Som utlovats kommer här lite bilder på en bråkdel av det jag köpte:):

Första gången jag var i Ullared var för kanske 5 år sedan och då också i början av december.

Trängseln inne i affären var då helt otrolig, man gick kundvagn mot kundvagn och kunde knappt förflytta sig åt något håll utan att krocka med allt och alla.

Sedan dess har man byggt ut åt alla möjliga håll och kanter och så lugnt som det var bland hyllorna idag kan jag knappt minnas att det varit någonsin.

Vi anlände vid 9.30 och som synes var det inte någon kö alls till skillnad från då en av dagens medföljare, Petra (i bild ovan) var här för några veckor sedan och kom mitt på dagen. Då fick hon köa i 2½ timme (!!!!!) och det undrar jag om ens jag, en av Ullareds största supportrar, hade mäktat med.

Maken hade inte skickat med beställning på särskilt mycket men en eltandborste (Oral B) ville han ha och fick också för 179:–.

Även önskemål om ett silikon-skal till I-phonen var inlämnat och det fann jag för 59:–. Det fanns för den delen hur många olika skal som helst att välja på i denna prisklass.

På hundavdelningen fanns det många vackra och billiga halsband men dels har jag redan fler än jag någonsin kommer att göra åt och dels använder jag ju nästan aldrig halsband (eller koppel) så jag valde att inte ”köpa för köpandets skull” :).

Bett fanns det också en masse och även ”märkesbett” så som många Pessoa Magic System bett som kostade 150:– (ni kan ju kolla vad dessa kostar på nätet tex…typ det dubbla eller mer…).

Vitaminer, tillskott, salvor och allt möjligt annat i burk och spray-form fanns också så hyllorna bågnade.

En vän bad mig kolla upp vad Glucosaminet kostade då hon i ”fina affären” gett över 400:– för exakt samma märke som ovan.

Denna jacka för 269:– köpte jag åt mig själv på hästavdelningen.

Raggsockar för 17 kronor paret och skidstrumpor för 29 kronor.

Detta var ett för ovanlighetens skull ”nödköp”- egentligen hade jag velat ha termobyxor i någon lite mer diskret (svart, blå eller brun) färg men det var i princip ”blåst” på allt vad vinterbyxor hette och jag fick nöja mig med dessa som dessutom inte var så billiga, 299:–.

Jag hade säkert hittat andra som både var snyggare och/ eller billigare ”i stan” men jag orkar ärligt talat inte bege mig på jakt- jag värderar min fritid för mycket i just detta fallet.

Helskodda ridbyxor minsann (för 400:–).

Jag har ju vägrat helskott i många år men eftersom flera har rått mig till detta för att få stabilare sits så fick jag ge mig.

Jag har annars samma modell som ovan men med tygskoning sedan tidigare och är väldigt nöjd. Färgen tilltalar mig dessutom mycket.

Jag hade hoppat att det skulle finnas någon form av vinterridstövlar på hästavdelningen och blev jätteglad då jag såg att det fanns 2 olika modeller att välja på; Jacsons för 379:– och Mountain Horses för 499:–.

På bilden ovan syns en sko i vardera modell och jag tyckte ärligt talat att de var i princip identiska.

Nu fanns inte den dyrare varianten i min storlek oavsett så valet blev enkelt.

Dragkedjan sitter bak på denna modell till skillnad från de stövlar jag hade planerat att köpa (som jag såg på nätet för 1700:–) men ärligt talat så fick prismedvetenheten segra framför estetiken i detta fallet då dessa stövlar alltså är mer än 4 gånger så billiga.

En hästbekant tipsade om denna huvudbonad men jag är för tjock-skallig för att den skulle passa (satt åt aldeles för hårt och fanns bara i ”one-size”).

Ibland är man extra nöjd med något man köpt och här ser ni dennas resa FYND! En scooter-huva för 25 kronor- passade min feta skalle och får också plats under hjälmen . PERFEKT!

Som jag nämnde i ett inlägg härom dagen rider jag för stunden i ett par termostövar inköpta för 199:– på Lidl :).

Personligen tillhör jag skaran som inte tycker att ”det går lika bra med selleri”, dvs jag rider inte gärna i vad som helst och skulle tex inte rida ett dressyrpass i ridskor ens under pistolhot.

Termostövlarna kommer således att lämnas åt sitt öde så fort det blir lite ”allvarligare” ridning men till att rida ”runt-runt” duger de.

Shortchaps äger jag inga och har aldrig gjort och hade jag haft ett par hade jag möjligen kunnat använda dom vid uteridning.

Av ovanstående förstår ni kanske att jag har det rätt så kallt om fötterna under mina dressyrpass på vintern- i LÄDERRIDSTÖVLAR- och därför undrar jag om ni kanske har tips på lämpliga stövlar för vinterbruk, dvs sådana som så långt det går liknar ”riktiga” stövlar och inga klumpeduns-dito à la Graninge (som dessutom är ohyggligt fula tycker jag).

