Läsaren Cornelia undrar följande:

Känns det inte surt att lägga så mycket pengar på träning och mestadels få 62-64 % på tävling? Eller du tränar inte bara för att tävla?

Jag förstår din fråga Cornelia och ska försöka förklara hur jag tänker:

Jag är 52 år gammal och GISSAR att jag inte kommer att äga mer än 1 på sin höjd 2 hästar till om något skulle hända så att jag inte har kvar Vicke.

Så klart kan ingen veta vad framtiden bär med sig, livet kan ändras oerhört snabbt osv men jag har i alla fall ingen ambition att bli en ny Ulla Håkansson och tävla vid 80 års ålder (inget fel i det i sak men det är få förunnat att ha den hälsan och fysiken då så det är inget jag räknar med).

Den häst jag har idag har visat sig på flera sätt ha lättare för riktigt svåra saker (tex byten i varje) än långt enklare saker som ….tja….travökningar tex 🙂 .

Jag har aldrig haft en så välutbildad häst tidigare och förväntar mig inte heller att få/ lyckas utbilda fler, dels pga min ålder ( jag räknar som nämnts inte med att tävlingsrida i massor av år till) och dels pga att sådana hästar kostar flera hundra tusen i inköp- pengar jag inte har.

Jag vill av denna anledning…ursäkta uttrycket…lite ”suga musten” ur Vicke rent träningsmässigt, dvs träna på så hög nivå som det bara går även om jag aldrig kommer att tävla svår dressyr.

Och som många hästägare bittert har fått erfara kan man stå utan ridbar häst från den ena sekunden till den andra så det gäller att passa på och utnyttja sin hästs kapacitet medan man kan tycker jag (så klart med hållbarhet osv i åtanke).

Hade jag (eller någon i hela världen) säkert vetat att jag har X år på mig att rida Vicke hade jag kanske satsat mer på att träna det jag de facto tävlar och väntat med tex seriebyten men åter igen; ”allt” kan tas ifrån en såååå snabbt och sedan lär jag inte få fler chanser på DEN nivån…

Som Olof själv uttryckte det härom dagen på tal om något helt annat så är det mycket roligare att rida byten i varje än att rida slutor- det kanske man inte förstår förrän man själv har gjort det?

Massor av hästar kan göra hjälpliga slutor men jag vet då inte så många som gör tex 12 byten i varje…

Så ja; som svar på din fråga; jag tränar inte bara för att tävla utan för att det är så himla KUL att rida mer avancerat.

Och även om jag lägger ”mycket pengar” (allting är relativt….) på mina träningar så är det inte pengar jag tar från något annat så att säga.

Jag har inga andra dyra intressen, jag kan ändå spara rätt många tusen i månaden och unna mig 2 utlandsresor per år- det räcker gott åt mig.

Som avslutning får jag erkänna att jag (ganska givet) hoppas på resultat på mer än de 62-64 % i MSV B som du nämner och vi får väl se om all min träning får mig att nå längre 🙂 .

Så här skriver en läsare:

Häromdagen var det en kvinna i stallet som frågade mig var man byter om någonstans. Jag pekade då glatt på toaletterna och sa att den högra är lite större så den passar säkert bäst för ändamålet. Kvinnan synade mig då uppifrån och ner och sa, ok, då antar jag att ni inte har någonstans man kan duscha efter lektionen. Och tja, det fick jag ju hålla med om att vi inte har…
Då sa hon: Var ligger kafeterian, det är så kallt och hade varit gott med något varmt att dricka, är ju en stund tills jag ska rida.
Jag: Alltså, vi har en kafeteria men den har bara servering när vi har tävling…
Behöver jag nämna att hon blev förvånad.

Efter hennes dialekt att döma kom hon från en annan del av landet och gissningsvis var hon van vid lite andra faciliteter än vad vi har…

Frågan är ju; hur många andra sportanläggningar är det som inte har omklädningsrum/duschar eller där det inte finns mat/dryck??? Är detta speciellt för just ridsporten?? Varför är det i så fall så här? Detta är heller ingen anläggning ”in the middle of nowhere” utan den ligger strax utanför landets tredje största stad och här är x antal hundra barn/ungdomar/vuxna som rider varje vecka.

