Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Grönt guld

Hur tillbringade ni er söndag kväll?

Själv rullade jag med Henriks hjälp in nästan 6 ton hösilage i den fd lösdriften hemma och kom till och med för sent till jobbet pga detta men det var det verkligen värt!

Jag tar tillbaka allt blajande om att ”sommaren är den bästa årstiden” för om jag inte har haft nog med oro över Frenchies hälta, att min ponny ska få fång, att gräset är nästan slut och ännu fler saker som jag inte ens orkar orda om så har jag varit rejält bekymrad över var jag ska hitta tillräckligt med stråfoder till hästarna.

Jag HAR foder till ungefär 1 november, kanske 1 december om jag snålar men det hjälper ju knappast om jag därefter inte har mer hösilage att fodra med och att tex dryga ut maten med halm är helt otänkbart- om inte annat för att ponnyn inte äter det och högst troligt inte Frenchie heller. Och att ge x kilo lucern varje dag hade kostat multum.

Mycket lång historia kortare fick jag…åter igen via KONTAKTER…som jag skrev i ett inlägg nyligen kan vara ovärderliga…tag på hösilage i dubbelt så stora balar som jag brukar/ vill använda (300 kilo mot 150) men jag är så tacksam utan att ens ha sett en analys (jag ska skicka in en idag).

I de tider som råder i Skåne just nu menar jag att man får vara tacksam om man ens får tag på stråfoder av bra hygienisk kvalité (jag har sett mitt foder redan ute på fältet); om sedan värdena är helt åt skogen (som en bekants vars hösilage visade sig ha en kvot under 2 !!!!) får man fodra på med proteintillskott eller vad som nu behövs.

Jag är inte heller orolig över mina nya balars vikt; dels för att hösilaget snarare är inplastat hö (dvs mycket torrt…tro fan det…det har inte regnat på hundra veckor här…) och dels för att jag har fodrat i 11-12 dagar med mina gamla balar utan att de har blivit dåliga även långt in i maj (nu ger jag småbalshö).

Man får bara se till att hantera öppnade balar korrekt, sprida ut fodret så att det kan luftas och inte fodra med det i värsta sommarhettan.

Nej, jag orkar inte bekymra mig över varken analys eller hållbarhet just nu…en sak i taget och nu HAR jag i alla fall foder till hästarna!

Gratis gräs

Ett av de mest diskuterade ämnena bland hästfolk just nu torde vara risken för höbrist pga torkan.

Vad gäller bete kan jag säga att jag utan tvekan hade behövt stödfodra mina hästar om de gick ute 24/7 och så har det sett ut i flera veckor tyvärr.

Jag räddas av att ponnyn har en, för en ensam häst gigantisk hage, att han får hö i boxen samt att han bör hållas slimmad och Frenchie räddas av liknande parametrar och det faktum att han dessutom får 2 kilo kraftfoder.

Som jag har nämnt tidigare är ett tips att hugga gräs till sin häst om man kan och ja, jag fattar att alla varken har tillgång till eget gräs på detta viset eller har tid/ ork att lägga på dylika projekt.

Men om man har möjligheterna så kommer här tre tips på användbara redskap om man inte ska göra som jag faktiskt har gjort i perioder; klippt gräs med en sax 🙂 !

Det billigaste alternativet är att köpa en lie och där hade jag börjat med att leta begagnade diton på Marketplace eller hos bönder.

Jag köpte min lie av en bonde för….en hundring om jag minns rätt…

Orkar man inte med den fysiska ansträngningen och att slipa lien med jämna mellanrum kan man köpa en sådan här ”slåtter-grej”.

Vi köpte ett multiverktyg på Jula när vi flyttade till Ryhus där man kunde byta ut en större trimmer mot en häcksax eller denna handslåtter. Den kostade då runt 2000 kronor har jag för mig.

Ska man komma ännu smidigare undan men till en avsevärt högre kostnad kan man köpa en mindre slåtterbalk som denna.

Nya kostar de rätt många tusen men även här kan man hitta begagnade om man letar!

Förlegade foderråd

En anledning till att jag tar det så kallade foderrådgivare säger med en stor nypa salt är rekommendationer som dessa.

Vem skulle numera få för sig att ge en häst dessa mängder kraftfoder och så lite stråfoder annat än under extremt speciella omständighet (torka som den 2018, en häst som absolut vägrar att äta annat än små mängder stråfoder eller något annat väldigt, väldigt ovanligt ).

Och bortsett från det för hästen oftast skadliga att proppa den full med kraftfoder och begränsa stråfodret; vem ….ursäkta…f..n skulle ha råd att ge en hobbyhäst så många kilo av detta och liknande foder som numera lätt kostar över 10 kronor kilot?

Det ska fan vara veterinär

Sitter och läser en tråd på Facebook som handlar om ett inte ovanligt ämne; man vill veta vilken veterinär andra kan rekommendera.

Svaren varierar, också som så ofta, otroligt mycket.

