Lördag- i bilder

Dagen började med att Soya och jag åkte till stallet för att mocka och pyssla lite och jag passade på att försöka ta ett kort på ett av Soyas nya täcken på whippet-Åsas begäran.

Tyvärr blev det inte bättre än så här Åsa- kinesen vägrade att posera i leran så det fick bli ett ”foto i flykten”.

Jag vill ändå be er att notera den lilla polo-kragen- hur sött är inte det på en skala :)?

Som jag har berättat tidigare har några gymnasietjejer, varav en från ”mitt” stall valt att genomföra en pay-and-ride-tävling som ett skolprojekt och detta ägde rum idag.
Livs Ri (16 år), här med medryttaren Ida, representerade vårt 7-hästars stall med den äran och genomförde en klockren felfri ritt.

Vi hade dessförinnan fått beskåda tjusiga och klockrena byten på framridningen vilka både jag och Liv suckade hänfört över- så får gärna också våra långt yngre adepter byta den dagen de börjar tävla medelsvår.

Tänk vad roligt (eller inte…) det hade varit om man i alla fall ibland kunde läsa hästars tankar.

Jag undrar så vad Archie tänkte där han stod i sin hage. Antingen:

”Åhhh…den som fick vara med och visa upp sig. Jag som är så bra på att hoppa” eller

”Fy fan vad skönt att stå här i dyngan och slippa studsa över dom där löjliga träpinnarna- hur kan någon tycka att det är kul”.

Efter stallbesöket hastade Soya och jag vidare till Järavallen där vi skulle träffa Robbans och Åsas whippar och det räckte med att köra de 2-3 milen för att det skulle vara i alla fall lite mer vitt på marken.

När jag och Robban hade promenerat färdigt tog jag och Soya en extra runda och hamnade då i denna täta björkskog. Efter ett tag fick vi dock vända tillbaka samma väg som vi kom, stigen blev plötsligt bara en stor gyttja och jag hade ingen lust att förirra mig i detta lite märkliga landskap.

Det är alltså här vi går- otroligt nära en mycket trafikerad motorväg (den som tar en till Göteborg eller Ullared tex) och jag tror få bilister anar vad som döljer sig bakom träd och buskar- det underbara Järavallen!

Hur mycket kiss innehåller en hund?

Ja, den frågan brukar jag ställa mig när Soya och jag besöker för henne nya platser.

Det är ingen måtta på småskvättandet, hon kan stanna och kissa hur många gånger som helst, och markerar värre än den värsta hanhund.

Men vad gäller ”kissa i ett sträck”- ja- då har nog varken hon eller någon annan doggy en chans mot denna lilla krabat:

http://www.youtube.com/watch?v=PAuigwcQeGI

Fredag – första ”snön”

Fy vilket väder det har varit!

Jag vaknade flera gånger i natt av att regnet piskade mot rutan och när jag körde till stallet hade detta övergått till en snöblandad sörja.

Sedan har det regnat och snöat om vartannat så gott som hela dagen och gör så fortfarande.

Jag vågar inte ens tänka på hur våra grus (läs: GYTTJE)-hagar ser ut men Archie hade tack och lov gått i gräshage idag så han slapp både ler-drunkningsdöden och att motionera ytterligare.

Jag nöjde mig med en genomborstning av den nu utväxta och något matta pälsen- längtar redan efter att raka bort eländet men vill vänta tills jag i alla fall kan börja trava, dvs om lite mer än 1 vecka.

När jag kom hem berättade maken föga förvånande att 100 vilda hästar knappt hade lyckats få ut sockervadds-Soya i det eländiga vädret och han lyckades inte mycket bättre.

Häst på avbetalning? Nej tack!

Inte sällan läser jag på olika hästforum om hästägare (privatpersoner) som av olika anledningar gått med på att sälja sin häst på avbetalning.
 
Eftersom detta, om man läser på forumen i alla fall, oftast är dömt att medföra allsköns problem måste jag säga att jag har otroligt svårt att förstå hur någon kan gå med på det.
 
Jag vet inte hur många skräckexempel jag läst om folk som lämnat ifrån sig häst och ibland också pass och skrivit på överlåtelsehandlingar för att därefter bedrövat kunnat konstatera att den uppgjorda avbetalningsplanen inte sköts.
 
Antingen så får de inga pengar alls eller så kommer det små skvättar då och då men inte alls med det intervall som överenskommits och ofta efter att säljaren fått ”jaga” köparen via brev, mail, sms och även ”hotat” med kronofogde och annat.
 
Jag kan inte förstå varför man skulle vilja riskera att utsätta sig för detta frivilligt för även om man KANSKE i slutändan får sina pengar så har man verkligen fått kämpa för dom och haft otroligt mycket obehag under resans gång.
 
I min värld ska det mycket till för att man ska köpa något som man inte kan betala kontant och OM det trots allt skulle inträffa så bör man verkligen inte blanda in andra privatpersoner i detta.
 
Som säljare skulle jag aldrig någonsin acceptera att lämna ifrån mig en häst utan att betalning var till fullo erlagd.
 
Jag vill inte behöva fundera över OM och i så fall NÄR jag ska få mina pengar och vad som händer om hästen tex blir skadad eller till och med dör innan betalning är avslutad.
 
