Min plan med Frenchie den närmaste tiden är att försöka rida i så många nya ridhus/ridbane-miljöer som möjligt inför framtida tävlande.

Hästen är a) något till mycket tittig ibland och b) knappt tävlad så det är all idé att underlätta för oss båda tänker jag.

Med detta i åtanke tränade jag idag för Nina på Flyingehus, ett ridhus där jag varit några gånger även med Vicke och som ligger kanske 2 kilometer från ridhuset (Granelundshallen) där jag vanligtvis tränar.

Här fick jag träna flera saker; nytt ridhus, att rida på annat underlag (fiber), med andra ekipage och t.o.m. med lite bokstäver och ett ”domarbord” bakom vilket Nina satt.

Jag fick tyvärr även träna på att vara snabbtänkt och lösningsfokuserad och min vana att alltid vara ute i god tid kom väl till pass.

I ett försök att ”säkra upp” sadling på ny plats osv hade jag satt ett grimskaft i tränset och när Frenchie råkade trampa på detta drog han inte bara itu karbinhaken utan även det ena sidostycket!

Dumt nog hade jag inget extra träns med mig (hur många har det…men det borde man banne mig ha….) så jag knöt ihop bettet med resten av huvudlaget med en nylon-sporrem och hade absolut provat att rida så om jag inte hade erbjudits att låna ett sidostycke i stallet som hör till ridhuset.

Sägas ska att Frenchie skötte sig perfekt hela tiden, glodde inte alls varken när jag red eller när jag skulle lasta honom efteråt vilket var lite imponerande eftersom någon hade hunnit hänga ut 4 fladdrande vita lakan nära transporten under tiden jag red!

Summa summarum en bra träning ur många aspekter!

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina och det gick stundtals riktigt, riktigt bra.

Bytena från vänster till höger sitter ännu inte och det tar jag på mig helt, det var även Vickes ”svåra håll” men han bytte ju i sömnen vilket Frenchie med all rätt inte gör 🙂 . Men gör man rätt så blir det rätt så det är bara att dra sig själv i örat.

Att lasta och lasta ur går däremot perfekt numera och jag kommer nog att börja köra Frenchie brett snart (med mellanväggen åt sidan) som jag gjort med alla andra hästar.

Jag inbillar mig att det känns bättre att inte stå inklämd men vad vet jag?

Att Frenchie står så nu beror dels på att det är så han är van att lastas och dels på att jag då kan låsa fast dörrarna bakom honom. Tidigare ville han ju kasta sig bakåt och då hade eventuellt inte tvärslån över dörrarna stått emot trycket och det är bara den som går att använda om mellanväggen är skjuten åt sidan.

Hemma har jag färdigställt årets första riktiga gräsklippning av alla ytor och jag skakade på huvudet åt mig själv när jag mindes hur jag, när vi flyttade till Ryhus, trodde att vi skulle klara oss med en rejäl hand-driven gräsklippare!

Eller…det hade vi gjort om vi vill ägna ca 3 timmar per gång åt denna syssla men det vill vi INTE.

Och ju mer ytor vi har rensat upp desto mer finns det att klippa så åkgräsklipparen är guld värd även om inköpspriset motsvarade en ok märkessadel så det sved ju ha ha ha.

Jag ångrar nu att jag inte tog fler foton på utemiljön när vi flyttade in- det hade varit roligt att jämföra.

Bilden föreställer tex en gräsyta mellan stallet och lösdriften och gräset var tidigare översållat med skräppor (helt borta nu) medan slänten mest bestod av meterhöga brännässlor.

Man talar ibland om ”april-väder” och tro mig; idag fick jag verkligen känna på det.

Precis innan jag lastade Frenchie inför dagens Nina-träning kom det pytte-pytte små snöflingor virvlande i mängder men de smälte redan innan de landade.

Efter lastningen bröt i stället solen fram och det blev strålande vackert väder på bara någon minut.

Framme vid Flyinge byttes solskenet snabbt ut mot en massa gråa moln och vid urlastningen haglade det för fullt (bilden).

Medan jag tränade snöade det uppenbarligen för när jag kom tillbaka till bil och släp var dessa snötäckta.

Efter alla dessa väder har det faktiskt varit uppehåll och sol….halleluja!

Frenchie skötte sig utmärkt; lastningen gick perfekt och träningen var också till belåtenhet.