Själv slås jag av att man i dessa tider där sociala medier är så lättillgängliga och används av så många ”måste” ha rejält med skinn på näsan och våga klara kritik om man inte ska gå under helt och om man tillhör vissa yrkesgrupper.

Jag tänker på just tex veterinärer och tro f..n att många vill byta yrke, så som vi diskuterade här på bloggen ganska nyligen, när hur många tomtar som helst kan göra ner ens arbete, ibland kanske både okunnigt, ogrundat, överdrivet och jag vet inte allt.

Många skäms inte att skriva allt möjligt på nätet och att läsa att man som veterinär gjort x felbedömningar, inte lyckats bota en viss sjukdom/ skada osv kan få ganska långtgående konsekvenser om ryktet tar fart.

Förstå mig rätt; jag är FÖR transparens och tycker inte att ett dåligt arbete per automatik ska gå obemärkt förbi men ibland känner jag ändå att det får finnas gränser även om jag inte kan säga var den exakta gränsen ska gå.

Och att försöka bota just djur, dvs varelser som saknar talförmåga kan banne mig inte vara lätt alla gånger!

Hovslagare, tränare och tja….många andra yrkesgrupper som arbetar med djur löper samma risk att hängas ut offentligt och frågan är hur ofta det är berättigat, hur ofta det är helt ogrundat och så allt där emellan?

Och har ni tänkt på att tex….tja…min egen yrkesgrupp aldrig omnämns på detta viset (dvs där enskilda namnges)?

Jag har då aldrig läst att någon skulle skriva något i stil med ”jag ansökte om försörjningsstöd och Birgitta Jacobson gav mig ett avslag med den mest korkade motivering jag läst i hela mitt liv”. 

Inte heller läser jag om de som arbetar på ett försäkringsbolag, som poliser, på ICA eller som lärare som är ”värdelösa” på olika vis?

Hältutredningar på nätet

Något jag är genuint nyfiken på är varför en del väljer att lägga ut film på där de longerar sin häst (gärna på ett uruselt underlag) och efterfrågar vilt främmande människors åsikter om ”på vilket ben hästen är halt” samtidigt som de tillägger att de ska ”kontakta veterinär”.

Vad spelar det för roll vad självutnämnda hältexperter på nätet anser om veterinär ändå ska konsulteras?

För ja, frågar man 100 personer på nätet så tycker 20 att hästen är halt på vänster fram, 10 på höger fram, 15 på vänster bak, 5 på höger bak, 10 tycker att hästen är halt på flera/ alla ben och resten ser ingen hälta.

Bra foderförvaring

Igår kompletterade jag mina foderförvaringskärl med denna tunna, jag har en sedan tidigare och den igår gav jag 50:- för på annons (nyskick).

Jag har sedan tidigare en rejäl soptunna som jag också förvarat foder i samt olika mindre tunnor för samma ändamål.

Många använder denna ”låda” från IKEA, jag har sett dom i flera stall men personligen tycker jag inte att de rymmer särskilt mycket.

Jag köper ibland flera hundra kilo havre åt gången och då underlättar det massor om jag kan hämta fodret i kärl som går att rulla. Att kärlet går att stänga ute möss/ råttor ifrån är nästan ännu viktigare så det är det jag utgår ifrån.

Kan som kuriosa berätta att de mindre blåa tunnorna ni ser på en av bilderna är minst 20 år gamla (köpta begagnade då) så denna typen av kärl skulle jag säga är i princip outslitliga. Och då har jag ändå släpat mina måååånga meter på olika stallgolv i de stall jag stått i tidigare.

Fel val

Läser denna artikel om veterinärers arbetsförhållanden och slås av hur många som uttrycker att de funderar på att byta yrke.

Det får väl ändå anses som anmärkningsvärt att man efter en så pass lång och krävande utbildning har dessa tankar även om det tyvärr inte framgår hur länge de veterinärer som känner så har varit yrkesverksamma.

Men jag tycker verkligen att det är ögonbrynshöjande för i min värld ”slösar” i princip ingen så många år av sitt liv, oftast med skuldsättning som följd och med krävande studier medan utbildningen pågår på något som sedan så många nästan verkar ångra?

Att det ÄR så kan det så klart finnas många förklaringar till och djurägarnas krav och beteende är säkert EN bov i dramat.

Vi djurägare kräver mer idag, dels för att utvecklingen även på det veterinärmedicinska området har gått framåt och mer går att bota och dels för att kostnaderna har skenat iväg ohyggligt och då vill man minsann ha valuta för pengarna.

Tidsbristen som nämns är säkert en enorm stressfaktor och man måste nog ha en särskilt personlighet för att i det långa loppet klara av att fungera trots att man alltid är försenad (min erfarenhet från en del kliniker som jag därför aktivt valt bort).

Huruvida djur idag är lättare eller svårare att hantera än ”förr” nämns ej- det skulle också kunna påverka tänker jag om det nu är så att tex hästar är mer ouppfostrade för att ta ett exempel. Man kan ju inte alltid sedera för att undersöka.

