Nu är jag faktiskt mer än lovligt trött på det här evinnerliga regnandet!

Bara för att Archie accepterar att gå i alla väder utan probem betyder det verkligen inte att det är något som jag VILL utsätta varken honom eller mig för men vad ska man göra när det regnar i princip från morgon till kväll?

Idag är det jag som har stalljour i vårt stall och medan jag släppte ut hästarna i morse och faktiskt till och med under hela löprundan i Skrylle kom det inte en droppe regn men sedan har det ”kört på” mer eller mindre oavbrutet.

Även idag var jag hos NN och red en häst och även idag fick Archie gå lite dressyr på vår gräsbana.

Om det var gårdagens lösgörande arbete eller bara det faktum att han ville in i stallet så fort som möjligt men han gick som ett urverk precis hela tiden och fick därför slippa några tuffare övningar och dessutom träffa boxen igen redan efter 30 minuter.

Jag börjar faktiskt misströsta vad gäller om vi över huvud taget får några riktigt varma OCH soliga sommardagar igen- tack och lov är det i alla fall inte kallt än så länge.

Men kommentarer som den en stallkamrat fällde nyss pekandes på sina GUMMISTÖVLAR: ”detta är numera mina ridstövlar” önskar jag icke höra fler gånger, hellre då att hon nästa gång pekar på ett par foppatofflor eller nåt :)!

Idag blev planerings-människan Birgitta utsatt för ett riktigt TRAUMA!

Jag kunde/ ville/ vågade inte rida på morgonen trots att jag infann mig i stallet redan innan 06.00 och det har väl aldrig någonsin inträffat i min rid-historia (att behöva ändra en uppgjord plan).

Men regnet hade åter börjat ösa ner och ridhuset är fortfarande stängt medan grusbanan står under vatten och gräsbanan inte långt därifrån.

Och att då rida i en 2-månader gammal (läs: NY) 30.000 kronors sadel, med en häst som ska skos om ungefär en vecka (risk för avtrampade skor i leran) och utomhus i hällande ösregn….nä…där gick gränsen till och med för rid-fanatikern Birgitta.

I stället åkte jag hem medan jag i bilen väste fram mantrat ”det ÄR inte världens undergång- du KAN rida senare på dagen”.

Senare på dagen blev det mycket riktigt ridning, först hos NN där jag red en av hennes hästar och sedan i ”mitt” eget stall där jag red Archie.

Gräsbanan hade torkat upp en hel del trots flera skurar under dagen och var inte alls lika vattensjuk som igår så det var inga problem att ”dressera” lite på den.

Tyvärr kom det ytterligare lite regn medan jag red så jag åkte tämligen blöt för att handla mat.

Det är inte ofta jag står vid spisen men idag blev det en god köttfärssås med en massa olika bönor och pasta till det.

Gårdagens myckna regnande kunde givetvis inte passera obemärkt- både vår egen och framför allt NN:s utebana var fullständigt ”dränkta”.

Vår gräsbana var även den mer än lovligt bevattnad men jag valde ändå att klafsa runt på den eftersom jag ville hoppa lite.

Och jag misstänker att det var just det klafsiga underlaget som påverkade för Archie hoppade de mycket låga hinderna med extremt lyfta framben- som en riktig hopphäst :)!

Jag vågade inte höja mer och hoppades (ordvits!!!) också att skorna skulle sitta kvar så efter 30 minuter slutade jag men då hade Archie också både jobbat och hoppat väldigt fint- som vanligt i dessa sammanhang med sitt hack.

Jag klarade mig undan regnet under ”hela halvtimmen” men sedan dröjde det inte länge förrän regnet körde igång igen.

När jag begav mig till NN för stallarbete kort därefter var jag tacksam över att Archie hade regntäcket på sig och det visade sig också att det skulle regna i flera timmar.

Lunchen avåts som så ofta på ”Två kockar”- helstekt oxfilé – och sedan har jag faktiskt inte gjort något mer ”nyttigt” utan har ägnat tiden åt internet, Ridsportläsning, stallbesök med snack med andra inackorderingar och andra trevliga saker man kan ägna sig åt när man är ledig:)!

Nu tycker jag att dagarna skenar iväg aldeles för snabbt och snart har ju halva semestern gått! Inte kul!

Dagen inleddes med en jättebra lektion för NN- vi gjorde inget superavancerat (skolor, förvänd och rättvänd galopp på volt mest) men Archie kändes jättefin!

Jag inser (igen….suck…när ska man lära sig?) att det är mycket upp till mig om Archie ska tillåtas att ”gå in i sig själv” och såsa ihop.

När han börjar gå långsammare sitter jag oftast bara och tänker ”oj vad trött jag blir av att driva” i stället för att ge honom en-två rejäla hjälper varefter han faktiskt svarar och tuffar på jättefint.

Ja, jag VET att det låter så självklart i skrift men jag har så lätt för att bli för passiv när jag rider.

Idag tänkte jag i stället ” nu får det inte gå ett enda steg där jag känner mig trött- då djävlar….” och fy tusan vad Archie svingade iväg. Så det bevisar bara att det går att påverka den lille rackaren och faktiskt ganska lätt också bara man GÖR något.

Sedermera blev det även ridning av 2 av NN:s hästar och jag är verkligen mycket tacksam över denna möjlighet att vidga mina vyer ridmässigt.

Hela eftermiddagen har bestått av regn, ösregn, hällregn och mera regn så jag hoppas verkligen på ”bättre tider” snart och i alla fall tills imorgon.