Just nu behöver jag få ihop galoppen mycket mer för att kunna göra byten så detta ska vara ett fokusområde. Hästen kan ju byta så det brådskar inte att träna just detta om det ändå inte blir bra.

När jag ändå hade släpet kopplat på bilen körde jag och hämtade mer spån i Malmö, hamstern i mig vill alltid ha ett lager.

Precis som förra tisdagen blev det en fin träning för Nina idag.

Jag tog under träningen upp det faktum att en bidragande orsak till att det kan kännas svårt med en ny häst är att man varken känner varandra eller vet hästens gränser så att säga.

För att ta Vicke som exempel så känner jag honom utan och innan och vet exakt vad han tex reagerar på eller inte.

Jag vet också hans gräns för hur/ när/ hur mycket jag kan kräva/ pressa/ gå på innan x reaktion utbryter.

Med Frenchie vet jag än så länge mycket lite och då blir det per se svårare.

För att konkretisera:

Om Vicke skulle glo på…säg en stol i ridhuset. Då vet jag hur jag ska göra för att få honom förbi den och jag vet också vad som händer om jag insisterar på att han ska gå förbi fast han inte vill.

Med Frenchie vet jag inte hur reaktionen i ovan scenario kan bli; kommer han att acceptera att jag lägger om skänklarna rejält, kommer han att försöka resa sig, kasta sig, bla bla bla…

Detta är bara ett fiktivt exempel men det handlar ju om att man måste lära känna hästen så pass att man även i skarpa lägen eller när det tar emot vet hur man ska komma tillrätta med whatever.

Hur som helst hade jag en väldigt fin känsla när vi avslutade dagens pass och lastningen gick så bra att jag nu vågar mig på ett inlägg om hur jag tränat detta. Kommer imorgon.

Det känns som att jag just nu befinner mig i lite av en smekmånadsfas med Frenchie; för varje pass går det bättre och bättre och vi hittar varandra mer och mer.

Idag har vi varit hos Nina som instämde till fullo i ovan men hon varnade mig också för att ha för bråttom med att tex åka ut och tävla vilket jag ändå inte har några planer på det närmaste.

Med Frenchie vill jag verkligen att grunderna ska kännas helsäkra så att det inte blir som med Vicke som jag knappt kunde sitta ner på i traven första gången jag tävlade.

Det är alltid lätt att vara efterklok och han gav absolut inte något spänt intryck men hans spänningar satte sig i ryggen; han var i början näst intill omöjlig att sitta ner på i kort trav vilket jag kan skratta åt idag men det var definitivt inte roligt då kan jag säga….

Ändå skulle jag ut och tävla vilket var hur korkat som helst och jag minns så väl vår första start ihop eftersom jag hela tiden satt och tänkte ”låt det ta slut….”, jag ville bara ut från banan och det är inte så man ska inleda sin tävlingskarriär ihop va?

Med Frenchie går det som sagt bättre och bättre men bilden illustrerar också att våra träningar inte är som de med Vicke som man bara tar under armen och åker iväg med ungefär.

Frenchie vågar jag inte köra sadlad, han är tränsad under grimman för att ha detta moment avklarat innan jag lastar ur osv.

Helt klart meckigare så här i början eftersom jag dessutom är helt ensam men det blir väl samma sak där som med ridningen; jag kommer att lära känna honom mer och mer och veta hans gränser och vad som är görbart, tveksamt eller direkt olämpligt med just honom. 

Idag har den här sötnosen varit och tränat hos Nina.

Det var mer än en vecka sedan sist vilket jag egentligen tycker är för länge mellan gångerna men ibland får vi inte ihop det bättre.

När jag jobbar orkar jag inte åka och träna dagen därpå så det påverkar när och hur ofta jag ger mig iväg till Nina.

Idag blev det både lite basic arbete (övergångar mellan skritt och trav tex) och lite skolor- öppnorna kände jättefina och lätta och där varierade jag mellan öppna i trav och öppna i skritt utmed långsidorna.

Vicke jobbade på bra i mitt eget ridhus; för hans del blev det också en hel del skolor, lite seriebyten och övergångar från skritt till galopp och tvärtom.

Det är roligt att de som träffar Frenchie tycker att han verkar så snäll och har så fint huvud med snälla ögon; jag har ju hört detta ”till leda” med Vicke men det är givetvis trevligt att ens djur även uppskattas av andra.

