Fredag- flugor minsann!

Idag kan man tala om temperaturskillnader; 3 grader när jag körde till stallet i morse och 15 när jag körde dit efter jobbet.

Strålande sol har det dock varit hela dagen vilket var skönt eftersom jag hade en inplanerad skrittur med djuren på eftermiddagsagendan.

Vi var ute lite mer än 1 timme och hade bitvis sällskap av….flugor!

Ja, ja….alla årstider har sina för och nackdelar:)!

Favorit i repris- sadlar, utprovare osv

Ett ständigt återkommande diskussionsämne på olika hästforum, bloggar osv är sadelfrågor av alla de slag med slagsida åt temat ”sadlar som inte passar” eller om man hellre vill ”hästar som är svåra att hitta sadlar till- två sidor av samma mynt kan man väl säga.

Jag har raljerat om det förut; hur man för säg 20 år sedan åkte till en affär, hittade en sadel som man tyckte såg bekväm ut och som passade ens plånbok och så köpte man den, la den på hästens rygg och red lycklig i alla sina dagar.

Utsatte man genom detta (att inte vara mer noga) många hästar för sadellidande?

Har dagens hästar känsligare ryggar eftersom de avlats fram till att vara lättare i modellen, mer ”elektriska” och därmed också mer kinkiga?

Har det idag ibland gått lite hysteri i sadelutprovningens konst där någon med en snabb-kurs på ett fåtal dagar åker runt och kallar sig sadel-tekniker (jag bara MÅSTE skratta åt detta namn)- förkastar alla andra sadelmärken och kränger på okunniga folk sitt egna utan att egentligen HA så mycket kunskap?

Ja, dessa frågor och liknande är jag nog inte ensam om att ställa mig och jag GISSAR att svaren ligger någonstans ”mitt emellan” om ni förstår vad jag menar.

Jag tycker att man idag OFTA läser om/ känner folk vars hästar är jättesvåra att hitta passande sadel till och måste igen återknyta till ovanstående frågor:

Är det för att ryttare idag i gemen är mer insatta i hur en sadel ska ligga/ passa som de hävdar att ”inga” sadlar passar deras hästar eller har vi avlat fram fler och fler hästar som är ”felbyggda”?

Det ”komiska” i sammanhanget är att UTBUDET av sadlar aldrig har varit större- märkena och modellerna tycks nästan outsinliga och det kommer ständigt nya dessutom- ändå har folk sådana problem med att hitta sadlar till sina hästar.

Och i spåren av detta följer som så vanligt är mer eller mindre seriösa människor som försöker hjälpa, sko sig, utnyttja (väljs själv utifrån din erfarenhet) desperata hästägare.

Jag vet inte hur många sadelutprovare som har poppat upp som svampar ur jorden de senaste åren och en del tar rejält betalt för sina tjänster utan att- när det kommer till kritan (eller i detta fallet SADELN) kunna ”leverera”.

Att köpa sadel för 20-30.000 idag är inte något ovanligt och med så mycket pengar i ”risk-potten” är det lätt att folk känner sig lurade- de förväntar sig helt enkelt att något så dyrt också ska vara optimalt på alla vis vilket det inte alltid är.

Och en del sadelutprovare/ försäljare tycks inte heller förstå att även om man är ”villig” (nåja…allting är relativt….) att lägga uppemot 30.000 pix på en sadel så är det ändå i grund och botten otroligt mycket pengar och man vill få mer än en sadel för dessa, dvs även service på ren svenska om något skulle gå galet, om man har frågor, vill byta eller vad man nu kan vilja ha på hjärtat.

Och hur ska man som köpare VETA vem som är skicklig eller inte och vem som bakom en armada av marknadsföring inte begriper särskilt mycket?

Min egen första erfarenhet grundar sig på kontakten med en på den tiden oerhört välkänd profil med lååååång erfarenhet (säg 20 år i alla fall så har jag inte överdrivit) men inte tusan fick jag en passande sadel för det trots att väldigt många sadlar provades ut och att guld och gröna skogar utlovades.

