Igår var det exakt ett halvår sedan jag var och provred Vicke- att tiden går fort när man har roligt stämmer ju verkligen i detta fallet!

Efter en mycket trevlig kväll i sällskap av hans fd ägare (så roligt att prata med någon som dels känner honom så bra och dels tycker att han är minst lika fin som jag) var det som vanligt dags att stiga upp tidigt för att hinna hoppa innan jobbet.

Jag har ju valt torsdagar som min ”hoppdag” eftersom anläggningens c-tränare har sina träningar på onsdag-kvällarna och jag kan be henne att lämna kvar de hinder jag önskar tills nästa morgon.

På så vis slipper jag bygga vilket ändå tar sin lilla tid men jag får ju då rätta mig efter vad som hoppats kvällen innan vilket aldrig är några problem för min del.

Jag har inga krav alls egentligen på att hinderna ska stå på ett visst sätt- finns det möjlighet att gymnastikhoppa så föredrar jag absolut det men dels är det nyttigt att hoppa enstaka hinder utan relaterade avstånd och dels så kan jag ju så klart också flytta hinderna så att de står som det passar mig.

Idag hade en liten serie lämnats kvar: trav mot 1a (lågt kryss), därefter 5, 5 meter till  1b (en oxer) och sedan 2 galoppsprång till ett plank.

Jag började med att ”smita in” från spåret och efter 1 b och hoppa planket i först trav och sedan galopp och därefter hoppade jag även planket från ”fel” håll (mot hinderna 1 a och b) för att landa ute på spåret.

När vi var uppmjukade tog jag hela serien, höjde succesivt, hoppade planket lite högre ensamt igen och sedan var jag nöjd.

Jag passade också på att jobba lite med galoppen- jag är ju numera så förtjust i traven att jag gärna ”fastnar” i den när jag rider dressyr men i en flatback är det inte precis läge att sitta ner i kort trav så då blev det som sagt galopp i stället.

Jag varierade mellan samlad och arbetsgalopp, red en del i lätt sits, provade några byten.

Avslutade passet efter 50 minuter och åkte glad till jobbet.

1 a och 1 b

hinder nr 2

Att rida på morgonen brukar oftast innebära en bra start på dagen- så även idag.

Jag hopptränade lite på egen hand och Vicke hoppade lika villigt som alltid.

Jag började med att hoppa de två sista hinderna i ovanstående serie ett i taget och i först trav och sedan galopp, jag fick ”gira” lite för att styra emot dom och hoppade dom lite på snedden men det tycker jag bara är bra träning- att hästen ska hoppa även om man inte styr spikrakt på.

Jag har inte tid att bygga så noga på morgnarna 🙂 och försöker också hitta sätt att hoppa så många hinder som möjligt från båda hållen och/ eller som jag skrev ovan- på snedden.

Serien bestod av 3 studshinder, därefter ett galoppsprång till hinder nummer 4 och sedan ytterligare ett galoppsprång till hinder nummer 5.

Jag är som ni nog har noterat väldigt förtjust i serier av olika slag- denna passade utmärkt.

Då har jag återupptagit även hoppningen efter Vickes vila och inte heller den har bjudit på några otrevliga överraskningar- tvärtom.

Till mig som ändå inte har hoppat ”seriöst” på många år passar han perfekt- har hittills inte visat en tendens till att ens överväga att stanna framför något hinder och är väldigt lätt att reglera- en egenskap som jag tycker är guld värd.

För visst kan vilken kråka som helst häva sig över hinder på runt metern men jag hoppar ju inte för att ”ta mig över”- jag ser det som gymnastik och träning som jag vill utföra med ”stil” och då behöver man kunna ha i alla fall någon form av kontroll över hästen och inte bara låta den hoppa ”som det blir”.

Att Vicke både har en god galopp och bjuder framåt hjälper så klart till mycket- det är i alla fall för mig lättare att hoppa en häst som bjuder rejält men tar förhållningar än en som är liiite långsam och som man behöver driva/ se till så att den är ”med”.

