Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Buhu….ingen tävling imorgon!

Åkte faktiskt till stallet redan ikväll för att titta till Archies ben och det hade börjat bli varmt och eventuellt mycket, mycket lite svullet.

Jag misstänker att svullnaden kommer att märkas mer imorgon bitti och eftersom Archie redan nu gick stelt ut ur stallet och inte travade på till 100 % i ridhuset har jag redan bestämt mig för att inte tävla imorgon.

Min erfarenhet är att om Archie ser det minsta lilla styv/stel ut även om han inte direkt ser halt ut så ÄR han halt vid böjprov eller om man skulle provocera honom genom att tex longera på asfalt.

Så nu ringer jag och bokar en veterinärtid för jag har en ” bad feeling” redan nu.

Att ett sår i sig själv skulle ge denna påverkan hos en extremt smärttålig häst (det blev jag verkligen varse då han hade fång) finner jag inte sannolikt men skulle han ”kvickna till” om några dagar är det ju inte värre än att jag kan avboka tiden.

Det är ju inte så att man får en veterinärtid samma dag som man ringer precis och hur som helst är jag ”better safe than sorry” och vill hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite.

Fast ska jag vara ärlig så har jag aldrig någonsin åkt till veterinär i onödan. Så pass har jag känt mina hästar att när jag har trott att det varit ”något” så har jag tyvärr också haft rätt.

Hembrännaren

Inspirerad av en tråd på Bukefalos som rekommenderar att man fodrar med vanlig bakjäst vid pälssättning http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1021431
begav jag mig till en ICA Supermarket på lunchrasten igår.

Affären ligger i lite ”ruffiga kvarter”, ölburkspantarna är många och det står ofta en tiggare i entrén så ni kanske kan ana vad jag tänkte när jag stod med 15 paket jäst i kassan:

”Han (kassören) måste ju bara tro att jag ska hem och bränna lite”.

Jag bara väntade på någon putslustig kommentar (som faktiskt aldrig kom) för vem f..n använder så mycket jäst vid bakning?

Nåväl…huruvida dessa små paket kommer att ge minsta lilla effekt på 600-kilos Archie (man ska ge 1-2 paket om dagen vilket låter väldigt lite….) återstår att se men med tanke på priset (1:50 per paket) så har jag inte ruinerat mig i alla fall.

Hos tandläkaren

Igår trotsade vi varningar (som med facit i hand var helt grundlösa) om otäckt väder och begav oss till Bollerup och den årliga tandkontrollen av Archies överbett.

Jag har ända sedan ”Décima-tiden” anlitat Torbjörn Lundström som jag verkligen kan rekommendera trots ett i mina ögon mycket högt pris för hans arbete.

Gårdagens behandling (som tog max 10 minuter) kostade 2700:– men som jag sa till medföljande Lina så hade jag inte anlitat någon annan ens om denna person tog 200:– i stället.

Ni har väl följt den pågående debatten i Ridsport om hur mycket lidande så kallade hästtandläkare kan orsaka en häst?

Och har man dessutom haft en häst med enorma mun (läs: tung)-problem så är endast det bästa gott nog och det anser jag att Torbjörn är; BÄST alltså!

Gårdagens undersökning gav vid hand att Archies bett ”håller sig” som det ska och att det räcker med en årlig mindre korrigering/ justering, det tackade min plånbok för!

Även lilla Pippi(Soya alltså) fick en snabbkoll av Torbjörn då jag varit ytterst skeptisk till de rekommendationer och undersökningar som både gjorts och föreslagits av ett djursjukhus gällande en tand som Soya slagit av en flisa på.

Mitt intryck var att man bara ville ”plocka” mig på så mycket pengar det bara gick och detta förstärktes av det Torbjörn sa, dvs att det räcker att jag håller koll på tanden så att den inte ändrar färg och så att tandköttet inte blir inflammerat.

Det är precis så jag själv resonerat (tanden har varit av sedan mer än ett halvår) och jag har bland annat INTE börjat fodra Soya med speciellt TANDFODER (Herregud…..) bara för att en liten del av en tand fattas.

