen mer än att vara med och tvätta stallet på sommaren vilket tar några timmar i anspråk.
 
På anläggningen finns plats för hästtransporter- det kostar en hundralapp per månad att ha släpet där.
 
Vad gäller ridhuset är detta ca 20 x 60 med speglar på ena kortsidan. Sköts mycket bra, dvs har ett välfungerande underlag för både hoppning och dressyr. Upp-plockningstvång råder och följs bra.
 
Sprinklersystem finns och kan användas av alla om man tycker att ridhusbottnen är dammig.
 
Vill man träna hoppning är den som driver anläggningen c-tränare i hoppning och har både regelbundna veckoträningar för grupper och även privatlektioner om man önskar detta.
 
För dressyrryttare står det fritt att ta dit sin egen tränare eller försöka organisera träningar med andra som är intresserade.  
 
De som använder ridhuset är dels vi som står på anläggningen men även sådana som löst ridhuskort. Hur många dessa är har jag ingen aning om- före 16.00 upplever jag att man mestadels är ensam i ridhuset medan det kan vara uppemot 10 ekipage per gång kvällstid- det är vad jag har hört i alla fall (jag rider aldrig efter 17.00).
 
En grusbana (också kanske 20 x 60) som är öppen året runt finns i direkt anslutning till ridhuset, gräsbanan strax intill är säkert dubbelt så stor men används bara från ungefär juli-november.
 
Uteridningsmöjligheterna tycker väl jag är ganska dåliga men det beror så klart på med vad man jämför och vad man har för typ av häst.
 
När jag hade en häst som kunde gå över eld och vatten utan att blinka reflekterade jag inte alls lika mycket över hur begränsade möjligheter man har att rida utan att behöva hålla till på vägar där både bilar, motorcyklar och jätte-lastbilar kan dundra förbi- nu är jag mer än medveten om detta och upplever det som mycket negativt. Bortsett från omgivande 70 och 50-vägar kan man rida på grusvägar och grässtigar; några öppna fält, skog eller egentliga ”klätterbackar” finns ej vilket jag saknar.
 
Ja, detta var lite (eller mycket) om mitt stall och jag kan säga att jag valde det NOGA:).
 
Min erfarenhet är att det ALLTID finns något man skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till men detta är så nära den FÖR MIG optimala anläggningen som jag kan komma utifrån mina önskemål och förutsättningar.
 
Jag vill sköta det mesta själv, kunna utnyttja ridhuset tidiga morgnar, ha möjlighet att rida ensam där, ta med mig min hund, ha stallet nära och få lov att själv bestämma hur mycket jag ska strö och  fodra- alla dessa krav uppfylls här utan att jag blir ruinerad.
 
Fick jag önska mig något på denna anläggning skulle det vara en egen gräshage- hade faktiskt kunnat tänka mig att betala en hel del extra för detta och då hade jag också kunnat sköta hagen som jag ville, tex bygga ett vindskydd och lägga ut stråfoder.
 
En duschspilta med varmvatten hade också varit trevligt att ha men det är inget jag egentligen SAKNAR utan det hade mer varit lite ”grädde på moset” liksom exempelvis en skrittmaskin.
 
Men sammanfattningsvis är jag nöjd och har också insett att jag varken skulle kunna ha hästen BILLIGARE eller ”enklare” om jag hade haft eget stall- då hade jag fått jobba många gånger mer än idag och ändå inte haft det som bra som jag har det nu med ridhuset tex.  
 
Vad säger ni readers? Vad är bra/ dåligt med era stall? Trivs ni? Vill ni flytta? Drömmar/ erfarenheter? Fram med allt!

Idag har jag fått en fråga från en läsare och den lyder kort och gott: ”hur lång vintervila tycker du att man ska ge sin häst”

Ja du ”Nyfiken”…vad ska jag svara på det :)))?

Om jag ska GENERALISERA så får jag väl säga att jag kan tycka att 2-4 veckor kan vara lagom om vi talar om

a) unghästar upp till säg 4-6 års ålder (beror lite på vid vilken ålder de ridits in)

b) hästar som tränas lite hårdare (säg medelsvår dressyr och uppåt)

Har man BRA hagar (stora där hästarna kan röra sig ledigt och gärna med sällskap av andra hästar) kan man låta hästen vila i 4 veckor- har man den mindre varianten (liten grushage där hästen går ensam) så tycker jag att det blir för länge med 4 veckors stående på sådana premisser- framföra allt om man inte dagligen aktiverar hästen på andra vis och det är väl därför många gånger man GER hästen vila; för att även vila själv. Ska man ”tvingas” longera/ leda hästen varje dag blir det inte precis någon vila för egen del.

Min erfarenhet är att många som vilar sina hästar gör detta MINST lika mycket för sin egen skull som för hästens men det LÅTER bättre att säga att man bara tänker på sin häst.

Personligen anser jag att vuxna, normalpresterande hästar (säg hästar som tränar upp till LA) inte BEHÖVER någon vintervila över huvud taget, i alla fall inte i flera veckor.

Vintern brukar ÄNDÅ medföra att man pga vädret, julledighet som man vill ägna åt annat osv inte rider för fullt så att säga och att dessutom låta hästen bli stående i veckovis ser jag ingen vinst med, i alla fall inte för hästen, framför allt, åter igen, om den ska stå och trycka i en liten hage dagarna i ända och inte få så mycket mer motion än så.

Man får här även väga in risken för kolik och till och med fång- överutfodrade hästar kan faktiskt drabbas av båda delarna även utan att gå och beta gräs.

Även skadrisken ökar med en orastad häst och är det dessutom isigt och knöligt i hagen- tja då är risken för olyckor givetvis ännu större.

Fick en fråga från en bloggläsare (se nedan) och undrar om någon kan drista sig till att svara?

Det låter kanske konstigt men själv kan jag inte precis rekommendera någon tränare annat än min egen (de uppgifterna har jag redan mailat läsaren) då de tränare jag vet antingen inte tar fler elever, är mycket dyra och/ eller jag saknar vetskap om hur de är att träna för.

Som nybliven Skåne & Malmö bo har jag googlat runt efter både stallplats och tränare. Hamnat på din blogg och tänkte rådfråga lite 🙂
Vilka tränare finns, som inte tar hutlösa priser och som funkar som ”vardagstränare” dvs inte 800 kr för 30min. (dressyr snackar vi då :))

En läsare, Lena, undrar om det finns affärer i Skåne som lånar ut sadlar inför köp!

Jag har tipsat om Böckmann Center i Höllviken som jag vet har denna service, eventuellt tror jag att Bengts hästsport i Veberöd också har den.

Någon annan som vet något?