Som jag redan har berättat är min tanke definitivt inte att någonsin hopptävla igen- därtill är konkurrensen för tuff idag och att åka runt och hoppa 90-centimeters banor för att i bästa fall komma runt felfritt- nä…då satsar jag hellre på en högre nivå inom dressyren.

Men att TRÄNA hoppning rätt utfört ser jag bara som något positivt och är väldigt glad att Vicke hittills sköter sig så bra.

Efter att ha velat lite fram och tillbaka fram tills igår bestämde jag mig; nu ska Vicke få lite vila!

Så härlig som han är att rida är det svårt att ”låta bli” honom och han känns verkligen inte det minsta trött eller I BEHOV av vila men det är ju bättre att förekomma än att förekommas tycker jag.

Dessutom börjar tävlingssäsongen inom kort (jodå…tiden går fortare än man tror) och jag vill helst slippa vila Vicke mitt i denna, inte om det verkligen inte behövs i alla fall.

Så nu blir det en kortare paus och hur länge den ska pågå blir lite upp till Vicke och hur han klarar att inte ridas.

Han står ju mest still i hagen så lite får jag röra på honom oavsett och jag tänkte börja med att skritta ut i några dagar men dressyr ska det alltså inte bli…buhu…

Idag hopptränade jag lite lätt i ridhuset, bland annat en serie med 3 studshinder efter varandra med ett galoppsprång till hinder nummer 4 som var en oxer.

Vicke flög utan tvekan över dessa ”pinnar” och jag skojade med stallägaren efteråt och sa att Vicke nu innehar dressyrhästarnas hopprekord i Grevie- hela 1,10  🙂 !

Redan när jag igår kväll såg väderleksprognosen för hela lördagen- konstant regn från fredag kväll till lördag eftermiddag bestämde jag mig; jag skulle INTE skritta ut som planerat utan löshoppa Vicke eftersom men skulle ordna detta på vår anläggning under förmiddagen.

För säkerhets skull skickade jag ett sms till Vickes fd ägare och frågade om han hade löshoppat förut och om det i så fall var något särskilt jag borde tänka på och när svaret kom att gossen visste vad han skulle göra och att han gjorde det bra 🙂 så spikade jag detta projekt.

Och nog visste Vicks vad han skulle göra :).

Jag kunde utan svårigheter hoppa honom ensam (utan medhjälpare)  och även om jag kanske inte skulle ge hans teknik det absolut högsta betyget eftersom jag tycker att han hoppar en aningens flackt så var det fullständigt tillräckligt bra för att jag skulle vara mycket nöjd.

Vicke fick hoppa ganska många språng, flera runt 120 och rörde inte en bom och tänkte hela tiden framåt men var rädd om sig och på det kommer man mycket längre än om man har en flashig teknik men saknar den egentliga viljan och engagemanget att hoppa (som min Décima tex vars teknik var ypperlig).

Vi hade ett lågt hinder med vattenmatta under på ena långsidan, därefter 2 små hjälpkryss i svängen till andra långsidan och där var 3 hinder med ett galoppsprång mellan vardera uppställda.

Vicke hoppade som sagt utan några som helst problem; han fick hoppa det tredje hindret som både rättuppstående och oxer och även om han var lätt över så valde jag att inte höja mer och riskera ett bakslag- fingertoppskänslan tycker jag är att sluta medan hästen hoppar på topp och det ser man en del som misslyckas med.

Att hästen efter ett tag ska börja vägra, bryta ut, trava in mot hinderna för att den är trött eller har tappat intresset vill jag helst inte ska hända samtidigt som man ju ”måste” pressa hästarna liiite om det ska vara någon vits att löshoppa stärkande och för att så att säga spänna bågen.

När man börjar UTBILDA hästen kan man däremot hålla sig till små-hinder men när hästen väl kan hoppa ser i alla fall jag ingen riktig mening med att löshoppa en vettig häst på väldigt låga höjder.

Efter hoppningen och lite försök till fotografering 🙂 fick Vicke faktiskt gå in i stallet och inte ut i hagen igen- jag kände att han hade fått nog med regn på sig under de få timmar han redan hade stått ute.