Mimmi (Soya alltså) blev även vaccinerad av veterinären Anders och hon fann sig snällt i att få en spruta trots att jag sa att hon fick bita honom om hon ville :=).

Sedan var det bara att köra hem igen och tacka Lina för det moraliska stödet vad gällde körningen.

Kicki (Soya alltså) och jag kom hem lite lagom trötta men väldigt glada över responsen på bloggen kring hennes outfit som jag ju visade upp.

Mishi (Soya alltså) tackar alla och ber samtidigt om ursäkt för sin pinsamma ägare som envisas med att hitta på alla möjliga smeknamn till henne som hon ändå inte lyssnar på :=)!

Sneda bäcken- vad ÄR detta egentligen?

Jag har nu vid ett otal tillfällen läst rena ”halleluja-inlägg” på nätet om hästar som har varit halta eller bara känts ”skumma”, ovilliga, you name it och efter att en kiropraktor eller dylik ”kot-knackare” konstaterat att deras bäcken varit sneda och behandlat detta blivit helt förändrade/ förbättrade/ ohalta.

Jag tycker aldrig att jag har fått någon riktigt bra förklaring på vad det här med ”sneda bäcken” är för något men uppenbarligen (av mängden inlägg att döma) är detta relativt vanligt och tydligen också förhållandevis lättbehandlat utan att man behöver blanda in en veterinär.

Har ni också stött på detta?

Vad är era erfarenheter?

Det skulle vara jätteintressant att få en veterinärs syn på det hela men sådan tur har vi väl inte att någon sådan läser min blogg….

Två själar- samma tanke (om hästfoder)

En bloggare som jag följer relativt frekvent och som då och då verkligen blixtrar till rejält är ”havrepappa”.

Eftersom hans senaste inlägg mer eller mindre bokstavligen kunde varit skrivet av mig måste jag länka till det:

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm (”Foder till tusen och för tusen” från den 18 januari)

PRECIS detta har jag ju tagit upp flera gånger i min blogg och jag instämmer som sagt i varje ord!

Nytt år-nya regler

Som vanligt vid ett årsskifte kommer det nya lagar och regler att rätta sig efter, så även för oss hästägare.

Jag läser på nätet att Jordbruksverket har infört flera nya regler för att förbättra djurskyddet för hästar och det som jag tycker är bäst är att det från 1 januari inte längre är tillåtet att ha taggtråd som stängsel i hästhagar, ett steg i riktning mot att förbättra hästarnas miljö och minska skaderiskerna.

Från den 1 augusti införs nya bestämmelser som reglerar hästarnas utevistelse och stallmiljö:

* Häst får inte hållas bunden i spilta mer än 16 timmar per dygn.

* Boxar och spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

* Hästar ska dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

Vad gäller de 2 sista punkterna kan jag inte låta bli att fråga mig vad dessa halv-kryptiska formuleringar egentligen innebär i realiteten?

Om man släpper lös en häst i ridhuset/ paddocken 10 minuter varje dag – har man då uppfyllt kraven enligt den sista punkten tex?

När kan man få dispens från att följa den sista punkten?

Och vilka blir konsekvenserna om dessa regler inte efterföljs?

Ja, det ska bli intressant att se om reglerna bara blir en skrivbordsprodukt som man kan skita i eller vad som egentligen kommer att hända!

Jag vet att det redan idag är svårt för vissa storstads-ridskolor att släppa ut alla lektionshästar i hagen varje dag och frågan är hur man kommer att lösa detta framöver? Finns det inte mer mark att göra hagar av kring ridskolan så finns det liksom inte- dvs omöjligt att åtgärda så vida man inte flyttar hela anläggningen.

Och lektionshästar är säkerligen inte de enda som inte alltid får gå ut dagligen…..personligen vet jag några privatägda hästar som framlever sina dagar på samma vis :-(.

Som sagt; tiden får väl utvisa hur reglerna ska tolkas och vad som händer om de inte efterlevs.

