Inte mycket att rapportera om- än utförs inga världssensationer i sadeln och det händer inget annat kul att rapportera om heller.

Minusgrader och snöfall ute men enligt vår dagstidning ska det snart bli plusgrader igen. Jag tror det när jag ser det….

Som ni kunde läsa redan i föregående inlägg har det varit riktigt kallt idag och jag har varit så tacksam för mina termostövlar och dito byxor- hade inte klarat vintern utan de sistnämnda och ska köpa ytterligare par i Ullared nästa vecka tänkte jag.

Soya blev rejält motionerad i Järavallen i morse- hon och Åsas dogs sprang så att snön yrde.

Själv försökte jag gå i den djupaste snön för flåsets skull- väldigt bra träning om man dessutom försöker att gå så fort man kan.

Archie behövde för sin del inte gå så fort han kunde- jag nöjde mig med att trava omkring ganska kravlöst i ridhuset och det gick bra.

Jag rider än så länge i termostövlar vilket känns ganska mycket klumpigare än läder-ditona och detta skulle jag aldrig göra om jag red mer ”på allvar” men till den ridning jag ägnar mig åt just nu duger det, om inte annat för att inte fötterna ska förfrysa.

Har sett ett par stövlar som jag ska önska mig av tomten (mer om dessa i separat inlägg längre fram) men tills dess får jag se ut som Michelinkvinnan personifierad.

I morse var det dags för den årliga händelse som jag hatar mest- bilbesiktningen.

Jag vet inte hur många gånger i ungdomens dagar (då jag inte hade råd med annat än ganska gamla bilar) jag körde gråtande från besiktningen vetandes att det nu väntade ”vatten och bröd” för att ha råd att laga bilen så att den inte skulle få körförbud.

De senaste åren har det gått bättre och jag älskar min nuvarande bil, en 10 år gammal V-70, men nervositeten kvarstår.

Det mesta kring bilar är ju så himla dyrt att laga- därav den årliga ångesten.

Denna gången gick det dock bra, bromsarna bak tog ojämnt och måste fixas till men det får jag överleva. Bilen har under de år jag haft den inte kostat några större summor i reparationer och lite får man väl ändå räkna med.

Efter jobbet var det dags att åka till stallet och väl där var jag väldigt glad att jag inte hade planerat att rida ut idag.

Medan det var helt vindstilla och behagligt igår var det som om is-spikar piskade mitt ansikte den korta vägen till ridhuset.

Jag travade alltså uppsuttet för första gången på vad som känns som en evighet och det kändes väldigt bra.

Passet blev ett ”runt-runt”-pass- mycket mer ville jag inte göra idag utan får stegra kraven allt eftersom.

Träffade också Lina i stallet och gratulerade till den lyckade uppkörningen och körkortet som togs idag.

Det enda konstiga med att Lina nu får köra bil är att jag inte kan begripa hur HON kan vara så pass gammal när JAG är typ 20 och det ändå skiljer mer än 20 år i ålder mellan oss. Den ekvationen får jag fundera lite på :)….

Partners in crime:)

Idag var det min tur att ha stalltjänst så det var bara att infinna sig i stallet strax innan 7, utfodra 7 djur, mocka till det egna djuret, fixa med lite allt möjligt och sedan släppa ut allihop i var sin hage klockan 8.

Jag och Soya begav oss därefter direkt till Skryllegården för att försöka springa en mil i snön och det gjorde vi också även om vissa av oss var något (läs. MYCKET) tröttare än andra vid målgång.

Idag blev det hämtmat- bakad potatis för undertecknad och pizza för maken och Soya smorde kråset rejält av resterna :).

På eftermiddagen var det dags att ta in alla djuren och därefter tog Soya och jag en lång skritt-tur på hennes häst, jag på densamma och Soya springandes bredvid.

Archie gick med myrsteg till att börja med; han är inte broddad än och lite ovan vid det knöliga och lite hala underlaget så han gjorde som han brukar vid sådana tillfällen; han tog det försiktigt och tog ut steget först när han kände sig säker.

Det blev ett omväxlande pass trots att vi som sagt bara skrittade, först följde lite ”dressyr” där jag checkade av att det gick lätt att böja igenom Archie åt båda hållen trots ponnyhacket, därpå följde lite öppna och sedan skritt på tygeln med i väldigt lång och låg form.

Efter detta kom vi till ett ställe där vi både kunde klättra i några pyttebackar och rida i lite djup-snö och det gjorde vi en liten stund.

Om det nu ska bli en lika lång snö-vinter som förra året (man har varnat för det har jag hört) kan man lika gärna börja träna på att rida i snö så fort tillfälle ges.

Träningen tror jag är mycket bra om den görs med måtta, försiktigt i början och framför allt någorlunda regelbundet så att hästens muskler hinna vänja sig.

Efter lite mer än en timme var vi hemma igen- inte det minsta frusna eftersom det var fullständigt vindstilla och mycket behagligt.

Vi mötte inte en själ mer än några killar som kom körande längst åkrarna och när den ene hoppade ur pick-upen och började titta efter något frågade jag efter vad på vilket han svarade ”spår efter räv”.

Jag har faktiskt aldrig sett någon räv i dessa trakter men killen påstod att de finns så då är det säkert så också.

Eftersom en snäll stallkamrat har lovat att fixa kvällsfodringen är jag klar med stalltjänsten för idag och kan ta det lugnt på den fronten de närmaste 6 veckorna.

Nu har jag och maken precis satt upp alla adventsljusstakar, ett av de få mysiga attribut med vinter och jul om ni frågar mig.

De lyser upp så fint och man kan ju inte få för mycket ljus vid den här tiden på året eller hur?