Ännu en vecka med snö, snö och så lite mer snö!

Nu tror jag att till och med de mest hängivna ivrarna instämmer i att det kan vara nog, mycket blir väldigt mycket jobbigare med all denna nederbörd som dessutom är oberäknelig och landar lite hur som helst och var som helst.

Som extrem planerings-älskare är jag föga förtjust i att numera leva i total ovisshet kring många spörsmål:

– Kommer det att gå att köra till/ från jobbet/ stallet

– Kommer jag att kunna rida i ridhuset eller ligger det sådana drivor framför att jag inte får upp porten?

– Går det att köra till Skrylle och väl där: är det tillräckligt plogat för att det ska gå att springa?

– Tänker bilen fortsätta att starta som ett urverk om det blir under 20 minusgrader fler gånger?

– Har hästarna stått utan vatten på natten för att vattnet har frusit?

– Finns det risk att Archie får kolik för att han inte vill dricka tillräckligt av det iskalla vattnet?

Osv….

Ja, dessa frågor har jag alltså grunnat på i veckan och även om det mesta har löst sig aldeles utmärkt så gillar jag inte att behöva fundera i dessa banor.

Vad gäller min vatten/ kolik-oro försöker jag att ge Archie ljummet vatten så fort jag kommer åt men han vill sällan dricka.

Likaså får han mängder med betfor men den blir så kall så den är han inte heller så förtjust i och jag kan inte stå och hälla varmt vatten över den vid alla mål helt enkelt eftersom jag inte är i stallet då (han får betfor vid alla fodringstillfällen).

Ridmässigt går det på det stora hela utmärkt och om inte annat bättre och bättre :).

Fortfarande lyser bristen på bjudning nästan helt med sin frånvaro och det glädjer mig mycket även om detta främst/ mest yttrade sig på träningarna hos Ebba men även på hemmaplan så klart.

Vad gäller just träningarna vill jag vänta med dessa ytterligare, dels för att det än så länge känns ok att träna på för mig själv men framför allt för att det inte GÅR att gräva loss släpet och ge sig ut på de vanskliga vägarna kring stallet just nu.

Hade det gällt ett veterinärbesök så hade jag nog försökt men för en träning….näää- den tiden är förbi när jag riskerade liv och lem utan minsta eftertanke.