Genusforskare; här får ni ett uppslag (om tillskottsutfodring)

Innan vi ger oss i kast med diskussionen om vintervila vill jag bara orda lite om några tankar jag fick efter att ha läst Minstrals kommentar kring gårdagens inlägg.

Så här skriver Minstral:

Håller helt med, en i stallet, som inte tränar hårdare än vad jag gör, snarare mindre, ger minimal stråfodergiva för att hästen inte ska bli tjock. Sen ger hon 2 kg Krafft Groov (för att hon tycker det innehåller mer vitaminer än Grund) och 1 kg Krafft energi.

Jag har försökt påtala att hösilaget täcker upp så att hon kan ge grund ist (billigare och lite mer energi)men hon vill nog göra som tävlingsryttarna.

Misty har just nu ”vintervila” dvs hon får stå när jag inte kan rida pga mörker eller dåligt underlag. Försöker komma iväg till ridhus var tredje dag iaf.

Annars rider jag väl mellan 5 o 6 dagar/vecka året runt. Dressyrträning 1 dag/vecka. Då får Misty stråfoder (mängden varierar efter grästillgång i hagen) och 1 kg Krafft Grund/ dag. Morötter och äpplen.

Efter att ha läst detta fick jag ÅTER en tanke som slår mig då och då:

Jag skulle vilja sätta en bra slant på att detta med överdriven utfodring, både vad gäller ”vanlig” hästmat (kraft och stråfoder) och framför allt tillskottsfoder är ett typiskt KVINNLIGT FENOMEN!

Något för genusforskare att undersöka?

Vi kvinnor är, om JAG ska generalisera mer ”omhändertagande” och ägnar dessutom långt mer tankar kring mat och matlagning än vad ”gemene karl” gör.

De av oss som har djur öveför GÄRNA detta beteende på just djuren och en del TYCKER OM och finner faktiskt nöje i att blanda till olika fodersorter, skiva äpplen och morötter och göra små ”rätter” åt hästen (eller hunden eller katten….).

Att bara ge havre och hö eller gud förbjude ENBART HÖ känns för dessa hästägare ”fattigt” och ”trist” och har de dessutom förläst sig på hur proffsen utfodrar så är det lätt hänt att de beger sig till foder-shopen utan att i förväg ha analyserat det foder som hästen äter och tagit reda på om det ens finns ett BEHOV av tillskottsutfodring (vilket då jag är övertygad om att det i 90 % av fallen inte finns).

Själv tycker jag att det är jättetråkigt de gånger jag måste köpa något tillskott, exempelvis soja om stråfodret har rent för dåliga proteinvärden.

Varför ägna extra tid åt att köra iväg enkom för att köpa detta, baxa med tunga säckar och SLÖSA PENGAR om det inte behövs.

Nej…för mig är detta obegripligt men så är jag kanske inte den typiska kvinnan heller?

Ny lag som gäller hästpassen!

Läser i Ridsport att det 1 juli i år tydligen kommit en ny lag vad gäller hästpassen.

Hästägaren är enligt lagen ansvarig för att hästen har ett pass. Detta ska alltid finnas där hästen är, förutom när den flyttas mellan beteshagar, är ute på rid- eller körtur eller transporteras akut till veterinär. I de fallen behöver passet inte följa med hästen, men det ska kunna visas upp inom 3 timmar.

Skärpningen av lagen gör att den som har hand om hästen- hästhållaren- ska kunna visa upp passet omgående ifall en kontroll görs av länsstyrelsens inspektörer. Detta innebär att den ansvariga personen- hästhållaren- till exempel i ett inackorderingsstall ska ha tillgång till hästarnas pass.

Det är lagen om provtagning som reglerar hästpassen och den finns för att snabbt kunna vidta nödvändiga åtgärder vid ett utbrott av en smittsam sjukdom. Straffpåföljden för den som inte visar upp passet kan bli böter.

Av ovanstående följer att vi som har våra hästar inackorderade ska lämna vår hästs pass till stallägaren.

Hur många kände till detta?

