Vi tragglade vidare med skänkelvikningarna och Archie var idag svårare att flytta för vänster än höger skänkel vilket på sätt och vis var glädjande eftersom det annars ”alltid” är sidoförflyttningen för höger skänkel som brukar vara problemet.

Annat vi övade på var att vända rätt upp i galopp, halter, ryggningar och trav och galoppökningar.

Vi pratade om helgens tävling och de tävlingar jag har inplanerade samt om det faktum att vissa träningar kommer att äga rum i Yddinge i sommar.

Birgitta tyckte att Archie gott kunde få lite ledigt i sommar och det har jag redan planerat, bland annat en vecka i juli då jag och min man är på Mallorca. Jag tror mer på flera kortare viloperioder än en lång sammanhängande, då hinner hästen inte tappa någon kondition och/ eller bli fet och ”hängbukig”.

Nu tror jag i och för sig inte att Archie har några hängbuks-anlag, förra årets många timmars betande i Yddinge i 5 veckor märktes inte alls trots att han även hade fri tillgång på ensilage och åt något kilo havre.

Även för tillfället äter han mycket kraftfoder och hö + ensilage utan att han är tjock vilket jag tycker är mycket bra eftersom jag svårligen skulle kunna neka honom att äta, jag som själv ÄLSKAR mat :=)!

På lördag var det meningen att jag skulle rida både LB:1 och LA:1 hos en grannklubb men jag kunde, då startlistan publicerades igår, konstatera att jag var 18:e reserv till LB:1 = högst osannolikt att jag kommer med.

Således inriktade vi oss på LA:1-programmets rörelser idag, mest skänkelvikning och förvänd galopp.

Birgitta tyckte att Archie såg superfin ut idag, jag hade inte riktigt sååå bra känsla som det uppenbarligen såg ut men Birgitta är en hård lärare som aldrig skulle berömma ”bara för att”.

Jag diskuterade mina tankar om att anlita en kiropraktor till Archie med Birgitta. En kvinna kommer till stallet då och då och behandlar några av hästarna och alla hästägarna har varit nöjda.

Själv har jag, vad som känns för mig som en SUND skepsis mot alternativbehandlare. Man kan inte svälja allt med hull och hår och det finns mycket outbildat folk som springer runt i stallen och tar hutlöst betalt för att att komma med självpåhittade, luddiga diagnoser som vissa hästägare i sin tur sväljer som gapande fågelungar utan att ifrågasätta det minsta.

Jag har dock pratat en del med just denna kvinna, sett henne i arbete och de hästar hon behandlat så det känns som att det VÄRSTA som kan hända är att en behandling kommer att kännas som ”pengarna i sjön”. Det bästa som skulle kunna hända, och som är anledningen till att jag överväger en konsultation är att Archie får lättare att flytta sig för höger skänkel.

Jag har i flera blogginlägg kommenterat hans svårighet/ ovilja att gå undan för höger skänkel, framför allt på voltspår och i skänkelvikning i trav. I skritt går det utmärkt men så fort jag vill att han BÅDE ska trava och gå åt sidan så känns det svårt.

Om detta beror på något fysiskt ”fel” hos Archie, att jag ger fel signaler, sitter fel eller gör något annat tokigt eller det helt enkelt bara har ”låst” sig för oss: ja, det är det jag skulle vilja komma underfund med. Möjligheten finns ju också att Archie idag flyttar sig så mycket som han för stunden fysiskt förmår (utan att det behöver vara något fel på honom) , att han helt enkelt inte är tillräckligt stark?

Som sagt: kan dessa grubblerier klargöras genom ett kiropraktorbesök så kanske det är det jag ska satsa på?

Idag kom jag ihåg att ta med mig en longeringspisk till ridhuset, något jag tänkt på tidigare men glömt bort och inte kommit på förrän jag väl suttit på hästen.

Min tanke var att se hur Archie skulle reagera om tränar-Birgitta ”hjälpte till” med pisken från marken i olika rörelser, tex sidvärtsrörelserna som ju kan vara lite sega att genomföra, ffa åt vänster (för höger skänkel).

Jag har provat denna med-hjälp tidigare och måste säga att jag tycker att den kan vara bra och berättigad ibland även om hästen givetvis inte ska lära sig att ”jaha, nu står det någon på marken och piskar på, DÅ måste jag skärpa mig men så fort den personen försvinner kan jag falla i sömn och göra som jag vill igen”.

Jag fick den respons jag hade hoppats på: Archie blev genast mycket snärtigare i steget så fort Birgitta klatschade till med pisken en gång och sedan var det en fröjd att rida travökningar :=).

