Redan 7.30 rullade mitt släp iväg till Sydslättens ryttarförening och 10.10 rullade det hem igen. ”Snabbt in och snabbt ut” och att ha nästan hela dagen till sitt förfogande därefter passar mig bäst och ju senare starttid jag har desto sämre är det för mig.

Jag kan ändå inte slappna av och fokusera på så mycket annat under dagen så dagens start passade utmärkt.

Och precis som i söndags så skötte sig Frenchie jättebra! Känslan på banan var bättre än i söndags, procenten var bättre men så var även motståndet så idag blev det ingen rosett.

Jag har i flera år raljerat över ”djungeln” runt domarbordet hos Sydslätten och slutade ett tag också att tävla där eftersom Vickes ögon höll på att ramla ur skallen men av någon utmärkt anledning har man numera tagit bort allt utom några passande blommor och det tackar jag för.

Inte för att jag vet om Frenchie också hade brytt sig men jag vet ju att jag inte var den enda vars häst reagerade på ”djungeln”.

Det enda jag kan tycker är synd med dagens tävling, och det kan man måhända inte klandra Sydslätten för, är att det denna helg arrangeras tävlingar med ”mina” klasser hos för mig TRE närliggande ryttarföreningar och vad blir resultatet av det tro; ja ”så klart” att alla tre tävlingsplatserna har tunnsått med starter i MSV B:1 och B:2.

Idag var vi 7 startande i B:1 och när jag såg att det initialt bara var EN anmäld till B:2 avstod jag från att anmäla mig vilket jag hade tänkt från början. Slutligen blev det 2 startande i denna klass.

I Dagstorp startar idag 3 ekipage i B:1 och 3 i B:2 och Eslöv får 7 startande i B:1 idag och lika många i B:2 imorgon.

Arrangörerna får så klart göra som de vill och kanske får de lönsamhet i att ordna många men små klasser per tävling men som jag skrev efter förra söndagens tävling tycker JAG att det är trist att tävla mot en handfull ryttare.

Helt klart blir det en form av inflation vad gäller tävlingsresultaten men det är kanske det dagens ryttare vill?

Att det är roligare att säga att man vunnit en klass med 3 startande än att man tex blivit 3:a i en klass med 15 startande?

Idag har Frenchie och jag varit och tävlat hos en mycket aktiv arrangör; Skabersjö ryttarförening.

Jag körde dit som på nålar; vägen var förrädiskt hal, slingrande och smal på sina ställen och jag ville komma fram helskinnad.

Fick lite skrämselhicka när en galning körde om mig när jag körde med släpet igår, på en enfilig väg med vajerräcke!

Människan touchade min backspegel men det kunde så klart ha gått tusen gånger värre! Och släpet var tack och lov tomt.

Hur som helst; Frenchie får högsta betyg i uppförande på dagens tävling från början till slut.

Jag har hittills alltid bett någon att hålla honom när jag sitter upp, bara som en försiktighetsåtgärd, men idag tog jag ingen hjälp och han stod som ett ljus.

Han var lugn och obrydd på framridningen fast vi var 7 ekipage som mest och han kan reagera när andra ”tjoar” för mycket och inne på banan tittade han inte på något fast jag inte hade varit där i veckan, så som jag har gjort i princip alla gånger vi tävlat hittills.

Så förhoppningsvis är vi mer permanent samspelta nu och jag kan slappna av och Frenchie kan sluta att hoppa till för domarbord och annat som finns runt en tävlingsbana och som han tidigare har gjort små affärer av.

Idag fick vi en gul rosett och det var så klart jättekul, särskilt som det ändå deltog 15 ekipage.

Det kan låta futtigt men jag är numera så van vid att tävla mot långt, långt färre ryttare, ibland så få som 1-2 andra så det här var lite mer som en ”riktig” tävling om ni förstår hur jag tänker.

När vi ”vann” en Msv B:1 i höstas deltog endast jag och en ryttare till och JAG tycker inte riktigt att det räknas även om jag förstår att andra resonerar annorlunda.

Idag var det årsdebut för vårt dressyrtävlande- liiite väl tidigt kände jag när jag klev ur bilen i den isande kylan på tävlingsplatsen.

Det var trots allt värt körningen; Frenchie skötte sig sååå bra ”från start till mål” och tittade bara till på domarbordet i några sekunder i den första klassen innan startsignal och var därefter helt obrydd.

Jag red lite väl försiktigt och var beredd på ”allt” förra året men hoppas att jag i år vågar rida lite mer energiskt och med mer ”här kommer vi”-attityd.

Jag tyckte att dagens två ritter kändes ok, en del rörelser blev riktigt bra medan en del var för slätstruket. Inga katastrofer alls och det mesta hänger på min ridning så det är ”bara” att steppa upp.