Jag gjorde faktiskt en liknande reflektion för många år sedan på den ridskola där jag stod uppstallad.

Där FANNS omklädningsrum OCH dusch men ingen använde någonsin duscharna utom jag som ju ofta skulle till jobbet efter mitt ridpass.

Folk valde således att duscha hemma och att sitta svettiga efter ett ridpass på bussen tex och jag vet inte hur vanligt det är att man gör det när man utövat någon annan sport?

Det kan säkert variera beroende på hur långt ifrån stallet man bor, hur svettig man blir osv men ändå konstigt att INGEN på en ridskola med hundratals medlemmar använde duschen?

Skickligt djur med mindre skicklig ägare 🙂 🙂 🙂 !

En bloggläsare som har en egen blogg ställer sig följande frågor:

Jag är ju som bekant hästlös och hänger en hel del på saluhästsidor av olika slag och jag kan inte annat än säga att jag BAXNAR ibland (ganska ofta faktiskt) när jag läser om vad säljare begär för sina hästar! När jag köpte både Aramis och Rigoletto kan jag verkligen inte minnas att dessa fantasisummor figurerade i alls lika hög utsträckning som idag. Idag kan ju en HÖGST medelmåttig häst som typ kvalat till MSVB kosta en bra bit över 200 000. Jag vet inte hur många gånger jag läser annonser där hästen verkligen låter MAGISK – och sedan när jag tar upp filmen så blir jag i 99.9 fall av 100 otroligt förvånad över vad jag ser. Ser jag rätt häst eller har jag sett fel på priset?

Är det verkligen bara jag som tänker så här? Eller är det så att man får löjligt stora summor för dessa rent ut riktigt trista hästar många gånger? Är många ryttare ute i Sverige så ”blinda” att de tror att bara för att det är ett högt pris så är det nog en JÄÄÄÄÄTTEbra häst. Huuu blir inte lätt när jag sätter igång och letar på allvar!

Jag har både skrivit om detta och undrat samma saker många gånger genom åren och så här tror och tänker jag:

Köpare som är privatpersoner och inte jobbar med hästar har generellt en övertro till sin häst, dess förmågor osv.

Sedan kanske man också parat med detta tänker ”går det så går det” men är innerst inne redo att sänka priset en hel del om det skulle behövas.

Jag har också varit med om att ”proffs” begärt priser som jag har tänkt att ingen privatperson skulle vara i närheten av att få ut för sin häst och kanske är det så att de lyckas sälja ”på sitt namn” eller så måste de också gå ner i pris?

Men: det är också så att det sker en form av ”vattendelare” någonstans runt ”har tävlat MSV B på godkända procent” och där en hästs pris kan öka betydligt.

Jag köpte själv Vicke MYCKET mer på det faktum att han hade startat MSV B med godkända betyg på bytena än att jag tyckte att provridningen gick bra för det tyckte jag inte precis att den gjorde.

Men det finns massor av hästar out there som faktiskt inte byter bra eller alls och då är liksom vägen efter LA mer eller mindre stängd.

Känner själv till en hyfsat fin häst som har en miljon placeringar upp till MSV C men den byter inte bra och därför går det jämförelsevis mycket sämre i MSV B och den har delvis pga detta också visat sig ”omöjlig” att sälja trots ett relativt modest pris.

En annan sak som höjer hästens värde REJÄLT är om den kan rörelser som ingår i svår dressyr även om den ej presterat detta på tävling (hej Vicke).

Dels ”vet” en klok köpare att ovan kan bero på nuvarande ryttares oskicklighet (hej Birgitta) och dels finns det en del köpstarka ryttare som inte är intresserade av att tävla men vill ha en häst att sitta och ”krumelura” på hemma.

Det är därför man kan se 16-17 år gamla hästar med mycket mediokra resultat i MSV A och högre som ändå kostar runt en halv mille- det är vad jag tror i alla fall.