Skänkelvikningarna och framför allt sidvärtsförflytting på volten för höger skänkel gick INTE bra. Av någon anledning tror jag vi/ Archie har låst oss/sig där men jag vet inte riktigt varför.

Har provat att flytta Archie i sidled vid tömkörning och då går det lika lätt åt båda hållen men ibland då jag ska göra det uppsuttet så blir det protester åt vänster, särskilt om jag försöker att verkligen tvinga honom åt sidan. Då börjar han nästan undantaglöst att galoppera i stället eller så slår han mot spöt om jag använder det.

Om jag kräver mindre tvärning och mer ”smyger” åt sidan går det bättre och under vissa träningspass går det helt utan problem men ibland så blir det som sagt som förgjort.

Serpentiner i galopp har jag bara ridit vid 2 tidigare tillfällen men detta gör Archie fullständigt okomplicerat och utan att försöka slå om eller tappa balansen. Skönt! Men så har serpentiner i galopp också alltid varit lite av ett paradnummer för mig, liksom allt som har med förvänd galopp att göra (till skillnad från bytena…suck..).

Dagens träning blev som det blir ibland, blandad kompott!

Vi gjorde lite av varje och med varierande resultat.

Travökningarna blev mycket bra och jag kunde hjälpa till med spöt utan arga reaktioner.

Skänkelvikningen för höger skänkel blev rätt så seg och när jag skulle hjälpa till med spöt så kom det en arg ”kick” och en galoppfattning flera gånger (inte heller helt ovanligt).

Galoppfattningarna från skritt blev bra liksom den förvända galoppen och öppna-embryona i båda varven.

Vi återupptog också bytesträningen som legat nere en längre tid. Ett byte blev ganska bra och 3 blev ”hyfsat acceptabla med tanke på utbildningsnivån”. Jag känner att jag nu VÅGAR hjälpa till med spöt även om Archie sparkar bakut. Jag är fortfarande rädd för att ramla av när han gör sina bakut-konster men jag känner samtidigt att han verkligen behöver spöhjälpen för att byta.

Som vanligt känner jag att tiden inte räcker till. Jag skulle vilja öva på fler saker och längre stunder, flera dagar i veckan men tycker samtidigt att Archie är för ung ännu.

Häromdagen berättade en tjej i stallet att hon hade kört in sin häst. Detta är exempel på EN sak jag skulle vilja prova att göra med Archie, inte för någon annan anledning än att det hade varit kul att prova men som sagt: när skulle jag hinna detta?

Jag kan inte både satsa på att ha en dressyrhäst som ska tävla var och varannan helg OCH hoppträna OCH rida ut OCH tömköra OCH löshoppa OCH dessutom försöka köra in….suck….

Nytagen bild av Elina på Archie i hans förskräckliga ler-hage. Varje gång jag har kommenterat att ”nu börjar hagen äntligen torka upp” så har regnet börjat vräka ner. Så nu säger jag inget! Men Archie har rullat sig i hagen 2 dagar i rad och det gör han aldrig om den inte är relativt torr så…..vi håller tummarna!

Idag ville jag träna på övergångar från galopp till halt eftersom dessa fungerar så dåligt men innan vi kom så långt provade vi först övergångar från trav till skritt och halt vilket fungerade bra.

Både Birgitta och jag har noterat att Archie har svårare för/ är ovilligare att sätta höger bak inunder sig i sidvärtsrörelserna så detta tränade vi också en hel del på både genom att flytta honom på volten och utmed långsidorna.

Även om svårigheten kvarstår så märker jag ändå en skillnad till det bättre så tillvida att jag nu kan hjälpa till med spöt för att flytta baken. Innan blev det bara arga bakutsparkar och protester men nu tar Archie spöhjälpen på rätt sätt.

Lite samlande träning i trav hann vi också med och det tror jag är väldigt bra för att utveckla Archies trav. Jag märkte stor skillnad på Décimas redan förhållandevis goda grundtrav efter att hon lärt sig att gå i passage. Ur passagen fick jag fram en mycket spänstigare arbetstrav och det är min förhoppning att jag ska lyckas även med Archie.

Även idag tränade vi på allt som ingår i LA:1-programmet. Segern för 2 dagar sedan är på inget sätt bevis för att programmet verkligen ”sitter” även om jag börjar känna mig mer och mer säker i de olika momenten.

Vi red igenom de olika delarna av programmet flera gånger och det mesta fungerade faktiskt över förväntan, i alla fall om man betänker att Archie trots allt bara är 5 år och ännu saknar den förmåga till samling och ökning som han förhoppningsvis kommer att få längre fram.