Men väldigt skönt att kunna åka iväg själv och att allting funkade så som jag vill för det är nästan en förutsättning för just mitt tävlande.

Henrik spelade tex golf idag och är oaktat detta inte intresserad av att hänga på dressyrtävlingar så jag måste kunna klara mig själv  och vill dessutom känna att även hästen är liksom ”med på banan” och inte är helt stirrig eller visar nervositet/ obehag.

Idag red jag utan sporrar för första gången på en miljon år tror jag (på tävling, hemma rider jag alltid utan) och hade jag haft dom hade jag kanske fått den där lilla extra kicken i vissa moment men jag vågade inte riskera sporrskav/sår eftersom Frenchie är så extremt kortklippt och redan har lite skav av skänklarna. Det hade varit så onödigt att dels bli utesluten och dessutom få en onödig ”skada” på hästen.

Jag red även med mitt renskinn i stället för tävlingsschabraket och av samma anledning- ibland får funktion gå före flärd 🙂 !

Mycket nöjd med min fina häst idag!

Sydslätten hade valt (?) att inte ställa fram den där ”djungeln” vid domarbordet som jag har tjatat om flera gånger genom åren på bloggen, om det sedan berodde på kritik från ryttare eller att deras sponsor av grönska inte varit lika generös denna gången låter jag vara osagt.

Och om det berodde på avsaknaden av djungeln eller ej låter jag också vara osagt men Frenchie marscherade igenom båda klasserna utan att vinkla ett öra, genomförde 2 jämna program med en knapp timme mellan starterna och kändes exakt lika pigg under båda ritterna.

Jag red fram väldigt kort, delvis för att spara min rygg och glädjande nog funkar det att rida så begränsat.

Hästarna som slog oss var såååå fina – det är bara att lyfta på hatten när man ser sådana djur, deras mekanik och korrekthet i de olika rörelserna.

Hi hi…det är tur att man tävlar ibland så att grejerna blir putsade!

Lite skämt och lite allvar men jag är ingen manisk läder-rengörare och har nog inte plockat isär ett träns på +20 år. Men försöker att hålla efter grejerna hyfsat ändå.

Idag har vi varit hos Malmö ridklubb och precis som förra helgen kunde jag inte åka och ”för-träna” på banan.

Men Frenchie skötte sig så fint; tittade inte på något så att det störde faktiskt utan nöjde sig med att snegla lite 🙂 .

Om han fortsätter att bete sig så här på tävlingar generellt är jag mer än nöjd!

Den första klassen idag var en rosettklass vilket innebär att alla som uppnår minst 69% får en guldrosett, de som rider på minst 67% får silver och de med minst 65% belönas med en brons-dito.

Det där med rosetterna är helt ointressant för mig men desto roligare var det att bli bedömd av 2 domare där den ena höll oss som etta, den andra som trea och vi var totalt andra bästa ekipage som ni kan se.

I den andra klassen (MSV B:2) , som var en ”riktig” klass började vi programmet ganska bra men fick lite missar i bytena (det har gått troll i dom lite….) Jag tröstar mig med att vi oaktat detta inte hade nått upp till 69% som krävdes för placering.

Men sammantaget är jag väldigt nöjd med min lilla häst som jag tycker tar tävlandet så fint.

Han är lugnet själv från det att jag flätar tills jag lastar ur honom hemma efter tävlingen och det enda jag hittills märkt kan göra honom lite upprörd är om något ekipage far iväg, framför allt bakom honom samt att han är lite tittig inne på banan ibland. Men oftast går han att övertala och det är det viktigaste just nu.

Jag sitter aldrig upp utan att någon håller honom på tävling fast han är så lugn men detta är en ren försiktighetsåtgärd eftersom jag fortfarande inte känner mig helt säker på hans reaktioner och framför allt på nya platser.

Idag har Frenchie och jag varit och tävlat och jag fick tyvärr uppleva det jag tjatat om på bloggen i några år nu; det enorma tappet vad gäller antalet startande.

I båda mina klasser deltog förut jag själv bara ytterligare ett ekipage; vi var således 2 ynka startande/ klass!

Verkligen tråkigt för både arrangören och för i alla fall mig som startande.

Jag vet inte hur andra som tävlar dressyr känner men för mig har en seger med 2 deltagare absolut inte på långa vägar samma värde som om klassen hade bestått av +15 startande.

Om det var tråkigt att vi var så få var det desto roligare att Frenchie och jag uppnådde personbästa i båda klassserna trots en mega-miss i den ena klassen.

I MSV B:1 fick vi 67,9 % medan vi i MSV B:2 fick 65,9 %.

I den sistnämnda klassen skulle jag fatta galopp ur samlad skritt vid A men Frenchie, som var lite tittig just där (förmodligen för att det stod människor bakom den kortsidan tidigare och kanske delvis också för att vi i den föregående klassen gjorde en ryggning där) stannade och började rygga/ backa vilket tog en liten stund att korrigera och för en utomstående säkert såg tämligen istadigt ut.