Det jag själv kan rekommendera utifrån mina erfarenheter och det jag läst/ hört andra vara med om är:

Försök att ta reda på så mycket som möjligt om både den utprovare du vill anlita och den sadel du ska köpa.

Även om man får ta mycket som skrivs på nätet med stora nävar salt så brukar det ändå finnas folk som på ett vettigt sätt kan redogöra för sina erfarenheter och ju fler som bidrar desto bättre uppfattning kan man förhoppningsvis bilda sig.

Att prata med andra hästägare och kanske rent av få låna deras sadlar är också utmärkt- hur det än är så märker man inte om man gillar en sadel eller inte om man inte verkligen RIDER i den, helst flera gånger, och inte bara skrittar några varv när kanske både man själv och hästen är lite spända inför det nya.

Som avslutning vore det roligt att läsa om era egna erfarenheter vad gäller sadlar, utprovare osv.

Har ni bra/ dåliga erfarenheter? Har ni blivit lurade, är ni supernöjda, hur köpte ni er sadel osv! Fatta tangentbordet och dela med er!

Ständigt dessa djurplågare!

När jag läser artiklar som den nedan så undrar jag var mänskligheten är på väg….
Och är det bara jag som reagerar på att det i artikeln nämns flera vittnen! Man kan ju undra varför dessa hållit tyst tills nu för alla fallen av plågeri kan ju knappast ha utspelat sig samtidigt?
Tyvärr låter det som att djurmisshandlaren är en mycket otäck person även ”rent generellt” så kanske har hans omgivning helt enkelt inte vågat anmäla?
Fast en anonym anmälan eller två…..

Torsdag- med herr Coben

Även idag blev det träning för NN, jag tränar gärna mer än en gång i veckan om plånboken tillåter och tränaren har tid.
 
Idag fick jag rida på ett 6-årigt sto medan NN dresserade Archie, väldigt roligt att prova lite olika hästar tycker jag.
 
Skönt också att NN är nöjd med Archie och de framsteg som gjorts hittills; det är väl annars lätt att bli hemmablind tänker jag och kanske inbilla sig saker bara för att man VILL det och tycker om sin häst.
 
Idag bestämde jag mig också för att köpa en ny Equipe-sadel så nu är beställning gjord och det är bara att vänta i ca 6 veckor.
 
Jag sitter ju tack och lov inte i sjön under tiden utan tvärtom i en extremt bekväm sadel men det är ändå så att jag inte vill gå omkring och veta att det finns en sadel som passar mina skänklar ännu bättre.

Nu är jag hemma efter att ha jobbat klart, fixat allt i stallet och dumpat av Arch och Alfresco i var sin hage.

Planen är att tillbringa stora delar av kvällen med Harlan Cobens nya bok som jag hämtade på biblioteket igår.

Mr Coben är en av mina favoritförfattare; kanske för att jag inbillar mig att JAG hade skrivit som han om jag hade blivit författare i stället :)!

Tillbakablickar: den glada hunden var inte alls glad- ”bara” förtvivlad

Som ni säkert har förstått är min lilla Soya mer eller mindre ofelbar i mina ögon och det finns inte mycket hon kan ställa till med som jag ogillar.

Men en sak är vi inte överens om och det är vurmandet för att rulla sig i illaluktande saker, ibland SKIT på ren svenska.

Jag kan inte förstå att det ska vara så attraktivt och även om det inte händer så ofta så är det ju verkligen inte trevligt och det slutar alltid på samma vis: med en snabbspringare i badkaret, indränkt i schampo.

Man skulle tycka att Soya skulle ha lärt sig något av badkarsscenerna men tyvärr icke.

Senast i helgen, då vi red i skogen hände det igen.

När vi var nästan färdigridna och framme vid bilen stannade hon till och verkade nosa intresserat på något.

