Dagens (bloggläsar)fråga

Eftersom jag har en ”räknare” kopplad till bloggen är det lätt att följa mina läsares vanor vad gäller denna.

Helgdagar har ni annat att göra än att sitta framför nätet, möjligen tar ni igen detta på lördag och framför allt söndagkväll.

Måndagar används också till ”catching up” och sedan är det en ganska jämn ström av läsningar till fredagkväll då ni åter lämnar datorn åt sitt öde.

Många läser på dagtid på vardagarna medan ”röda dagar” och industrisemester brukar medföra mindre aktivitet på bloggen.

Nu under påsken har ovanstående varit ganska tydligt och fullt förståeligt; vem vill sitta inomhus framför en skärm när man kan njuta av årets första varma och soliga dagar?

Själv skriver jag ju det mesta via min i-phone så jag kan läsa och skriva när jag vill, när jag är ute och skrittar eller promenerar med hunden.

Idag tänkte jag fråga er lite om vad ni tycker om bloggen, dvs vad ni vill läsa om, om ni fick bestämma?

Vilka inlägg är roliga/ intressanta att läsa och vilka hoppar ni alltid över?

Finns det något ni vill läsa ÄNNU mer om?

Har ni förslag på ämnen som jag borde ta upp?

Nu gör jag ju till syvende och sist som jag vill och skriver om det jag tycker men det vore ändå intressant att få lite input!

Veckan som gått

Om jag måste sammanfatta den gångna veckan med ett enda ord skulle jag nog säga: sommarkänsla!

För det har verkligen varit sommarvärme nästan hela veckan och solen har mestadels strålat aldeles underbart.

Att grusvägarna nu börjar bli hårda, att vi inte har någon utebana som går att rida på och att flugorna har dykt upp ”som ett brev på posten” är väl mindre kul men man får banne mig ta det onda med det goda och jag väljer alla gånger värme och sol framför kyla och snö.

Gräset har fullkomligt exploderat av all sol och Arche har tillbringat många sköna timmar i hagen nöjt ätandes.

2 träningar för NN har det blivit även denna veckan och dessa kan väl sammanfattas med orden ”det går framåt”.

I lördags var det tävling och jag red en LA:4 på 64 % vilket jag var nöjd med.

”Tyvärr” såg jag väldigt många otroligt rörliga hästar gå denna klass men jag inbillar mig att det delvis berodde på att klassen även var en del av ”allsvenskan” och då brukar klubbarna plocka fram lite ”överkvalificerade” ekipage för att ha så bra chanser som möjligt.

För ärligt talat; om alla LA:4-klasser på lokal tävling kommer att innehålla denna mängd ”super-hästar”; då undrar jag verkligen var dressyren är på väg?

Visst har jag även tidigare noterat att hästmaterialet är bättre än för säg 20 år sedan men det känns ändå lite som att det får vara någon måtta.

För om man måste ha dessa ”super-hästar” för att kunna hävda sig på till och med lokal nivå, då är det nog bye-bye med dressyr som en ”folksport” inom kort.

Den gångna veckan har också inneburit ett litet ”påsklov” också detta mycket uppskattat av undertecknad.

Jag njuter nog extra mycket eftersom vi snuvades på våren förra året, det var i princip vinter ända tills det blev sommar :).

Att kunna rida i t-shirt, låta Archie beta mycket gräs, grilla och sitta ute och sola är sådant som verkligen gjort veckan till en av årets bästa hitills!

Söndag- slappt…eller inte?

Spontant skulle jag nog säga att dagen idag har varit en ”slappare-dag” men vid närmare eftertanke så har jag nog inte varit speciellt slapp alls….egentligen.

Började dagen med att gå en långpromenad på över 1 timme med Soya och när den var avklarad och frukost intagen så körde jag till stallet där Archie redan gick och mumsade gräs i solskenet.

Jag var sugen på att städa lite i stallet eftersom jag kände att jag hade tiden och jag började med att försöka skura rent de delar av Achies box som han så frikostigt målar med betfor varje gång han äter.

Jag fick gno ganska ihärdigt för att få bort alla matrester men det känns skönt att ha det gjort.

Jag städade också lite i vår foderkammare, jämnade till gödselstacken och slängde ner halm för hela nästa vecka så nu känner jag att min kvot av de gemensamma stallsysslorna är uppfylld med råge.

Tiden gick fort med alla dessa göromål och jag fick hasta iväg till City-Gross för inköp till dagens och morgondagens grillning.

Hemma blev det just grillade hamburgare och ryggbiff- jag tycker verkligen om det mesta från grillen- både kött och fisk.

Efter att ha vilat den dästa magen en stund åkte jag och Soya tillbaka till stallet, denna gången för att motionera oss alla med tömkörning.

Det var länge sedan vi var ute på just en tömkörningsrunda men eftersom jag bara tänkte skritta idag tyckte jag att det kunde passa bra att motionera även mig själv och låta Archie vila ryggen samtidigt.

Vi fick en härlig runda i strålande solsken men med precis lagom fläktande vindar fast det ska erkännas; sommarvärme är inte Soyas ”cup of tea”- i alla fall inte om hon inte får ligga och sola eller möjligen sova i skuggan av ett träd.

