Även idag blev det ridning i ridhuset och nu gjorde jag lite mer än under tidigare pass på sista tiden; lite skolor, förvänd galopp och några halter ur galopp.

Det kändes helt ok och än så länge är det inget fel på bjudningen vilket känns skönt.

Archie verkar inte ha tappat någon kondition alls men det har jag i ärlighetens namn inte varit rädd för heller.

Jag försöker att verkligen tänka på min sits i VARJE steg, stilla skänklar som bara hänger utmed sidorna är målet och även detta fungerar bra.

Nu ska jag njuta av helgen som kommer; arbetsveckan flög som vanligt fram men jag klagar inte!

I morse blev det ett enklare dressyrpass i ridhuset och jag känner att jag snart kommer att börja skärpa kraven.

Som det är idag rider jag mest runt och ser till så att övergångar o ch bjudning fungerar och att jag inte behöver ”jobba” så mycket själv.

Än så länge fungerar det fint och jag blir inte det minsta trött- inte som för någon månad sedan då jag flåsade som en blåsbälg ibland.

Om det sedan beror på att kraven inte är så högt ställda ännu, att jag har fått en bättre kondis eller att det var något ”fel” på Archie då låter jag vara osagt men med kniven på strupen skulle jag faktiskt tro att det är en kombination av alla tre sakerna.

Vi får som sagt se hur det hela utvecklar sig när ribban höjs….

Idag insåg jag en sak medan jag sprang den numera sedvanliga milen på Skryllegården- nu finns det inga ursäkter kvar för att inte springa året runt.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt men det lutar väl åt det förstnämnda :).

I och med att jag har upptäckt Skryllegården och den preparerade och upplysta slingan så är det bara att inse att man även kan springa i snö och/ eller mörker.

Idag var det första gången jag sprang en vardageftermiddag, jag vill helst undvika att möta andra motionärer eftersom Soya springer lös men så lite människor som var ute och rörde på sig så ska det nog inte vara några problem framöver heller.

Nu är målet inte att springa längre och längre- jag hade nog orkat springa 15 kilometer under pistolhot utan att springa fortare och fortare.

Ännu tar det över en timme att springa en mil och lite får jag väl skylla på snön men målet är att så småningom komma under 60 minuter.

Idag får Archie ”äntligen” en vilodag- inte för att han kan påstå att han har behövt jobba livet ur sig på senare tid men jag tror ändå på små psykiska och/ eller fysiska återhämtningspauser (liksom omväxling i arbetet)  även om jag inte tycker att man behöver låta hästen vila HELT så ofta som en gång i veckan som de flesta ryttare verkar göra.
 
Detta (med HEL-vila en gång i veckan) görs nog mest för att ryttaren vill/ behöver vila- få hästar som ägs av ”normalryttaren” lär behöva återhämta sig så pass ofta- betänk att ridskolehästar, i alla fall på vår ridskola, ALDRIG har någon vilodag över huvud taget och de har ändå sadel på ryggen många fler pass i veckan än vad en häst hos en enskild ägare har.
 
Hade vädret varit bättre hade jag skrittat ut en timme eller så men just nu är snön inte alls den där puderlätta som tex var i helgen utan nu är den hård och med en hal yta efter att det töat och sedan frusit på igen.
 
Så utan broddar (min hovslagare har varit bortrest en längre tid) ger jag mig inte ut på någon nöjes-ritt när det här så här i marken- det får räcka med att Archie säkert har fullt upp med att stå och gå ordentligt i hagen.
 
Har redan premiärinvigt termobyxorna och vinterjackan som köptes igår och känner mig mycket nöjd liksom med mitt nya I-phoneskal som jag ångrar att jag inte köpte minst ett till av så billiga som de var :)!