Ja, hur som helst är det en sorglig utveckling för när det som jag nämnde finns bättre och bättre apparater och mediciner för att bota djuren är det trist om det finns allt färre som kan administrera detta.

Fredag- fortsatt kontroll

En humörhöjare!


Igår check av muskelstatus på Frenchie och idag vilodag för honom och kontroll av båda hästarnas munnar och tänder.

Jag har anlitat veterinär Eva Sharon för detta ändamål i flera år och är mycket nöjd med hennes kunnande och utförande av tjänsten.

Eva arbetar främst men inte bara med hästars tänder och använder sig av en liten slipmaskin- inget filande i truten med en rasp där inte 🙂  !

Frenchie hade en del vassa kanter som behövde slipas bort; det var hög tid för detta (gjordes för ett år sedan) men i övrigt såg allting helt normalt ut och jag hade inte förväntat mig något annat heller eftersom han fungerar bra i ridningen med bett/ kontakt osv. Men skenet kan absolut bedra.

Min lilla ponny har fortsatt utmärkta tänder för sin ålder (26) och det finns, om inget oförutsett inträffar, många års slitande kvar på emaljen för hans del. Hans mun och tänder behövde inga särskilda åtgärder heller och Eva menade att det faktum att han föredrar att beta framför att vräka i sig ensilage (sin fria tillgång till trots) gynnar hans tänder.

Jag bad också om Evas åsikt gällande hans hull som jag sedan han återhämtade sig från sin fång för snart 2 år sedan tycker ligger en aning på minus men det är så lätt att bli hemmablind och framför allt om hästen har en mammutpäls utan dess like.

Eva instämde i att han är en aning tunn över revbenen men att fettdepåerna över rumpan gör att han bör hållas så här och att jag dessutom ska hålla koll på halsen så att inte den får depåer.

Jätteskönt att få bekräftat att jag tänker rätt och dessutom skulle enda sättet för mig att få upp Lillis i vikt vara att ge honom mer kraftfoder (han får 1 kilo havre om dagen) eftersom han redan har fri tillgång på hösilage med en hög kvot dessutom. Och att ge en PPID-häst (med enligt Eva möjlig odiagnostiserad Cushings därtill) känns inte som en bra idé, framför allt nu när betesperioden närmar sig.

Hans ras är ju också lite så som han ser ut med den stora rumpan men att det är en del depåer går inte att snacka bort, bara försöka håll i schack med den medicin han får dagligen och som fungerar än så länge (det kan också ändra sig tyvärr).

Väldigt skönt att ha haft detta besök till hästarna; det kostar en hel del tusenlappar (runt 5) men är verkligen inget jag tycker man ska snåla in på. Att “no hoofs- no horse” är EN sanning instämmer jag absolut i men utan fungerande tänder blir det svårt att äta och det är även ur andra aspekter också så klart viktigt att allting ser bra ut i hästarnas munnar.

Torsdag- muskelcheck

Som ni kanske förstår av bilden blev det inget med den planerade utebanepremiären för i år.

Ett häftigt regnande tidigare på morgonen vätte ner banan för mycket och det var bara att gå in i ridhuset i stället.

Däremot blev det inbokade besöket av equiopaten Lisa Daniel av och hon hittade inga större saker att anmärka på eller behandla på Frenchie.

Det hon noterade var att han hade en spänning i den vänstra bröstmuskeln, gissningsvis efter en sträckning och det var väldigt intressant för det var det enda området Frenchie var klart upprörd över när jag klippte honom sist. Då hittade jag ett pyttelitet sår och tänkte att det kanske var därför han var så störd men hans reaktion kändes ändå på tok för överdriven eftersom han i övrigt stod som ett ljus.

Han ville idag inte sträcka sina framben framåt neråt optimalt utan ryckte åt sig dom ”i förtid” så det ska jag träna på och försöka stretcha.

Det ska bli intressant att se om jag kan öka hans vilja att sträcka ut frambenen; när jag tex gör ”hovkratstricket” gör han det lekande lätt och bäst av alla hästar jag ägt men frambenen har vi att jobba med.

Mineralhysteri

Har skrivit om detta tidigare men jag blir verkligen förundrad över en del hästägares resonemang och vad man lägger sin energi på.

En hästägare ber om råd då hennes häst vägrar att äta foder med koppar  i.

Hästägaren har låtit veterinär undersöka hästen från topp till tå och allt är bra med djuret men ägaren vill absolut att hästen ska få i sig koppar och skriver själv att hästen har en ”nördigt uträknad foderstat”.

Ägaren efterlyser något kraftfoder för att få i hästen kopparn.

Hästen är INTE en elitpresterande OS-aspirant utan en shettis….

Jag undrar hur många av oss ryttare, även de på elitnivå, som sitter och räknar på vårt eget mineral-behov!?!

Men visst…man får givetvis göra som man vill…jag blir mest fascinerad över anledningen och varför man tror att tex en frisk ponnys kopparintag är så himla viktigt?