Hej! Jag håller också på att klippa min ponny och tycker heller inte om när de har tjock päls och svettas. Men jag undrar bara vad som händer om man klipper hästen året runt? Jag skulle gärna vilja göra det då min ponny håller på att fälla fortfarande och lägger på päls så fort det blir kyligt ute. Under vinter halvåret klipper jag henne 2-3 gånger och hon står med de varmaste täckerna och får mycket mat. Skulle ni klippa era hästar året runt?

Det är inte helt ovanligt att man klipper en del hästar året runt, vi har ett sådant sto på anläggningen tex.

Jag hade inte tvekat att göra det om jag ansåg att det behövdes- jag tycker att lång/ tjock päls på hästar bara är av ondo av många anledningar (jag talar här om hästar som tränas regelbundet).

Dels är det svårare att sköta en tjock päls när den blir våt av svett och dels är jag övertygad om att en häst trivs bättre klippt när den hårdtränar.

För övrigt, ur rent estetisk synpunkt, tycker jag att det ser fult och slarvigt ut med ”lurvbollar”, i alla fall när det gäller tävlingshästar.

Har en fråga!

Jag står med en massa täcken som jag tänkt sälja (regn, stall, och vintertäcken).

Hade tänkt tvätta dem, men så fick jag kommentaren av en i stallet att hon bara köper otvättade begagnade täcken för då vet hon att de håller.

Hur resonerar ni andra?

Om ni köper begagnade täcken, vill ni ha dem tvättade eller ej? Och hur tvättar ni täcken om ni gör det själv? (Maskin? För hand? Såpa?) det är för övrigt lite dyrare täcken som jag inte vill förstöra i onödan…..

En läsare står i begrepp att köpa häst och funderar på att kräva att blodprov tas i samband med detta.

Är detta något någon av er har gjort?

Tankar kring detta?

Även om jag själv aldrig har gjort det så är det kanske ingen dum idé?

Nu har jag ju köpt de 2 senaste hästarna ”på kontakter” och Kreon stod dessutom i min tränares stall i säkert 2 månader innan jag köpte honom (och de förgående hästarna var så unga, 3 och 4 år så att det knappast hade funnits anledning att dopa dom) men kanske är det idé om man tex köper en importerad häst (mina fördomar?) eller av andra anledningar?

Och hur mycket skulle kostnaden avgöra?

Om det kostade 1000 eller 3000 kronor?

Vad säger ni?

Hej Birgitta!
Ett önskeinlägg: Var kan man hitta Mias schabrack? nu menar jag inte på nätet, utan i en affär där man i lugn och ro kan välja färger och allt annat. Gärna runt Malmö-trakten. Kanske vet några av dina läsare?
Är Mias de bästa du har haft?
Tack för en inspirerande och välskriven blogg.

Tack för bloggtipset och berömmet!

Ja, enligt min åsikt är Mias schabrak de bästa jag haft!

Det ska kanske sägas att jag inte skulle drömma om att lägga 800 kronor eller mer på ett schabrak så de i den prisklassen kan jag inte uttala mig om.

Men Mias tycker jag är snygga OCH de är nog de enda schabrak jag haft som faktiskt behåller sin form.

Jag vet inte hur många schabrak jag har fått omdirigera till min tidigare hoppsadel eftersom de hade krympt på alla möjliga håll.

De två ställen jag sett som säljer Mias kring Malmö är Bengts hästsport i Veberöd och Flädie lanthandel.

Men de gånger jag sett schabraken där har de bara haft ett (!) så det är nog all idé att ringa och fråga vad som finns inne så att du inte kör förgäves.

Jag har förutom det jag köpte i Flädie köpt mina begagnade av en bloggläsare och av en annan bloggare.

Kanske har mina läsare fler tips på var schabraken kan köpas i mina trakter?

Dagens fråga lyder kort och gott: vilken sadel har ni?

Och om ni vill vidareutveckla: är ni nöjda, för/ nackdelar med just denna?

Själv har jag en Equipe (modell Oracle), brun.

Är supernöjd med allt utom priset och att lädret i sitsen är väldigt känsligt för tex regndroppar.

Sadeln är otroligt snygg och bekväm och påminner mycket om Amerigos sadlar (de tillverkas i samma fabrik i Italien).

”Eftersom jag vet att du vill ha tips till bloggen så har jag ett lite ”aktuellt” ämne. Trafik och häst. Har ju hänt två olyckor med hästar som fått avlivas där de blivit påkörda bakifrån av bilister ganska nyligen. Själv vågar jag inte rida ut längre sedan jag blev jagad av motorcyklister i somras… Hur ska vi som ryttare egentligen göra för att säkert kunna rida på vägarna?”

Ja, vad säger ni kära läsare?

Är ni också rädda för att rida på trafikerade vägar?

Har ni några tips på hur man kan känna sig säkrare?

Själv var jag lyckligt förskonad från ”väg-ridande” under alla år på ridskolan; då behövde jag på min höjd korsa en eller några enstaka 70-vägar som inte var speciellt trafikerade.

Sedan jag flyttade till nuvarande anläggning tycker jag absolut att det är ett problem att jag måste rida så pass mycket på trafikerade vägar- jag hade mycket gärna sluppit detta men då hade jag inte kommit särskilt långt vid mina uteritter och hade dessutom fått rida exakt samma väg tillbaka vilket jag tycker är tråkigt.