Hon gick såååå sakta bakom oss och hamnade på efterkälken flera gånger eftersom Archie, undernas under, tvärtom skrittade på som en ”raket” under delar av rundan.

Jag hade fullt sjå med att hänga med där bak och fick verkligen power-walka för allt vad jag var värd :).

Så som sagt; helt slappt har vi inte haft det idag, det är nog bara att det känns så med all denna sol för 3:e lediga dagen i rad.

Fördelen med att bo ”på landet”; man kan gå på landsvägar med lös hund, i alla fall tidiga söndagmorgnar när alla sover och trafiken är obefintlig.
I väntan på att grillkolen ska få den rätta färgen….
På tur….
…i vacker natur!

Påsken i bilder, del 2

Glansen har äntligen återvänt till Archies hårrem och jag njuter verkligen av att titta på honom numera- något jag inte gjorde i vintras kan jag säga.

Ängelholms ryttarförenings anläggning.

Ridhuset som vi tävlade i.

Jag tyckte om det mesta- dock inte hur lite strö man hade till flertalet av sina privathästar. Jag antar att strö inte ingår i stallhyran och jag vet att spån är dyrt men liiiite mer kunde man verkligen lägga in i boxarna- tycker jag i alla fall.

Archie relaxar efter sin start. Säga vad man vill- han kan koppla av inom loppet av 5 sekunder och går utmärkt att ha stående lös vid transporten, med eller utan mat.

Jag hade tagit med en stor spann vatten så att jag kunde tvätta av honom och detta kan jag verkligen rekommendera.

Inte så kul att komma hem med en helt svett-intorkad häst tycker jag och när jag väl är tillbaka i stallet vill jag ställa in hästen i boxen direkt (=belöning), inte börja joxa med mockning, tvätt och annat.

Påsken i bilder, del 1

Morgonstund har guld i mun….eller nåt…

Hur som helst så har Soya och jag joggat färdigt i Skrylle och är på väg till bilen.

Ett ord jag använt ofta i helgen har varit GRÄSEXPLOSION- för så känns det verkligen.

Det var inte länge sedan man knappt kunde skymta ett strå på vår gräsutebana och titta så saftigt gräset ser ut nu!

Delar av gräsbanan ska förvandlas till ytterligare 4 rasthagar- här pågår bygget för fullt.

Soya njöt verkligen av det varma vädret….

….soldyrkare som hon är!

Det var även kul att leka med en levande golvmopp tyckte hon och så som de höll igång….

….tror jag att den lille krabaten sov gott på natten!

Lördag- tävlingsrapport

Idag har jag och Archie varit ända i Ängelholm och tävlat!

Jag brukar sällan åka så långt (ca 10 mil) och det var flera år sedan jag var hos just denna klubb men eftersom vägen dit är utmärkt (i princip motorväg från ”dörr till dörr”) och jag dessutom var nyfiken på deras nya anläggning anmälde jag mig till en klass, LA:4.

Anläggningen var verkligen mycket fin, det är ju ofta så med nybyggnation.

Man har helt andra möjligheter att ordna allt så praktiskt och enkelt för både ryttare och häst än på gamla slitna anläggningar som har ett halvsekel eller mer på nacken.

Här kunde man rida fram i ett ridhus och på 2 utebanor (varav en mycket stor) och som vanligt, höll jag på att säga, red jag i ensamt majestät på den stora utebanan medan alla andra red i ridhuset.

Vad är det med dressyrryttare och ridhus???? Vågar man inte rida fram utomhus?

Det ska ju sägas att solen gassade och att det var riktig sommarvärme så varför man vill trängas i ett ridhus övergår mitt förstånd.

Archie kändes mycket fin på framridningen och gjorde ett absolut godkänt program på banan tycker jag.

Vi fick lite drygt 64% och en 8:a på mellangaloppen!

Tyvärr missar vi ständigt bakdelsvändningarna som Archie KAN göra hur bra som helst om vi får till dom och på dessa fick vi de enda 5:orna i kritiken.

Klassen är långt ifrån slut när jag skriver detta (jag red som nr 3) så något slutresultat kan jag inte ge er.

Men jag är nöjd- det går framåt!

Och Anna- jag lydde ditt tips ang sporrar :)!

Tillbakablickar: hur jag stiftade närmare bekantskap med Björn Skifs

Året är 1975, jag är således 9 år gammal och poserar (till vänster i bild) stolt med min goda vän Paula.

Vad kan väl passa bättre som inlägg under påsken än ett av mina första minnen av just denna högtid?

Jag var 9 år gammal och en klasskamrat som bodde några hus från oss och jag bestämde oss för att agera ”påskakärringar” i grannskapet.

Vi spökade ut oss som ni kan se på bilden ovan och begav oss sedan på vandring i trapphusen.

Hur mycket pengar vi fick ihop minns jag inte men däremot minns jag vad jag använde min andel till.

Jag promenerade iväg till Värnhemstorget där det på den tiden fanns 2 stora matvarubutiker; Tempo och Epa (som dagens City Gross ungefär).