Jag skrittade vidare i förvissningen om att hon skulle komma efter och det gjorde hon också men hon såg då inte ut som hon gjorde 2 minuter tidigare.

Soyas lilla reflexväst var plötsligt inte så iögonfallande gul utan hade förmörkats av något jag från hästryggen trodde var LERA.

Och kanske var det någon form av gyttja men i så fall den mest stinkande ni kan tänka er och tyvärr var det inte bara västen som hade fått
sig en släng av ler-sleven utan Soyas hals var också vackert insmord.

Nåväl….denna stink-incident fick mig att tänka på en annan bajs-rullare som jag ägt tidigare, min schäfer Ketty vars preferens främst var
ank-skit (!).

Om ni inte vet det luktar ankskit….ja, just SKIT och jag vet inte hur många gånger jag fick försöka att få ren den LÅNGHÅRIGA Ketty från detta elände.

Ketty tyckte bäst om att rulla sidan av huvudet i ankskiten och just där hade hon extra mycket päls så det satte sig verkligen ordentligt.

Det värsta jag varit med om i äckel-rullning är jag säker på dock hände av misstag och det var inte bara äckligt utan riktigt obehagligt.

Jag hade varit ute och gått med Ketty vid en liten bäck som hon var nere och doppade sig i och när hon kom upp ur vattnet blev hon efter en stund otroligt sprallig och sprang runt som en tok.

Det ska sägas att Ketty vanligtvis var väldigt lugnt och verkligen inte en hund som rusade runt som skjuten ur en kanon och jag och mitt sällskap hade först väldigt roligt åt denna plötsliga glädjeyttring som vi inte kunde förstå varifrån den kom.

Men när vi hade slutat att skratta och tittade närmare på hunden insåg vi att hon var täckt av någon oljeliknande vätska och det var väl denna som SVED på huden och fick hunden att bete sig så märkligt.

Vid en titt ner i bäcken såg vi att det flöt just olja (eller i alla fall något snarlikt) och då fick vi väldigt brått hem för en ordentlig hundtvätt kan jag lova.

Tvätten hjälpte helt och hållet och Ketty fick inga men av händelsen, kanske för att hennes mycket tjocka päls ändå skyddade ganska mycket.

Men att hälla ut olja i en bäck där barn ofta leker och folk går med sina hundar är naturligtvis vansinne och kunde ha gått riktigt illa.

Onsdag- man ska aldrig säga aldrig

Jag kan inte förstå varför jag häromdagen påstod att jag inte kunde minnas när jag senast hade ett dåligt ridpass på Archie.

För det minns jag mycket väl; det hände för mindre än 2 timmar sedan :(.

Jag red ut med djuren och Archie blev tjurig och spänd när jag tyckte att han kunde gå i sluta för höger skänkel- det passade inte alls herrn.

Så sedan blev det bara tjafs av resten av ridturen- lika bra att genast lägga denna till handlingarna och glömma att den ägt rum.

Tillbakablickar: var tog taxen vägen?

Denna annons på de underbart söta taxarna fick mig att tänka tillbaka på min uppväxt då det var otroligt vanligt med taxar, framför allt de långhåriga.

Har ni tänkt på att man nästan aldrig ser dom nu för tiden?

De har väl blivit utkonkurrerade av exempelvis chihuahuor och amstaffar- 2 mycket vanliga raser i Malmö-regionen i alla fall varav den sistnämnda rasen var fullständigt okänd när jag var barn.

För egen del tycker jag att de korthåriga taxarna är otroligt fina men tyvärr har väl taxar över lag fått lite stämpeln ”tant-hund” vilket egentligen är mycket konstigt eftersom de snarare är jakt-hundar än något annat.

Men eftersom det mest var äldre damer som gick och drog på dessa på stadens gator så var det kanske inte så konstigt ändå att man tänkte att detta var en knähund och inget annat?