Jag vill inte heller riskera att behöva ta tillbaka en häst efter x antal månader för att köparen plötsligt påstår sig sakna betalningsförmåga.  
 
Nej, om en potentiell köpare inte kunde betala hästen i sin helhet omgående skulle jag kräva att personen tog ett lån hos en bank eller något låneinstitut- det är detta dessa är till för och inget som privatpersoner ska behöva beblanda sig med (dvs att agera penga-utlånare åt vilt främmande människor som vill ha något man äger) .
 
Om köparen av olika anledningar varken kunde låna pengar i bank, hos låneinstitut eller på annat sätt (av vänner, släkt, where ever) skulle jag helt enkelt inte sälja till denna person: det skulle för mig vara tecken på en så tveksam ekonomi att JAG inte skulle vilja riskera att inte få MINA pengar i slutändan.
 
Nej, ska man sälja på avbetalning tycker jag bara att man ska göra det om man iskallt är villig att acceptera att man kanske aldrig får några/ delar av pengarna köparen förblivit skyldig och vem brukar göra det?     

Speciella annonser del 199, varje litet barns dröm?

Låter som en verkligen trevlig häst om allt i annonsen stämmer.

Annars är det väl det som kan vara svårt med riktigt små hästar: att de gör lite som de själv vill och egentligen inte ”kan” så mycket :).

Å andra sidan kan det för väldigt små barn räcka med att ledas omkring lite….till en början i alla fall…sedan brukar de flesta vilja göra lite mer :).

Torsdag- uppåt värre

10 meter från där man parkerar sin bil börjar man den branta klättringen uppför backen- snacka om att INTE ”mjukstarta” :).

Trots ”pinne i ögat” (egentligen en klen liten gren) i söndags så lyckades jag ju hitta en del nya promenad/ joggingstråk kring Dalby/ Torna Hällestad och idag tänkte jag att jag kunde utforska dessa vidare.

Sagt och gjort- det blev en hel timmes jogging och ungefär en halvtimmes promenad med Soya och det finns fortfarande hur många vägar som helst som vi inte har ”provat”. Men det kommer…jag tröttnar snabbt på att springa samma runda så ju fler alternativ jag har desto bättre.

Det bästa är att man knappt träffar på någon under dessa turer, idag mötte vi endast en ekorre som raskt kilade upp i ett träd när Soya kom springande och några stavgående pensionärer som dock inte kilade upp i träden utan bara hejade glatt :).

Efter ett stallbesök med mockning och foderfix åkte jag hem och beklagade mig i föregående blogginlägg över att de täcken jag beställt till Soya ännu inte kommit (det var sagt att de skulle komma i slutet av förra veckan eller början på denna) och se där; mitt gnällande gav genast resultat för 2 timmar senare kom brevbäraren med det efterlängtade paketet.

Och täckena är sååå fina! Till skillnad från tex bloggläsaren Görels ena hund som hellre skulle förfrysa rumpan än iklä sig ett täcke så har Soya inget emot att agera fotomodell så hon stod tåligt medan jag bytte från det ena täcket till det andra under mina förtjusta ”oooo”-ande och ”aaaa”-ande.

Ska försöka komma ihåg att ta bilder till helgen när det är lite ljusare så att ni får se skönheten :).

Senare på dagen passade vi på att inviga det ena täcket när vi åkte till stallet där jag tvingade alla att säga att Soya var sååå fin :).

Vi tog en kort promenad med Archie i ridhuset och begav oss därefter hemåt igen.

Dagens hiss och diss

Nu ska Birgitta, 44, härma ungdomsbloggarna och utse dagens hissar och dissar :)!

Dagens hiss är således:

1. Min sovmorgon till 08.00 (så lätt det vore att göra detta till en vana….).
2. Att jag har semester.
3. Alla nya vägar jag hittade på Soyas och min joggingrunda idag.
4. Att jag orkade springa en hel timme utan uppehåll! Duktig flicka!
5. Min nya värmefläkt! Sååå bra! Ännu effektivare än föregångaren (eller så blev den gamla för utmattad till slut?).
6. Att mitt pinn-petade öga är helt återställt!
7. Att förkylningen som bröt ut i måndags är helt borta! Esberitox rules helt klart!

Dagens diss får väl anses vara:

1. Vädret: kallt och blåsigt. Dock inte skymten av snö än tack och lov!
2. Att det verkar stört omöjligt att hitta ett annat FINT hus- dödsäsongen är enligt mäklarna nu dessutom!
3. Att det är något fel på alla trisslotter maken och jag köper. Ingen miljonvinst?!?Kan man reklamera?
4. Att jag inte får rida (än). Är sååå sugen!
5. Att Archie trots 2 helklippningar börjar se ut som en mammut!
6. Att de täcken jag beställt till Soya inte har kommit trots löfte om snabb leverans.
7. Det hemska mörker som bara sprider sig mer och mer över dygnet. Hatar det!

Summa summarum: livet är fullt av I-landsproblem men jag är tacksam så länge vi alla är friska- det är trots allt det viktigaste för mig även om det är sååå lätt att gnälla över allt möjligt.