Efter att i rubriken ha avgivit detta tvärsäkra uttalande får jag väl skylla mig själv om jag, enligt lagen om alltings djävlighet, vaknar upp om några dagar och finner mig insnöad i hemmet.

Men idag klockan 7 på morgonen hörde jag faktiskt ett obekant ljud och insåg att det var FÅGLARNA som kvittrade!

Dessutom har det varit solsken i flera timmar och det blev inte mörkt förrän vid fem-tiden på eftermiddagen!

Även idag blev det ett morgonpass i ridhuset under Soyas vakande öga. Eller….doggy låg i ärlighetens namn mest på Archies täcke på en stol så hur mycket hon egentligen såg av ritten låter jag vara osagt.

Även efter jobbet blev det en snabb tur till stallet innan vi begav oss till Skrylle där en av oss sprang i full fart och den andra mer….modererat….om vi säger så :).

Nu sitter jag med hårfärg på huvudet- det går ju inte an att ha en massa gråa hår som 25-åring, eller hur :)?

Tidigt i morse åkte Soya och jag till stallet för ett dressyrpass- jag för att rida ett och Soya för att titta på ett:).

Archie kändes väldigt mjuk och fin- massören hade varnat för att han kanske skulle ha träningsvärk men av denna märkte jag inget.

Jag tog dock det säkra före det osäkra och red ett lite kortare pass och dessutom i en lägre form under längre tid än vanligt.

Efter jobbet, där Soya har varit med idag, åkte vi tillbaka till stallet för sedvanligt pyssel och nu relaxar vi i soffan.

Eftersom den massör Archie och jag stiftade bekantskap med igår, han mer ”handgripligen” (vilken ordvits!!!) än jag, rekommenderade enbart skritt idag så gjorde jag som jag blivit tillsagd- vi skrittade!

Och med ”vi” så menar jag både mig själv, Soya och Archie så det var en riktig liten karavan som begav sig ut på de skymmande vägarna efter jobbet idag.

Eftersom jag tömkörde hade jag 2 linor i ena handen och Soyas longeringslina i den andra och det kändes emellanåt precis som rubriken lyder, särskilt som jag dessutom bar på en körpisk.

Jag vet inte om bilförare antar att man måste ha otroligt snälla djur om man går med dom på en väg eller om de (förarna), ursäkta uttrycket ärligt talat skiter i vilket för jag blev omkörd av flera fordon i full fart- centimetrar från oss!

Förarna borde om inte annat vara rädda för att Archie ska repa lacken på deras bil om han råkar hoppa till precis när de slickar honom i sidan?

Som tur var så behövde vi bara tömköra kanske 1/3 av sträckan på asfalt, sedan kunde jag koppla loss Soya och vi kunde gå på mjuka och upptöade grusvägar.

Tillbaka i stallet kom jag ihåg att följa några stalltjejers råd och kolla om alla broddarna satt som de skulle. Båda de tipsande tjejerna påstod nämligen att deras hästar både hade tappat broddar och att flera broddar satt jättelöst- något jag inte ens funderat på att kolla efter nu 5 veckor med samma broddar i.

Och det var tur att jag kollade: en brodd saknades minsann! Sedan tror jag att den inte kan ha ramlat ur för så himla länge sedan för broddhålet och gängerna var så fina att det bara var att skruva i en ny brodd och övriga 7 broddar satt som berget i skorna. Jag tror ärligt talat inte att jag kommer att få loss dom när det är dags för nya skor om 2 veckor.

Hur tycker ni att era broddar sitter? Brukar ni tappa broddar och/ eller behöver ni efterdra dom efter ett tag?