Som tur var hade jag avtalat med en annan hästägare vars häst dessutom står i sjukhage eftersom den är konvalescent att jag kunde ta in även honom så det kändes skönt att lämna Vicke med sällskap men TORR.

Jag har nu faktiskt tagit in Vicke från hagen mer än en gång i förtid så att säga- jag som verkligen förespråkar utevistelse tycker ändå att det får vara någon måtta med hur länge hästarna ska stå i hällande ösregn och bara glo.

På de timmar jag var i stallet i morse/ förmiddags tror jag inte att jag såg en enda häst ta ett enda steg (helt sant…) i sina hagar-alla stod helt ihopkurade i regnet.

Att löshoppa vattenmatta kan verkligen rekommenderas.

Hästen introduceras på ett naturligt sätt för denna hindertyp och efter att nu ha sett en massa olika hästar (från 1,5 års ålder till erfarna ringrävar) hoppa vattenmatta är jag fullständigt övertygad om att det i den absoluta merparten av fallen då man har problem med vattenhinder beror på en rädd/ för försiktig ryttare.

Idag såg jag en 1,5 åring som bara hade löshoppat en gång tidigare flyga över mattan utan den minsta eftertanke och den gjorde det flera gånger i rad.

3 hinder i rad även om skärpan inte är den bästa.

Försök till att visa hur fin Vicke är i hullet just nu. Att han råkade bli halshuggen…tja…

…här är hela gossen i alla fall :)!

”Matte du fååååår inte fotografera mig har jag sagt”!

Denna dag inledde jag med hoppträning och eftersom jag inte behövde hasta iväg till jobbet kunde jag också ta mig tid att bygga mer än typ 2 hinder :).

Jag började med en klassiker och en av mina favoriter, en ”fem-femtio”- trav in och 5,5 meter till en oxer som jag höjde successivt till strax över metern.

När vi hade seglat över denna serie 3 gånger på den högsta höjden så fortsatte vi till…..

….en studs-serie bestående av 4 hinder som jag också höjde allt eftersom.

Studshinder får man ju vara lite försiktig med hur mycket man ska våga höja- hästen ska kunna hoppa med ett flyt och inte riskera att trassla in sig mitt i serien.

Vicke är ju så stor (måste mäta honom vid tillfälle….jag tror faktiskt han är större än de uppgivna 173 centimetrarna…) att han kan GÅ över många hinder om det skulle knipa men så vill jag så klart inte ”hoppa” utan det ska ske med en bra språngkurva och utgöra ett nyttigt jobb inte ”trams” :).

Hopphästen i egen hög person- med sina spetsöron riktade framåt precis som fotografen ville.

Soya måste ha läst det blogginlägg där jag klagade på hur otroligt störande hon kan vara när jag hopptränar (står framför och bakom hinderna tex) för idag fann hon för gott att bokstavligen gräva ner sig i en halmhög och bevittna våra stordåd därifrån. BRA DÄR Soya säger jag som nu slapp ha mer koncentration på min hund än på hoppningen.

”Det tar sig sa han som hade eld i håret”….nä skämt  å sido- det som tar sig är hoppningen tycker jag.

I morse tog vi oss över hisnande 90 centimeters-hinder, inte en gång utan ganska många :).

Det fanns bara 2 hinder i ridhuset men med lite fantasi kan man ändå hoppa dessa i lite olika kombinationer och jag har ärligt talat inte tid med något mer avancerat än så vissa dagar.

Tycker som jag redan nämnt några gånger att Vicke hoppar riktigt trevligt med det största pluset för att han är ”lättreglerad” (måste vara all dressyrträningen ha ha) och sättet att ta sig över hinderna är klart förbättrat sedan första gången då han bonkade i bommarna lite väl slarvigt och till och med rev något hinder. Ny lyfter han fint på benen även om höjderna som sagt troligen inte anstränger honom allt för mycket.

Innan själva hoppningen började tränade jag förresten på att rida FRAMÅT eftersom jag igår red ”BAKÅT”, dvs samlade mycket. Så idag blev det ett friskare tempo och mjuka fina växlingar- väldigt bra känsla tycker jag.