Enligt den rundringning som Ridsport gjorde: i princip INGEN.

Jag hade faktiskt själv ingen aning och känner mig i ärlighetens namn inte allt för pigg på att lämna ifrån mig Archies pass.

Jag undrar hur många som kommer att bry sig om denna lag och min personliga gissning blir: INTE MÅNGA.

Vad tror ni?

Gårdagens positiva veterinärbesök och mindre roliga storm

Ja, redan rubriken avslöjar ju hur det gick vid gårdagens återbesök med Archie, dvs UTMÄRKT :-).

Longering och böjprov visade till veterinärens tydligen stora förvåning att Archie hade svarat ypperligt på behandlingen och var mer eller mindre helt återställd.

Själv var jag faktiskt inte speciellt förvånad eftersom alla mina hästar brukar ”kvickna till” väldigt snabbt vad de än drabbats av och detta har jag alltid tackat deras utmärkta fysiska och psykisk status för.

Jag är övertygad om att den som mår psykiskt bra och har en stark fysik har mycket bättre förutsättningar vid sjukdom och tycker att detta har besannats gång efter annan både vad gäller människor och djur.

Nu kan jag börja skritta uppsuttet om 7-10 dagar tyckte veterinären och sedan sätta igång att rida efter ungefär lika lång tid.

Något återbesök behövdes inte men kotan sprutades om eftersom det ändå fanns en minireaktion kvar.

Vi kunde förresten konstatera att det inte är en slump att Archie vid vissa böjprov blir väldigt arg och inte vill stå stilla vilket är extremt olikt honom.

Denna veterinär har behandlat Archie vid 2 tidigare tillfällen (som 3 och 4 åring) och samtliga gånger så har Archie visat hälta på det ben där det ”arga” beteendet uppvisats. Böjer man honom frisk står han som ett ljus. Så det kan ju vara bra att veta för framtiden och hjälper klart till vid diagnosticeringen.

Sedan är det ju inte konstigt om hästar reagerar vid smärta men mina andra hästar har faktiskt aldrig gjort på just detta vis.

Jag passade på att vaccinera Archie mot både influensa och botulism samt att boka tid för det årliga besöket hos tandläkare Torbjörn Lundström i slutet av februari (till vilken nästan alla tiderna redan var upptagna). Där ryker det nästan 3000 kronor varje gång men jag skulle inte vilja anlita någon annan så länge Torbjörn väljer att komma till Skåne.

Minns ni förresten, på tal om botulism, hur man förr bara kunde vaccinera 5 hästar i taget eller så var man i vart fall tvungen att betala för 5 doser oavsett om man vaccinerade 2 eller 5 hästar. Dessa 5-pack gick tydligen inte att bryta så i alla fall på ridskolan var vi alltid tvungna att ”jaga” andra hästägare för att alltid få ihop 5 hästar. Det är verkligen skönt att slippa fundera i dessa banor i dag tycker jag.

Hemfärden kunde varit behagligare än det piskande regn och tilltagande blåst som störde ganska mycket. Men med tanke på vilka orkanvindar som ven runt husknuten bara minuter efter att jag kommit hem inser jag att vi ändå kom lindrigt undan. Jag hade helt missat att man varnat för storm och det kunde ha gått riktigt illa om jag hade varit ute och kört i de värsta vindarna.

Såg sedan på tv:n att alla möjliga olyckor hade inträffat och att köbildningar hade uppstått både här och där pga detta och det hade verkligen inte varit roligt att uppleva; bli fast i någon jättekö i BECK-mörker, regn och vindar som nästan välter släpet.

I morse rådde ”lunget efter stormen” och med tanke på våra ord och språkdiskussioner de senaste dagarna slog det mig att det ju faktiskt hade varit bättre att säga ”lugnet efter stormen” än ”lugnet före stormen”.

För det blir ju ALLTID ett lugn efter en storm (förr eller senare i alla fall :=)) medan man kan ju inte alltid kan förvänta sig en storm efter ett lugn. Fattar ni vad jag menar eller är det jag som tänker fel?