Igår tipsade en läsare om fodrade stövlar från Hööks och jag antar att hon menade dessa:

Stor fördel är priset; 599:– och dessutom lämnar Hööks 10 % på alla varor fram till den 19 december.

Nackdel för mig är att det finns dragkedja bak i dessa stövlar.

Att jag är lite ”rädd” för detta beror på att jag för länge sedan hade läderridstövlar med just dragkedja bak.

”Ploppen” som man drar upp dragkedjan med råkade på något vis göra rätt så trista märken i min då näst intill nya dressyrsadel och det störde ju pedanten otroligt.

Nu har jag åter en ny sadel och vill till varje pris undvika att någon liknande fadäs inträffar.

Själv hittade jag nedanstående stövlar på nätet och blev mycket intresserad:

Nackdelen är priset; 1699:–, dvs mer än dubbel så dyra som Hööks variant men dessa har dragkedjan på ett sådant sätt att min sadel lär förbli intakt i alla fall :).

Vad tror ni? Någon som provat just denna modell?

Mer info om stöveln finns på http://www.blocket.se/lund/Fodrade_ridstovlar_30985146.htm?ca=23_11&w=3

Har ni andra tips på bra stövlar?

Den nya förmågan (för 149:– hos City Gross)

Den minnesgoda läsaren kanske minns att jag för ganska länge sedan berättade om en av mina käraste tillhörigheter; en enkel värmefläkt som jag fick av min dåvarande sambo för ca 10 år sedan.

Härom dagen kunde jag till min bestörtning konstatera att fläkten tagit sin sista pust och lämnat jordelivet, innerligt saknad av undertecknad.

Fläkten hade vid sitt frånfälle alltså ca ett decennium på nacken, en aktningsvärd ålder med tanke på den intensitet med vilken den använts (ibland dagligen under flera månader i sträck) och det ringa pris den betingade vid inköpstillfället (ungefär en hundralapp).

Nu har en ny, ung förmåga tagit dess plats, något mer högljudd (så typiskt ungdomar) och vi ser fram emot många varma år tillsammans.

Som tidigare utlovats kommer här en utvärdering av ovanstående ”sadelklister”- det vanligast förekommande på marknaden om jag har förstått saken rätt.

Klistret blir som en vit hinna vid påstrykning och kan tas bort med ”water and soap” enligt burken som kostar ca 200:–.

Så här tyckte 4 tillfrågade:

1. Bloggläsare (vet ej om denna använde just detta märke): bra men svårt att få bort.

2. Kvinnlig dressyrryttare som tävlar LA-MSV: mycket bra och lätt att få bort

3. Manlig dressyrryttare som tävlar MSV: bra men svårt att få bort.

4. Undertecknad: märkte ingen direkt effekt och tyckte att det var lätt att få bort dvs det verkar försvinna av sig självt (man svettas bort det?). Möjligen stryker jag på för lite för att märka effekt och möjligen hade det varit svårare att få bort smörjan om jag tog på ett tjockare lager.

Jaha….blev ni något klokare av detta?

Igår beställde jag efter en hel del funderande en ny Alto som idag kostar ganska exakt 30.000.
 
Jag är en person som, när jag väl har fått för mig något vill genomföra det NU, GENAST eller MEDDETSAMMA och helst redan igår så här fattas oftast beslut i en rasande fart även om jag dessförinnan har vägt för och nackdelar fram och tillbaka i en aldrig sinande ström (karakteristiskt för VÅGEN har jag fått höra- ”vågen väger”- dvs för och emot, så vågen är INTE velig som andra kan missuppfatta stjärntecknet).  
 
Alternativen; att behålla min nuvarande sadel eller att hitta en begagnad Alto tycktes mig inte lockande så det fick helt enkelt bli så här även om plånboken grät en skvätt.
 
Även om jag alltid varit nöjd med min Classic inser jag efter att ha provat Alton att den är ÄNNU bättre då jag sitter bättre i den och Archie rör sig lite friare.
 
Och givetvis vill jag sitta så bra som möjligt och ge Archie så bra möjligheter som det går att röra sig obehindrat så då kan jag inte riktigt försvara om jag skulle behålla Classicen.
 
Att hitta en begagnad Alto verkar vara som att leta efter nålar i höstackar- det finns bara ett fåtal ute på annons och ett ännu mindre antal (2) som passar i storlek.
 
Jag har mailat bägge säljarna av de passande Alto-sadlarna för 2 dagar sedan men ingen av dom har ens gitit svara (uselt!!!)  så jag har insett att det kan dröja månader innan en lämplig sadel dyker upp.
 
Och skulle den väl dyka upp kanske säljaren bor i Kiruna dit man knappast åker för att TITTA på en sadel utan då får man köpa den osedd och riskera att bli gruvligt besviken eftersom ens preferenser vad gäller tex ”välvårdad” kan se ganska olika ut.
 