Så som vanligt måste jag säga att det går framåt och det är oerhört glädjande.

Vi övade även på avsaktningar från galopp till skritt och det är i sådana övningar som man märker att man sitter på en ung häst. Archie orkar ännu inte alltid sätta sig ordentligt i avbrotten och när jag ska bryta av från galopp till halt blir det ännu tydligare. Men som sagt; det är inget konstigt med det :=)!

Även denna träning ägnades åt de moment som ingår i LA:1 programmet som jag ska rida på fredag: skänkelvikning, ryggning, förvänd galopp osv.
Vi tränade även på travökningar, avbrott till skritt från galopp, början till bakdelsvändningar mm.

Idag var Archie på sitt mest samarbetsvilliga humör och gjorde vissa av momenten otroligt bra, bla ryggningen så som den görs i LA:1. Gör han den lika bra på fredag lär han få minst en 8:a på den. Skänkelvikningen för höger skänkel var däremot inte så himla bra, den för vänster var bättre och den förvända galoppen var som vanligt ypperlig liksom flera av halterna.

Det ska verkligen bli spännande att se hur vi får ihop programmet på fredag.

Efter träningen var Archie som vanligt pigg och glad och utan en svettdroppe. När jag ställde in honom i boxen medan jag stuvade in hans utrustning i mina skåp såg han sin chans att smita ut genom den inte helt stängda dörren och gick för en gångs skull ända ut på gödselstacken. Annars brukar han nöja sig med att nosa på grannhästarna eller kanske gå in i en tom box om tillfälle ges.
Nu vandrade han som sagt ut på gödselstacken, gick några varv, stälde sig sedan på toppen av gödselberget (som var täckt med snö) och bajsade!

Det såg jättekul ut och det var verkligen synd att jag inte hade en kamera för att föreviga hans nyfunna toalett!

Artikeln ovan handlar om min dressyrtränare Birgitta och publicerades i Ridsport år 2004. Jag har tyvärr fått scanna in den i 2 delar så den är mycket svår att läsa ordentligt.

Jag har nu tränat för Birgitta i ca 4 år. Jag är mycket nöjd med hennes sätt att undervisa och med det faktum att hon kommer till mig (dvs till ridskolan) på tider då de flesta tränarna fortfarande ligger i sängen och sover :=).

Det är inte bara till att ta dit en tränare när man står uppstallad på en stor ridskola där ridhusen är uppbokade under många av dygnets timmar och att slippa köra iväg med hästen är mycket värt för mig. Dels sparar jag mycket tid och en del ”bök” men det är ju inte heller gratis att träna på andras anläggningar.

Jag tränar 45-60 minuter och betalar för detta 350:–.

Jag hörde talas om Birgitta genom flera av mina tävlingskonkurrenter på den tiden då jag ägde Décima. Birgittas elever var ofta placerade i de klasser där jag deltog.

Jag hade under en period hjälp av en duktig dressyrryttare, Peter, som hjälpte mig att befästa galoppombytena på Décima. Även Peter tränade för Birgitta och var mycket nöjd och det blev till slut hans omdöme om henne som avgjorde saken. Jag har aldrig ångrat mig!

Idag berättade jag om min stundade LA-start för tränaren så vi tränade en del på vissa moment som ingår i LA:1-programmet.

Vi konstaterade att ryggningarna har förbättrats avsevärt. Tidigare gick Archie förvisso bakåt men dels gick det i ultrarapid och dels var ryggningarna både sneda och med släpande ben.
Nu går det kvickare, benen lyfts bättre och linjen hålls mer rak.

Även trav och galoppökningarna är förbättrade. Tidigare blev Archie enbart arg och sparkade bakut om man försökte få mer skjuts på bakkärran i ökningarna genom att använda spöt på bakdelen men nu kan man få till några steg med mer undersatta bakben och ökad steglängd.

Däremot visade Archie idag åter att han kan bli sur om man vill att han ska flytta sig undan höger skänkel. Ibland går han verkligen emot denna skänkel och går alltså åt höger i stället för åt vänster och om man går på honom kan han bli arg och slå mot skänkeln, veva med huvudet osv. Jag tror att han av någon anledning har svårare för att sätta under sig höger bakben eller så gör jag något fel utan att vara medveten om det. Jag märker också att han flyttar över mig till höger i sadeln hela tiden och jag får verkligen anstränga mig för att sitta korrekt och ha styrka nog att flytta honom åt vänster trots hans protester.

Efter ridpasset släppte jag ut Archie och Birk i hagen och då sprang han omkring och gjorde diverse konster så som ökad galopp, bakutsparkar mm så jag tror inte att han var alltför ansträngd i alla fall :=).