Resten av programmet förflöt utan mer trams men jag blev lite störd just då även om jag hoppas att detta var en engångsgrej som jag till viss del förstår anledningen till.

En ytterligare positiv grej var att Frenchie visade att han klarar att gå 2 klasser direkt efter varandra (45 minuters paus mellan våra starter) men jag rider å andra sidan inte fram särskilt länge eller ”hårt”.

Jag ska förklara varför jag valde att rida 2 klasser i samband med ett annat inlägg i nästa vecka; jag brukar ju vanligtvis bara rida en klass per dag.

En verkligen rolig tävling som gav mig inspiration till några blogginlägg  där vi kan ha lite intressanta diskussioner på måndag och tisdag tänker jag.

På bilden ser ni mitt fjuttiga hederspris och det är också beviset på att det ”går utför” med dressyrtävlingarna idag 🙂 !

Inga prispengar och bara enklare hederspriser även på medelsvår nivå – det bekräftar om inte annat att man inte gör detta för vinnings skull ha ha ha.

Men förstå mig rätt: mitt konstaterande ovan ska egentligen inte ses som ett klagomål eftersom jag hellre ser att det är billigare att tävla (mina klasser kostade 225:-/ klass) än att man får finare priser men måste betala mer för att delta. Det tänkte jag att vi ska diskutera imorgon så stay tuned!

Titta på min andra lilla sötnos som idag invigde sitt regntäcke, mest för att jag skulle kolla om det passade och nu har hästarna likadana.

Dagens tävling avlöpte utan några missöden; vi är fortfarande några poäng ifrån rosetterna men jag tycker ändå att ”det tar sig”.

Det som drog ner lite idag var bland annat småsaker som att Frenchie inte stod stilla i den ena halten och travade in i den andra men hellre det än att göra rejäla missar eller känna att han inte alls känns bekväm inne på banan.

Idag har vi varit och tävlat hos ryttarföreningen där jag ”provtränade” i fredags.

Tyvärr hade jag då ingen person med mig som kunde sitta vid det framställda domarbordet för där blev det dagens enda gloende som kostade några poäng.

Eftersom ridhuset är så kort måste domaren sitta kloss intill banan och det hade både Frenchie och många andra hästar lite åsikter om och jag rider fortfarande för avvaktande för att parera detta inser jag i efterhand.

Över huvudet taget handlar ridningen inne på banan mest om att jag ännu (?) inte kan presentera Frenchie optimalt men det blir bättre och bättre tycker jag själv i alla fall.

Jag hade faktiskt 2 fd stallkamrater som otroligt snällt nog filmade mig och även om den självkritiska delen av mig ryser så ÄR det exakt sådant här jag behöver se; hur det inte bara känns utan även SER UT när jag rider.

Bortsett från de lite stora ögonen vid domarbordet kan jag inte påstå att  Frenchie gjorde något dumt alls och fortsätter han så här så är han en verkligen bra häst att ha med sig på tävling och även mycket lugn att förbereda innan avfärd med flätning osv.

Jag brukar inte orda så mycket om de olika tävlingsplatserna jag besöker men känner att jag idag måste nämna några saker som stack ut lite.

SSRF har i mina ögon alltid varit en klubb som verkligen verkar måna om de som kommer dit för att tävla och det är väl i dessa tider med vikande antal deltagare extra viktigt för en liten klubb som bokstavligen ligger ”in the middle of nowhere”.

Då ger jag ett extra plus för de goodiebags som delades ut till alla startande och som bland annat innehöll en kaffe/ te-biljett. Kostar verkligen inte många kronor men här är det tanken som räknas.

Att sälja läsk och frallor för 10:-/ styck är en annan ”tummen upp” grej- jag har själv drivit en stall-cafeteria i många år och vet vad saker och ting kostar/ kan generera för vinst.

På en del tävlingsplatser tar man hutlöst betalt för minsta lilla dricka eller whatever men här passar man inte på att vrida ur allt som går från en som sagt redan minskande deltagarskara.

Idag körde jag en repris av gårdagen och åkte och red en MSV B:2  (igår MSV B:1) i Ystad.

Min fina lilla gosse skötte sig jättebra och fick nästan lika bra procent som igår men hade några smärre missar som var retliga.

I den första uppridningen snubblade han till precis innan halten och i den avslutande bytte han galopp…men annars hade jag en fin känsla över lag.

Jag är också väldigt nöjd med att Frenchie, liksom Vicke, inte behöver någon längre framridning utan att tävlandet kan vara ganska lättsamt och utan att hästen känns det minsta trött efteråt. Då kan man tävla oftare tycker jag och förhoppningsvis tycker även hästen att det är lite kul att komma ut.