Och även OM sadeln i Kiruna skulle vara hur fin som helst så återstår då det lilla ”nöjet” att försöka sälja sin EGEN sadel och vem vet hur DET skulle gå (flera i stallet håller på med detta projekt och jag avundas dom inte).
 
Nu blir det alltså i stället så att jag lämnar min egen sadel i inbyte då jag köper den nya Alton och även om det inte är lika ekonomiskt fördelaktigt så orkar jag faktiskt inte ha bry med en privat sadelförsäljning.
 
Tyvärr finns det inga begagnade Altos att hyra via Amerigos generalagent, detta är annars något man erbjuds inför köp OM den sadel man vill hyra finns tillgänglig.
 
Men just Alto-sadlarna är ”för populära” så det finns inga på lager just nu.
 
Återstår för mig att vänta på att min nya sadel ska anlända vilket jag räknar tar upp till 2 månader men det hade verkligen inte gjort ont om den kom långt innan (sa den otåliga).     

Idag fick jag en mycket trevlig överraskning!

Blev uppringd av sadelmakare Tim i Flyinge som haft min sadel hos sig för lagning och han hade redan blivit färdig med den!

Jag lämnade den ju för exakt en vecka sedan och fick besked att det kunde ta 2-3 veckor så ni förstår säkert min glädje!

Jag blir alltid positivt överraskad av GOD service och denna sadelmakare kan jag varmt rekommendera, inte bara pga detta utan för även tidigare utfört arbete till belåtenhet!

Jag har förstått att det i vissa hundkretsar är närmast tabu att använda flexi-koppel men det skiter jag ärligt talat i- jag använder ju nästan aldrig koppel alls höll jag på att säga :).

Lite skämt och lite allvar men maken tycker bäst om att använda denna typ av koppel och jag kan inte se någon anledning att hindra honom. Bara han och Soya är nöjda så spelar det för mig ingen roll vad andra har för synpunkter.

Denna veckan säljer Lidl dessa koppel (se bild ovan) för 69 kronor- mycket prisvärt får jag säga eftersom kopplet är 8 meter långt och avsett för hundar upp till 35 kilo (Soya väger 14 :)).

Liknande koppel säljs i ”fina hundaffären” för mer än det tredubbla så vi passade på att köpa 2 stycken- det är alltid bra att ha ett i reserv.

Det förra kopplet användes flitigt tills maken tappade det i marken så att ”stopp-knappen” började haka upp sig lite (det gick dock att använda ändå) men till det priset så behöver man ju inte sörja precis utan kan unna sig ett nytt.

En mycket vanlig fråga då jag diskuterar ”Ullareds-fenomenet” med folk som aldrig varit där är:

”Men blir det inte så att man köper en massa skit bara för att det är så billigt?”

Jag både förstår och förstår inte frågan för inte går man väl runt i en vanlig affär och köper sådant som man inte behöver bara för att det är billigt, eller….det finns det kanske folk som gör?

Hur som helst så tillhör jag inte den kategorin och jag kan helt ärligt säga att de saker jag köpt i Ullared och som jag i efterhand varit missnöjd med kan räkna på ena handens….inte fingrar utan fing-er :)!

Nä…tvärtom inträffar det (tyvärr) desto oftare att jag vid hemkomsten i stället tänker ”varför köpte jag inte fler/ mer av xx”.

I torsdags köpte jag exempelvis ett brunt dressyrschabrak för 79 kronor. Om ni kanske kommer ihåg köpte jag ett liknande på Hööks för någon månad sedan för 179 kronor och det satt så illa att jag ville lämna tillbaka det (nu fick jag inte det utan valde att GE tillbaka det till skit-affären i stället).

Ullareds-schabraket (av märket Globus) sitter till skillnad från Hööks-skräpet utmärkt och jag ångrar alltså att jag inte köpte fler.

Även nedanstående tröja i ett väldigt bra svett-genomsläppligt material borde jag ha köpt en till av- den passar fint till mina gråa ridbyxor (för 299 kronor) och kostade bara 49 kronor.

Till makens kontor köpte jag ett trasmatta för 59 kronor. Den snygga ryamatta jag hade köpte till honom ett halvår tidigare för 5 gånger så många pengar var förvisso just snygg men tyvärr väldigt opraktisk. Den lämpade sig inte att köra en kontorsstol fram och tillbaka över och såg väldigt luggsliten ut efter bara ett kort tag.

Även sängöverkastet på bild nedan blev jag jättenöjd med, det kostade 500 kronor.

Men resans i särklass bästa köp (och billigaste) måste jag ändå utse mina flugfångare till!

Ni vet sådana där långa klisterremsor som man har i stall ibland och som flugorna fastnar i?

Sådana köpte jag 8 stycken för 8.95- vad sägs om det? Jag hade i ärlighetens namn gärna betalat detta pris för en fångare och inte 8.

Eftersom Archie slabbar en hel del med sin betfor är just hans box extra populärt tillhåll för flugor- men inte nu längre, he he….

Det nya sängöverkastet
Och den ”bra-iga” ridtröjan :)!