Idag åkte jag till Nina med Frenchie och jag ska ju erkänna att jag var hur nervös som helst.

Inte främst för ridningen faktiskt utan för allt runt omkring, sådant jag skulle kunna göra med lillfingret när det gäller Vicke som är så lätt med precis allt i handhavandet.

Bara en sådan grej som att lasta, lasta ut, sadla på bortaplan osv.

Vicke åker tex alltid brett, står lös, kan köras sadlad.

Frenchie skulle jag inte drömma om att köra lös och han är van vid att man är två personer vid lastning (en framme i transporten och en bakom), han står på en plats (dvs smalt) och jag skulle aldrig riskera min sadel genom att ha den på honom vid körning innan jag lärt känna honom.

Bilden visar låsen till mina dörrar bak på släpet och tro mig….de (låsen) är inte använda på….ja, någonsin typ eftersom jag alltid haft så lättlastade hästar som står stilla och inte trycker på bakåt vid urlastning vilket Frenchie gör om inget tar emot.

Hur som helst; körningen gick bra, allt runt omkring likaså och så även själva ridningen.

Vi gjorde bara helt basic jobb med fokus på övergångar men jag ville ändå få Ninas input kring tex tempo och form; jag har tyvärr inga speglar i mitt eget ridhus och vill att så mycket som möjligt blir så rätt som möjligt mellan mig om Frenchie direkt.

Senare på dagen red jag Vicke i mitt eget ridhus och den gossen är i sitt livs form vill jag påstå. Väldigt roligt så klart och det handlar nog mycket om att jag…halleluja….äntligen har lärt mig att rida så som Nina tjatat på mig i evigheter.

Jag är mycket mer noga nu även om jag alltid tyckt att jag varit det (men inser nu att det tidigare var en illusion) och framför allt rider jag Vicke mycket mer på bakbenen än tidigare och det är det som gör så stor skillnad. Svårt att förklara kortfattat i skrift men känslan är så mycket bättre.

Idag har Vicke och jag varit och tränat för Nina- det är alltid lika roligt!

Hade hon velat komma hit hade jag lätt tränat ytterligare en gång i veckan, inte för att vi liksom ”behöver” den frekvensen även om all träning är nyttig utan just för att det är så kul.

Nu med eget ridhus är jag för bekväm för att köra iväg, det ska erkännas, för hur det än är så tar det tid att koppla släp, lasta, köra och ja….ni vet.

Idag avslutade vi träningen med en bra övning för att få Vicke att sätta sig tillräckligt i piruetterna.

Jag red i piaff mitt i ridhuset, vände sedan i en bakdelsvändning i piaff och fattade galopp direkt efter/ ur vändningen och fortsatte in en en piruett. Ska man göra det ännu svårare går man efter piruetten direkt in i piaff igen.

Om ni undrar hur det går vad gäller att hitta ny häst och sälja Vicke så står det tvärstilla.

Jag har inte hittat en enda häst som jag vill åka och provrida och har inte heller annonserat ut Vicke.

Idag har jag äntligen tränat för Nina….som jag har längtat!

Förra veckans lektion ställde jag in pga vädret, ville inte köra min mans nya fina bil dagen efter jag hade smashat min egen he he. Och vädret var urkasst…

Men idag så!

Nina tyckte en hel del var riktigt bra och det var extra kul att höra eftersom jag verkligen hade lagt mig vinn om att försöka träna så bra jag kunde på egen hand och i mitt lilla ridhus.

Där är det tex inte läge att träna seriebyten tycker jag men idag satte Vicke en massa treor (jag räknade faktiskt inte antalet) och även 7 byten i vartannat fast vi inte gjort detta på länge.

Jag är givetvis mycket, mycket tacksam över mitt bebis-ridhus men det går inte att komma ifrån att Granelundshallen spelar i en annan liga. Framför allt på grund av storleken men även underlaget är lite mer svikande än hos mig. Så känslan var super!

Såg detta när jag kom in i ridhuset i Flyinge; den känslan var nog inte så super för varken vållande häst eller ryttare….

Minns min fina men knäppa häst Kreon som sparkade i sargen fler gånger än jag vill minnas. Turligt nog blev det aldrig denna åverkan.