Inne på Epa köpte jag mitt livs första skiva; en singel där Björn Skifs sjöng ”Michelangelo”.

….”kan du komma hit o ta med stafflit o måla av min vän….”

:)!

Fredag- fridag

Så skönt det är att vakna till solsken!

Jag och Soya begav oss tidigt till Skrylle för att springa, dels ville jag undvika köerna vid vägarbetet på vägen dit och dels föredrar jag att springa i så ensamt majestät som möjligt.

Det ÄR dock koppeltvång året runt i Skrylle så vill man trotsa detta är det bättre att göra det utan publik.

Archie har tillbringat dagen i gräshage och var nog inte helt överlycklig över att behöva motionera i ett soluppvärmt ridhus på eftermiddagen.

Men jag säger som jag brukar: ”svett blir man inte halt av” och därför rider jag hellre på ridhusets utmärkta underlag i stället för på hård, jordstampad utomhusbana- jag vill ha svikt när jag tränar dressyr.

Idag blev det bara enklare lösgörande arbete- vill inte köra slut på Archie inför morgondagen.

Efter stallbesöket fick jag och Soya besök av min mor och en liten hund à la golvmopp som hon passar ibland.

Moppen, en 2-årig kastrerad herre vid namn Wille, och Soya lekte fint och jag kunde än en gång konstatera att Soya går bra ihop med alla hundar hon träffar. Skönt!

Ett matmysterium till…..

Eller….egentligen är det inte ett mysterium utan snarare ett OFOG skulle jag vilja säga för att återknyta till föregående inlägg och dess kommentarer.

Jag kan bli både förundrad och irriterad på de som avslutar en måltid genom att lämna kvar en MIKROSKOPISK mängd mat på tallriken, en halv potatis tex eller en köttbulle.

Jag VÄGRAR att tro att man är såååå proppmätt att man inte skulle lyckas få ner även denna munsbit utan problem och jag undrar varför man gör på detta vis?

Är det någon spelad återhållsamhet; ”titta så liten jag är i maten- jag orkar inte ens äta upp” eller är det bara obetänksamhet, dvs ett ofog?

Jag, som säkert många i min generation, uppfostrades till att inte lämna och SLÄNGA mat och detta sitter verkligen djupt rotat i mig än idag.

Jag undviker in i det sista att slänga alla former av föda och kan/ vill jag inte själv ha maten tänker jag alltid efter om inte Soya eller till och med Archie kan äta det.

Jag har vid enstaka tillfällen också tagit med en del produkter till jobbet där de faktiskt tagits emot tacksamt, åter igen hellre än att bara lyfta på locket till soptunnan.

Archie äter äpplen från vårt enda träd så det står härliga till hela hösten och Soya diskar alla tallrikar och skålar- allt för att sådant som är ätbart inte bara ska öka sopberget utan eftertanke.

Och de som har mani på att slänga ALLT så fort bäst-före-datum infaller; de skulle också ha ett kokt stryk!

Var har förmågan att använda sunt förnuft och lukt och smaksinnet tagit vägen skulle jag vilja fråga även dessa obetänksamma människor?

Det finns massor av mat som går utmärkt att tillaga/ äta trots att datummärkningen indikerar något annat; denna är givetvis (!!!!) ingen absolut sanning utan snarare ett sätt för tillverkaren att gardera sig.

Så; ni som känner er träffade: tänk efter nästa gång!

Ni behöver inte tänka på ”de svältande barnen i Afrika” om ni inte vill men tänk på miljön i allmänhet och er plånbok i synnerhet så kanske det går bättre!

Livets mysterier

Det finns mycket man kan förundras över i världen- smått som stort, och på bilden ovan ser ni ett av de mysterier jag funderar över ibland.

Kan någon tala om för mig varför man lämnar kvar denna lilla skvätt betfor när man som ”siste man” gör i ordning foder till sin häst?

Mängden i spannen skulle min 14-kilos hund kunna äta utan att det påverkade hennes mage så jag kan inte riktigt förstå varför man avstår från att tömma spannen HELT när man ska mata sin 600-kilos häst?

Jag kan inte heller tro att man sparar slatten i tron att det kanske är någon annan som behöver lite betfor för dels kan man lätt räkna våra totalt SJU spannar som står uppradade (och kan alltså lätt figga ut om alla har gjort i ordning sin spann eller ej ) och dels är som sagt mängden skrattretande liten men tillräcklig för att irritera den (läs: UNDERTECKNAD) som nästa morgon måste ägna tid åt att slänga den vid det laget surnade betforen innan jag kan blanda ny åt oss alla.

Har faktiskt både upplevt och läst att det är relativt vanligt att ”folk” gör på detta vis även i andra sammanhang där KYLSKÅPET verkar vara den vanligaste brottsplatsen.

Att lämna kvar 10 droppar mjölk i förpackningen kan i alla fall jag inte se som annat än ren och skär slöhet- man hoppas att näste man ska vara den som TVINGAS (huuu så jobbigt) att slänga paketet i soporna.