Så sent som i söndags när jag och Emelie var ute och red tillsammans konstaterade jag att det verkligen finns ytterligheter vad gäller bilförare; vissa stannar nästan bilen 200 meter innan ett hästmöte och vågar knappt köra förbi en medan andra inte ens tycks notera att det går en häst på vägen och ”blåser” förbi långt över utsatt hastighetsgräns.

Sedan finns det så klart allt däremellan och det kan vara svårt att samarbeta i trafiken.

För ett tag sedan mötte jag en gigantisk traktor och var mycket glad att det fanns en gräsplätt dit jag snabbt kunde förpassa Vicke medan denna passerade för han blev faktiskt klart skärrad trots att jag egentligen upplever honom som orädd i trafiken.

För egen del försöker jag så långt det är möjligt att INTE rida på trafikerade vägar och om jag måste göra det så rider jag helst på tider då jag inbillar mig att det är som minst trafik.

Men man kan ju aldrig gardera sig för vilket jättefordon man kan riskera att möta, det finns en del bönder/ åkermark kring stallet och ibland kommer det också gigantiska långtradare som inte alltid saktar ner precis.

Jag är faktiskt alltid beredd på att hoppa av vid behov även om jag inte behövt göra det hittills men det känns som att det har varit mer tur än något annat…så här långt.

En liten fråga som gäller användningen av bettskivor. Diskussion i stallet om varför och hur länge man ska rida med dem.  Jag minner mig ha använt mig av dessa på ett antal unghästar under utbildningen för att skona.

En 6-åring och en 7-åring rids sen inridningen med dessa skivor och jag har frågat varför, men inte fått svar som jag ”köpt”.  Har googlat lite, men inte heller där fått några ordentliga förklaringar.

Ja, vad säger ni kära läsare?

Använder ni bettskivor och varför i så fall?

Idag kan jag knappt minnas när jag senast såg bettskivor användas- när jag började rida för över 30 år sedan var det vanligare, fast främst på lektionshästar i allmänhet och ponnyer i synnerhet om jag minns rätt.

En bloggläsare står i begrepp att ta en häst på foder och undrar om det är något särskilt hon ska tänka på.

Tja…utan att veta några detaljer om varken häst, ryttare eller ”hyr-period” skulle jag vilja ge dessa allmänna råd:

1. Se till att hästen är veterinärbesiktigad precis innan du får hem den.

Detta för att både du och den du lånar hästen av ska ha en opartisk yrkesmans utlåtande om hästens status och för att minimera diskussioner i efterhand kring skador som eventuellt uppstår osv.

2. Ta kort på hästen/ filma den när den kommer.

Detta är så pass lätt gjort idag när ”alla” telefoner har denna funktion så det kan man gott göra, åter för att undvika diskussioner kring tex hästens hull, muskulatur och rörelsemönster.

3. Försök att vara så ärlig och tydlig som möjligt i kontakterna med den du ska låna hästen av.

Berätta/ visa bilder på stallet där du avser att ha hästen uppstallad, tala om vem du tänker träna för och var ärlig när det gäller dina rid och hästkunskaper.

4. Om lånet är förknippat med någon form av deal à la ”för eventuellt senare köp”: se till att försäljningssumman är överenskommen redan på förhand.

Du riskerar annars att utbilda någon annans häst ”gratis” och när det är dags att ”göra upp” kanske priset har stigit så pass att du inte kan/ vill köpa hästen.

5. Se till att få med hästens pass så att du kan styrka hästens identitet osv. Dessutom är det ett krav att alla hästar ska ha pass och att detta ska följa hästen.

6. Försök om möjligt att göra flytten från hästens invanda miljö till ditt nya stall så smidig som möjligt genom att tex få med dig stråfoder som hästen ätit som du kan blanda med det nya fodret.

Om möjligt är det bra om tex hästens ordinarie sadel medföljer, detta under förutsättning att denna passar både dig och hästen.

Om möjligt så fortsätt också att anlita samma hovslagare.

7. Tänk på att den första tiden i en för hästen ny miljö och med en ny ryttare ökar risken för skador och hältor.

Ge hästen tid att anpassa sig till sin box, hage, ridning inom och utomhus osv.

8. Tänk också på att hästar, när de har ”blivit varma i kläderna” kan börja uppvisa beteenden som de inte alls gjort i början.

Detta kan handla om att hästen ”testar dig”, orkar mer pga ökad kondition eller annat.

Försök att redan i förväg ha en strategi för hur du kan lösa sådana problem, exempelvis genom tränarhjälp.

9. Om möjligt; ta referenser på den du lånar häst av såvida ni inte känner varandra sedan tidigare.

10. Se till att ha ett skriftligt kontrakt där ni tex skriver in hur lång ”uppsägningstid” ni har från respektive håll, tex om hästen blir långvarigt skadad.

11. Se till att hästen har en fullständig veterinärvårdsförsäkring och skriv i kontraktet ovan in vem som ska stå för vilka kostnader om hästen blir sjuk/ skadad.

Ja, detta var bara några 🙂  råd jag kom på i all hast, mina läsare har kanske fler?

En läsare har så smått börjat titta efter häst för köp och ramlade då på en ganska trevlig frieserkorsning som är 3 år.

Det som gör läsaren fundersam är att hästen ser ut att ha kortare framben än bakben och frågan är dels om detta beror på att hästen är överbyggd bak och således kan försvinna och dels hur detta skulle påverka dressyrtävlande i lite högre klasser.

Vad tänker ni?