Ett litet experiment :). Så här blir korten om man joggar och fotograferar med en I-phone samtidigt. Soya in action för ungefär 1 timme sedan.

Som rubriken förtäljer så fortsätter mitt basicarbete med Archie. När jag hade ridit ungefär halva passet var han helt underbart härlig i både trav och galopp men började också bli trött efter ett tag annars hade jag gärna ridit hur länge som helst.

Sådana dagar längtar jag redan till nästa dags ridning då jag kommer att fortsätta detta arbete och förhoppningsvis infinner sig då den rätta känslan mycket tidigare. (Vågar man skriva så utan att få världens bakslag undrar den skrockfulla? Morgondagen får ge oss facit….).

Min rygg är ”sig själv” till så gott som 100 % igen och även ena knät (!) som jag drämde in i en dörrpost igår (!) gör inte längre ont.

Annars inget nytt under solen så over and out!

Pust, pust…

Redan när jag vaknade igår morse kände jag att jag hade väldigt ont i nedre delen av ryggen, så som jag kan få om jag har stått böjd länge över någon häst som jag har klippt.

Fast nu hade jag inte ens närmat mig någon häst med klippmaskinen och jag har heller inga andra teorier om varför jag fått ont i ryggen men ont hade jag, och ont har jag fortfarande!

Det är bara att konstatera att man börjar få sina krämpor, nu är det ont i ryggen, för ett tag sedan var det nacken osv.

Sådant som aldrig hände när man var 20. Trist…..buhu….

Som tur är brukar diverse smärtor försvinna så fort jag sätter mig i sadeln och så var det även igår. Kände inte av ryggen det minsta när jag red tack och lov.

Idag har Archie vilodag men annars hade jag inte tvekat att rida trots att jag har fått resa mig upp ur alla stolar i ultrarapid på jobbet.

Men men…ny dag imorgon och förhoppningsvis utan ryggbesvär!

Idag har det varit riktigt tråkigt väder nästan hela dagen- skurarna har avlöst varandra.

Till och med jag som betraktar mig som en riktig ”hag-ivrare” som anser att hästar ska gå ute så mycket som möjligt och i nästan vilket väder som helst fick nästan lust att ta in Archie efter bara någon timme utomhus.

Att stå blickstilla med lera till kotorna i en pyttehage utan mat och med regnet strilande kan inte vara kul för någon häst, eller?

På eftermiddagen efter hagintag blev det tack och lov uppehåll och jag kunde rida ut som planerat.

Det blev lite intervallträning i galopp och jag fick upp riktigt bra fart på den lille gossen efter ett tag.

Jag tror inte det är konditionen som saknas utan mer viljan att springa fort eller så förstod inte Archie direkt vad jag ville.

Själv sprang jag inte alls fort under dagens joggingrunda med Soya, jag var mer fokuserad på att ta mig runt hela rundan utan att stanna för att hämta andan och det klarade jag av om än något darrbent.

Soya verkar älska att springa med mig i Dalby, det ser ut som om hon verkligen njuter över att behärska sin kropp så fulländat.

När hon lekande lätt hoppar över omkullvälta stockar ser hon ut att säga ”titta här så skicklig jag är” och det är hon onekligen.

När det gäller längdhinder skulle vilken hopphäst som helst avundas henne, det är jag tämligen säker på :)!

I morse var det verkligen höstruggigt- regn och blåst för fullt!

Jag och Archie höll oss till ridhuset och fortsatte enligt gårdagens plan och strategi.

Longeringen hjälper faktiskt väldigt bra, när jag sedan sitter upp är Archie redan uppvärmd men jag är inte det minsta trött- mycket bra! Annars upplever jag honom som nästan mest seg i början av ett ridpass så det är skönt att slippa detta.

Att inte rida med spö var inte så svårt som jag trodde men ibland får jag för dåligt gensvar på även en ganska rejäl skänkelhjälp vilket jag inte tycker om.

Fast som helhet är bjudningen faktiskt helt ok även utan spö och jag tycker att jag sitter långt mer stilla och utan av inverka hela tiden nu- bra!

Efter någon timme i den sköna sängen tvingade jag mig att stiga upp och ytterligare en stund senare åkte Soya och jag till naturreservatet vid Dalby för att jogga vår sedvanliga runda.

Soya hade dessförinnan tagit en promenad med maken på HANS sedvanliga promenad men eftersom hon tycks omöjlig att trötta ut sprang hon omkring i full fart i Dalby.

Skogen är nu full av löv på marken och det var bitvis lite halt efter allt regn men vi lyckades ta oss runt helskinnade men svettiga (jag) och leriga (Soya).

Nu är hela familjen således färdigmotionerad och nu ska det bara slappas resten av dagen.

För att försöka komma till rätta med de seghetsattacker som Archie drabbas av med ojämna mellanrum och när man minst önskar det (på tävling och på träningarna hos Ebba framför allt) har jag insett att jag måste backa några steg och även ändra min ridning.

De flaxande benen jobbar jag ju redan med, dvs att få dom stilla, och jag måste också få Archie att gå för lättare hjälper och utan att man ska vifta till honom med spöt.

Att sitta och jobba med olika rörelser innan detta fungerar får bara till följd att de inte utförs korrekt, att tempot inte det önskvärda och att jag inte inverkar som jag ska, lätt och enkelt.

Det kan inte heller vara så att jag ska behöva vara fullständigt slut av att rida (läs:driva).

Så; ny strategi ska provas med start idag och den ser ut som så här:

– Börja ridpassen med att longera Archie inspänd. Fördel för Archie: han har ingen på ryggen. Fördel för Birgitta: hon kan få fart på hästen utan att svimma av trötthet.

– Rida utan spö. Fördel för Archie: han slipper få ont i baken (OBS! Skämt, han bryr sig inte nämnvärt om spöt oavsett). Fördel för Birgitta: det är så man rider på tävling så det måste fungera hemma.

– Arbeta mer med grundläggande ridning och inga rörelser innan detta fungerar. Dvs se till att Archie hela tiden går med önskvärd bjudning, att övergångar görs med 100 % eftergift, att det går att byta varv, byta från volt till fyrkantsspår och tillbaka utan att varken tempo eller eftergift förändras det minsta. Fördel för Archie: han slipper pressas till mer än han i dagsläget klarar av att utföra KORREKT. Fördel för Birgitta: hon slipper irritera sig över att det som hon försöker hetsa fram ändå inte görs korrekt.

Morgonens pass avverkades enligt ovan och det kändes mycket bra. Nu får vi bara se om det hjälper i förlängningen men det får ju tiden utvisa. Man kan inte heller förvänta sig världsrevolutionerande förändringar över en natt utan detta får väl ta sin lilla tid (sa den otåliga….)